Print Friendly

Thede Palm; Svensk verskonst

Av Redaktionen | 31 december 1983


1983


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

432
nan. Landskapet kommer att förändras.
earters roll som förkämpe för de mänskliga
rättigheterna kommer rimligen att omvärderas: supermakter kommer kanske inte
längre, i det egna överlevaodets intresse, att
kunna kosta på sig sådan lyxutstyrseL
Det hör till det patetiska i Hamilton Jordans bok att han då och då, dessvärre utan
ironi, berättar om president Carter, försänkt i
bön. Just i ögonblick då en av världens två
mäktigaste män borde ha annat att göra!
THEDEPALM:
Svensk verskonst
I maj promoverades Britt G Hallqvist till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet.
Det är en sällsynt utmärkelse, men välförtjänt. Visserligen har hon själv förklarat att
hon inte är särskilt intresserad av teologi, ja,
att hon är helt oteologisk. Men teologiska
fakulteten i Lund vet bättre.
Bäst vet prosten Inge Löfström, som skrivit en innehällsrik och samtidigt lättläst bok
om henne: ”En bok om Britt G.” (SkeabVerbum 1983). Han ägnar ett kapitel åt hennes
teologi, ett kapitel som för övrigt avslutas
med en av hennes bästa översättningar. Anders Frostenson sände henne en gång en lista
på teologiska verk, som hon borde läsa. Hon
brydde sig inte om dem. Det förhåller sig
nämligen så, att Britt Hallqvist är självtänkare. Också inom teologin finns det moderö-
relser, vilket nogsamt framgått i det psalmboksförslag, som nu är under bearbetning,
men Britt Hallqvist är inte följsam när andra
människor talar om vad hon skall tänka.
Hennes stora produktion består dels av
böcker för barn på vers och prosa, dels av
översättningar, alltifrån barnböcker till GoeEn svensk läsare av detta dokument från
Vita Huset har svårt föreställa sig Tage Erlander eller OlofPalme försänkta i bön vid för
Sverige bekymmersamma tillfallen, som tex
de sovjetiska u-båtsövningarna på svenskt
territorialvatten.
Ändå är det till sist en tankeställare man får
vid läsningen av Hamilton Jordans bok. När
böljar och slutar legitimiteten i rent inrikespolitiska och valtaktiska hänsyn vad gäller
”förhållandet till främmande makter”?
thes Faust, dels slutligen av egna dikter och
psalmer och teologiskt författarskap. Till det
sistnämnda hör vetenskapliga stilstudier i
sammanhang med det pågående arbetet på en
ny handbok för svenska kyrkan. Det är en
lycka att hon blivit engagerad i detta. Hon
har nämligen en alldeles ovanlig förmåga an
förstå ord och att handskas med dem. Detta
har i sin tur varit förutsättningen för att hon
blivit en så obeskrivligt skicklig översättare.
Att använda sä starka ord om henne innebär ingen överdrift. Löfström har tagit med
åtskilliga citat. Man önskar att de varit flera.
Hennes översättning av T S Eliots berömda
kattbok på vers är ett mästerverk i sitt slag
(och har dessutom fördelen att vara begriplig). Slutstrofen i Faust, ett annat exempel,
ligger på ett annat plan men med en lika hög
svårighetsgrad. Den återges visserligen med
ett stockholmsrim på spegling/prägling; men
hela versen inklusive ” das Ewig-Weibliche”
får en mening. Lättfattlig blir den ju aldrig.
Vers är det naturliga uttryckssättet för mig.
har Britt Hallqvist skrivit en gång. Det kan
tilläggas, att studenttidens krumelurliga vers,
odlad i tidningen ”Lundagård”, blivit kvar i
åtskilliga av hennes barnverser. Den som ansett att Arosenius’ ”Kattresan” nått idealet
bland småbarnsböcker blir litet fundersam
ibland och undrar om inte Britt Hallqvists
barnramsor rent av kan vara skrivna för
vuxna. Det är inte lätt att frigöra sig från
Falstaff Fakir och hans ABC-rim. Men hon
har kommit över detta, inte minst i sina
barnpsalmer -se tex visan om Sackeus –
där allt tillkrånglet är bortlagt.
Britt Hallqvists sätt att översätta kommer
en dag att behandlas i doktorsavhandlingar.
Man kommer att visa på hennes kulturella
bakgrund, som gjort det möjligt för henne att
förstå också ett dunkelt innehåll i andras
skrifter, och man kommer att framhålla hennes språkkunskaper. Hennes förmåga av inlevelse i andras tankegångar måste komma
att understrykas. Man bör inte heller glömma
hennes ödmjukhet inför sitt arbete. Hon respekterar nämligen vad andra skrivit och ser i
översättningarna som sin uppgift att på
svenska återge utländska verk som de är. Det
är inget fel att översättningen kan bli bättre
än originalet. Det kan bero på Britt Hallqvists
sätt att välja rätta ord och uttryck och
att hitta lyckliga vändningar. Men hon är inte
ute för att ”förbättra”, framför allt inte för
att lägga ny mening i andra författares
skrifter. I den pågående psalmboksrevisionen
finns det ”specialister”, som tror att äldre
psalmer, svenska som utländska, till vad pris
som helst måste göras moderna. Det finns
skräckexempel på vad psalmbokskommiterade släppt igenom, förmodligen i rädsla för
att inte vara ”i tiden” . Britt Hallqvist har inte
433
haft behov av sådant. Hon kan tom rimma
stig/sig. Karlfeldt gjorde också så.
Ett exempel på en psalm som hon översatt
och till vilken hon också mot sin vana skrivit
en egen vers, är ”Det finns djup i Herrens
godhet”, som omedelbart börjat sjungas i olika sammanhang. Den är inte helt enkel, men
den är sådan att folk genast förstår den. Britt
Hallqvist hör inte till en skola som vill att
psalmer skall spela på känslor och vara mer
eller mindre dunkla; med resultat att församlingen får sitta och gissa gåtor.
Naturligtvis har också Britt Hallqvists
översättningar blivit kritiserade, och långt
ifrån alla hennes egna psalmförslag har blivit
godkända. Oftast har det väl varit det teologiska innehållet, som mött motstånd. Löfström diskuterar detta. Vad man själv kan
konstatera är att många av hennes pslamer
snarare är visor, åtminstone i den meningen
att de söker vara okomplicerade och att de
tar tillvara allt dramatiskt stoff. Det händer
något i dem. Men tyvärr har inte alla vuxna
det rätta barnasinnet. Det finns säkerligen
många i församlingen som har svårt att tänka
sig att de en gång skall dansa på gröna ängar,
om än i himmelriket.
Sist en liten iakttagelse. Löfström har i sin
bok, så vittjag kunnat finna, bara pekat på en
svensk författare – och vi bortser här från
ungdomsdiktningen – som kan sägas ha på-
verkat henne och det är Birger Sjöberg i
”Kriser och kransar”. Kanske kan man tilllägga Harriet Löwenhielm. Så många fler kan
det inte vara. I det hela är Britt Hallqvist
unik.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner