Print Friendly

Thede Palm; Sverige och Mellanamerika

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

THEDEPALM:
Sverige och Mellanamerika
Socialdemokratiska partiets
internationelle sekreterare Pierre Schori
gav i höstas ut en bok om utvecklingen i
Mellanamerika. Thede Palm har skrivit
sin artikel med utgångspunkt från denna
bok. Han vill ha sagt att han avslutat
artikeln i början av juni i år, och mycket
har kunnat hända sedan dess. Det är
modigt av Schori, menar han, att våga
ge ut en bok om länder, där regimerna
växlar snabbt och revolutioner avlöser
varandra. Schori är emellertid starkt
engagerad i utvecklingen i
Mellanamerika genom att han har en
framträdande ställning inom
Socialistinternationalen. Efter ett
eventuellt regimskifte i höst kommer
hela Sverige att bli engagerat,
säkerligen genom en mer
antiamerikansk utrikespolitisk
inställning och dessutom genom att ge
u-hjälp till Kuba och Nicaragua.
Gerillaräder och terroraktioner slås Uff
under stora rubriker. Vardagslugn k
stateras under små. En liten tidnings
tis på några rader den 3 maj innehöll,
en 1-majdemonstration gått genom
torna i staden San Salvador utan s
ningar från något håll. Vem hade ku
förutsäga detta bara några månader ·
gare? Lugn i El Salvadors huvudstad
värt all uppmärksamhet – så länge
varar.
Det intryck en läsare här hemma
genom tidningar och TV av politisk v
samhet i Mellanamerika är att revolu
ner avlöser varandra och att gerillav
samhet och blodigt förtryck uppt ·
överallt. Men så är inte fallet. I
länder råder normal ordning, även om
känner sig hotade av oroliga gra
Detta gäller t ex Honduras, som g ··
till det revolutionära Nicaragua.
kan inte veta vad som där händer,
när. Därför är det modigt gjort att s ·
en bok om läget i de många mellana
kanska staterna, där allt är snabbt fö
derligt. Pierre Schori, det svenska
aldemokratiska partiets internatio
sekreterare och verksam inom Soci ·
internationalen – där han enligt en
ning, som kunnat konstateras i Väst!
land, snarare uppträder som vänste
kal än som socialdemokrat – gav i
tas ut boken ”I orkanens öga. Om
kommande revolutionen i Central
ka” (Tidens förlag). Redan genom bl
kens titel säkerställer han sig. I ork
öga betyder lugnet före stormen: R
lutionen kommer, förr eller senare.
Honduras är ett bra exempel. Land
lugnt, men det befinner sig enligt Sc
en ”förrevolutionär situation”.
En så god bedömare som
Ung har i en recension i SvD den l
WS i år skrivit positivt om Schoris
llrpa inställning mot vissa regimer i
•nanamerika men kritiskt om hans
lätande attityd gentemot Kuba.
len senare är dock lätt att förklara:
ri är direkt underställd Olof Palme,
lCastros vän. Kung framhåller med
Ila att Schori är både beläst och berest
b det område han behandlar och till- ..er att han ”ger en föredömlig historam till Centralamerikas nuvarande
III som brännpunkt i världspolitiken.”
letta är dock något förenklat. Schori sä-
llf, för att nämna ett exempel, att ” den
(llnska kolonialismen var lika hänsynshär som på öarna. Motståndet slogs
lid lika brutalt. Urgamla kulturer krosldes: aztekerna, mayas, toltekerna.
•fanns guld och silver att hämta. Kött
kakao exporterades i stora mängder
l Europa.” Att kakaoexporten skulle
lira så upprörande är svårt att förstå –
Mttexporten på 1500-talet känner jag
till. Tottekemas kultur hade gått untlr flera århundraden före Columbus,
to äldre mayakulturen likaså och av
et yngre fanns bara rester kvar. Men
ri tycker illa om västerländska stor- .Uter, Spanien då och USA nu. Hans
tok innehåller många fakta men måste
iltså läsas med förstånd. Objektivitet
… förmodligen inte eftersträvats, men
Irernot engagemang.
nden till de blodiga inbördesstfia i El Salvador ligger utan tvivel i
dsak i den jordbrukspolitik, som
ynslöst utnyttjade och förbrukade
inhemska arbetskraften. När till sist
323
ett förtvivlat uppror bröt ut på 1930-talet, undertrycktes det med sådana metoder att ”lugn” rådde i ungefär femtio år.
Grogrunden för ett nytt uppror fanns
kvar. Den opposition, som framträdde
på 1970-talet, undertrycktes visserligen
av en militärjunta, men den stöddes.som
Schori påpekar av den katolska kyrkan.
Gerillakriget bröt ut. Ett försök till en
jordreform inleddes, men en reform,
som går ut på att jordlotter skall delas ut
till lantarbetare samtidigt som produktionssiffrorna från stordriften av samhällsekonomiska skäl skall hållas uppe,
är inte lätt att genomföra.
Fullständigt kaos uppstod med en
höjdpunkt i mars 1980, då ärkebiskop
Romera mördades, sedan han bestämt
uttalat sig mot den regerande juntan.
Från 1981, då president Reagan tillträdde i USA, fick samma junta hjälp därifrån – den hade en tid köpt sina vapen
från Israel. I Washington var man övertygad om att gerillan fick vapen från
Kuba via Nicaragua, alltså från den internationella kommunismen. Det är
knappast troligt att denna åsikt förändrades, då Socialistinternationalen ingrep
på gerillans sida och samtidigt både understödde med pengar och erbjöd sig att
mäkla fred.
Att ett val trots allt kunde hållas i mars
i år berodde först på att juntan störtats
och ersatts med en regering av civila och
militärer med kristdemokraten Napoleon
Duarte i ledningen. Vidare tryckte USA
på: juntan hade visat sig vara alltför belastad för en allierad och dess metoder
var omänskliga. Att folket ville ha fred
var inte heller att misstaga sig på. Gerillan hotade tilllivet var och en som gick
till det val, som också Socialistinterna- 324
tionalen tog avstånd ifrån (Schori kallar
valet ”att putsa förtryckets fasad”). Mot
alla förväntningar gick valet lugnt, deltagandet blev stort, något valfusk har inte
påvisats. Resultatet blev också oväntat.
Kristdemokraterna såg ut att vinna med
24 platser av 60 i parlamentet men blev
utmanövrerade av fyra småpartier till
höger under ledning av en f d gardesofficer Roberto d’Aubuisson. En koalitionsregering med kristdemokraterna bildades med ett program, som i varje fall
omfattar jordreformer, även om motståndet mot dem är stort på sina håll och
kan medföra att de skjuts upp. Det är
ingen hemlighet att USA klargjort att det
inte kunde bli fråga om stöd till en ytterlighetsregering.
Alltså finns en möjlighet till lugnare
tider i El Salvador; men därför fordras
att gerillan lägger ned vapnen och att
militären hindras från att utkräva
hämnd. Återfall från båda sidor kan förväntas och har också förekommit. Landets nye ”interimspresident” Alvaro
Magana har dock i början av maj tagit
upp frågan om amnesti för deltagare i
gerillan.
Den blodigaste regimen
Den regim, som under de senaste åren
haft makten i Guatemala, har förmodligen varit den värsta i Mellanamerika.
Olika bedömare har gjort olika beräkningar av antalet mördade per år. Gemensamt för dem är att de räknat mördade i tusental, att de framhåller att terrom letts direkt av regeringen och att ett
stort antal av offren varit indianer.
Guatemala stöddes efter andra världskriget av både ekonomiska och politiska
skäl av USA. De amerikanska investeringarna var avsevärda. En stabil regim
var önskvärd. Från 1977 stoppade president earter det militära stödet – terroll
hade blivit alltför hänsynslös. När presio
dent Reagan tillträdde, trodde förmodJi.
gen både han och Guatemalas regeringlchef general Garcia att allt skulle återal
till det gamla. Men regimen var för svAr
Ett val ordnades den 7 mars för att l
fram en ny och ”ren” regering, men valfusket var påtagligt och ingen kunde •
skillnad på Garcfa och hans efterträdare.
En av de sista dagarna i mars kom ea
lösning av rent mellanamerikansk 1110′
dell, nämligen en revolution. Den orgam.
serades av yngre officerare. Vad den kal
medföra är, när detta skrivs, inte klart.
Ledarna ville nämligen avsätta junlal,
vilket lyckades, men de hade inte föf’bo.
rett en ny regering. De tillkallade en r•
brigadgeneral Rios Montt, som tidigall
stått i opposition mot armeledningen odl
som då skickats till Spanien som militiJ
attache. Därefter hade han tagit avsked.
En gång tidigare hade han ställt upp iel
val som kristdemokraL Han gör inte Jll.
gon hemlighet av sin kristna tro. Utsitema för landet med honom i ledni!IJI
borde alltså vara hoppingivande, mea
just nu är de inte mer än så. Vilket stM
han har är inte möjligt att säga. Ett laMi
som alltför länge haft blodshämnd SCII
en integrerad del av sitt samhällssyst~
övergår inte plötsligt till någon humaJi.
tär regim.
Det omstridda landet
Ännu 1979 lydde Nicaragua under diklttom Somoza och hans familj – Sclllli
kallar med rätta regimen ett farniljef<n.
tag. Detta stödde sig på ett nationalgarde
och var starkt korrumperat. Efter ett
blodigt inbördeskrig tog sandinisterna
över. De är uppkallade efter en tidigare
aationalhjälte Sandino och de stöddes
raJan från bötjan av Socialistinternalionalen och från hösten 1980 av en särskild kommitte inom denna. Där återwms Fran<;ois Mitterrand (om han fortfarande sitter kvar är väl tvivelaktigt),
Willy Brandt, Michael Foot, Anker Jöraensen, Bruno Kreisky samt Olof Palme,
Socialistinternationalens sekreterare
svensken Bernt Carlsson och Pierre
Schori. Den sistnämnda målar i sin bok
en revolutionär idealbild av Nicaragua
1980. Men även hos honom märker man
en viss osäkerhet vad beträffar 1981.
”Olyckskorpar kraxar om en obönhörlig
totalitär utveckling,” heter det. Han
lånmer ingenting om de hänsynslösa förflyttningarna av indianer i gränslanden
mot Honduras, ett brott mot mänskliga
rättigheter som annars är väl värt att
framhålla. Han talar inte heller om hur
många tusen militära ”instruktörer” från
Kuba, som nu bygger upp sandinisternas
”hemvärn”, den polis- och armeorganisation som skall skydda den nya diktaturen. Vill han veta mer om den saken kan
ban vända sig till Alfonso Robelo, en
oppositionsledare som hoppat av till
USA och som Schori känner. Eller kan
ban vända sig till den säkerhetschef från
Nicaragua, som hoppat av i Costa Rica
och som där sagt att sandinisterna håller
på att lägga landet under Sovjetunionen.
Den katolske ärkebiskopen i huvudstaden Managua har i en intervju understrukit, att striden mot Somoza var hela
folkets sak och att begeistringen var stor
över sandinisternas seger. Men nu sak- 325
nar rörelsen ett bredare stöd hos folket.
Brott mot människorätten, militariseringen, centraliseringen, allt tyder på att
ett marxistiskt totalitärt system efter
mönster från Kuba utvecklar sig, sade
han.
Själva maktövertagandet gick inte heller idylliskt till. Massgravar med skjutna
Somozaanhängare har påträffats. Åtskilliga tusen politiska fångar finns i primitiva fängelser. Schori nämner dem inte.
Men, som Kiing påpekat i sin ovannämnda recension, han säger inte heller
ett ord om fängelserna på Kuba i Fidel
Castros polisstat.
Vi – dvs Socialistinternationalen –
bör ”fortsätta att medverka till att Ronald Reagan lär sig leva med sandinisterna och sandinisterna med oppositionen,” skriver Schori majestätiskt i sin
bok. Man får räkna med att det kommer
att ta tid.
Sverige i bilden
En svensk kan fråga om alla dessa blodiga revolutioner i mellanamerikanska
smårepubliker egentligen har någon betydelse för Sverige. Svaret är ja, i två
hänseenden. Först är som här framgått
svenska socialdemokrater verksamma i
den mäktiga och starkt vänsterradikala
Socialistinternationalen, som ivrigt engagerat sig i Mellanamerika. Schoris bok
visar i alla avseenden hans förkärlek för
Kuba och hans aversion mot USA och
mot president Reagan personligen. Inte
heller finner man någon som helst förstå-
else för att USA, som redan har det kommunistiska Kuba mellan sig och den för
USA livsviktiga Panamakanalen, reagerar mot att få fler Moskvatrogna
l:
[:
i’
[:
326
länder i detta känsliga område. Med Olof
Palme som eventuell – detta skrivs i
början av juni – statsminister i höst kan
svensk utrikespolitik förmodas åter bli ·
aktivt anti-USA. Till någon fördel för
Sverige blir ju inte detta.
Det andra är att Sverige, som näst
Sovjetunionen ger det största ekonomiska bidraget (345 milj svenska kronor) till
Vietnam trots dess pågående erövringskrig mot Kampuchea, med Olof Palme
vid makten kan förmodas komma att
återuppta subsidierna också till Kuba,
trots dess engagemang med trupper på
flera ställen i Afrika, nu också i Mellan- ….
amerika. Officiellt blir det väl som ticfi.
gare, att den svenska hjälpen avses för
inköp av skrivpapper! Hur diktaturent
Nicaragua än utvecklar sig, kommer detta land att få fortsatt ekonomiskt stöd
från Sverige. Vid Olof PaJmes sida i l·
majdemonstrationen i år gick en repro.
sentant för den nya diktaturregimen.
Redan lämnar enligt Schori LO cd
TCO(!) bidrag till gerilla och revolutioai
Mellanamerika. Svenska staten förvättas ha råd med större summor. De sve~~~o
ka skattebetalarna, ett tåligt släkte, kommer att få ge sina pengar i form av ohjälp.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner