Print Friendly

Sven Rydenfelt; Entreprenörsfilosofins revolution

Av Redaktionen | 31 december 1984


1984


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

SVEN RYDENFELT:
Entreprenörfilosofins revolution
Liksom en bilmotor inte fungerar utan
bensin, kan en företagare inte fungera
och utveckla sina inneboende krafter
utan tillräckligt med stimulanser. Enligt
entreprenörfilosofin är den minoritet
som är utrustad med en begåvning som
sätter dem i stånd att starta, driva och
utveckla företag vår viktigaste
naturtillgång. Företagandet får därför
inte hämmas av en skog av regleringar.
För att starta en ekonomisk utveckling
räcker det nämligen inte med kapital och
företagare. Det krävs också en sådan
ekonomisk miljö att människor med
företagarbegåvning stimuleras att
utnyttja sin begåvning. Resultatet – bl a
sänkt arbetslöshet – har alla glädje och
nytta av.
Sven Rydenfelt är pensionerad universitetslektor i nationalekonomi vid
Lunds Universitet.
Arbetslösheten har som en pest svept
fram över västvärlden under 1970- och
1980-talen, en social sjukdom som hittills
med få undantag visat sig immun gentemot de kurer medicinmännen prövat.
När sjukdomen trots energiska och
utomordentligt dyrbara behandlingsmetoder hela tiden förvärrats, tvingades
medicinmännen till slut gripa till det argument läkare efter misslyckade kurer
alltid använt – sjukdomen förklarades
kronisk.
En nattsvart pessimism spreds enligt
vilken den ekonomiska krisen var en
följd av ”strukturella förändringar” och
”teknologisk” arbetslöshet, ett resultat
av mer effektiva och ”arbetsbesparande” maskiner – datorer, robotar och
andra elektroniska apparater.
Den teknologiska arbetslöshetens spö-
ke plockades fram ur garderoben, där
det hängt sedan 1930-talet, och fortfarande kunde det lura och skrämma enkla
själar. Ändå borde den minsta eftertanke
gett vid handen att våra maskiner, sedan
den industriella revolutionen för
tvåhundra år sedan, hela tiden blivit effektivare och mera ”arbetsbesparande”.
Om spöket varit något annat än ett spöke
borde arbetslösheten sedan 1700-talet
hela tiden ha ökat. Glöm inte att vårt
problem ännu under 1950- och 1960-talen
var överfull sysselsättning med brist på
arbetskraft. Och glöm inte att det stora
bekymret för långtidsutredningen 1970
var frågan varifrån vi skulle hämta all
den extra arbetskraft vi skulle komma att
behöva under 1970-talet.
De myt- och spöktroende klänger sig
nu desperat fast vid tanken på en delning
av nu befintliga jobb som den enda möjliga lösningen, samtidigt som de dystert
354
räknar med att tillgången på jobb hela
tiden måste minska. En hopplöshetens
och svartsynens filosofi i sin prydno.
Keynesianismens återvändsgränd
Hittills har våra ekonomiska och politiska medicinmän fantasilöst hållit fast
vid Keynes’ sysselsättningsteori, enligt
vilken arbetslösheten är ett resultat av
en otillräcklig total efterfrågan i samhället. I ett kris- och depressionsläge är det
enligt denna teori politikernas – ”statens” – uppgift att med hjälp av upplå-
ning i stor skala radikalt öka den totala
efterfrågan. Trots att upplåningen under
senaste decenniet fått en omfattning som
Keynes aldrig kunnat drömma om, har
verkningarna på arbetslösheten uteblivit, och överdoseringen hotar nu allvarligt patientens hälsa.
De snabbt växande kostnaderna för
den gigantiska upplåningen – i Sverige
innevarande år cirka 150 miljarder kronor – hotar nu att som en gökunge alltmer hårdhänt tränga undan utgifter för
våra välfärdsbehov. Eftersom möjligheten att reellt öka beskattningen är obefintlig – se Lafferkurvan – innebär detta
vid ökad nyupplåning med 90 miljarder,
att 60 miljarder av övriga utgifter måste
strykas. Detta gäller så länge Sverige är
berett att betala räntor och amorteringar
på sin statsskuld – villkoret för nyupplåning – något som vårt land inte torde
orka med särskilt många år till. Den dagen vi inte orkar mer, sinar nyupplåningens källor och vi har då nått lånevägens
slut, det slutstadium som i dag ett 50-tal
länder nått. Den dagen – en utsikt som
alla ansvariga i dag energiskt blundar för
– kommer hela vårt välfärdsbygge att
rasa samman. Obevekligt.
Den nuvarande upplåningen är ett politiskt narkotikum som för tillfället dövar
bekymmer och obehag men i gengäld ho·
tar med fruktansvärda abstinenssmärtor
den dag drogen inte längre kan anskaf·
fas.
Så länge en sjukdoms yttersta orsak
inte är uppenbarad, tvingas medicinmän·
nen att handla i blindo och deras skiftan·
de kurer och dekokter har endast en sak
gemensamt – den totala verkningslöshe·
ten.
Så länge skörbjuggens yttersta orsak
inte var upptäckt, var kurerna nära nog
lika många som läkarna och alla utan
läkande effekt. Men sedan sjukdomens
orsak – c-vitaminbrist – uppenbarats,
blev behandlingen överallt densamma –
c-vitamintillskott i kosten – och sjukdomen kunde både botas och förebyggas.
Så länge den nuvarande arbetslöshe·
tens yttersta orsak inte är uppenbarad,
kommer de många och skiftande kurerna
att ha endast en sak gemensamt – den
totala oförmågan att bota det onda. Mot
den bakgrunden ter det sig begripligt att
dagens ekonomiska och politiska medi·
cinmän är lika splittrade ifråga om för·
klaringar och ordinationer som de var på
1930-talet. Och lika maktlösa.
Den nya entreprenörfilosofin
Enligt tesen i denna artikel är krisens
och arbetslöshetens rot och upphov vid
det här laget upptäckt. Men innan upptäckten hinner bli spridd, allmänt accepterad och omsatt i praktisk politik, måste
tyvärr ett antal år förgå, i det här fallet
inte minst därför att starka politiska
intressen bekämpar de nya teorierna.
Kärnan i den nya teorin – populärt
uttryckt den nya entreprenörfilosofin –
är det enkla faktum att företagarna i vår
ekonomi är en nyckelgrupp av samma
slag som läkarna inom sjukvården och
lärarna inom utbildningen.
Företaget, producenten av varor, välstånd och sysselsättning, är den centrala
institutionen. I ett nötskal kan man förklara den nya entreprenörteorin genom
att jämföra företaget med en bil – den
drivande kraften är företagaren respektive motorn. Bilens motor utvecklar sina
inbyggda krafter endast om den matas
med bensin. Och företagaren utvecklar
sina inbyggda krafter – att starta, driva
och utveckla företag – endast om han
får verka i en social, psykologisk och
ekonomisk miljö med tillräckliga stimulanser.
Företagarna år i vår ekonomi en
nyckelgrupp av samma slag som
läkarna inom sjukvården …
Bristen på ekonomisk utveckling i de
fattiga länderna har efter andra världskriget nästan alltid förklarats med bristen på kapital. Så småningom upptäckte
man att tillförseln av kapital via u-hjälp
långt ifrån alltid startade någon utveckling. En och annan – t ex Erik Dahmen i
Sverige – undrade om det inte snarare
var bristen på kapitalister (företagare)
som förklarade underutvecklingen än
bristen på kapital.
Den nya entreprenörteorin – med profe sor Israel Kirzner vid New Yorks un;-
355
versitet som främsta namn – menar att
kapital och företagare är nödvändiga
men inte tillräckliga ingredienser för att
starta en ekonomisk utveckling. En ytterligare nödvändig ingrediens är en så-
dan ekonomisk miljö att människor med
företagarbegåvning stimuleras att utnyttja sin begåvning.
Den nya entreprenörteorin har faktiskt
mycket gemensamt med moderna ekologiska teorier och deras betoning av miljöns betydelse för allt levande. Endast i
den rätta och gynnsamma miljön kan
växter och djur utveckla sina inneboende möjligheter. Inte endast den fysiska
miljön med jordmån, nederbörd, temperatur etc är avgörande. För människan är
den sociala, ekonomiska och psykologiska miljön lika viktig, och endast i en
gynnsam miljö med de rätta stimulanserna är hon i stånd att helt och fullt
utnyttja sin begåvning och sina krafter –
sin potential.
En specialbegåvning företagare ovillkorligen behöver är skapande förmåga –
kreativitet. Den franske ekonomen
och författaren Jean-Jacques ServanSchreiber har formulerat följande tes:
Företagsledning är den mest produktiva och kreativa av alla konster. Den
är konsternas konst , ty den innebär
konsten att organisera begåvningen.
Av den moderna kreativitetsforskningen har vi lärt oss att skapare helt och
fullt kan utveckla sina möjligheter endast
under frihet. Självklart gäller detta också
om människor med företagarbegåvning.
När under 1700- och 1800-talen näringsfrihetsreformer genomfördes i olika länder
blev resultatet en explosion av företagande – den industriella revolutionen.
356
Den politiska miljöförstöringen
Det finns modeförändringar inte endast
ifråga om klädedräkten utan också inom
t ex politiken. Framför allt från början av
1970-talet föll det sig naturligt att härskande partier och politiker inom västvärlden på löpande band stiftade lagar –
dvs införde statliga regleringar – som
innebar restriktioner och hinder för företagare. Hundratals och åter hundratals
sådana lagar antogs samtidigt som skatter och avgifter hela tiden höjdes; höjningar som berövade företagarna en allt
större del av det kapital de eljest skulle
ha investerat.
Tillsammantaget innebar denna politik
en fortgående förstöring av företagarmiljön, en förstöring som gjorde att massor
av människor med företagarbegåvning
antingen inte utnyttjade sin begåvning eller gjorde det halvhjärtat och delvis.
Människor som skulle ha kunnat starta
nya företag gjorde det inte. Företagare
som skulle ha kunnat utvidga och anställa mer folk gjorde det inte. Företagare
som skulle ha kunnat behålla sin personal, skar ner den till hälften.
De tidigare näringsfrihetsreformerna
hade skapat en explosion av företagande. Varför blev våra politiker så förvånade, när den oändliga raden av nä-
ringstvångsreformer fick motsatt effekt?
Hur kunde de inbilla sig att företagare i
tvångströjor av statliga regleringar skulle
fungera lika bra som fria företagare tidigare hade gjort?
Ifrån födelsen är olika människor utrustade med skilda former av begåvning,
inklusive skilda former av kreativ begåvning. En liten minoritet är utrustad med
en begåvning som sätter dem i stånd att
starta, driva och utveckla företag. Enligt
den nya entreprenörfilosofin är denna
minoritet den viktigaste av våra naturtillgångar. Att driva en politik som innebär
att en stor del av dessa tillgångar inte
utnyttjas, innebär ett fruktansvärt slö-
seri, ett slöseri som hårt drabbar samhället ifråga och dess invånare.
Förtryck med gott samvete
I västvärldens demokratier är det mas·
san av löntagare och konsumenter som i
form av partier och regeringskoalitioner
innehar den politiska makten, dvs be·
härskar den statliga tvångs- och lagstiftningsapparaten. I realiteten har dessa
majoriteter överallt förtryckt och utsugit
den lilla minoriteten företagare utan att
någonsin snudda vid tanken att deras politik innebar förtryck och utsugning. Alla
nya lagar och regleringar har beslutats av
majoriteter i ”demokratisk ordning”,
och beslutsfattarna har varit övertygade
om det rättvisa och nyttiga i den förda
politiken.
För en historiker kan detta inte te sig
överraskande.
Erfarenheten ger nämligen vid handen
att alla förtryckare och utsugare i världs·
historien haft samma övertygelse. Om
det är något människan gärna och lätt
tror, så är det att åtgärder hon genomför
i eget intresse, är rättvisa och nyttiga för
samhället.
Men inte nog härmed. Historien tycks
också bestyrka att av förtrycket och ut·
sugningen drabbade grupper som trälar
och slavar ofta inte upplever sig som för·
tryckta och utsugna. De uppfattar samhället och dess institutioner som en av
naturen eller gudomliga makter given
ordning, en ordning som alla är skyldiga
att ödmjukt och undergivet acceptera.
Somliga grupper i samhället har större
inkomster och mer frihet än andra. Så är
det och så har det alltid varit.
Tvångströjor av regleringar och konfiskatoriska skatter gör att våra företagare idag i realiteten fungerar som en sorts
slavar eller trälar under de makthavande
majoriteterna. Men i likhet med tidigare
historiska perioders slavar och trälar är
de knappast medvetna härom. De är liksom tidigare förtryckta grupper indoktrinerade med övertygelsen att makthavarna i kraft av sitt ”av Gud givna ämbete”
har rätt att utöva sin makt och fatta beslut ”i demokratisk ordning”. Om besluten går företagarna emot, är dessa skyldiga att underkasta sig besluten och göra
det bästa möjliga av dem.
En våg av frihet och optimism
En våg av frihet sköljer i dag över världen. Den nya frihetsfilosofin och den
nya företagarfilosofin hör intimt samman
och korsbefruktar varandra. I Förenta
staterna där den nya frihetsfilosofin ömsom kallats neoconservatism och ömsom
neoliberalism, kom den att rikta sig inte
endast mot den traditionella socialismen
utan lika mycket mot välfärdsstatens
kryptosocialism. Den nya företagarfilosofin har framför allt betonat behovet av
fria marknader med fritt val och fri konkurrens.
De nya filosofierna är revolutionerande i den meningen att de överallt tenderar att i grunden förvandla politik och
samhälle. Att de därför överallt av de
hittillsvarande traditionella makthavarna
uppfattas som onda och farliga är begripligt. Så har nya ideer på väg att segra
alltid uppfattats.
357
Att de trots detta varit i stånd att
nästla sig in i fiendelägren i både öst och
väst, vittnar om deras genomslagskraft. I
vårt land bedyrar vår socialistiska regering i närmast patetiska ordalag, att den
vill ha mer frihet och mindre statliga regleringar, att den på olika sätt vill jämna
vägen för våra företag och acceptera
högre vinster. Att den med andra ord
förstår behovet av en för företagarna
gynnsam miljö med tillräckliga stimulanser. I en sådan miljö är givetvis löntagarfonder en främmande kropp, och sedan beslutet om fonderna av prestigeskäl
tagits, tycks alla innerst inne acceptera
att det är fråga om ett dödfött foster som
bör begravas i stillhet.
Bakom de nya filosofiemas frammarsch ligger givetvis socialismens
bankrutt överallt där den fått prövas i
praktiken jämte besvikelsen över välfärdssocialismens växande svårigheter.
Härtill kommer att de senaste tio årens
allt värre kris och arbetslöshet hos allmänheten skapat en ökad förståelse för
företagarnas betydelse.
De nya filosofierna är inte bara revolutionerande de är också optimistiska. De
känner sig ha lösningen på krisens och
arbetslöshetens problem. Det gäller att
genom näringsfrihetsreformer – motsatsen till näringstvångsreformer – återställa den gynnsamma företagarmiljö vi
hade ännu under 1950- och 1960-talen.
Den dagen detta sker kommer arbetslösheten på nytt att avlösas av en överfull
sysselsättning med brist på arbetskraft.
Köparnas marknad med arbetsgivarna i
överläge kommer att avlösas av säljarnas
marknad med löntagarna i överläge. Och
inga lagar om anställningstrygghet eller
medinflytande kan ge de anställda tion- 358
delen av den frihet, trygghet och det inflytande en sådan marknad ger.
Företagare och mjölkkor
Länder som Sverige och Förenta staterna disponerar i dag över den friskaste
och mest välutbildade arbetskraften i
världen. Men vad hjälper dessa enormt
värdefulla tillgångar så länge vi för en
politik som systematiskt förstör företagarmiljön och dödar de drivkrafter som
skulle ha stimulerat den lilla minoriteten
människor med företagarbegåvning att
utnyttja sin begåvning? Så länge vi paralyserar skaparna av tillväxt, välstånd
och sysselsättning?
Många människor som konfronteras
med entreprenörfilosofins nya ideer
kommer i denna filosofi att se en ny ideologi avsedd att förvandla företagarna till
en privilegierad klass. Dessa människor
har fel. Vill man ha en bilmotor att fungera måste man ge den tillräckligt med bensin och vill man ha en företagare att fungera och utveckla sina inneboende krafter, måste man ge honom tillräckligt med
stimulanser. Varken mer eller mindre.
Visst gäller det att måna om företagarna. Men inte för deras egen skull utan för
alla de arbetslösas och av krisen drabbades skull. Jämför med bönderna som
månar om sina mjölkkor. Inte för kossornas skull utan för böndernas skull och
för deras kunders, mjölkkonsumenternas skull.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner