Print Friendly

Rysslands bortglömda konflikt

Av Hans Wallmark | 10 juni 2011

Transnistrien. En utbrytarrepublik öster om Moldavien som har förklarat sig självständigt men som samtidigt inte är erkänt av något annat land. Området kan bara överleva genom stöd från Ryssland, som gärna har ett finger med i spelet. Det handlar om en av alla bortglömda konflikter i Europa, skriver Hans Wallmark.

Transnistrien kan ibland liknas vid kommunismens Disneyland. Det är en upplevelsepark över en svunnen tid med smattrande röda fanor, sovjetiska uniformer och marschmusik. Skillnaden mot en attraktion utanför Paris eller i Florida är att det här är på riktigt och djupt tragiskt. Det handlar om en av alla bortglömda konflikter i Europa och är ett tecken på Rysslands försök att dominera eller i vart fall lägga sig i saker i vad som fortfarande ses som den egna intressesfären.

Efter andra världskriget inkorporerades dåvarande rumänska Bessarabien i Sovjetunionen. Sovjetrepubliken Moldavien bildades. En del av det tidigare landområdet närmast Svarta havet tillfördes Ukraina medan jordbruksbygd öster om floden Dnjestr kom att tvångsanslutas till Moldavien. I samband med Sovjetunionens sammanbrott 1991 utropades självständighet och några månader senare förklarade i sin tur Transnistrien sitt oberoende i förhållande till det nya landet. 14 armédivisionen förlagd i regionen tog självklart ställning för utbrytarna och efter ett kort krig där Moldavien hade litet att sätta emot undertecknades ett fredsfördrag med den ryska regeringen i Moskva. Det är detta stilleståndsavtal man fortfarande lever efter.

Öster om Dnjestr regerar en sovjetnostalgisk klick som inte erkänns av några andra länder och västerut finns republiken Moldavien. Runt 400 000 på ena sidan med en blandning av rumänsk-, ukrainsk- och rysktalande mot drygt tre miljoner på den andra. Det stora flertalet på båda sidor är ortodoxa trosbekännare. Tiderna har till viss del förändrats. De kommunister som för några årtionden rev kyrkor eller omvandlade dem till sädesmagasin gör nu korstecken och går i mässa. De möts dock av misstro.

George Balan, chef för regeringskansliets byrå för reintegration i Moldaviens huvudstad Chisinau, försöker lugnt och metodiskt förklara denna komplicerade konflikt som väcker så pass svagt internationellt intresse.

– Utan Ryssland skulle Transnistrien inte klara sig en dag. Det handlar om en kontinuerlig tillförsel av vapen och pengar. Samtidigt finns det fler ryssar i Chisinau än där.

– Under de senaste fem åren räknar vi med att Ryssland försett Transnistrien med runt 230 miljoner dollar. Till det kommer hemliga projekt på den militära sidan. Sedan finns en gasskuld på kanske bortåt tre miljarder dollar!

Gasleveranserna är komplicerade. De går nämligen genom Moldavien. Utbrytarna säljer gasen billigare än på den västra sidan av flodbanken och pengarna man får in går inte till att betala leveranserna utan rakt in i budgeten. Det gör att exempelvis pensionerna är något högre på den östra sidan om floden Dnjestr. Moldavien kan inte upphöra med gasleveranser genom sitt territorium utan att det ses som en provokation samtidigt som Gazprom håller landet ansvarigt för de obetalda och ständigt växande skulderna.

– En del äldre söker sig österut från Moldavien, säger George Balan. Där kan man bli pensionär vid 57 mot 62 på den här sidan. Gaspriset är ungefär en fjärdedel och en tredjedel på el.

I denna sovjetnostalgiska del av världen finns fortfarande aktiva och hårdhänta arvtagare till KGB samt tuffa inre säkerhetsstyrkor. Regeringen i Moldavien ser med oro på hur det blivit en provins för smuggling och pengatvätt. Med militära medel kan inget göras då det finns ryska soldater fortsatt baserade i Transnistrien. Det krävs någon form av internationell lösning och då handlar det om direktkontakt med Ryssland.

För varje år som går glider områdena sakta ifrån varandra. Man har börjat utfärda egna sedlar. Trots att man talar moldaviska har de latinska bokstäverna övergivits till förmån för kyrilliska. Det gör det svårt för ungdomarna att få högre utbildning ifall de inte lär sig ryska.

– Alla beslut om Transnistrien fattas i Moskva. Utbrytarnas ledare är dessutom ryska medborgare med pass.

För Moldavien som hett önskar EU-medlemskap är det viktigt att frågan om Transnistrien hanteras. Det vet också Ryssland som med stigande irritation sett flera länder i närområdet och vad som ses som den egna zonen ha blivit både EU- som Nato-stater.

– Lösningen, menar George Balan, är en hög grad av autonomi inom ramen för Moldavien. Det måste bli allt dyrare, ekonomiskt och politiskt, för Ryssland att understödja Transnistrien. EU måste markera att det inte tillåts att man håller igång den här konflikten.

Transnistrien är långt från ett Disneyland. Det är snarare en europeisk tragedi.

Hans Wallmark är riksdagsledamot (M) och sitter i Försvarsutskottet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner