Print Friendly

Slarv och fusk i EU

Av Marit Paulsen | 4 februari 2011

EU borde införa krav på färgning av industrifetter. Det skriver Marit Paulsen som anser att de existerande grundreglerna kring hantering av biprodukter behöver utökas. För bara tio år sedan ledde dioxinskandalen i Belgien och galna ko-sjukan till nya regler i EU. Men Tyskland har redan drabbats av en ny skandal. Oavsett om detta beror på slarv med hanteringen eller avsiktligt fuskande behövs en kompletterande verktygslåda.

Marit Paulsen Foto: Peter Knutsson

Lagar som inte efterlevs och respekteras kunde likaväl ha varit skrivna i vatten. När fusk, slarv eller rena regelbrott orsakar skandaler är lösningen inte alltid att skriva mer och fler regelböcker. Istället måste vi komma åt problemets verkliga kärna: att reglerna som faktiskt finns inte följs. Det är dags att ta upp mitt gamla förslag om färgning av industrifetter igen.

År 1999 när jag valdes in till Europaparlamentet första gången gick debatten hög efter dioxinskandalen i Belgien och det första utbrottet av galna ko-sjukan. Frågan om kannibalutfodring och kadavermjöl låg på bordet och jag fick en central roll som Europaparlamentets föredragande för de nya viktiga lagförslagen om foder- och livsmedelssäkerhet. En av lagarna jag arbetade igenom var den animaliska biproduktsförordningen (1774/2007/EG).

Detta är bara tio år sedan, men minnet är som bekant ofta kort. Våra europeiska grannar och framför allt Tyskland har nu drabbats av ännu en skandal med giftet dioxin i djurfoder. Jag kan inte annat än tycka mycket mycket synd om de bönder och djurägare som, återigen, drabbas.

Frågan är då vad som gått snett. Många reser krav på ny och bättre lagstiftning. Men grundreglerna finns redan – det jag drev igenom för snart tio år sedan borde ha varit tillräckligt för att en ny dioxinskandal inte skulle kunnat inträffa. Biproduktsförordningen är tydlig: bara biprodukter godkända som livsmedel får användas i djurfoder. Biprodukterna, ofta olika typer av fetter, måste hållas strikt separerade genom hela hanteringen. Det kan ses som en sträng variant av kosher – biprodukterna som är godkända respektive inte godkända för foder och livsmedel får enligt lagen inte hanteras i samma byggnad, än mindre transporteras i samma containrar. Poängen är att risken för kontaminering skulle minimeras.

Problemet är att sammanblandning ändå ibland skett. Är det slarv med hanteringen eller avsiktligt fuskande? Oavsett vilket drabbas konsumenter och djurbönder. Därför måste vi undersöka om de existerande grundreglerna kan kompletteras med en verktygslåda som hjälper oss förhindra och förebygga nya brott.

Och här kommer mitt förslag om färgning av icke livsmedelsgodkända biprodukter upp igen. En djurägare kan idag inte med blotta ögat se om det processade djurfodret innehåller farliga proteiner eller fett. Men om man inför ett system med tydlig färgning av till exempel industrifetterna går det inte längre att så enkelt luras! Liknande system finns redan till exempel när det gäller diesel, som har olika färg beroende på vilken skattesats som gäller.

För tio år sedan försökte jag driva igenom detta krav, i syfte att skydda våra europeiska bönder. Den gången fick jag inget gehör för förslaget, men nu har självaste EU-kommissionen väckt idén till liv. Ibland måste förslag få mogna innan världen är redo att plocka upp dem. Jag hoppas att Europaparlamentet likväl som den svenska regeringen är beredda att kämpa för att detta och andra konkreta verktyg kan läggas till vår verktygslåda, så att reglerna vi redan har stärks. (SNB)

Marit Paulsen är EU-parlamentariker (FP).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner