Print Friendly

Sven Otto Littorin; Efter stålbadet

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

SVEN OITO LIITORIN:
EFTER STÅLBADET
M
ed Jan Carlzons Riv
Pyramiderna kom managementlitteraturen
till Sverige på allvar.
Därefter har bok efter bok publicerats
med företagarens eller tjänstemannens
handlande i centrum. Det kan gälla ledarskap, organisationsförändringar, handlande i grupp. Med tolv teser, fem klossar
eller varför inte fyra trender skulle världen
förklaras och problemen lösas genom
kommunikation, känsla, delaktighet eller
något annat trendord på ”managementska”.
Förändringsnummer
Mycket av det som skrevs var inte särskilt
bra eller genomtänkt, men annat fick stort
genomslag eller var resultatet av omfattande nytänkande. Just Riv Pyramiderna är
en klassiker när det gäller organisationsförändringar. För SAS del innebar den ett
stort kliv in i en ny tid av konkurrens och
kundmedvetenhet – ett förändringsnummer som åter borde kännas förpliktigande i
tider som dessa.
Nu har ytterligare en bok i utkanten
av denna genre publicerats. Det är Bengt
Efter stålbadet – tm1deri morgondagens samhälle. Bengt
Wahlström. Liber Hermods 1993.
Wahlströms Efter stålbadet- trender i morgondagens arbetsliv som hamnat i min
bokhylla. Bengt Wahlström beskriver sig
själv som en av Europas ledande experter
på trendbevakning och omvärldsanalys.
Hans bok Europe 2002 utsågs för en tid
sedan till Årets Managementbok i Europa och har översatts till ett tiotal olika
språk. Wahlström är också chefredaktör
för Omvärldsrapport 2002, en publikation
som regelbundet söker förklara hur, vad
och varför trender och utvecklingstendenser utvecklas som de gör.
Jag skall villigt erkänna att när jag fick
hans nya bok i min hand var det med en
rejäl nypa av den misstänksamhet som jag
alltid haft mot den genre som alltför ofta
kännetecknas av snabba lösningar och
grova förenklingar för att vara i min smak.
Relevanta och intressanta
Mina farhågor kunde jag lägga åt sidan.
Boken är nämligen inte en samling enkla
klipp för att komma till rätta med
”framtidsbiten”. Istället går Wahlström på
nära 300 sidor igenom en rad aspekter på
arbetet i framtiden som känns relevanta
och intressanta, för företagaren som skall
anställa ny personal såväl som för sarnhällsdebattören som vill försöka förstå vad
som håller på att hända. Efter ett sådant
SveNsK T rosKRIFT 125
övergripande resonemang följer en genomgång av framtidsmöjligheterna for
femton specifika branscher – bl a jordbruket, industrin, transporter och media.
Givna auktoriteter
Grundtonen i boken kommer ur resonemanget om ett samhälle i kraftig förändring. I ett inledande avsnitt skriver Wahlström: ”Industrisamhällets uppkomst griper djupt in i företags- och familjestrukturen. Jordbrukaren mister sin särställning och blir en företagare, vilken som
helst. Familjen upphör att vara en produktionsenhet.”
Wahlström beskriver ett samhälle som
har överg-:ltt från att ha varit statiskt till
att ha blivit mera dynamiskt. Det är ett
samhälle där nom1bildningen i en bred
mening övergått från att ha varit vertikal
till att bli mer horisontell. Antalet normcentra har ökat i en närmast logaritmisk
skala. Där förr auktoriteterna var givna,
a, tydliga och lätta att peka ut- kyrkan,
rådhuset, kungen – är nu auktoriterna i
högre grad självvalda, många och otydliga för dem som inte ingår i den självdefinierade normgruppen. Där föräldrarna tidigare var givna auktoriteter har
normgJ.Vnmgen i större utsträckning
fragmentiserats och gjorts möjlig att
välja.
Utvecklingen styr oss
I boken ges delar av förklaringen till varfor
utvecklingen går i denna riktning. Det
finns dock ett problem. W alllströms resonemang är, trots framtidsinriktningen, vad
vi ekonomer skulle kunna kalla en ex
post-betraktelse. Boken känns gjord i efterhand, med små möjligheter att påverka
utvecklingen eller lägga värderingar på
den. Walllström är helt enkelt determinist;
utvecklingen styr oss och inte tvärtom.
Låt mig ta ett exempel. Walllström skriver att arbetsrätten kommer att förändras,
individualiseras. Det ”återstår bara att se
hur det ska gå till och hur lång tid det
kommer att ta.” Det är möjligt att forfattaren har rätt, for egen del hoppas jag det.
Men vem ska leda utvecklingen for att det
ska bli så? Frågan är central eftersom takten
i forändringen är avgörande for hur lyckosam, eller smärtsam, omställningen blir.
Och hur kommer omställningsprocessen
att påverka arbetet och förhållandena i fö-
retagen? Om detta skriver WalUström ingenting.
Offerfor utvecklingen
Jag tror att detta är i grunden en farlig inställning. Utvecklingen kan aldrig vara
”värdelös”. Tvärtom- trender är ett resultat av värderingar som ändrats och
ändras igen. Därfor kan i mitt tycke
trender och värderingar inte kopplas isär;
inte heller kan trender betraktas som nå-
got som uppstår vid sidan av oss, utan på-
verkan. Wahlströms bok blir i detta perspektiv en aning könlös där vi närmast är
offer for utvecklingen, snarare än dess ledare.
En fomUldrande omständighet är att
W alllström inte bara är determinist utan
också optimist. De scenarier som Walllström skriver om är i allt väsentligt grun- 126 SvENsK TIDsKRIFT
dande på en tro att vi är rationella i den intressant att hämta ur Wahlströms bemeningen att vi i det långa loppet väljer att traktelser for den som sedan vill diskugöra det som är bra och fungerar. Låt oss tera det värdemässiga innehållet.
hoppas att det är så. Då finns det mycket
PETER OLSSON:
VÄLFÄRDSSTATEN SOM
OONSKAD EFFEKT
E
n paradox med mänsklighetens ökande kunskapsmängd
är att kunskapen tenderar att
vara ytterst vag angående det
som verkligen betyder något for oss som
individer. När det gäller de djupaste
kända personliga relationerna är detta
tydligt. Psykologin har bara lyckats
skumma på ytan, sociologin än mindre
förklara när vi kommer till sådana saker
som vänskap eller familjebildning.
Brisifälliga underlag
Och när ekonomer använder sma
förklaringsmodeller på samma områden
inger det vanligen mest löje hos betraktarna. Egentligen är det kunskapsmässiga
underlaget for samhälleliga beslut lika
bristfälligt. Planering bygger på kunskap
både om verkligheten och om vilka
medel som kan användas for att uppnå
711c Statc ofStatc. Nils Karlson. Almqvist & Wicksell
lntemational 1993.
politiskt bestämda mål. Men ingetdera
fungerar alldeles bra. Ett gammalt välkänt
exempel är utbildningen av grundskolelärare. Sju till sexton år i forväg vet man
hur många lärare som kommer att behö-
vas, staten kontrollerar både arbetstillfållena och utbildningen. Ändå har man
aldrig lyckats dimensionera universitetsutbildningen så att rätt antal lärare
utexamineras. Än mindre klarar man så-
dan styrning när variablerna är fler och
osäkrare.
Det är inte att forvårras över att inte
bara de politiska målen bestäms av ideologiska uppfattningar, i minst lika hög
grad är det valet av medel striden står om.
Med tanke på det nämnda exemplet är
det kanske inte oväntat så att en teoretisk
problematisering av statens beslut kommer från en i dag verksam som politisk
sakkunnig vid utbildningsdepartementet.
Nämligen avhandlingen The State ofState
som uppsalastatsvetaren Nils Karlson disputerade på forra året.
SvENsK TIDsKRIFT 127

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner