Print Friendly

Tillbaka till Rumänien

Av Anders Beijer-Lundberg | 29 januari 2010

Herta Müller
Hjärtdjur
Wahlström & Widstrand 2005

hjartdjurFreedom House rapporterade nyligen att demokratin är på reträtt runt om i världen. Ryssland, Kina, delar av Centralasien och många andra länder styrs idag av mer eller mindre totalitära regimer. De senaste årens ekonomiska framsteg i dessa länder har fått många att bortse från systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och inskränkningar av yttrandefriheten. Nya skyskrapor invigs varje månad och tusentals blir dollarmiljonärer varje år, Kina äger enorma mängder amerikanska statsobligationer och arabstaterna pumpar upp guld i öknen. Samtidigt har västvärlden drabbats av en stor recession. Går de auktoritära staterna en lysande framtid till mötes?

Det bästa botemedlet mot en idealiserad bild av diktaturer är böcker och berättelser om de förtryckta och förtvivlade, vittnesbörd om den omänsklighet som människor kan utsättas för. I Hjärtdjur visar Herta Müller hur den totalitära staten bryter ner människor och förstör de band som binder dem samman. Platsen är Rumänien, där berättaren flyttar in till storstaden för att studera, och hamnar i ett fängelseliknande studenthem där sex unga kvinnor trängs i varje rum. Säkerhetspolisen är ständigt närvarande och det finns angivare överallt. Inget kan döljas for regimen. Det enda sättet att kontrollera att ett brev ar oöppnat är att lägga ett hårstrå i kuvertet och se efter om det kommer fram.

Berättaren möter tre unga män som precis som hon själv kommer från den hatade tyska minoriten i landet. Hon blir förvånad över att de vågar ha anteckningsböcker på sig, men får höra att det finns ett gömställe där de förbjudna böckerna kan förvaras. Tillsammans med pojkarna bjuder hon regimen motstånd. De läser, tänker och samtalar, och försöker bryta sig ut från tvånget och rädslan. Boken följer dessa fyra ungdomar och deras hopplösa flykt från regimens alla poliser och angivare, var de än befinner sig i landet. Vägen kantas av förhör, trakasserier, hot och anklagelser. Fienden, regimen, arbetar i det fördolda. Deras representanter smyger runt hörnen, lyssnande och spanande. De finns bakom kulisserna, redo att komma fram när någon har brutit mot lagen, pratat for mycket eller bedöms utgöra ett hot mot staten. Förhören är korta men brutala, sånger ska sjungas och namn ska nämnas, samtidigt som det alltid finns en chans att ange någon annan och slippa förföljarna.

Den slutna värld som Herta Müller beskriver är skrämmande och mörk. Det unga upproret bemöts brutalt av regimen som förhör de misstänkta och deras familjemedlemmar. Säkerhetspolisen söker igenom brev, lägenheter och arbetsplatser. Ingenting kan gömmas och allt kan bestraffas. Den lätta utvägen är att acceptera tvånget och långsamt förlora tron på att någonting kan förändras. Det stora majoriteten väljer den utvägen. Kollegor och grannar sveper förbi, uttalar ett par ord och försvinner. Vissa hjälper till så gott det går, andra föredrar tystnaden. På spårvagnen sitter männen från fabrikerna och spanar ut i tystnad, i slakthusen är målet att stjäla så mycket som möjligt, politik finns inte. Bara barnen vågar bryta tystnaden och ifrågasatta ordningen.

Trots att bokens värld är skrämmande och brutal är det en mycket njutbar roman. Den är elegant skriven, språket dansar omkring i tid och rum, från nuet, till barndomen och tillbaka igen. Det förflutna är ständigt närvarande. Mycket av innehållet bär tydliga spår av Herta Müllers liv. Hennes fader deltog i kriget som SS-soldat, och flera av hennes släktingar blev deporterade till Sibirien efter kriget. Regimen tvingade henne att lämna landet; till sist hamnade hon i Berlin. Hjärtdjur är skriven i exil, efter att muren fallit och Rumänien inlett sin bana mot EU, men innan alla sår har läkt. Naturligtvis är det en bitter bok, men den är framför allt välbehövlig. Sverige gav Ceausescu Serafimerordern under samma tid som händelserna i boken utspelar sig. Förhoppningsvis läser många Hjärtdjur och frågar sig hur mänskligheten kan vara så aningslös.

Anders Beijer-Lundberg är konsult på Tyrens och försöker fördjupa sig i V.S. Naipaul.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner