Print Friendly

Sjutton år senare

Av Peter J Olsson | 16 mars 2018



Grundlagsändringen: Förslaget att ändra i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen så att man undanhåller allmänheten information som ska vara tillgänglig för eliten har med rätta väckt motstånd. Inte minst gäller det inom Moderaterna, vilket uppenbarligen tagit partiets företrädare i konstitutionsutskottet på sängen. De har ju råkat köpa Socialdemokraternas både problembeskrivning och lösningar, skriver Peter J Olsson.

För att vara en så principiell förändring i statsskicket är frågan ganska lite belyst i riksmedia. Liberala ledarsidor utanför storstäderna drar ett tungt lass, om det nu är tungt att lyfta varnande fingrar.

Inom Moderaterna är det åtskillig diskussion på gräsrotsnivå. Många enskilda medlemmar är oroliga och ser förslagen inte bara som en saklig risk utan som en motsvarighet till decemberöverenskommelsen. Och ännu fler är skeptiska, däremot har man svårt att hitta någon som försvarar förslaget.

Det är klart att det är en besvärlig fråga för ett liberalkonservativt parti. Människors personliga integritet har alltid varit en viktig borgerlig fråga – för att inte säga en dygd.

Inte minst Gösta Bohman värnade enskildas integritet och varnade för de faror som datorisering och automatisk övervakning medförde.

I ett berömt tal på MUF-stämman i Rättvik den 22 november 1975 tog han upp den amerikanska övervakningen av telekommunikationerna över Atlanten och gav en kommentar som 30 år senare blev ikoniskt under FRA-striden:

”Visst kan sådan verksamhet vara legitim. Man kan spåra utländsk underrättelseverksamhet, förhindra sabotage eller komma åt narkotikalangare eller andra som försöker kasta grus i ett allt känsligare samhällsmaskineri. Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre.”

Farorna med automatiserade kontrollsystem fanns det många som talade om, när Internet väl kom i gång blev upplevelsen mer positiv. Internet gav frihet. Och inte bara för knarklangare, pornografer och spridare av antisemitisk propaganda, det är ändå randfenomen jämfört med det underbara i att hela mänsklighetens kulturvinningar finns tillgängliga ett knapptryck bort. Faran verkar mer vara att alltför många tittar på gulliga kattfilmer än att de letar bombrecept på nätet. Och det gäller även under debatten om ”fejknyheter”.

Det betyder inte att det inte finns obehagligheter. Men varför skulle inte det kunna hanteras genom inte fullt så ingripande lagstiftning? Så lyder den ljusare motbilden.

I realiteten finns både hotet och friheten.

Ska man fundera över de moderata grundvärderingarna behöver man inte gå 43 år tillbaka och lyssna på Gösta Bohman. Jag har roat mig med att gå till den moderata kommittémotion som lades i oktober 2001 – för drygt 17 år sedan. Förstanamn var Per Unckel och namnen under inkluderade Inger René, Anders Björck och Nils Fredrik Aurelius, samt ett antal ytterligare.

Det kan först nämnas att motionen nämner just det som dagens grundlagsändring är ett svar på. Att offentlighetsprincipen kan användas för att vi ska kunna spionera på våra grannar. Och att man faktiskt talar om att på något sätt slå fast att offentlighetsprincipen i första hand ska vara för att hålla ett öga på makten och utöva kontroll över politiker och förvaltning. Men andra medborgares ”spionage” är inte huvudfaran, snarare är det den stat som årets föreslagna grundlagsändring förlitar sig på som är det stora hotet:

”Den tekniska utvecklingen har inneburit att offentlighetsprincipen har kunnat utnyttjas för andra ändamål än för det den är avsedd. För att undvika detta menar vi att offentlighetsprincipens syfte måste ses över och preciseras. Offentlighetsprincipen bör inriktas på förvaltningskontroll. I dag är det t.ex. möjligt för anställda på en myndighet att med stöd av offentlighetsprincipen begära ut uppgifter om enskilda som finns på en annan myndighet. På så vis kan myndigheter samla in uppgifter om enskilda för andra ändamål än för dem som uppgifterna ursprungligen samlats in. Detta är inte syftet med offentlighetsprincipen.”

Den moderata motionen pekar också på hur den offentliga uppgiftsinsamlingen gör registerhållningen än farligare.

”Övervakningen av människor i Sverige har kraftigt förstärkts de senaste trettio åren. De ansvariga har oftast motiverat ökningen med att man vill göra brottsbekämpningen effektivare. Den tekniska utvecklingen ökar hela tiden möjligheterna att blicka in i medborgarnas privatliv. Utvecklingen går i små steg som vart och ett kan förefalla oskyldiga. Sammantagna innebär de emellertid ett växande hot mot den enskildes integritet.

Den tekniska utvecklingen öppnar också oavbrutet nya vägar för staten att kontrollera medborgarna. Viktiga delar av en människas liv kan kartläggas genom att granska t.ex användningen av Internet, bankomatkort och apoteks­kort. Genom mobilsamtalsregister kan myndigheter fastställa hur en person reser. De nya elektroniska telefonapparaterna kan utnyttjas för hemlig avlyssning av samtal i ett rum även när luren ligger på. I den explosionsartade framväxten av övervakningen ingår bland annat att det i dag finns över 20 000 TV-kameror uppsatta på allmänna platser och i butiker runtom i landet. Hemlig avlyssning och övervakning av teletrafik har mer än fördubblats det senaste årtiondet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den tekniska utvecklingen hela tiden öppnar nya möjligheter att kontrollera enskildas privatliv. Bland allmänheten växer oron för framväxten av ett storebror-ser-dig-samhälle till följd av stora register- och kartläggningssystem som t.ex. folk- och bostadsräkningen, kameraövervakning m.m.”

Uppräkningen av hur staten kan fruktas öka sin övervakning är lite deprimerande. Mycket har redan blivit verklighet eller är på väg att bli det. Trots att den provocerande folk- och bostadsräkning lagts ner – eller rättare sagt: den fixas genom samkörning av offentliga register.

Efter FRA-beslutet har vi allmän övervakning av internettrafiken ”bara för att”, och till kameraövervakning läggs teknologi för ansiktsigenkänning. Enskilda företag ges möjlighet att begära ut uppgifter om individers internetanvändning i syfte att hävda kommersiell upphovsrätt. Och nu ska då vissa privata företag anses ha rätt att få tillgång till dömda brottslingars domar, men inte gemene man. Man tenderar att kringskära det som vanliga människor gör, samtidigt som statsmaktens övervakning och kontroll sväller.

Det finns all anledning att fundera över vad personlig integritet innebär och hur den bäst kan hävdas. För Moderaterna finns det som synes en hel del i arkiven.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

Läs mer

webshop_banner