Skatt eller bidrag, inte både och

Ingegerd Troedsson var Sveriges första kvinnliga talman och har även varit sjukvårdsminister. Efter Ulf Adelsohn var hon en av kandidaterna till posten som partiledare för Moderaterna. I dag är hon pensionerad. Mathias Bred intervjuar Troedsson om hennes syn på de nya Moderaterna och om hur hon skulle vilja förändra svensk politik.

När Du var aktiv sades det ibland om Dig att Du stod för en socialkonservativ linje. Är det en korrekt beskrivning av Din ideologi?

Konservativ betyder för mig att inte villkorslöst falla i farstun för ett förslag bara för att det är nytt. Som politiker var jag intresserad av att vidga människors frihet, trygghet och möjligheter. Därför var det viktigt att granska om nya förslag verkligen var bättre än de gamla också för hushåll med lägre inkomster. Inte minst la jag ned mycket arbete på att titta på vilka effekter olika skatteförslag skulle få. Det visade sig snart att de nya skatte- och bidragsförslagen ofta innebar att de hushåll som bäst behövde en inkomstökning fick behålla minst. Orsaken var att den gamla skatt-efter-bärkraft-principen allt mer ersattes av stöd som trappades av när inkomsten ökade.

Hur ser Du på Moderaterna och den politik de för idag?

Jag är mycket nöjd med alliansen. Samarbetet leder oftast till bättre beslut än om de fyra partierna agerat var för sig. Sedan finns det naturligtvis områden där jag skulle vilja se en annan inriktning på politiken.

Som vad?

Min viktigaste invändning är att jag finner de nya Moderaterna väl enkelspåriga i sin arbetslinje. De talar bara om det arbete som utförs på arbetsplatser men glömmer allt viktigt arbete som utförs i hemmen. Det känns som om de tagit över Alva Myrdals idéer där bara yrkeslivet räknas.

Men hur skulle samhället kunna belöna arbete som görs i hemmen, hur skulle man beräkna värdet på det?

Låt oss ta en småbarnsförälder. Hon eller han kan idag få vårdnadsbidrag för att själv ta hand om barnen. Men 3000 kronor i månaden är alldeles för lågt, långt under vad föräldern faktiskt spar in åt kommunen. Trots dagens stora barngrupper på ”dagis” ligger enbart personalkostnaden runt 120 000 kronor om året för varje heltidsbarn. Lika mycket borde kunna betalas till föräldern efter att arbetsgivaravgifter och skatt dragits av. Då skulle det klart framgå att vård av små barn alltid är ett riktigt och viktigt arbete.

Just nu är ju begreppet barnfattigdom populärt hos Socialdemokraterna.

Barnfattigdomen har inte förvärrats under alliansen men är ändå allvarlig. Bättre rehabilitering och fler insatser mot arbetslöshet är givetvis viktigt. Men många familjer är fattiga därför att de betalar för mycket i skatt. Ulf Adelsohn talade på sin tid om att den som betalar skatt inte ska behöva bidrag medan den som behöver bidrag inte ska behöva betala skatt. Moms och liknande skatter kommer ingen ifrån men inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna går att påverka.

Men hur skulle Du vilja att skattesystemet såg ut?

Jag skulle vilja se att principen skatt-efter-bärkraft återinförs i Sverige, att inkomstskatten tar hänsyn till hur många munnar som ska mättas. Detta har också OECD påpekat. Den svenska skatten är i dag lika hög vare sig det är en eller många som ska leva på inkomsten. I EU betalade 2008 en ensamförälder med två barn normalt bara 2/3 av vad han eller hon skulle ha betalt utan barn, i USA bara 1/5.

Arbetsgivaravgifterna används främst till den anställdes pensioner, till sjukpennings-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkring. Dagens arbetsgivaravgift ligger på drygt 31 procent av lönen. Men mer än 9 procentenheter är en ren extraskatt på arbete. För att få fram fler jobb borde denna löneskatt stegvis tas bort.

Skulle inte många kalla Dina idéer för en kvinnofälla?

Jämställdhet är viktig. Men jag har aldrig trott på vänsterns 50-50-syn eller på kvoteringar. En avgörande brist är att traditionellt ”kvinnliga” arbeten alltjämt betalas så mycket sämre än traditionellt ”manliga”. Många kvinnor kan söka sig till tidigare manliga arbetsområden medan få män med vårdande läggning har råd att jobba inom barnomsorg eller hemtjänst. Orsaken ligger ytterst i nedvärderingen av vårdarbetet i hemmen. Det är den nedvärderingen vi måste komma åt om jämställdheten ska kunna öka. För att samhället ska blomstra måste vi ta tillvara både den teoretiska, praktiska, vårdande och konstnärliga läggningen.

Intervjun är gjord av Mathias Bred/ SNB