Print Friendly

Så skaffade toppolitikerna sina lägenheter i Bryssel

Av Maria Eriksson | 30 mars 2012

Det ska bli enklare för privatpersoner att hyra ut sin bostadsrätt enligt ett utredningsförslag som lämnades till bostadsminister Stefan Attefall (KD) i veckan. Men räcker det för att lösa problemen på bostadsmarknaden? I Bryssel där hyressättningen är fri är det betydligt lättare att få tag på en lägenhet.

För att undersöka hur det kan gå till att få en bostad i Bryssel har vi frågat några som flyttat dit. Hur gör man som EU-parlamentariker för att hitta någonstans att bo?

Marita Pahlén som är pressansvarig för Carl Schlyter, Miljöpartiet, beskriver situationen så här: ”Det är inte så svårt att få tag på lägenhet i Bryssel – utbudet är stort. Det vanliga är att man kontaktar en mäklare eller sätter upp en lapp någonstans. På parlamentets e-mail finns också ständigt erbjudanden om lägenheter. De flesta som bor permanent i Bryssel äger sina lägenheter och har alltså möjlighet att hyra ut till andra. Så det är inte svårt att hitta bostad, men ganska dyrt förstås.”

Inte heller någon av de övriga tillfrågade verkar ha haft några svårigheter att hitta en lägenhet snabbt. Tvärtom.

Christofer Fjellner, Moderaterna: ”Den är enkelt att hitta en lägenhet, och den stora grejen är att det inte är så jäkla dyrt. Jag bor i en tvåa på 75 kvadrat, bredvid Manneken Pis och betalar 750 Euro i månaden för den. Många betalar betydligt mer för betydligt mindre i Stockholm. Hur gör man då? Det finns två sätt: Antingen går man på stan och kollar efter lappar, de finns överallt.
Eller så ringer man en mäklare. Och de arbetar för köparen, inte bara för säljaren. Så mäklaren kör runt en och visar det som kan vara intressant, kanske fem lägenheter på en eftermiddag.
Jag hittade min lägenhet genom en kompis som sett en lapp på stan.”

Gunnar Hökmark, Moderaterna: ”Jag kontaktade en mäklare och blev visad fyra lägenheter.”

Marita Ulvskog, Socialdemokraterna: ”Jag tog över ett hyreskontrakt i Bryssel av min företrädare hos en privat hyresvärd.”

Anna Hedh, Socialdemokraterna: ”När jag blev invald tittade jag på tre lägenheter som parlamentariker som lämnade parlamentet hade. Och sen valde jag en av dem.”

Alf Svensson, Kristdemokraterna: ”Nog önskar man att stockholmare och göteborgare och malmöbor – ja självfallet alla andra som bor i mindre städer än Bryssel skulle ha lika lätt att skaffa sig bostad som vi, min fru och jag och alla andra som för en tid slår sig ned i Europas huvudstad. Efter att ha traskat runt och tittat på 13 boendemöjligheter valde vi just den 13:e, och trivs alldeles utmärkt. Hyran ligger ungefär på svensk nivå. Det är inte ens komplicerat att hitta lägenhet eller rum. Det är bara att ge sig ut och välja vilken stadsdel man vill bo i. I stort sett! Allt medan det i Sverige träts om att det byggs för lite!”

Olle Schmidt, Folkpartiet: ”Jag hade turen och den goda tajmingen att kunna ta över hyreskontraktet för den lägenhet som Cecilia Malmström hyrde, när hon flyttade hem till Sverige för att bli EU-minister och jag övertog hennes plats i Europaparlamentet. I Bryssel är bostadsmarknaden inte alls reglerad som i Sverige – och det är inte bostadsbrist – det är mycket vanligt att en hyresgäst som flyttar ut själv förväntas hitta en ny hyresgäst som tar över kontraktet, så detta var en win-win-situation för både mig och Cecilia.”

Henrik Alexandersson som arbetar för Piratpartiet: ” Här kan man få tag i en lägenhet på dagen. Antingen går man in på mäklarnas sidor, som har massor med hyreslägenheter. Eller också går man runt och tittar i de kvarter där man vill bo. Alltid hittar man då några att hyra-skyltar. Christian Engström hittade sin lägenhet genom att det var en ledig i ett hus där en medarbetare bor.”

Amanda Åhall som arbetar åt Mikael Gustafsson, vänsterpartiet, berättar hur det gick till när hon själv skaffade sig en lägenhet: ” Jag kollade på bostadssajten immoweb.be varefter jag ringde runt och tittade på sammanlagt fyra lägenheter innan jag hittade en som jag gillade och ansökte om att få. Sen var det allt det där med papper, nio sidor långt kontrakt (på franska!) och allt annat man ska fixa med också. Det är lite krångligt alltihop och jag är väldigt tacksam att jag hade kollegor som kunde tipsa mig och hjälp att tolka och kontrollera kontraktet eftersom min franska inte är så bra.

Mikaels sökning efter lägenhet var enklare. En mäklare fixade allt åt honom utifrån hans önskemål. Det blev naturligtvis ändå krångligt när nyckeln plötsligt inte fungerade och han blev utelåst en natt…”

Att hitta en lägenhet i Bryssel kan gå på mindre än ett dygn, även utan kontakter. Så här berättar en socialdemokratisk tjänsteman i parlamentet. ”Det är vanligt att man kontaktar mäklare och blir visad ett antal lägenheter. Själv har jag vid tillfälle landat nio på morgonen och börjat leta lägenhet och flyttat in nio på kvällen men det är rätt extremt och i en situation då jag inte var särskilt kräsen. Då handlar det om ett kort kontrakt på en liten möblerad lägenhet nära institutionerna och kostar därefter. Lägenheterna hittade jag då via immoweb.be som jag tror är den mest vanliga websidan. Som jag uppfattat det har folk som har haft råd flyttat ut till förorterna under lång tid och det finns därför gott om lägenheter i Bryssel, naturligtvis med mycket varierande standard. Innan jag blev mer permanent här nere bodde jag i sex-sju olika lägenheter, allt från små lägenheter som får studentrum att verka väl tilltagna, till att bo som inneboende på ett helt våningsplan för samma pris.”

Hur gör man således för att enkelt hitta en lägenhet? Man måste inte vara europaparlamentariker. Däremot underlättar det att man letar i Bryssel.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner