Syskongnabb i ryska världen när Vitryssland går till val

Den 11 oktober är det presidentval i Vitryssland. Oordningen i världen tjänar Lukasjenko väl. När omvärlden, inklusive Vladimir Putin, har så mycket annat att tänka på sitter Lukasjenko säkrare, skriver Bo Ture Larsson.

Vitrysslands president Alexander Lukasjenko var liksom många andra världsledare med när FN nyligen antog ett stort antal mål för en bättre värld.

Själv har han bara ett mål – att sitta kvar, och inte låta vare sig Moskvas eller västs önskemål rubba hans ställning som ”Europas sista diktator”.

11 oktober är det presidentval. Ukrainakrisen kastar sin skugga. Ingen vill ha en vitrysk upprepning. När den politiska oppositionen därför ligger lågt kan regimen kosta på sig att visa sin mjuka sida. Även väst önskar ett lugnt val. Då kan man lätta på sanktionerna. Redan 30 juli hävdes förbudet mot ett tjugotal regeringsföreträdare att få visum till EU. Efter att oppositionsledare släpptes ur fängelse 22 augusti hoppas EU på ett nytt ”möjligheternas fönster” i sina försök att gradvis europeisera Vitryssland och uppväga Rysslands inflytande.

När Lukasjenko talade inför FN:s generalförsamling i New York beklagade han oordningen i världen. Men den oordningen tjänar honom faktiskt väl. När omvärlden, inklusive Vladimir Putin, har så mycket annat att tänka på sitter Lukasjenko säkrare.

I förra valet 2010 var oppositionen hotet mot Lukasjenko. Det var därför dess protester mot valfusk slogs ned så brutalt och oppositionsledarna kastades i fängelse.

Denna gång uppträder Lukasjenko som om Ryssland är hotet – mot bakgrund av Ukraina. Inte för att Putins gröna gubbar skulle vara på marsch. Men en majoritet av vitryssarna, under stark påverkan av rysk TV, tycker Putin gjort rätt på Krim och de har blivit klart mindre EU-vänliga. Lukasjenko har svarat med att slå på den nationalistiska trumman, varna vem det vara månde som försöker kränka landets suveränitet, och han drar benen efter sig i fråga om den flygbas Ryssland vill ha som betalning för att man i praktiken hjälper Lukasjenko att vinna val.

Frågan är om det finns en gräns för hur mycket Lukasjenko kan reta Moskva. Han har vägrat erkänna den ryska annekteringen av Krim. Han säger att Mongoliet har lika stor rätt till områden i Ryssland som Ryssland till Krim. Han ställer sig neutral i konflikten i Donbass.

Barbari, dumheter, svindleri, utan pengar och hjärna – det är ord Lukasjenko på sistone riktat mot diverse ryska ageranden.

Russkij mir, den ryska världen, är ett kärt begrepp för Putin, och den är ryska nationalisters vision i kampen mot det onda väst. Lukasjenko må tidigare ha vurmat för slavisk samhörighet, men nu säger han att Russkij mir är propagandistiskt nonsens.

Kreml brukar ignorera Lukasjenkos attacker. Pjotr Bologov på nättidningen Slon skriver att vad Lukasjenko säger och gör sker på parallella plan. Det är sällan de korsas. Och utfallen brukar avlösas av vänligheter, när önskade ryska krediter anländer. Samt av försäkringar, som när Lukasjenko nyligen hälsade på i Moskva, om solidaritet med Ryssland.

Storebror Putin, född 1952, svarade med att önska sin besvärlige lillebror Lukasjenko, född 1954 lycka till i presidentvalet. Kanske vandrar de, trots syskongnabbet, tillsammans vidare mot evigheten. De är ju faktiskt samma andas barn och har mycket gemensamt.

Bo Ture Larsson är utrikeskommentator på Svenska Nyhetsbyrån