Print Friendly

Thede Palm; Gunnar Jarrings memoarer

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Litteratur
THEDE PALM:
Gunnar Jarrings memoarer
I en tidigare memoarbok ”Åter till Kashgar” (1979) spelade Gunnar J arring samtidigt på två motiv: en studieresa till Singkiang, som han gjorde som ung student,
och en resa femtio år senare, som den internationellt kände ambassadören gjort på
inbjudan av den kinesiska regeringen.
Minnena från de två resorna och reflexionerna över vad han sett flätades in i varandra både elegant och kanske, förklarligt
nog, också nostalgiskt. ”Memoarer i nuet”
kallade han boken i en undertitel. Den
innehåller mycket god läsning och därtill
ovanlig, eftersom den ~andlar mera om
det land han berest än om författaren
själv. Sådan återhållsamhet är inte bruklig
bland memoarskrivare.
I sina ” Memoarer 1939-1952″ (Bonniers) gårJarring rakt på sak. Vid krigsutbrottet var han docent och vad man nu
skulle kalla biträdande professor i Lund.
Han börjar boken med sin inkallelse, som
han inte kunde veta också skulle betyda
uppbrottet från en given universitetskarriär. Han var då 32 år gammal. Han
stryker under, att han inte lämnade vetenskapen samtidigt som han lämnade Lund.
En lång rad av vetenskapliga skrifter vittnar om att han, som han uttrycker det,
utnyttjat sina håltimmar.
Från tiden före 1939 får man inte veta
mycket. En liten glimt av föräldrahemmet
vid mobiliseringen 1914 skymtar. Skola
och universitet nämns knappast. Men han
berättar om sina föreläsningsresor. Det
var den tid, då folk lyssnade till allmänbildande föredrag och då akademiker förbättrade sina små inkomster med s k
bondföreläsningar a35 kr stycket. Jarring
utnyt~ade den möjligheten, till eget och
andras nöje. Han hade lätt att komma till
tals med människor.
J arring nämner i bokens början den ömtåliga frågan om vilka som bör skriva memoarer. ” Har jag verkligen något att komma med, något som är värdefullt, någ
som kan intressera en vidare läsekrets.
Så kan och bör många memoarförfatt
fråga sig. I Gunnar J arrings fall är sva
givetvis klart. Han har upplevt så myc
som är värt att berätta. Han har något
ge en läsare. Denne å sin sida kan und
•om författaren ger tillräckligt mycket
sig själv.
Det är legitimt att ta upp problem
Memoarer är inga äventyrsböcker ut
lämnar tillfållen till omdömen och r
lexioner och varför inte att visa känsl
Gunnar Jarring är inte den som place
sig själv i förgrunden, vilket ingen hell
begär. Men i några kapitel
beredskapstjänsten i övre Norrland d
tunga vintern 1939-40, i sig utomorde
ligt välskrivna, kommer hans eget enga
mang och egna känslor fram. I en antol
om beredskapen, sedd ur deltagares S}
punkt, skulle trots allt vad som redan fin
skrivet dessa kapitel ha sin givna plats.
Från Norrland skickade försvarssta
ut Jarring till Främre Orienten och de
ledde i sin tur till placering i Ankara
sedan till fyra itr som chef för utrikes
partementets B-avdelning i Teheran. H”
ifrån finns i boken livfulla skildringar.
ger mersmak. Hur gick alltså överfl,
ningen till utrikesdepartementet till
vilka där accepterade honom: det är i
oviktiga frågor. Det är välbekant,
tjänstemän i UD såg med skepsis på d
som inte börjat som attacheer. Den inst”
ningen var allmän inom olika utrikes~ä
ter. F Seydoux de Clausonne, som sj”
nått rangen av ambassadeur de Fra
skriver i sin bör”Le metier de d-iploma
(1980) att inträdesproven ”inte begä
att den unge mannen skulle vara ge ·
men man hoppades att han inte sk
säga sottiser.” J arring var förvisso inte
som sade dumheter. Han hade inga si”
förbindelser och ingen privatförmögen
e
t!
e
n
.-
.,
.t han hade var en ovanlig läggning för
. Vem upptäckte detta?
Det blev J arring som fick organisera de
beskickningarna först i Etiopien och
i Indien. I Addis Abeba mötte han
· iga svenskar, en del av dem sysseli ganska nymornad reformverksamsom Jarring beskriver med välmotitilnd kritik. I båda länderna gällde det att
tldja svensk export, ett relativt nytt verk- -etsfålt för en språkvetenskapsman.
boken slutar är hanjust hemkallad för
GILS SAXLUND:
age Lindboms ”Riket är ditt”
age Lindbom har under senare år i allt
Jlöiregrad framträtt, som en av vårt lands
trtssantaste och skarpsinnigaste kul- 111rkritiker. I en rad, av religiöst tänkande
apircrade, skrifter har han lagt fram sin
~på samhällsutvecklingen. Hans förfatlinkap har också börjat uppmärksammas
aDt vidare kretsar.
Tage Lindbom menar att den moderna
llllllniskan har utropat sig till världens
aiDskränkte självhärskare och därmed
tirmat sig från sitt gudomliga ursprung. I
marxismens och socialismens segertåg ser
Lindbom det främsta tecknet på männiRoandens väg bort från Gud. Men männilbns väg bort från tillvarons andliga källor spårar Lindbom långt tillbaka i tiden
-ända till senmedeltidens filosofi.
Även om Lindbom är en svuren motståndare till socialismen, kan hans tänkandedock endast med svårighet användas av
borgerliga politiker. Lindbom avvisar
53
att bli biträdande chef för politiska avdelningen i UD.
Hans välbalanserade och ofta roliga bok
är också trevligt illustrerad – förlaget har
tydligen lagt ned möda på att få fram en
vacker produkt och har lyckats. Boken ropar på fortsättning. Svensk utrikespolitik
på 50-talet och svenska politiker, sedda
inifrån UD, kan förmodligen ingen nu behandla bättre än Jarring. Ju närmare och
ju mera personligt han går in i ämnet,
desto bättre blir resultatet.
nämligen också liberalismens framtidstro
och utvccklingshopp, liksom den tillväxtfilosofi, som präglat !>å mycket av modern
svensk politik.
Tage Lindboms senaste bok heter ” Riket är ditt” (Norstedts) och är ett slags
sammanfattning av hela hans tänkande
och samtidigt ett lysande filosofihistoriskt
panorama. I denna bok skriver Lindbom
mera lättillgängligt än i sina tidigare
skrifter. Han har dock aldrig varit en lättläst författare och har kanske därigenom
försvårat sitt budskaps genomslagskraft.
Det kan sägas mycket positivt om Tage
Lindbom både som tänkare och som samtidsanalytiker. Han sätter fingret på ett
stort antal svagheter i den moderna människans andliga rustning. Han kritiserar
sönder och samman marxismens uppror
mot de andliga värdena i tillvaron. Han
slår sönder dc jämlikhctsdogmer, som förgiftat så mycket av samtidens kulturliv.
54
Och sist och slutligen pekar han på det
faktum, att vi människor inte är allsmäktiga, utan underordnade högre lagar. För
Tage Lindbom bär en kultur byggd på
människor utan Gud inom sig fröet till
upplösning och kaos. Livsvärdena saknar
en fast punkt och tillvaron blir flytande.
Har Tage Lindbom rätt eller fel i sin syn
på kulturens utveckling? Frågan kan inte
besvaras i sådana termer. Lindbom tror
på värden, som många bespottar i våra
dagar. En blick på vår samtids andliga
tillstånd gör att man som läsare av Lindboms skrifter, inte kan frånkänna honom
en tung och svårmodig insikt i vår kulturs
me.~t grundläggande problem.
Aven om Lindbom är en självständig
tänkare finns det dock andra, som före
honom kritiskt analyserat samtidskulturen. l vissa avseenden får han tankarna
till Dostojevskijs religiöst inspirerade anateman mot radikalismen. Andra tänkare
som kan påminna om Lindbom är namn
som svensken Vitalis Norström eller holländarenJahan Huizinga. Därtill kommer
tänkare som Lindblom själv behandlat i
sitt författarskap, främst kanske spanjoren
Donosa Cortes.
Man saknar hos Lindbom en mera analytisk genomgång av i vilket idehistoriskt
sammanhang han sätter sitt eget författarskap. Hans senaste bok får nämligen lä-
saren att ställa sig ett antal frågor. Lin
bom sveper gärna över stora fålt. Risk
med ett sådant skrivsätt är att man lä
hamnar i det generaliserande. Så ser ·
exempel Lindbom i både den moderna
siken och i den klassiska nationaleko
min uppror mot den på Gud grunda
världsbilden. Profanvetenskapens segert
från medeltiden och framåt har fört m
sig en tillbakagång får det andliga men
Lindbom.
Men vilket är Tage Lindbomsalterna
till människans hittillsvarande andliga
veckling? Vilket är Tage Lindboms ekon
miska system, om han underkänner bå
den liberala ekonomin och marxismen.
På område efter område kan man stä
sådana frågor till Lindbom, utan
svaren ger sig alldeles självklart ur h
filosofiska författarskap. Vi lär oss myc
om vad han tycker illa om, i betyd!”
mindre utsträckning om vad han tyck
om!
Dessa svagheter framträder alldeles s
cicllt tydligt i ”Riket är ditt”. ”Visst ·
detta en briljant analys”, säger sig läsar
efter genomläsningen av boken, ”m
vilka konsekvenser drar författaren sj”
av denna sin analys?”
Vi väntar nu på Tage Lindboms svar
den frågan.
M.
T
nå!
var
bet
sva
del
liti!
ma
F
bet,
pro
res<
dan
av 1
på !
ett
nm
l
kon
må1
träf
FK
av
för
senl
en l
stor
civil
civil
korr
en c
real
skyc
årsr:
ter.
i bel
avhj
nas

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner