Print Friendly

Sten Svensson; Länsdemokratin

Av Redaktionen | 31 december 1975


1975


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Debatt
STEN SVENSSON:
Länsdemokratin
I Svensk Tidskrifts första nummer i år skrev
riksdagsledamoten Håkan Winberg en artikel
om länsdemokratin. I anslutning till denna
ger här Sten Svensson, ordförande i kommunfullmäktige i Skara kommun, sina synpunkter.
Länsberedningens majoritetsförslag innebär
icke något bidrag till en vidgad länsdemokrati, särskilt om man förknippar begreppet
länsdemokrati med kravet på att den regionala samhällsplaneringen skall skötas av
landstingen. Och det måste man göra, om
man vill utöka möjligheterna för ett läns invånare att utkräva ett direkt ansvar av dem
som svarar för denna planering.
Länsberedningen synes utgå från ett statiskt betraktelsesätt. Man menar å ena sidan
att landstingen icke kan sköta statens planering. A andra sidan behöver kommunerna och
landstingen ha större frihet att sköta sina arbetsuppgifter. Därför har utredningens slutsats
blivit den, att man skall införa vissa samverkansformer som innebär att kommunernas
fullmäktige och landstingen skall yttra sig
över länsstyrelsernas regionalpolitiska beslutsunderlag. Med detta sätt att resonera har
man kunnat undvika ett ställningstagande i
principfrågan om vilken kompetensfördelning
som skall tillämpas i framtiden mellan stat
och kommun på länsplanet.
Beredningen har tydligen haft som utgångspunkt, att staten för all framtid skall bedriva sin verksamhet på länsplanet efter
samma riktlinjer och i samma organisationsformer som hittills. Man tillåter sig dock att
vara inkonsekvent på en punkt, nämligen när
man föreslår ett landstingskommunalt ansvar
för den regionala och lokala trafikförsörjningen. När det gäller att ifrågasätta denna
-omfördelning finns inte längre några hinder
för en omprövning av kompetensgränserna.
För socialdemokraterna är majoritetens
förslag säkert välkommet. Den statliga centralstyrningen kan garanteras en fortsättning.
Kan regeringen dessutom få utse ledamöter i
länsstyrelserna med ett nomineringssystem
som ännu lättare kan tillförsäkra regeringspartiet majoritet i alla län, blir det så mycket
enklare för länsstyrelserna att fullfölja de
centralt uttalade intentionerna.
Men det är svårare att förstå länsbered·
ningens borgerliga ledamöter. Dessa har nö~
sig med ett särskilt yttrande, där man fram·
håller att beredningens förslag skall ses som
ett etappmål mot en mera utbyggd länsdemokrati. ”En fullt utbyggd länsdemokrati för·
blir ett angeläget politiskt mål i ett längn
perspektiv”, sägs det. Men det var tydlige.
inte så angeläget, att det motiverade en bor·
gerlig reservation mot den socialdemokratiska
majoritetens förslag.’
Jämsides med länsberedningens arbete har
landstingsförbundet låtit utreda landstiogem
framtida ställning och uppgifter inom saJDo
hällsorganisationen. Efter ett års arbete redovisades 1973 ett förslag till landstingspolitisll
handlingsprogram (LAPRO) . När progra
met behandlades i landstingsförbundets styrelse gjorde de borgerliga ledamöterna t1
mycket klar markering till förmån för t1
länsdemokratisk utveckling. Detta borde ha
följts upp med en reservation i länsbertdningen!
Utan tvekan har länsprogrammen en
betydelse för ·länens framtida utveckr
Hur exempelvis systemet med befol ·
tal och ortsklassificering skall tillämpas
vilket ingår i planerna för utveckling av
regionala strukturen – är i detta sam
hang en viktig faktor. Innehållet i de r
politiska program som länsstyrelserna
tar beslut om är sålunda avgörande för
framtida utformningen av samhällsservi
näringslivets investeringar etc. Även
denna bakgrund framstår kravet på en vi
länsdemokrati som angeläget. Därför är
av väsentlig betydelse, att tendenser till
lig styrning balanseras av ett parlament ·
förankrat länspolitiskt inflytande som u
från medborgarnas egna synpunkter och ·
kemål. Flera skäl talar för att man skall
landstingen svara för besluten om länspi
r
as utformning. Då skulle den politiska vilja
~m kommit till uttryck i landstingsvalen få
törre möjligheter att påverka utvecklingen
nom det egna länet, och för planernas fullöljande kan länsmedborgarna utkräva ett diekt politiskt ansvar.
Frågorna rörande den framtida kompetensördelningen mellan stat och kommun på
änsplanet har varit föremål för åtskilligt utedningsarbete. Tiden synes vara mogen för
tt principbeslut beträffande i vilken riktning
~mhällsförvaltningen på regional nivå fortsättningsvis skall utformas.
Den kommunala självstyrelsen har sedan
länge utgjort en grundsten i vår demokratiska
samhällsbyggnad. En konsekvens av detta
blir, att frågor som har den omfattningen att
de måste lösas på regional nivå också skall
beslutas av folkvalda representanter. Det är
därför nödvändigt att en utvecklingsprocess
mot en vidgad länsdemokrati kommer till
151
stånd. Det är uppenbart att de mycket berättigade kraven på ökad insyn, information och
inflytande finns inom ramen för den representativa demokratin. Ett genom landstingen
vidgat inflytande på länsnivå skulle bli en betydelsefull del av den kommunala självstyrelsen.
Ett principbeslut i kompetensfrågan måste
följaktligen innebära att det fortsatta arbetet
inriktas på att fullfölja länsdemokratiutredningens förslag. De reformer som aktualiseras
genom länsberedningen måste ges en sådan
utformning att det demokratiska inflytandet
ges en stark ställning. I princip bör ansvarsfrå-
gorna fördelas så att beslut, där ett stort mått
av subjektivitet är nödvändigt vid beslutsfattandet, alltid kan ske i ett förtroendemannaorgan för att därigenom ställas under direkt och demokratiskt inflytande och politiskt
ansvar.
\
l

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner