Tjänstemännen och framtiden
1965
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
86
TJÄNSTEMÄNNEN OCH FRAMTIDEN
Antalet tjänstemän kommer i
början au 1970-talet att uppgå till en och en halv miljon.
På det fackliga området förestår omgrupperingar och sammanslagningar au förbund till
större enheter. Vilken politisk
betydelse kan detta få och vilket politiskt parti kommer att
få huvudinflytandet bland
tjänstemännen? Detta är några au de frågeställningar, som
diskuteras au förvaltare Axel
Kind, själv fackligt verksam
och tillika ordförande i Hö-
gerpartiets Centrala Tjänstemannaråds (HCT) arbetsutskott.
Det är numera ganska lätt att få
en detaljerad bild av utvecklingen
på arbetsmarknaden under senare
år. Härtill bidrar främst folkräkningarna från 1950 och 1960. Antalet anställda har ökat kraftigt, vilket främst torde bero på tillbakagången inom jordbruket. En tillbakagång som för övrigt alltjämt
pågår även om den sker i en något
långsammare takt än tidigare.
Antalet tjänstemän har ökat
snabbt och torde nu vara uppe i ett
Au förvaltare AXEL KIND
antal av omkring 1,2 miljoner. ökningen förutses fortsätta för att
i början på sjuttiotalet vara närmare 1,5 miljon.
Antalet kvinnor bland tjänstemännen är nu cirka 47 procent
men ökar och kommer att ganska
snart utgöra hälften av det totala
antalet. standardhöjning och teknisk utveckling med automationen
som slutfas är den största anledningen till denna utveckling. Serviceyrkena tilltar i omfång och där
är ökningen av tjänstemän också
särskilt stor.
Yrkesverksamheten bland de gifta kvinnorna har stigit i hög grad.
Under 1950-talet ökade antalet yrkesverksamma kvinnor med mer
än 90 procent. Omsätts detta i absoluta tal ligger detta snarare över
än under 200.000. Antalet män är
under den angivna tiden så gott
som oförändrat. I de lägre åldrarna
har antalet för övrigt minskat nå-
got beroende på att många är under utbildning i större omfattning
och under längre tid än vad som
förut varit fallet. Yrkesverksamheten inom de högre och högsta
åldrarna har gått tillbaka, vilket
kan bero på förbättrade pensionsförhållande. Säkerligen sammanhänger det emellertid också med
det faktum, att det nuvarande
skattesystemet knappast gör det
lönsamt för äldre personer att ha
stadigvarande sysselsättning.
I detta sammanhang kan det
även vara värt att notera att yrkesverksamheten för gifta kvinnor är
mycket större i städerna än på
landsbygden. Detta förhållande beror givetvis främst på att möjligheterna till sysselsättning för kvinnor är betydligt större i städer och
tätorter än i övriga delar av landet.
Hur det skall bli i framtiden är
svårt att säga. Det finns dock vissa utvecklingstendenser för vår arbetsmarknad, som torde ha normgivande inflytande för överskådlig
tid framöver. Man vet sålunda att
det blir en betydande avgång från
de äldre årgångarna. Tillskottet
från de yngres sida kommer troligen att ytterligare minska allt
eftersom kravet på bättre och
längre utbildning träder i förgrunden.
Här kommer de gifta kvinnorna
åter in i bilden. Även om man fortsättningsvis räknar med att den utländska arbetskraften ökar, måste
nog de gifta kvinnorna i allt större
omfattning pressas in på arbetsmarknaden. I detta sammanhang
är det betydelsefullt att klara ut
den ekonomiska situationen för
dessa. Många vill säkerligen byta
arbetet i hennuet mot en verksamhet, som ger dem egna pengar i
handväskan och möjlighet till standardhöjning. För många andra och
87
kanske för de flesta är det dock
en fråga om att tjäna pengar till
livets nödtorft. De måste helt enkelt arbeta utom hemmet för att det
hela skall gå ihop ekonomiskt.
ständigt ökade skatter, där progressiviteten tar en allt större del
av inkomsten och där prishöjningarna ibland till och med ligger före
löneökningarna gör att det som blir
kvar i avlöningskuvertet alltid är i
minsta laget. Valfrihet mellan
hemmet och förvärvsarbetet finns
ej för dessa kvinnor. Här är bara
frågan om att skaffa pengar till
hyran- till maten.
Ett LO-förbund
Inom den fackliga världen kan
man för närvarande spåra en klar
tendens till allt större organisationsenheter. Mängd ger tyngd och
enighet ger styrka heter det i informationsanförandena. LO :s statstjänarkartell, som omfattar 11
statstjänarförbund överväger så-
lunda ett samgående i ett enda förbund. Sammanslagningen torde ha
aktualiserats inför förhandlingsrättens ikraftträdande den 1/ l
1966. För LO:s del är frågan för
övrigt ingalunda ny. Det är säkert
omkring 10 år sedan man på allvar
övervägde en sammanslagning. Under tiden har vissa konkreta åtgärder vidtagits i syfte att bereda marken för ett enhetligt förbund. Ett
exempel på detta är tidningen
”statsanställds” tillkomst. Inom
kartellen finns i dagens läge för
övrigt endast tidningen ”Signalen”.
88
Man tycks mena att skall förhandlingsrätten effektivt kunna utnyttjas och skall strejkrätten vid behov
komma till användning, måste helt
enkelt en samordning komma till
stånd.
Ett storförbund inom kartellens
ram kommer säkerligen upp i en
storleksordning på 160.000 medlemmar. En sådan organisation
skapas emellertid inte i en handvändning, även om både fackliga
och politiska intressen i allt väsentligt är gemensamma.
TCO torde i stort sett befinna sig
i samma situation som kartellen.
Även här är det fråga om såväl
rationalisering som konsolidering
inför den kommande förhandlingsrätten. Om man ej kommit så långt
på väg som LO, har man dock haft
förbundsledarkonferens och diskuterat organisationsfrågan med förhandlingsrättens inflytande som
bakgrund.
Redan nu pågår det strävanden
i avsikt att åstadkomma ett konkret förslag till sammanslagning av
tre av de fyra försvarsförbunden
nämligen Underbefälsförbundet
(FUF), Underofficersförbundet
(SUOF) och Försvarets civila
tjänstemannaförbund (FCTF).
Förbundens kongresser har givit
klarsignal till ett praktiskt förberedelsearbete, syftande till eventuellt
samgående 1968 eller kanske något
senare. Det fjärde förbundet i sammanhanget, Svenska officersförbundet (SOF) är icke intresserat
av en sammanslagning, i vart fall
ej för närvarande. Förbundet tillhör dessutom en annan topporganisation, SR, vilket givetvis försvå-
rar ett eventuellt samarbete med
sikte på sammanslagning.
Statstjänstemannasektionen inom
TCO omfattar för närvarande 18
förbund men skulle i sin slutliga
utformning kunna omfatta endast
tre förbund. Även om man ej kan
kalla dem storförbund, är det dock
frågan om stora sammanslutningar
med medlemstal som man ej är
van vid tidigare. Man tänker sig
då ett förbund för den allmänna
statsförvaltningen där nu sju förbund agerar. Ett andra förbund avses omfatta undervisningens folk
och så till sist ett försvarsförbund.
Medlemsantalet blir med denna indelning i nämnd ordning 60.000,
50.000 och 30.000. De på detta sätt
uppkomna organisationerna blir
säkert mycket effektiva och resultatet på det lokala planet kan avsevärt förbättras. Genom de nuvarande förbundens ringa storlek äger
en splittring rum med vilken man
knappast kan möta de nya krav
och problem som rätten att förhandla ställer på organisationerna.
Vad som här sagts utgör bara
några typexempel på den verksamhet, som pågår inom några av de
fackliga tj änstemannaorganisationerna i syfte att inom en snar
framtid åstadkomma effektivare
organisationsenheter.
Politiskt inflytande
Hur kommer nu de planlagda och
delvis förberedda organisationerna
att inverka på det politiska områ-
det? Beträffande LO och dess kartell så är väl läget ganska klart.
Samgåendet mellan flera förbund
till stora enheter underlättar såväl
den politiska som den fackliga
ledningen och samklangen med
socialdemokraterna kommer att
tona än skönare.
Saken kommer i en något annan
dager när det gäller övriga tjänstemannasammanslutningar, vilka
står utanför de kollektivanslutnas
stängsel. Man har från de borgerliga partiernas sida ofta framhållit
att tjänstemannaförbunden, med
undantag av LO-kartellen, har en
själv·ständig ställning gentemot de
politiska partierna, och att alla
partier har samma möjligheter till
påverkan. Detta är en sanning med
stor modifikation.
Ser man på de kvinnor och män,
som sitter i ledningen för många
TCO-förbund, inklusive TCO :s styrelse, finner man att majoriteten
är socialdemokrater. Detta förhållande är ingen tillfällighet. Målmedvetet och utan några som helst
hänsyn har socialdemokraterna
sett till att de fått ledningen i det
ena förbundet efter det andra. Vissa förbund står dock utanför den
socialistiska maktsfären. Detta gäller särskilt förbund inom SACO
och SR men förekommer även
inom ett antal TCO-förbund. Det
socialdemokratiska inflytandet är
av stor betydelse för partiet. Det
är vidare ett inflytande, som ej för- 89
pliktar, i varje fall ej på samma
sätt som gentemot statstjänarkartellen. När det gäller LO och kartellen är man skyldig och ibland
även tvingad att rätta sig efter den
fackliga organisationens önskemål.
Man är mer obunden och behöver
ta mindre hänsyn till tjänstemän
inom andra organisationer. Med
andra ord man har i stort sett samma förmåner men icke samma
skyldigheter. När nu enheterna blir
större är risken stor att de små
sammanslutningarna försvinner i
det stora kollektivet och att det socialdemokratiska inflytandet ökar.
I den situationen är det nödvändigt att de borgerliga partierna
uppmärksamt följer utvecklingen
och bevakar sina intressen. I detta
sammanhang är det av stor betydelse att de för en politik, som kan
accepteras av ett allt större antal
tjänstemän.
Skillnaden mellan arbetare och
tjänstemän blir för varje år allt
mindre. Ett exempel bland många
andra är att de stats- och kommunalanställda tjänstemännen
nästa år får kollektivavtal. För
övrigt är tjänstemännen i många
avseenden icke bara upphunna av
arbetarna utan även distanserade.
I ett sådant läge och med hänsyn
till den framtida utvecklingen så-
dan den kan skönjas i dag, ligger
det nära till hands att för framtiden tala om en enda löntagarorganisation. Vem kommer att få
det politiska inflytandet över denna jätteorganisation?
TJÄNSTEMÄNNEN OCH FRAMTIDEN
Antalet tjänstemän kommer i
början au 1970-talet att uppgå till en och en halv miljon.
På det fackliga området förestår omgrupperingar och sammanslagningar au förbund till
större enheter. Vilken politisk
betydelse kan detta få och vilket politiskt parti kommer att
få huvudinflytandet bland
tjänstemännen? Detta är några au de frågeställningar, som
diskuteras au förvaltare Axel
Kind, själv fackligt verksam
och tillika ordförande i Hö-
gerpartiets Centrala Tjänstemannaråds (HCT) arbetsutskott.
Det är numera ganska lätt att få
en detaljerad bild av utvecklingen
på arbetsmarknaden under senare
år. Härtill bidrar främst folkräkningarna från 1950 och 1960. Antalet anställda har ökat kraftigt, vilket främst torde bero på tillbakagången inom jordbruket. En tillbakagång som för övrigt alltjämt
pågår även om den sker i en något
långsammare takt än tidigare.
Antalet tjänstemän har ökat
snabbt och torde nu vara uppe i ett
Au förvaltare AXEL KIND
antal av omkring 1,2 miljoner. ökningen förutses fortsätta för att
i början på sjuttiotalet vara närmare 1,5 miljon.
Antalet kvinnor bland tjänstemännen är nu cirka 47 procent
men ökar och kommer att ganska
snart utgöra hälften av det totala
antalet. standardhöjning och teknisk utveckling med automationen
som slutfas är den största anledningen till denna utveckling. Serviceyrkena tilltar i omfång och där
är ökningen av tjänstemän också
särskilt stor.
Yrkesverksamheten bland de gifta kvinnorna har stigit i hög grad.
Under 1950-talet ökade antalet yrkesverksamma kvinnor med mer
än 90 procent. Omsätts detta i absoluta tal ligger detta snarare över
än under 200.000. Antalet män är
under den angivna tiden så gott
som oförändrat. I de lägre åldrarna
har antalet för övrigt minskat nå-
got beroende på att många är under utbildning i större omfattning
och under längre tid än vad som
förut varit fallet. Yrkesverksamheten inom de högre och högsta
åldrarna har gått tillbaka, vilket
kan bero på förbättrade pensionsförhållande. Säkerligen sammanhänger det emellertid också med
det faktum, att det nuvarande
skattesystemet knappast gör det
lönsamt för äldre personer att ha
stadigvarande sysselsättning.
I detta sammanhang kan det
även vara värt att notera att yrkesverksamheten för gifta kvinnor är
mycket större i städerna än på
landsbygden. Detta förhållande beror givetvis främst på att möjligheterna till sysselsättning för kvinnor är betydligt större i städer och
tätorter än i övriga delar av landet.
Hur det skall bli i framtiden är
svårt att säga. Det finns dock vissa utvecklingstendenser för vår arbetsmarknad, som torde ha normgivande inflytande för överskådlig
tid framöver. Man vet sålunda att
det blir en betydande avgång från
de äldre årgångarna. Tillskottet
från de yngres sida kommer troligen att ytterligare minska allt
eftersom kravet på bättre och
längre utbildning träder i förgrunden.
Här kommer de gifta kvinnorna
åter in i bilden. Även om man fortsättningsvis räknar med att den utländska arbetskraften ökar, måste
nog de gifta kvinnorna i allt större
omfattning pressas in på arbetsmarknaden. I detta sammanhang
är det betydelsefullt att klara ut
den ekonomiska situationen för
dessa. Många vill säkerligen byta
arbetet i hennuet mot en verksamhet, som ger dem egna pengar i
handväskan och möjlighet till standardhöjning. För många andra och
87
kanske för de flesta är det dock
en fråga om att tjäna pengar till
livets nödtorft. De måste helt enkelt arbeta utom hemmet för att det
hela skall gå ihop ekonomiskt.
ständigt ökade skatter, där progressiviteten tar en allt större del
av inkomsten och där prishöjningarna ibland till och med ligger före
löneökningarna gör att det som blir
kvar i avlöningskuvertet alltid är i
minsta laget. Valfrihet mellan
hemmet och förvärvsarbetet finns
ej för dessa kvinnor. Här är bara
frågan om att skaffa pengar till
hyran- till maten.
Ett LO-förbund
Inom den fackliga världen kan
man för närvarande spåra en klar
tendens till allt större organisationsenheter. Mängd ger tyngd och
enighet ger styrka heter det i informationsanförandena. LO :s statstjänarkartell, som omfattar 11
statstjänarförbund överväger så-
lunda ett samgående i ett enda förbund. Sammanslagningen torde ha
aktualiserats inför förhandlingsrättens ikraftträdande den 1/ l
1966. För LO:s del är frågan för
övrigt ingalunda ny. Det är säkert
omkring 10 år sedan man på allvar
övervägde en sammanslagning. Under tiden har vissa konkreta åtgärder vidtagits i syfte att bereda marken för ett enhetligt förbund. Ett
exempel på detta är tidningen
”statsanställds” tillkomst. Inom
kartellen finns i dagens läge för
övrigt endast tidningen ”Signalen”.
88
Man tycks mena att skall förhandlingsrätten effektivt kunna utnyttjas och skall strejkrätten vid behov
komma till användning, måste helt
enkelt en samordning komma till
stånd.
Ett storförbund inom kartellens
ram kommer säkerligen upp i en
storleksordning på 160.000 medlemmar. En sådan organisation
skapas emellertid inte i en handvändning, även om både fackliga
och politiska intressen i allt väsentligt är gemensamma.
TCO torde i stort sett befinna sig
i samma situation som kartellen.
Även här är det fråga om såväl
rationalisering som konsolidering
inför den kommande förhandlingsrätten. Om man ej kommit så långt
på väg som LO, har man dock haft
förbundsledarkonferens och diskuterat organisationsfrågan med förhandlingsrättens inflytande som
bakgrund.
Redan nu pågår det strävanden
i avsikt att åstadkomma ett konkret förslag till sammanslagning av
tre av de fyra försvarsförbunden
nämligen Underbefälsförbundet
(FUF), Underofficersförbundet
(SUOF) och Försvarets civila
tjänstemannaförbund (FCTF).
Förbundens kongresser har givit
klarsignal till ett praktiskt förberedelsearbete, syftande till eventuellt
samgående 1968 eller kanske något
senare. Det fjärde förbundet i sammanhanget, Svenska officersförbundet (SOF) är icke intresserat
av en sammanslagning, i vart fall
ej för närvarande. Förbundet tillhör dessutom en annan topporganisation, SR, vilket givetvis försvå-
rar ett eventuellt samarbete med
sikte på sammanslagning.
Statstjänstemannasektionen inom
TCO omfattar för närvarande 18
förbund men skulle i sin slutliga
utformning kunna omfatta endast
tre förbund. Även om man ej kan
kalla dem storförbund, är det dock
frågan om stora sammanslutningar
med medlemstal som man ej är
van vid tidigare. Man tänker sig
då ett förbund för den allmänna
statsförvaltningen där nu sju förbund agerar. Ett andra förbund avses omfatta undervisningens folk
och så till sist ett försvarsförbund.
Medlemsantalet blir med denna indelning i nämnd ordning 60.000,
50.000 och 30.000. De på detta sätt
uppkomna organisationerna blir
säkert mycket effektiva och resultatet på det lokala planet kan avsevärt förbättras. Genom de nuvarande förbundens ringa storlek äger
en splittring rum med vilken man
knappast kan möta de nya krav
och problem som rätten att förhandla ställer på organisationerna.
Vad som här sagts utgör bara
några typexempel på den verksamhet, som pågår inom några av de
fackliga tj änstemannaorganisationerna i syfte att inom en snar
framtid åstadkomma effektivare
organisationsenheter.
Politiskt inflytande
Hur kommer nu de planlagda och
delvis förberedda organisationerna
att inverka på det politiska områ-
det? Beträffande LO och dess kartell så är väl läget ganska klart.
Samgåendet mellan flera förbund
till stora enheter underlättar såväl
den politiska som den fackliga
ledningen och samklangen med
socialdemokraterna kommer att
tona än skönare.
Saken kommer i en något annan
dager när det gäller övriga tjänstemannasammanslutningar, vilka
står utanför de kollektivanslutnas
stängsel. Man har från de borgerliga partiernas sida ofta framhållit
att tjänstemannaförbunden, med
undantag av LO-kartellen, har en
själv·ständig ställning gentemot de
politiska partierna, och att alla
partier har samma möjligheter till
påverkan. Detta är en sanning med
stor modifikation.
Ser man på de kvinnor och män,
som sitter i ledningen för många
TCO-förbund, inklusive TCO :s styrelse, finner man att majoriteten
är socialdemokrater. Detta förhållande är ingen tillfällighet. Målmedvetet och utan några som helst
hänsyn har socialdemokraterna
sett till att de fått ledningen i det
ena förbundet efter det andra. Vissa förbund står dock utanför den
socialistiska maktsfären. Detta gäller särskilt förbund inom SACO
och SR men förekommer även
inom ett antal TCO-förbund. Det
socialdemokratiska inflytandet är
av stor betydelse för partiet. Det
är vidare ett inflytande, som ej för- 89
pliktar, i varje fall ej på samma
sätt som gentemot statstjänarkartellen. När det gäller LO och kartellen är man skyldig och ibland
även tvingad att rätta sig efter den
fackliga organisationens önskemål.
Man är mer obunden och behöver
ta mindre hänsyn till tjänstemän
inom andra organisationer. Med
andra ord man har i stort sett samma förmåner men icke samma
skyldigheter. När nu enheterna blir
större är risken stor att de små
sammanslutningarna försvinner i
det stora kollektivet och att det socialdemokratiska inflytandet ökar.
I den situationen är det nödvändigt att de borgerliga partierna
uppmärksamt följer utvecklingen
och bevakar sina intressen. I detta
sammanhang är det av stor betydelse att de för en politik, som kan
accepteras av ett allt större antal
tjänstemän.
Skillnaden mellan arbetare och
tjänstemän blir för varje år allt
mindre. Ett exempel bland många
andra är att de stats- och kommunalanställda tjänstemännen
nästa år får kollektivavtal. För
övrigt är tjänstemännen i många
avseenden icke bara upphunna av
arbetarna utan även distanserade.
I ett sådant läge och med hänsyn
till den framtida utvecklingen så-
dan den kan skönjas i dag, ligger
det nära till hands att för framtiden tala om en enda löntagarorganisation. Vem kommer att få
det politiska inflytandet över denna jätteorganisation?