Studenter och samling
1967
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
167
STUDENTER OCH SAMLING
Sv.T. har mottagit ett inlägg
från Kvällspostens andre redaktör, fil. mag. Ola Gummesson, med anledning av ledaren i nr 1!67 – ”Den unga
högern”. Kanslichefen på
Forum för Samhällsdebatt
(FSD), fil. kand. Jan-Olof
Sundell, bemöter Gummesson,
och till sist följer en redaktionell kommentar.
Sv.T. behandlar i nr l 1967 ”Den
unga högern” och passar i detta
sammanhang på att lufta sina aversioner mot Konservativa studentförbundet. Sv.T. hävdar, att förbundet under 1950-talet var den i särklass starkaste och mest betydelsefulla politiska studentorganisationen. I början av 1960-talet skulle en
försvagning ha inträtt, främst beroende på att studentförbundets
ledning kom att så nära allieras
med MbS, att det till och med talades om organisationen som en filial till den sydsvenska samlingsrö-
relsen.
Vad Sv.T. menar med ”försvagning” är något oklart. Konservativa studentförbundet är alltjämt det
i särklass starkaste politiska studentförbundet i landet. Organisatoriskt genomgick förbundet i början
av 1960-talet under Bertil Perssons
ledning en kraftig förstärkning.
Samtidigt fördes medlemstalet upp
till en nivå, som låg avsevärt högre än tidigare. ”Försvagningen”
skulle alltså ha inträtt på våren
1964, när MbS-rörelsen startade,
och när undertecknad blev ordfö-
rande i förbundet.
Under valåret 1964 förekom vissa motsättningar inom SKSF, men
det fanns hela tiden en klar majoritet för den politiska linje som följdes. Någon organisatorisk eller
medlemsmässig försvagning ägde
inte rum. Under de senaste åren har
förbundets aktivitet varit hög. Den
nuvarande ordföranden Ulf Adelsohn och hans företrädare Peder
Olin har båda utgått från föreningen Högerstudenterna i Stockholm
och torde knappast kunna betecknas som nära lierade med den sydsvenska samlingsrörelsen. Vad som
retar Sv.T. är naturligtvis, att hrr
Olin och Adelsohn liksom majoriteten inom Konservativa studentförbundet konsekvent fullföljt den
samlingsinriktade politik, som så
hårt markerades under 1964.
Enligt mitt sätt att se har Konservativa studentförbundet aldrig
spelat en så viktig roll som under
de senaste åren. Genom att förbundet till skillnad från andra högerorganisationer fört en målmedvetet
moderat och samlingsinriktad politik har det kunnat skaffa sig en
betydande goodwill inom de båda
mittenpartierna. Samtidigt har
samarbetet med högerpartiet på olika sätt byggts ut. Konservativa studentförbundet fungerar idag som
168
en inte oviktig förbindelselänk mellan de tre liberala partierna. Eftersom Sv.T:s ansvarige utgivare och
redaktör Erik Anners bland annat
genom sitt ordförandeskap i ”Forum för Borgerlig Debatt” – nu
omdöpt till ”Forum för Samhällsdebatt” – söker framstå som en
förespråkare för ett utbyggt samarbete inom oppositionen, är det en
smula märkligt, att han i Sv.T. helt
förtiger Konservativa studentförbundets insats i samlingsarbetet.
I det aktuella numret av Sv.T.
behandlas f. ö. ”Forum för Borgerlig Debatt” i en uppskattande kommentar. Skribenten (hr Anners?)
anser, att det är genom denna organisations insats som grogrund skaFSD:s roll i samlingsarbetet
I sin polemik mot Sv.T:s ledare
om det unga Högerpartiet i nr l/67
passar Ola Gummesson i förbifarten på att ge en släng av sleven åt
Forum för Samhällsdebatt (tidigare Forum för Borgerlig Debatt). Att
som Gummesson gör jämföra FSD
med MbS är naturligtvis mycket
svårt. Arbetssättet och metoderna
har varit så olika. FSD;FBD är
dock en mycket äldre organisation
och har bemödat sig om att under
en lång följd av år genom ett tålmodigt och långvarigt arbete gradvis söka öka förståelsen bland fö-
reträdare för oppositionspartierna
för varandras syften och samhällsuppfattningar. FSD har dessutom
konsekvent markerat att samarbetet inom oppositionen skall ske
inom de nuvarande partiernas ram
och genom dem.
Gummesson angriper också FSD
för att lida av ”slagsida åt höger”.
pades för de senare samlingsrörelserna av påtryckningskaraktär.
Jag vill inte förneka, att FBD
gjort en viss insats i det tysta, men
det är rent nonsens att påstå, att
uppkomsten av MbS skulle ha nå-
got som helst samband med denna
organisations verksamhet. Jämfört
med MbS torde den för den breda
allmänheten helt okända organisationen FBD ha spelat en mycket
blygsam roll, när det gällt att skapa
förutsättningar för borgfreden och
för förbättrade relationer mellan de
liberala partierna. stagsidan åt hö-
ger, som f. ö. alltjämt är påtaglig,
har inte kunnat undgå att sätta sin
stämpel på FBD.
Ola Gummesson
Det är visserligen riktigt att FBD
tidigare varit kraftigt högerdominerat men så är ingalunda numera
fallet. I FSD :s femtiotalet grupper
ute i landet deltar såväl medlemmar i centerpartiet, folkpartiet och
högerpartiet som personer utan an- –
knytning till något särskilt parti. I
styrelsen ingår lika många centerpartister, folkpartister och högermän. På kansliet tjänstgör f. n. en
högerman och en folkpartist som
sekreterare och resande föredragshållare. FSD hoppas f. ö. att få möjlighet att anställa en centerpartist
som sekreterare.
Om Gummesson verkligen är intresserad av ett konstruktivt samarbete mellan oppositionspartierna,
är det svårförståeligt varför han
nedvärderar arbetet hos en organisation, där det i dag torde finnas
goda förutsättningar att realisera
ett konkret samarbete mellan företrädare för oppositionspartierna.
MbS har ju inte haft mycket goodwill norr om Skåne, särskilt inte
hos partierna. FSD däremot är väl
känt bland de politiskt aktiva över
hela landet och har också tillvunnit sig respekt just därför att organisationen inte förespråkat åtgärder utanför partiernas ram. Förutsättningen för ett utbyggt och konNyttan av inbördes kritik
Sv.T. har naturligtvis inga ”aversioner” mot Sveriges Konservativa
Studentförbund. Hr Gummesson vet
också mycket väl, att kretsen kring
Sv.T. efter förmåga stöder studentförbundet i dess verksamhet. En
helt annan sak är att likaväl som
man inom studentförbundet – inte
sällan högröstat- kritiserat Sv.T.,
likaväl anser sig Sv.T. ha rätt att
kritisera företeelser inom studentOM klassvälde
169
struktivt samarbete mellan oppositionspartierna är nämligen ett ömsesidigt förtroende. FSD har möjligheter att hjälpa till genom att
bidra med litet olja i samarbetsmaskineriet; ett maskineri som ännu
är något rostigt men nog så små-
ningom skall löpa smidigt och
funktionsdugligt.
Jan-Olof Sundeli
förbundet eller åtgärder från dess
sida, som tidskriften ogillar. Dylik
inbördes kritik är till nytta, eftersom den är ägnad att upplysa varandra närstående pressorgan och
organisationer om hur de gemensamma målen skall uppnås i så
nära samförstånd som möjligt. Till
skada kan den inbördes kritiken
bara bli, om den från någondera sidan upptages med dåligt humör.
Red.
Man har ofta sökt lugna farhågorna för ett framtida arbetarevälde
med en hänvisning till, att vi dock gått ganska helskinnade igenom
bondeenväldet. Häri ligger mycken sanning. Vi behöva intet frukta,
om vi blott bevara, oförkränkt vår författning, som då skyddade
riket mot ett klassenväldes vådor, på samma gång som den gav denna
klass till fullo vad den tillkom.
Gunnar Rexius i Svensk Tidskrift 1917
STUDENTER OCH SAMLING
Sv.T. har mottagit ett inlägg
från Kvällspostens andre redaktör, fil. mag. Ola Gummesson, med anledning av ledaren i nr 1!67 – ”Den unga
högern”. Kanslichefen på
Forum för Samhällsdebatt
(FSD), fil. kand. Jan-Olof
Sundell, bemöter Gummesson,
och till sist följer en redaktionell kommentar.
Sv.T. behandlar i nr l 1967 ”Den
unga högern” och passar i detta
sammanhang på att lufta sina aversioner mot Konservativa studentförbundet. Sv.T. hävdar, att förbundet under 1950-talet var den i särklass starkaste och mest betydelsefulla politiska studentorganisationen. I början av 1960-talet skulle en
försvagning ha inträtt, främst beroende på att studentförbundets
ledning kom att så nära allieras
med MbS, att det till och med talades om organisationen som en filial till den sydsvenska samlingsrö-
relsen.
Vad Sv.T. menar med ”försvagning” är något oklart. Konservativa studentförbundet är alltjämt det
i särklass starkaste politiska studentförbundet i landet. Organisatoriskt genomgick förbundet i början
av 1960-talet under Bertil Perssons
ledning en kraftig förstärkning.
Samtidigt fördes medlemstalet upp
till en nivå, som låg avsevärt högre än tidigare. ”Försvagningen”
skulle alltså ha inträtt på våren
1964, när MbS-rörelsen startade,
och när undertecknad blev ordfö-
rande i förbundet.
Under valåret 1964 förekom vissa motsättningar inom SKSF, men
det fanns hela tiden en klar majoritet för den politiska linje som följdes. Någon organisatorisk eller
medlemsmässig försvagning ägde
inte rum. Under de senaste åren har
förbundets aktivitet varit hög. Den
nuvarande ordföranden Ulf Adelsohn och hans företrädare Peder
Olin har båda utgått från föreningen Högerstudenterna i Stockholm
och torde knappast kunna betecknas som nära lierade med den sydsvenska samlingsrörelsen. Vad som
retar Sv.T. är naturligtvis, att hrr
Olin och Adelsohn liksom majoriteten inom Konservativa studentförbundet konsekvent fullföljt den
samlingsinriktade politik, som så
hårt markerades under 1964.
Enligt mitt sätt att se har Konservativa studentförbundet aldrig
spelat en så viktig roll som under
de senaste åren. Genom att förbundet till skillnad från andra högerorganisationer fört en målmedvetet
moderat och samlingsinriktad politik har det kunnat skaffa sig en
betydande goodwill inom de båda
mittenpartierna. Samtidigt har
samarbetet med högerpartiet på olika sätt byggts ut. Konservativa studentförbundet fungerar idag som
168
en inte oviktig förbindelselänk mellan de tre liberala partierna. Eftersom Sv.T:s ansvarige utgivare och
redaktör Erik Anners bland annat
genom sitt ordförandeskap i ”Forum för Borgerlig Debatt” – nu
omdöpt till ”Forum för Samhällsdebatt” – söker framstå som en
förespråkare för ett utbyggt samarbete inom oppositionen, är det en
smula märkligt, att han i Sv.T. helt
förtiger Konservativa studentförbundets insats i samlingsarbetet.
I det aktuella numret av Sv.T.
behandlas f. ö. ”Forum för Borgerlig Debatt” i en uppskattande kommentar. Skribenten (hr Anners?)
anser, att det är genom denna organisations insats som grogrund skaFSD:s roll i samlingsarbetet
I sin polemik mot Sv.T:s ledare
om det unga Högerpartiet i nr l/67
passar Ola Gummesson i förbifarten på att ge en släng av sleven åt
Forum för Samhällsdebatt (tidigare Forum för Borgerlig Debatt). Att
som Gummesson gör jämföra FSD
med MbS är naturligtvis mycket
svårt. Arbetssättet och metoderna
har varit så olika. FSD;FBD är
dock en mycket äldre organisation
och har bemödat sig om att under
en lång följd av år genom ett tålmodigt och långvarigt arbete gradvis söka öka förståelsen bland fö-
reträdare för oppositionspartierna
för varandras syften och samhällsuppfattningar. FSD har dessutom
konsekvent markerat att samarbetet inom oppositionen skall ske
inom de nuvarande partiernas ram
och genom dem.
Gummesson angriper också FSD
för att lida av ”slagsida åt höger”.
pades för de senare samlingsrörelserna av påtryckningskaraktär.
Jag vill inte förneka, att FBD
gjort en viss insats i det tysta, men
det är rent nonsens att påstå, att
uppkomsten av MbS skulle ha nå-
got som helst samband med denna
organisations verksamhet. Jämfört
med MbS torde den för den breda
allmänheten helt okända organisationen FBD ha spelat en mycket
blygsam roll, när det gällt att skapa
förutsättningar för borgfreden och
för förbättrade relationer mellan de
liberala partierna. stagsidan åt hö-
ger, som f. ö. alltjämt är påtaglig,
har inte kunnat undgå att sätta sin
stämpel på FBD.
Ola Gummesson
Det är visserligen riktigt att FBD
tidigare varit kraftigt högerdominerat men så är ingalunda numera
fallet. I FSD :s femtiotalet grupper
ute i landet deltar såväl medlemmar i centerpartiet, folkpartiet och
högerpartiet som personer utan an- –
knytning till något särskilt parti. I
styrelsen ingår lika många centerpartister, folkpartister och högermän. På kansliet tjänstgör f. n. en
högerman och en folkpartist som
sekreterare och resande föredragshållare. FSD hoppas f. ö. att få möjlighet att anställa en centerpartist
som sekreterare.
Om Gummesson verkligen är intresserad av ett konstruktivt samarbete mellan oppositionspartierna,
är det svårförståeligt varför han
nedvärderar arbetet hos en organisation, där det i dag torde finnas
goda förutsättningar att realisera
ett konkret samarbete mellan företrädare för oppositionspartierna.
MbS har ju inte haft mycket goodwill norr om Skåne, särskilt inte
hos partierna. FSD däremot är väl
känt bland de politiskt aktiva över
hela landet och har också tillvunnit sig respekt just därför att organisationen inte förespråkat åtgärder utanför partiernas ram. Förutsättningen för ett utbyggt och konNyttan av inbördes kritik
Sv.T. har naturligtvis inga ”aversioner” mot Sveriges Konservativa
Studentförbund. Hr Gummesson vet
också mycket väl, att kretsen kring
Sv.T. efter förmåga stöder studentförbundet i dess verksamhet. En
helt annan sak är att likaväl som
man inom studentförbundet – inte
sällan högröstat- kritiserat Sv.T.,
likaväl anser sig Sv.T. ha rätt att
kritisera företeelser inom studentOM klassvälde
169
struktivt samarbete mellan oppositionspartierna är nämligen ett ömsesidigt förtroende. FSD har möjligheter att hjälpa till genom att
bidra med litet olja i samarbetsmaskineriet; ett maskineri som ännu
är något rostigt men nog så små-
ningom skall löpa smidigt och
funktionsdugligt.
Jan-Olof Sundeli
förbundet eller åtgärder från dess
sida, som tidskriften ogillar. Dylik
inbördes kritik är till nytta, eftersom den är ägnad att upplysa varandra närstående pressorgan och
organisationer om hur de gemensamma målen skall uppnås i så
nära samförstånd som möjligt. Till
skada kan den inbördes kritiken
bara bli, om den från någondera sidan upptages med dåligt humör.
Red.
Man har ofta sökt lugna farhågorna för ett framtida arbetarevälde
med en hänvisning till, att vi dock gått ganska helskinnade igenom
bondeenväldet. Häri ligger mycken sanning. Vi behöva intet frukta,
om vi blott bevara, oförkränkt vår författning, som då skyddade
riket mot ett klassenväldes vådor, på samma gång som den gav denna
klass till fullo vad den tillkom.
Gunnar Rexius i Svensk Tidskrift 1917