Print Friendly

Ryska ruinplundrare

Av Redaktionen | 31 december 1948


1948


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

RYSI(A RUINPLUNDRARE
SOVJETS TYSKA DEMONTAGEPOLITIK I SIFFROR
Av skriftställaren RUDOLF BERNER, Solna
REDAN under J alta-konferensen krävde sovjetrepresentanten
Maiskij att de västallierade skulle acceptera den ryska planen
beträffande det skadestånd som man ämnade utkräva av ett besegrat Tyskland. I Maiskijs förslag ingick att minst 80 °/o av den
tyska industripotentialen skulle »avlägsnas» beträffande järn-,
stål-, metall-, byggnads- och kemiska industrin, medan det föreskrevs att den syntetiska drivmedels- och krigsindustrin skulle
100-procentigt avskaffas. »Med avskaffande menar jag då att de
nämnda anläggningarna skola beslagtas och borttransporteras som
skadestånd!» dundrade Maiskij och drog upp riktlinjerna för två
sorters skadeståndsutkrävande: l) landområden, fabriker, maskiner, järnvägar och utländska tillgodohavanden; 2) under en tioårsperiod, räknat omedelbart från segerdagarna, leverans av en
bestämd mängd produkter och sakvärden.
Mot denna »plan Plundring» protesterade Churchill och påminde
ryssarna om att ‘har man en hästkrake och vill att den ska dra
kärran, måste kraken få ett visst kvantum havre eller åtminstone
en hötapp!’ Vid upprepade besök i »efterkrigs»-Tyskland har man
kunnat konstatera att de västallierades demontage-politik –
främst då fransmännens- är i många fall märklig, men att den
i jämförelse med ryssarnas är ytterst lindrig. Sovjet har, oberoende av Jaltabesluten, satt igång en utplundring som vida övergår Maiskijs dåtida förslag. Därvidlag är att märka, att man
inte endast huggit för sig betydligt mer än vad som förutsetts i
de ryska officiella demontageplanerna. Man har också hittat på
olika former för camouflerat demontage och på så sätt de facto
lagt sig till med flerdubbelt skadestånd.
Först – såväl i storleks- som kronologisk ordning – ha vi då
den form som kallas för »Trophäen-Gut», handhavd av Röda armens »trofeavdelning». Ryssarna dröjde nämligen drygt ett år
med att på allvar sätta igång den formella demontageplanen.
499
.,; .~
Rudolf Berner
Från segerdagarna i maj 1945 och till långt inpå sommaren 1946
samlade Röda armen ingenting annat än »trofeer». Vad slags
trofeer det rör sig om, framgår av följande exempel, hämtat från
Sachsen. Vid krigsslutet fanns där lagrat råsiden för 50 miljoner
mark och textilråvaror för 150 miljoner mark – amerikanarna
lämnade dessa lager orörda då de drogo ut ur Sachsen för att
ge plats för ryssarnas ockupation. Alla dessa värdefulla råvarulager, plus liknande sådana för metall- och maskinindustrin, slä-
pades helt enkelt bort av ryssarna, etiketterades som »TrophäenGut», trofeer eller krigsbyte rättare sagt, och avräknades inte
från skadeståndsfordringarna. Det var inte småsummor som på
detta vis överallt kom ryssarna tillgodo, vid sidan om deras
glupskt tilltagna skadestånd.
Alltsedan ryssarnas intåg i Berlin har man i ryska sektorn
kunnat se jättestora plakat uppsatta, vilka förkunnar Stalins ord:
‘Historien visar att Hitlertyper komma och gå, men tyska folket
och tyska staten består!’ Det har dock aldrig varit avsett som
annat än munväder, lämpligt att ta till var gång »enhetssocialisterna» blivit andtrutna av all rysspropaganda. Ryssarna och deras
tyska hantlangare skulle bevars framstå som de enda vilka ville
tyska folkets väl och fortbestånd. I praktiken ha emellertid ryssarna gjort allt för att det tyska folket inte skall kunna överleva.
Det skadar kanske inte att påminna om att marskalk Sokolovskij
någon gång på vårsidan 1946 förklarade: »Från och med l maj
detta år skola demontagen vara slutförda!» Då man drygt ett
år senare besökte Berlin och vissa delar av ryska zonen, kunde
man konstatera att demontagen alltjämt pågingo för fullt. Under
sensommaren och hösten 1946 hade man visserligen lugnat ner
demontagetempot en smula, men denna »paus» hade sina särskilda
skäl: dels stod östzonen inför sammanbrott på grund av den
skriande bristen på allt, och dels hade det glupska hoprafsandet
under första ockupationsåret lett till att den ryska transportapparaten överansträngts – vilket i sin tur medfört att mängder av
det bortrövade materialet kommo fram till Ryssland i oanvändbart skick.
Demontage-»pausen» betydde dock inte att ruinplundrarna vilade sig. På direkt och nära håll fick man bevittna den ohyggligaste formen av »demontage»: bortsläpandet av tysk arbetskraft.
Denna form för »demontage» användes därtill flitigt av det s. k.
socialistiska enhetspartiet som medel i kampen mot oliktänkande.
Samtidigt satte ryssarna igång den andra formen för camouflerat
500
Ryska ruinplundrare
demontage: i stället för att riskera förluster och skador under
de långa och svåra transporterna tog man sig före att låta viktiga
industriföretag slippa demontage, men i stället ombilda dem till
sovjetryska aktiebolag. Alla dessa bolags produktion går uteslutande till SMA (Sovjetryska militärförvaltningen) men räknas
inte av från skadeståndslistan.
Till denna kategori av camouflerat demontagehör också de s. k.
VEB-företagen. VEB betyder »Volks-eigene Betriebe», av folket
ägda företag, som det så propagandaskönt heter. I verkligheten
rör det sig om helt sovjetkontrollerade företag, formellt alltjämt
i händerna på de tyska- av ryssarna utsedda- myndigheterna
men vilkas produktion helt går till SMA. I början av 1947 utbasunerade marskalk Solokovskij ännu en försäkran: »Då krigsindustrin är helt demonterad skola demontagen upphöra!» Men
det var också bara munväder, till hjälp åt ryssarnas tyska hantlangare. Så sent som i fjol höst kunde den som skriver detta själv
se att demontagen fortgingo och att bl. a. livsmedelsindustrin därvid blev illa åtgången.
En tredje form för demontage utanför planen kom till användning i samband med valutareformen i östzonen. Medan alla privatpersoner och privata företag fingo byta ut endast en bestämd
summa av de gamla pengarna enligt principen 10: l tillätas de
rysstrogna organisationerna och ryssägda företagen att byta ut
alla sina pengar enligt principen l: l – ett trick som gjorde de
ryska företagen till suveräna ensamhärskare och många enskilda
företag till »Lebensunfähige Betriebe», livsodugliga företag, som
därmed automatiskt och utan avräkning föllo i ryssarnas händer.
Svårast har Thiiringens industri drabbats, ty i denna trakt ha
inte mindre än 318 företag demonterats, de flesta storföretag med
ett arbetarantal varierande från 300 till 5,000 man. Det rör sig
här om 221 maskinfabriker – verktygsmaskiner, husgeråd, bilar
etc. – 13 elektroindustrier – bl. a. Siemens Halske och Telefunken
– 8 kemiska industrier, såsom färgfabriker och gipsverk. De
övriga är 9 tegelbruk, 3 glas- och optikverk – bl. a. Zeiss och
Schott i Jena – 28 möbel- och trävarufabriker, 6 textilfabriker,
4 läderfabriker, 3 pappersbruk, 7 tryckerier och 10 andra företag,
alla inom livsmedelsbranschen. Vidare tillkomma ytterligare så-
dana demonterade inrättningar som kraftverk och ingenjörsskolor. I Mecklenburg-Vorpommern har 314 företag demonterats,
varav 22 inom livsmedelsindustrin, medan största antalet här
kommer på varvsindustrin och trävaruindustrin (183 företag).
501
Rudolf Berner
En översikt av företagsdemontagen inom de olika industrigrenarna i östzonen ger följande siffror. Uppgifterna hänföra sig
till tiden från maj 1945 t. o. m. maj 1948 och det bör anmärkas
att procentsatsen för demonterade företag inom zonen stigit med
i genomsnitt 15 °/o sedan augusti 1947. Utplundringen fortgår så-
ledes alltjämt, och den långsammare takten beror endast på att
det snart inte finns mer att ta.
Industrityp Demonterat
%
Gjuterier o. valsverk…………….. 90
Maskiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
Motorfordon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
Elektr. ind. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
Optiska mask. o. ind. . . . . . . . . . . . . . . . 70
Cement, tegel, byggmatr. . . . . . . . . . . . . 60
Sten, torv o. jord . . • . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Glas, keramik o. dyl. . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Träförädling …………………… 100
Papper o. massa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
Gummi ………………………. 80
Soda, syra. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
Plastisk massa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
Textil………………………… 45
Läder, skodon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Livsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
Krigs· Sammanlagd kaskadat pacitetsminskning
%
25
20
20
15
lO
5
15
15
5
5
5
lO
lO
5
%
90
90
80
90
85
70
40
55
100
60
85
80
40
55
50
45
För att inte dra ut på listan i det oändliga skola här ytterligare
endast några stickprov från andra håll inom östzonen anföras.
I staden Chemnitz ha inte mindre än 94 företag demonterats,
huvudsakligen verktygsmaskinfabriker, fordon-, spik- och skruvfabriker, tryckerier o. dyl. I Zwickau, som i likhet med Chemnitz
blivit fullständigt lamslaget, ha 12 jättestora företag demonterats,
t. ex. Horch-fabrikerna, och vidare sådana företag som gasmätarefabriker, möbelfabriker och tryckerier. I Sachsen-Anhalt är det
huvudsakligen kolgruvorna och brikettfabrikerna som demonterats (traktens viktigaste produktion!) medan Siebel-Flugzeugwerke i Halle alltifrån kapitulationen arbetade för fullt – för
ryssarnas räkning. Hösten 1946 sprängdes flygplansfabrikens
byggnader i luften, sedan först maskiner och inredning demonterats och tillsammans med ingenjörer och fackarbetare skickats
till Ryssland. Det världsbekanta bibeltryckeriet Waisenhausdruckerei i Halle hör också till de demonterade företagen i
Sachsen-Anhalt. För denna »delstat» gäller också att alla före
502
• o
Ryska ruinplundmre
15 maj 1946 företagna demontage – huvudsakligen inom livsmedels- och sockerfabrikationen – inte räknas som demontage utan
som »trofegods».
Beträffande demontagen i Magdeburg kunde man vid ett besök
i fjol med egna ögon konstatera att något uppehåll eller slut på
nedrivandet inte inträffat. Armaturfabriker, oljeslagerier, sågverk, symaskinsfabriker, brunkolsverk, tryckerier och hamnbyggnadsföretag (bl. a. demonterades hamnanläggningen för flodbå-
tarna och pråmarna) samt delvis även Kathreiner maltfabrik
hörde till sådant som ryssarna lagt beslag på.
Att man vid demonteringen går grundligt tillväga visas t. ex.
av förfarandet då Zeiss-Nordwerk i Jena demonterades. Man tog
också med fabrikens fönster och dörrar samt personalens klädskåp! Zeiss und Schott-werke (Schott, dotterföretag som drev
Zeissverkens glasbruk) som förut sysselsatte 22,000 man har nu
knappt ett tusental i arbete, och de sysselsättas i den glashytta
som för SMA:s räkning tillverkar fönsterglas o. dyl.
Agfa filmfabrik i Sachsen-A. demonterades till c:a 30 0/o, återstoden förvandlades till sovjetiskt aktiebolag.
Men ryssarna ha en fjärde form för demontageutanför demontageplanen, de s. k. dubbeldemontagen. Det har hänt att arbetarna, drivna av insikten om nödvändigheten av att arbetet kommer igång, under oerhörda svårigheter tagit sig före att röja upp
i ruinerna efter fabriker, plockat ihop de rester av utslitna eller
skadade maskiner som ryssarna inte funnit värda att transportera
hem, och så fått igång en produktion. Arbetet har av ryssarna
och SED tolererats, ibland rent av uppmuntrats, till dess produktionen började löpa någorlunda. Då demonterades företagen på
nytt, med den motiveringen att då företaget står på demantagelistan skall det också demonteras! Sådana exempel på dubbeldemontage är Seidel & Naumann i Dresden, Auto-Union i Chemnitz och Vomag-Werke i Zwickau.
Till sist några ord om de sovjetryska aktiebolagen. Ser man
på det hela rent statistiskt så förefalla de i t. ex. Thiiringen existerande 50 ryska bolagen vara en ringa procentsats mot de 1,500
tyska företagen där. Men först och främst arbeta de 50 ryska
bolagen för fullt, medan största delen av de tyska gå med högst
nedsatt kapacitet. Vidare sysselsätta dessa 50 ryska bolag närmare 50,000 arbetare, medan de 1,500 tyska företagen endast ge
arbete åt 81,000 arbetare. De 50 ryska bolagens samlade produktion belöper sig också till drygt två tredjedelar och de 1,500 tyska
503
t’
f
Rudolf Berner
företagens till en knapp tredjedel av den samlade produktionen.
Enbart i staden Leipzig finns 61 sovjetbolag, bland vilka märkas
sådana världsbekanta företag som Mannesmann, Atlas-Werke,
Biissing-NAG, Giesecke stilgjuteri- och tryckerimaskiner m. fl.
Ibland förekommer det att vissa sovjetaktiebolag, under utvecklandet av väldig propaganda, återskänkas (!) till »landsförvaltningarna» och blir s. k. VEB, folkägda företag. Men det händer
endast i de fall, då företagen gjort slut på materielbeståndet och
inte längre kunna få sådant från väster. Men före »återskänkandet» plocka ryssarna bort maskiner och teknisk utrustning.
I camouflerande syfte har på senare tid SMA gett order om
att de sovjetägda fabrikerna inte skola få sin råvarutilldelning
från ryssarna direkt utan dirigeras via »landsförvaltningarna»,
d. v. s. de av ryssarna utsedda och disciplinerade tyska myndigheterna. Resande, som skickas till västzonerna för att jaga rå-
varor, få inte nämna att de resa för sovjetbolag utan måste uppge
att de representera den gamla välkända tyska firman.
Avslutningsvis skola några siffror rörande järnvägsdemontagen
nämnas. Enligt SMA-order ha 11,000 km räls (sträckor) demonterats. stickspår, rangerbangårdar och hela stationer ha transporterats bort. C:a 13,000 lok och vagnar ha dirigerats till Ryssland,
och mer än hälften av Berlin S-bahn-vagnar går nu i trafik på
linjerna i Moskva och Leningrad. I hela östzonen finns summa
13 elektriska lok, varav 7 äro stationerade hos Siemens och 6 hos
AEG. De kunna inte sättas i egentlig trafik, ty ryssarna ha demonterat de elektrifierade linjerna så grundligt att t. o. m. ledningar och stolpar försvunnit. Vilka massor av produkter som
släpats bort framgår av följande siffror: från 15 sept. 1945 till
31 augusti 1947 skickades till Ryssland 505,298 waggons, d. v. s.
12,632 tåg a 40 vagnar. Största antalet kommer på 1946, då 392,000
waggons gingo över gränsen, proppfulla med demonterade verk
och färdigprodukter. Siffrorna variera månad för månad men
äro störst under månaderna juli-september, då jordens skördar
fraktas österut. Slår man ut siffrorna för dessa »skadeståndståg»
kommer man till det förbluffande resultatet att ryssarna d a g l ig e n transporterar bort ur Ruintyskland cirka 15 fullastade 40-
vagnarståg!
Men merparten av det som Sovjet plundrar till sig räknar Stalin & C:o inte till skadestånd och demontage utan till »trofe-gods»
o. dyl. Varför den »socialistiska» sovjetstaten bara fortsätter att
ta mer och mer …
504
..
! ,–
.. ‘:i

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner