Print Friendly

Skräpyta eller framtidsland

Av Peter J Olsson | 10 mars 2017

Den nära nog eviga debatten om stad och land blossade nyligen upp i skuggan av den statliga landsbygdsutredningen. Inte oväntat var det Kjell A Nordström som fick den att tända till genom att tala om skräpytor – och mena en del av Sverige utanför storstadsområdena. Men är det så illa, funderar Peter J Olsson från Engelsberg.

På torsdagen hade Ax:son Johnsonstiftelsen tagit upp tråden och bussat ihop Nordström med ett antal andra debattörer – och kryddat med ansvariga statsrådet Ardalan Shekarabi (S).

Nordström fick tillfälle att förklara sig. Han hade anspelat på begreppet space junk – rymdskrot, lämningar av människan i rymden. Motsvarigheten blir då junk space, områden där människor varit och huserat men nu lämnat.

Hans tes var att framtiden är de agglomererade städernas, eller snarare deras ekonomiska omland, vilket kan vara ganska stort, och ganska ruralt. Staden är ”en maskin för höggradig arbetsspecialisering, och alla förutsägelser om ”posturbanism” har kommit på skam. Därutöver finns gott om orter som kan leva kvar så där i utkanten – andra är det enligt Nordström bäst att ”lämna tillbaka till naturen”.

Nordström har inte fått stå oemotsagd i debatten, så inte heller vid detta tillfälle. Till exempel menade den norrländske Lundaprofessorn Per Ödling att Nordström inte tagit med vad som händer precis nu. Bättre datorer,digitalisering och självgående bilar minskar fördelarna av stadslivet. Men dessutom förklarade han att uttalanden som Nordströms var destruktiva i dagens politiska klimat: De spädde på känslan hos landsbygdens folk att städernas eliter såg ner på dem. Hela den känsla som ligger bakom Brexit, Trumps seger och kanske Sverigedemokraterna i Sverige.

Professorn i industriell ekonomi Charlie Karlsson lyfte snarast en rad missförstånd i debatten. Som till exempel när det sägs att ”landsbygden behövs för att försörja staden” – det kan vara så att landsbygden inte skulle kunna finnas utan staden. Han diskuterade landsbygdens konkurrensfördelar – och nackdelar. För att kunna blomstra behövs en koncentration på fördelarna och en inriktning mot entreprenörskap.

I sammanhanget kan man notera att statsmakten gör en hel del för att ta bort de fördelar som finns. Man upprätthåller till exempel strandskyddet som genomdrivs även där det finns många, många fler strandkilometrar än människor. Därmed minskar landsbygdens fördel att erbjuda bra boendemiljö.

Landsbygden som symbol för en motrörelse mot globalisering, centralisering och upphävda gränser diskuterades av Stefan Brink, verksam vid universitetet i Aberdeen. Regional identitet och nynationalism är på frammarsch, och ska ses som en reaktion på de snabba förändringarna. Det är inte rasism eller ens främlingsfientlighet som är drivkraften utan snarare en känsla av att ”man inte känner igen sig”.

Som ni märker var det ett fullmatat seminarium. Till slut kom det efterlängtade föredraget av civilminister Ardalan Shekarabi (S). Skulle man få reda på vilka politiska drag som regeringen kan tänkas driva framöver. En landsbygdsutredning är nu ute på remiss, en nationell livsmedelsstrategi har tidigare behandlas, och så på Shekarabi område har regeringen pressat på för nya storregioner för att ersätta län, landsting och regioner.

När det gäller storregionerna har regeringens offensiv kört fast i gyttjan och kommer nog att skjutas längre på framtiden. Shekarabi nämnde den inte ens, men han talade en del om en tänkbara ny kommunreform med sammanslagningar – det som ansetts vara hans andra steg efter storregionerna. Och kommunsammanslagningar fick vänta, menade han och drog argument som är lika hållbara på storregionerna. Så det finns all anledning att tro att några storregionbildningar knappast förverkligas med mindre att några landsting kräver att få slå ihop sig.

Istället antog Ardalan Shekarabi ett förvaltningsperspektiv och formulerade ett problem som minst lika mycket handlade om att människor inte känner sig uppmärksamma som den ekonomiska utvecklingen.

Han konstaterade att tillväxt i ekonomi och befolkning är väldigt olika över landet, och att det inte ens är så att glesbygd med nödvändighet betyder dålig ekonomi. Men hälften av landets kommuner växer sett över några årtionden inte i befolkning, och många av dessa får en allt äldre befolkning.

Samtidigt växer uppgifterna, ansvaret blir större. Och den kommunala verksamheten står inför motstridiga krav, den ska både vara likvärdig över hela landet och ta hänsyn till lokala väljaropinionen. Till detta har då kommit den stora flyktinginvandringen som i mycket hamna på kommunerna. Och till råga på allt sjunker förtroende för och tilliten till offentliga institutioner.

För att lösa detta vill han utvidga den kommunala skatteutjämningen och lägga in flyktingmottagningen som en del av denna.

Han ser också digitaliseringen som en chans både för att öka tillgängligheten och stärka produktiviteten när det gäller kommunala service.

I samband med detta beklagade han att staten dragit sig tillbaka. Han refererade protesterna mot indragning av några skattekontor – en något ovanlig skattereform. Kanske handlar det om en sista utpost som försvinner.

Shekarabi lösning är att utnyttja digitaliseringen till att sprida statliga myndigheter över landet, och att staten därmed ”visar närvaro”. Det innebär ju inte att staten automatiskt kommer närmare, utan dessutom behövs offentliga medborgarkontor.

En intressant ambition, eller till och med vision, får man säga. Visserligen har utlokalisering av ämbetsverk inte haft jättelika positiva effekter tidigare – kanske inga negativa heller- men mervärdet av att Boverket ligger i Karlskrona istället för i Stockholm är inte enormt stort. Sant är förstås att myndigheter lika väl som callcenter i den digitala tidsåldern lika väl kan ligga i Senegal som i Solna. En stor reform är det knappast.

Dock ska Ardalan Shekarabi ha beröm för att han inte bara kommer och håller sitt ministertal utan sitter igenom ett endagsseminarium om landsbygdspolitik ur ett vetenskapligt perspektiv.

Landsbygdens problem lär inte lösas i förstone, och kanske vara Charlie Karlssons ord om entreprenörskap det som mest tydligt gav hopp.

Frihet från regleringar och landsbygdens digitalisering, kunde man travestera en revolutionär ledare förra århundradet.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

SNB:s skribentskola

Beställ Felix Bekännelser

Läs mer

Med skuldkänslan som drivkraft

webshop_banner