Print Friendly

Skandalen som kom av sig

Av Amanda Wollstad | 14 december 2018



Transportstyrelsens tidigare generaldirektör Maria Ågren var medveten om riskerna för svenska officerare och poliser om myndigheten framhärdade med utlokaliseringen av IT-systemet, ändå drev hon projektet vidare. Nu stämmer hon staten för att få sitt förordnande tillbaka, skriver Amanda Wollstad.

Transportstyrelsens dåvarande säkerhetschef Jens Johanson vittnade i Arbetsdomstolen om att han redan i juni 2015 varnade Maria Ågren för att den pågående upphandling kunde komma att riskera svenska officerares och polisers liv. Han berättade också att han medvetet hållits utanför outsourcingen till IBM och fick höra om Ågrens avsteg från säkerhetsskyddslagstiftningen på avvägar. Generaldirektören själv kan omöjligen varit omedveten om detta.

Ändå menar Ågren att hon först vid ett möte med SÄPO i februari 2016 insåg vidden av säkerhetsproblemet. Då har hon undertecknat tre beslut om avsteg från säkerhetsskyddslagstiftningen, i maj, juli och september 2015. I juni samma år varnas hon för konsekvenserna för svenska agenter. I oktober inleder SÄPO en tillsyn och i november stoppar de outsourcingen. I januari 2016 inleder åklagarmyndigheten sin förundersökning. Först i februari menar sig hon sig inse allvaret i situationen.

Ågren påpekad i förhören att hon inte fått någon säkerhetsutbildning av sin arbetsgivare Regeringskansliet, och att hon när hon tillträdde tjänsten i mars 2015 inte visste om att säkerhetsarbetet på myndigheten var eftersatt. Men Ågren var ingen praoelev. Chefen för en myndighet får förutsättas besitta ett en visst omdöme, och kan förväntas att själv göra efterforskningar om de krav som ställs på den förvaltning hon är satt att sköta.

Hon bär inte ansvaret för IT-skandalen ensam. Övrig myndighetsledning borde ha agerat, likväl som ansvarigt departement. SÄPO borde slagit larm långt tidigare. Men Sverige har rätt att förvänta sig mer av en myndighetschef, och Ågren kunde stoppat processen och krävt nya direktiv. Det hade sparat Sverige både pengar och anseende, och enskilda statsanställda och deras familjer stort lidande.

Att Ågren driver en process för att få tillbaka sin gamla tjänst är således ytterligare ett bevis på bristande omdöme. Stämmer uppgifterna från de senaste dagarnas förhandlingar ska hon vara glad över att hennes agerande inte lett till allvarligare personliga – eller straffrättsliga – konsekvenser.

Det verkliga haveriet är dock att det är i arbetsdomstolen uppgifterna framkommer. Ännu är det inte utrett när regeringen Löfven fick vetskap om riskerna. Ändå pågår det inga förundersökningar och inga vidare konstitutionella utredningar. Ingen av de dåvarande oppositionspartierna har lyft ansvarsfrågan i de pågående regeringsförhandlingarna. De två Socialdemokratiska ministrar som slutligen offrades för regeringens fortlevnad har redan fått nya toppjobb.

Ågrens agerande på Transportstyrelsen och regeringen Löfvens underlåtenhet att agera är en av de största politiska skandalerna i modern tid. Svenska poliser och officerares liv riskerades för att rädda myndighetens budget. Konsekvenserna för nationens säkerhet och förtroendet hos våra samarbetspartners är svåröverblickbara.

Konsekvenserna för de ansvariga är knappt märkbara.

Socialdemokraterna tar hand om sina egna. Frågan är vem som tar hand om landet?

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Som om Gud fanns: Det sekulära samhällets religiösa rötter

fplus

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism