Print Friendly

Sverige långt ifrån bäst på frihandel

Av Pär Krause | 25 september 2009

Sverige — ett land som i alla lägen står upp för frihandel och öppenhet över nationsgränserna. Glöm det! Analyser och genomgångar av de senaste frihandelsförhandlingarna visat att Sverige blivit allt mer protektionistiskt. Rent ekonomiskt kommer det i slutändan att slå mot oss själva, skriver Pär Krause, i en intervju med Fredrik Erixon, ECIPE.

Att Sverige, som ju länge, inte minst av oss själva, setts som en stark och ihärdig anhängare av frihandeln, skulle slagit in på en mer handelsprotektionistisk linje är säkerligen något som förvånar många. Förmodligen också statsminister Fredrik Reinfeldt, som när han nyligen inledningstalade på moderaternas arbetsstämma tryckte på vårt lands stolta frihandelstradition.

Men en genomgång som gjorts av den Brysselbaserade tankesmedjan European Centre for International Political Economy (ECIPE) visade att Sverige numera faktiskt tillhör de minst frihandelsvänliga länderna inom EU. Det gäller främst tjänstehandeln, och då i första hand de branscher som traditionellt betraktas som ”icke handelsbara”.

erixon_200x301— När vi gått igenom världshandelsorganisationen WTO:s senaste frihandelsrundor så kan vi se att Sverige är det land bland de gamla EU-länderna, det vill säga EU-15, som har gjort minst åtagande när det gäller tjänstehandeln, säger Fredrik Erixon, ekonom på ECIPE.

På detta område är alltså Sverige sämre än Frankrike, som ju annars brukar utmålas som EU:s stora syndare när det gäller frihandel.

Erixon tror att Sveriges mer protektionistiska linje till stor del är politiskt driven. Genomgången visar nämligen att även om Sveriges nyprotektionistiska hållning gäller hela tjänstesektorn, så tycks det största motståndet mot liberaliseringar och ökat handelsutbyte finnas inom de sektorer som – inte minst i Sverige – kännetecknas av en hög offentlig närvaro och styrning. Främst handlar det om sjukvårds- och utbildningssektorn.

— När det gäller den hemmamarknadsbaserade tjänstesektorn så verkar det finnas en sorts ’protektionistisk instinkt’ eftersom många tycks tro att det inte finns något att vinna på att öppna upp sektorn mot omvärlden. Det går att reformera telekomsektorn, men när det gäller exempelvis sjukvården så tar det stopp, säger Erixon.

En bidragande orsak är att handel med tjänster samtidigt också kräver liberalare regler för arbetskraftens rörlighet över nationsgränserna.

— Den monopolstruktur vi har på arbetsmarkanden och fackets starka ställning gör detta till en känslig och kontroversiell fråga i Sverige.

Erixon pekar bland annat på att Sverige inte gjort några åtaganden om att öppna upp för etableringar av utländska sjukhus och sjukvårdsenheter, eller att överhuvudtaget tillämpa WTO:s princip om att inte favorisera lokala aktörer på bekostnad av utländska. I förhandlingarna har den svenska ståndpunkten ofta varit att många tjänstesektorer inte alls skall omfattas av handelsliberaliseringar.

Erixon menar att principen om komparativa fördelar – teorin bakom nyttan med handel – också är applicerbar när det gäller dessa tjänster. Därmed kommer denna nyprotektionistiska linje att innebära ekonomiska förluster för Sverige om den tillåts fortsätta.

Inom exempelvis sjukvården skulle Sverige ha mycket att vinna på att exportera vissa tjänster, och importera andra. Ett ökat internationellt utbyte av kunnande och även direkt av personal och patienter skulle med största säkerhet leda till stora effektivitets- och välfärdsvinster.

— De försök till reformer som faktiskt gjorts inom främst sjukvården, som visserligen är begränsade och partikulära, visar ofta på goda resultat, säger Erixon.

Men även generellt när det gäller tjänstenäringen så tror Erixon att mycket skulle vara vunnit med en liberalisering, och då inte minst liberalare regler för arbetskraftens rörlighet.

— Det finns en enorm potential i ett större inslag av utländsk arbetskraft inom den inhemska tjänstenäringen. De skulle kunna leverera tjänster till andra lönenivåer, säger Erixon.

En stor potential finns nämligen också i tjänster direkt till privatpersoner, såsom advokattjänster, ekonomisk rådgivning eller olika hemtjänster.

— Den sektorn har inte vuxit alls de senaste tio åren eftersom de flesta helt enkelt inte har råd, säger Erixon, som menar att ett större internationellt utbyte skulle kunna verka prispressande för dessa typer av tjänster.

Men Erixon är trots allt försiktigt optimistisk.

— Vi börjar se en vilja till reformer, och det kommer en del positiva signaler från regeringen.

— För det framstår ju som oerhört märkligt att vi inte också inom dessa sektorer använder en av de mest effektiviserade metoderna som någonsin existerat, nämligen handel, säger han.


krause_67x100Pär Krause är ekonom och frilansskribent. Läs hans tidigare texter i Svensk Tidskrift:
Klimatåtgärder bidrar till fattigdomen
Slopa biståndspolitiken
Bistånd till Afrika gör mer skada än nytta

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner