Print Friendly

Södern – ett liberalt föredöme?

Av Mats Fält | 22 mars 2013

Sydstatskonfederationen framställs som ett liberalt ideal av vissa konservativa och libertarianska grupper. Det skapar problem för republikanerna, även om de tar avstånd från slaveriet, menar Mats Fält.

USA högtidlighåller under fem år minnet av det blodiga inbördeskrig som rasade mellan 1861 och 1865. Inbördeskriget påverkar fortfarande det politiska livet och inte bara genom den ständigt pågående diskussionen om krigets orsaker och konsekvenser.

joe_bidenTvå kommentarer från vicepresident Joe Biden visar hur historien gör sig påmind. För en tid sedan kände han ett behov av att framstå som mindre politiskt korrekt. Han påpekade då att hans hemstat – den gamla svenskstaten Delaware – minsann också hade varit en slavstat ända fram till 1865. Effekten blev mer förvåning bland partikamraterna – mindre ökande sympati i sydstaterna. Under höstens valrörelse påstod han att republikanerna ville sätta bojor på de svarta igen. En kommentar som möttes med indignation från motståndarna.

Konstigt nog är det numera republikanerna som har mest problem med sydstatskonfederationen. Demokraterna har med medias hjälp lyckats koppla det som var ont i den gamla södern till det parti som befriade slavarna och dessutom hade ett mycket begränsat inflytande i södern under den tid då segregationen upprätthölls. Demokraterna var totalt dominerande i slavstaterna och förblev det ända tills likhet inför lagen började införas i början av 1960-talet. Även president Kennedy gick till val stödd av liberaler i norr och rasister i söder. Rasister som kontrollerade enpartistater som troget levererade röster.

Efter Kennedys död drev Lyndon B Johnson igenom medborgarrättslagar som aldrig hade blivit verklighet om inte republikanerna gett ett massivt stöd till förslagen. De flesta demokrater röstade emot. Det var den samtida expansionen av den offentliga sektorns stödsystem som fick de svarta att börja rösta demokratiskt. Tidigare hade de svarta i norr, som kunnat rösta, stött republikanerna.

Idag ingår det i den demokratiska retoriken att skylla de svartas problem på republikanerna. Ett stöd för denna tes är tanken att partiet tog över de väljare som var emot förändringarna. Mycket talar dock för att det var demokraternas vänstervridning som drev bort väljarna – de uttalade rasisterna förblev demokrater eller lämnade politiken. Senator Goldwater röstade mot några av medborgarrättslagarna för att han var emot centralstyrning – ett beslut som han fick betala dyrt. Samtidig valde han som vicepresidentkandidat i valet 1964 den man som hade lett republikanernas arbete för samma lagar. Knappast logiskt om planen var att attrahera de gamla segregationisterna.

Ett problem av modernare märke är de mindre konservativa och libertarianska grupper som på ett ofta onyanserat sätt framställer sydstatskonfederationen som ett liberalt ideal. De tar avstånd från slaveriet men skapar ändå problem för republikanerna. Det går inte att hävda att Jefferson Davis slavrepublik var ett demokratiskt föredöme. Samtidigt stämde många inslag i konfederationen väl överens med liberala principer som maktdelning, decentralisering, frihandel och respekt för individens rättigheter. Det förklarar varför ledande engelska liberaler, som Gladstone och historikern lord Acton, kände stor sympati för sydstaterna. Charles Dickens försvarade under krigets inledning söderns rätt till självständighet i en debatt med John Stuart Mill. Mill såg slaveriet som den allt överskuggande frågan – för Dickens var det bara en dålig ursäkt för övervåld.

Hur var det då egentligen med kriget? Slutsatserna beror mycket på vilket perspektiv man väljer. Slaveriet var en viktig fråga för södern men inte den enda. I flera stater var det inte alls självklart att lämna unionen. Mot slutet av kriget minskade slavägarnas inflytande och kampen för republikens överlevnad blev en allt mer central fråga. Svarta soldater övades i Richmond.

I den aktuella filmen ”Lincoln” skildras hur presidenten med mer eller mindre rumsrena metoder driver igenom slaveriets avskaffande några veckor före krigets slut. När konflikten startade konstaterade samme president att han gärna skulle hälsa sydstaterna välkomna tillbaka till unionen som slavstater. Unionen var viktigare än slaveriet. När Lincoln efter segern vid Gettysburg 1863 befriade slavarna i sydstaterna gällde beslutet inte de slavstater som stannat i unionen – som till exempel Delaware.

Ett skäl till att hålla ihop landet var att en mycket stor del av statens inkomster kom från exporttullar från sydstaterna. Södern exporterade bomull och jordbruksprodukter – industrin i norr skyddades av höga importtullar. En federal regering utan tullinkomster skulle ha blivit handlingsförlamad.

Litteraturen om kriget är mycket omfattande. Här följer några exempel på verk som ger olika perspektiv på konflikten och dess bakgrund.

Jefferson Davis – American (Alfred A. Knopf, 2001) av William J Cooper Jr speglar det faktum att även sydstaterna såg sig som arvtagare till George Washington och grundlagsfäderna. Davis var inte vuxen sin uppgift trots bakgrunden som krigshjälte från Mexico och krigsminister. Inte heller han var från början för att bryta med unionen.

I The Real Lincoln (Three Rivers Press, 2002) hävdar Thomas di Lorenzo att Lincolns krig gjorde det möjligt att skapa den första moderna stora staten. Det var ett radikalt brott mot revolutionens ideal som drevs fram mycket medvetet av presidenten med hjälp av rättsövergrepp, höga skatter och våld. Enligt di Lorenz finns det inget försvar för kriget.

What Lincoln Believed (Doubleday, 2005) beskriver Lincolns politiska tänkande. Författaren Michael Lind ser presidenten som en stor ledare men konstaterar att han från början inte såg svarta som jämställda och länge ville skicka dem tillbaka till Afrika. Motståndet mot slaveriet handlade även om motstånd mot konkurrens på arbetsmarknaden. Lincolns gamla whigparti stödde omfattande satsningar på infrastruktur som verkar moderna men skapade slöseri och korruption.

Last Flag Down (Crown Publishing, 2007) av John Baldwin och Ron Power är perfekt för den som – trots skamfläcken slaveriet – fängslats av söderns heroiska kamp mot en övermäktig motståndare. Boken skildrar hur ett kaparfartyg härjar på världshaven samtidigt som hemlandet faller samman. Enda problemet är floden av nautiska termer – ett medlemskap i KSSS underlättar. Slutligen halas sydstatsflaggan i Liverpools hamn i november 1865 – ett halvår efter att de sista trupperna kapitulerat i Amerika.

Inbördeskriget lär förbli en levande del av USA:s historia. Ett krig som ständigt skapar nya kontroverser och ger bränsle åt den mer infekterade delen av den politiska debatten. Det blir lätt så när många av invånarna i tretton av unionens delstater fortfarande ser det som ett tragiskt nederlag och de andra som en stor seger för friheten.

mats_faltMats Fält skriver om utrikespolitik och arbetar med företagande i välfärdssektorn.

Läs mer om Lincoln:
Strategen Honest Abe (2/9 2011) av Håkan Tribell

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner