Print Friendly

Storbritannien inför EEC

Av Redaktionen | 31 december 1971


1971


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ERIN E JUCKER-FLEETWOOD:
Storbritannien inför EEC
Doktor Erin Jucker-Fleetwood som
arbetar i National Economic Development Office i London redogör i denna
artikel för de problem Storbritannien
ställs inför i samband med ett inträde
i EEC. Det formella beslutet i frågan
fattas i höst genom parlamentets ratificering av inträdesvillkoren. M ånga anser
att Storbritanniens bidrag till EEC:s
budget kommer att bli för högt i relation
tilllandets betalningsbalans. Storbritannnien kräver emellertid en övergångsperiod 1973-81 innan full betalningsskyldighet uppnås. Den främsta
fördelen med ett inträde skulle vara att
Storbritannien får deltaga i besluten i
EEC. Eftersom landet troligen kommer
att påverkas allvarligt av den gemensamma marknadens beslut även om man
står utanför EEC skulle det vara klokare
att bli medlem.
Det enda mannen på gatan i Storbritannien inser är att han faktiskt inte vet nå-
got om EEC utom att ett inträde i EEC
medför risk för höjda livsmedelspriser.
Experterna fruktar – åtminstone i pessimistiska ögonblick – att frågan om huru·
vida Storbritannien skall gå in i EEC eller
inte kommer att bli beroende av sådana
faktorer som »smörpriset» eller ett odefi·
nierat men emotionellt högexplosivt argument som »förlorande av suveränitet». En
förmildrande faktor är att allmänheten
inser att dess kunskaper om effekterna
av ett medlemskap i EEC är rudimentära.
Det kommer därför att finnas mottaglig·
het för den informationskampanj som startar nu i vår.
Det formella beslutet om inträde i den
gemensamma marknaden förutsättes komma under hösten 1971 och det sker ge·
nom parlamentets ratificering av »inträ-
desvillkoren». Förhandlingarna väntas
med all sannolikhet vara avslutade i slutet
av juni, eller åtminstone i början av september, vilket innebär att villkoren kom·
mer att vara kända för de politiska partierna i samband med de konferenser,
som äger rum i mitten och slutet av samma månad. I höst kommer därför den
avgörande offentliga debatten för och
emot den gemensamma marknaden.
Fram till slutet av 1970 hade allmänheten egentligen inte fått någon riktigt effektiv information. Om någon enstaka rotaryklubb, handelskammare eller kvinnoorganisation har haft någon enstaka diskussion om EEC och de problem som
Storbritannien kommer att konfronteras
med vid ett inträde, är detta undantag
från regeln.
Ingen partiskiljande fråga
Stödet för och oppositionen mot inträde
i EEC följer inte partilinjerna. Den nuvarande konservativa regeringen har ett
inträde som officiell politik. Labour började med denna politik när de satt vid
makten och lyckades – om också med liten
marginal – vidmakthålla ett inträde i EEC
som sin officiella politik vid partiets årliga
konferens 1970. De konservativa politiker, som var för ett inträde i den gemensamma marknaden, bildade en »Grupp
för Europa» under ordförandeskap av Sir
Tufton Beamish med mer än 150 medlemmar innefattande praktiskt taget alla
kabinetts- och icke-kabinettsministrar.
Därutöver anses det att ytterligare omkring 50 konservativa parlamentsledamö-
ter har bundit sig starkt för Europa. Labours Europakommitte, vars ordförande
är Sir Geoffrey de Freitas, samarbetar
taktiskt i parlamentet med de konservativa, men de två grupperna opererar för
övrigt var för sig. Utanför parlamentet
främjas och samordnas aktiviteterna för
en EEC-anslutning av den »Europeiska
Rörelsen» som omfattar företrädare för
samtliga partier. Denna rörelse har ambitiösa planer (och pengar att genomföra
dem) på stora offentliga möten, speciella
framstötar mot fackföreningsmedlemmar
och särskilda delar av industrin såsom varven. De har också gott om »pappersammunition»: flygblad, broschyrer och en
månatlig åttasidig publikation.
151
Opponenterna mot Storbritanniens inträde i Europa har som sin huvudorganisation en »Skyddskampanj» (Safeguards
Campaign) med Douglas Jay som ordfö-
rande. Denna rörelse omfattar likaledes
representanter för alla partier, och ordförande är Labour’s starkaste kritiker mot
den gemensamma marknaden. Organisationen samarbetar speciellt med två av
den yttersta högerns opponenter mot
marknaden, Neil Martin och Robin Turner. Dessa samarbetar också med de konservativas anti-EEC-middagsklubb under
ledning av Sir Eric Walker-Smith. I underhuset tillhör Labour’s EEC-motståndare arbetsgruppen under ordförandeskap
av Fred Peart. Motståndarna till EEC
tycks emellertid ha mindre ekonomiska resurser än de som är för Storbritanniens
inträde i EEC. Denna svaghet har ända
tills nu kompenserats av det faktum att de
har haft sin frihet att säga praktiskt taget allt de önskat. De kan och har verkligen fört fram alla argument i debatten.
Denna frihet har de begagnat sig av i
mycket hög grad. T o m organiserade TVdebatter mellan de två sidorna har övergått i »skjutjärns»-debatter och har omfattat vägran från deltagarnas sida – och
särskilt från motståndarna till EEC –
att besvara även sakliga frågor om den
politik som redan tillämpas i den gemensamma marknaden – t ex omfattningen
av de sociala förmånerna. En av orsakerna till att anhängarna av EEC har varit
handikappade, är att de inte har velat
göra något uttalande som kunnat skada
förhandlingarna. Dessutom har uppgiften
att lämna aktuell information till allmänheten försvårats av den mängd av utkast
och förslag som producerats av EEC alltsedan mötet i Haag i december 1969.
Sårlana förslag har utgivits på så gott som
alla områden.
Det finns emellertid planer på ytterligare information om den gemensamma
marknaden bl a av Brittiska Industriförbundet. Denna information kommer att
omfatta – så långt det är möjligt innan
resultatet av förhandlingama är känt –
också mera preciserade politiska förslag.
Svårigheten är att den gemensamma marknaden inte själv alltid fattat beslut. Ett
typiskt exempel är Werner-planen för monetärt samarbete, vilken skulle ha antagits av ministerrådet i Bryssel i december
och som beroende på interna motsättningar inom EEC uppskjutits.
·Det är i huvudsak ekonomiska argument som hittills framförts i de engelska
diskussionerna för eller emot ett inträde i
den gemensamma marknaden. Om Storbritannien skulle inträda i EEC, skulle
detta innebära att landet skulle komma
att ingå i ett omrade med 300 miljoner
invånare, under förutsättning att de tre
övriga länder som samtidigt söker inträ-
de i organisationen – Danmark, Norge
och Irland- också kommer in i EEC. Handeln med industri- och jordbruksprodukter
kommer att vara helt fri inom detta område från och med 1978 då den nuvarande femåriga övergångsperioden gått till
ända. Dessa tio länder skall då sammanbindas med de andra EFTA-länderna,
Portugal, Schweiz, Sverige, Österrike och
Finland genom någon form av associering.
Minimikravet för en associering är att
EFTA:s handelsregleringar inte leder till
något gap mellan de båda blockens tull·
tariffer.
Ekonomiska konsekvenser
Den avgörande frågan är den belastning
detta kommer att medföra för den brittiska betalningsbalansen. Enligt ett uttalande i parlamentet den 16 december 1970
av Geoffrey Rippon, Storbritanniens
chefsförhandlare för inträde i EEC, kommer med en budget 1977 för den gemensamma marknaden på 4 500 miljoner dol·
lar landets nettobidrag att successivt öka
från ca 30 miljoner pund 1973 till ca
140-180 miljoner pund år 1977. Om den
gemensamma marknadens budget kommer att kvarligga på sin nuvarande nivå
på ca 3 000 miljor.er pund skulle Stor·
britanniens nettobidrag uppgå till ca 60-
70 miljoner pund. Detta innebär att Storbritannien åtar sig att stå för ca 13-15%
av EEC:s totala budget 1977.
Också många människor som i princip
är för ett inträde i EEC anser att dessa
belopp är alltför höga i relation till den
brittiska betalningsbalansen och i förhål·lande till det totala bidrag som Storbritannien skulle ge till EEC :s budget. Det skulle
bli det högsta nettobidraget från något
medlemsland. Orsaken härtill är att EEC:s
budget tyngs kraftigt av jordbruksstöd.
Storbritannien har ett litet, effektivt jordbruk men är även en stor importör av
jordbruksprodukter. Det finns två faktorer i finansieringen av EEC, som gör att
ställningen 1977 inte är helt klar. Den
första är den rationaliseringsgrad som
jordbruksproduktionen kommer att hinna
uppnå på kontinenten och särskilt i Frankrike. Den andra är i vilken utsträckning
EEC:s budget skall omfatta stöd för industriell utveckling, inkluderande regional
utvecklingsplanering, omstrukturering av
industrin och stöd för industriell utbildning och omskolning. För närvarande
tycks industrin prioriteras av politikerna
i Bryssel. Detta kan emellertid endast lyckas om stödet till jordbruket reduceras.
Under förutsättning att industrin prioriteras, kommer Storbritanniens nettobidrag
att reduceras då landet i så fan· skulle ha
rätt till ansenliga inbetalningar från EEC.
Krav på övergångsperiod
En annan fråga som fortfarande diskuteras är Storbritanniens begäran att under
en åttaårsperiod successivt få nå upp till
total betalning av sin del av EEC :s budget. Detta skulle innebära en övergångsperiod åren 1973-1981, varigenom Storbritannien skulle jämställas med den gemensamma marknadens stater, som också
beviljade sig själva en åttaårsperiod för
att anpassa sig till gemenskapens budget.
Efter år 1980 skall det inte längre finnas
en bestämd procentsats. Storbritannien
och de andra medlemsstaterna skall då till
gemenskapens budget betala sina totala
importavgifter på billig livsmedelsimport
från länder utanför EEC, sina tullar och
en procentuell andel av sina skatteintäkter. Storbritannien har ansökt om speciella garantier (utöver dem i artikel 108 i
15~
Romtraktaten) för att kunna reducera
avgifterna, om det skulle bevisas ().tt de
skulle bli en alltför stol’ börda för landets
betalningsbalans. Såväl beträffande den
senare frågan som beträffande en åttaårig
övergångsperiod har Frankrike hittills visat sig orubbligt. Fransmännen hävdar at.t
EEC :s dynamiska effekt på Storbritanniens industriexport snabbt kommer att
medföra en intäktsökning på upp till l 000
-2 000 miljoner pund, så att inte ens bidragen till EEC :s budget kommer att innebära någon påfrestning på landets betalningsbalans.
Positiva effekter
En eventuell dynamisk effekt av Storbritanniens inträde i EEC är emellertid
omöjlig att uppskatta. Ett av storbritanmens mest seriösa utredningsinstitut
(NISER) publicerade i november en ytterligt negativ rapport. I denna påstod
man att inträdet i realiteten inte skulle
medföra några dynamiska effekter utom
möjligen en ökning av Storbritanniens
handel med länderna inom EEC. Den
storm rapporten förorsakade visade att de
tekniska metoder man tillämpat i rapporten lämnade mycket övrigt att önska.
Trots detta återspeglade artikeln det tvivel och den fruktan som även tämligen
övertygade anhängare av EEC känner.
Fastän den nuvarande inflationstakten i
Storbritannien minskar utsikterna till högre jordbrukspriser (jordbruksprisnivån inom EEC hålles i princip konstant i monetära termer), är huvudskälen för ett
154
inträde mindre de ekonomiska fördelarna
än övriga fördelar. Utvecklingen mot en
eventuell politisk enhet framstår som mycket önskvärd. De utökade rutinkontakterna med Europa anses medföra nya ideer,
vilka skulle bryta den partiella isolering
som samväldets reducering medfört. Det
är den sortens argument som framhäver de
längre och långsiktiga fördelarna av internationellt samarbete på alla nivåer, och
förespråkarna härför är beredda att betala ett ansenligt pris för dessa mindre på-
tagliga fördelar.
Även övertygade anhängare av den gemensamma marknaden är i allmänhet inte blåögda optimister. De inser att EEC
har inbyggda låsningar, bland vilka bristen på jordbruksreformer är det mest
framträdande exemplet. Den omfattande
byråkratin ino~ EEC och de invecklade
procedurerna som denna medför anses
också .utgöra en negativ faktor. Många
tvivlar på den monetära unionen med
dess system för sammankoppling av utländska valutor. När Storbritannien förutsättes gå lika snabbt fram på detta område och lika långt som övriga medlemsländer, tar man med i beräkningen det
faktum att EEC, när man hittills försökt
genomföra reformer, gjort detta i en takt
som kunnat accepteras av den långsam
maste medlemsstaten.
Den främsta fördel Storbritannien skul
le få genom att gå in i EEC är givetvis at
landet såsom medlem kommer att delta
i besluten. Eftersom Storbritannien tr
ligtvis kommer att påverkas – och påver
kas allvarligt – av EEC:s beslut även o
landet stannar utanför den gemensamma
marknaden, tycker många att det är klokare att bli medlem.
Många av de tekniska aspekter som ett
inträde i EEC medför har inte vidrörts i
denna artikel, särskilt de önskvärda fram- .stegen vad beträffar utvecklingen på de juridiska och tekniska områdena. Den brittiska allmänheten har ännu inte insett detta, och det återstår att se om de ansträngningar som skall göras i år för att informera allmänheten kommer att bära frukt
Detta kommer att tillåta en mer rationell
bedömning av de inträdesvillkonman slutligen förhandlar fram. Ju mer rationellt
allmänheten kan bedöma dessa, ju större
är sannolikheten för att de parlamentsledamöter, som skall antaga eller förkasta
anslutningstraktaten, skall bli rationella i
sin bedömning såväl i fråga om ett besluts
lång- som kortsiktiga aspekter.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner