Print Friendly

Rove – kampanjmakare och försvarsdvokat

Av Johnny Munkhammar | 30 april 2010

Karl Rove
Courage and Consequence
Simon & Schuster 2010

Karl Rove har karaktäriserats som George W Bushs hjärna, av häcklande motståndare, och kort och gott som ”arkitekten”, av Bush själv. Detta utöver ”turd blossom”, Bushs smeknamn på Rove i mer privata sammanhang, en oansenlig blomma som växer i kogödsel. Rove symboliserar idag mer än någon annan Propagandamakaren, också med stort politiskt inflytande, och som inte drar sig för fula knep. Utan tvivel har han befunnit sig i händelsernas centrum i USA:s ledning under lång tid och avgörande beslut.

Det är därför med betydande intresse man tar del av hans memoarer Courage and Consequence. Precis som med alla skildringar av det slaget kan läsaren räkna med att den avser beskriva skeendena som författaren ansåg att de var – med andra ord tillrättalagda. I än högre grad kan det förväntas av en så skicklig kommunikatör. Men med hänsyn taget till detta är boken ändå både rak och tydlig. Ett och annat framkommer också mellan raderna, såsom att Rove onekligen är mer kampanjmakare än ”policy maker”.

Större delen av boken ägnas åt att beskriva konkreta skeenden så som Rove ansåg att de utspelade sig – från valrörelser till 9-11 och enskilda reformer. Han uppehåller sig av naturliga skäl mycket vid Bushs två valkampanjer 2000 och 2004, som han hade huvudansvaret för. Där finns gott om relevanta lärdomar, liksom intressanta anekdoter om debatter och kandidater. Till exempel listar han Al Gores överdrifter om sin egen storhet; det var betydligt mer än Internet han överilat förklarade sig vara upphovsman till.

Men boken inleds med den personliga berättelsen om barndomen. Den var både fattig och bitvis komplicerad. Rove bodde som student i en sorts uppvärmd klädgarderob. I svensk politik har vi vant oss vid att vänstern anklagar de borgerliga för att vara överhet, något som har viss historisk förankring men som i dag saknar all relevans. I USA är det snarare de ledande republikanerna som ofta kommer från enkla förhållanden och inte sällan när ett förakt mot den aristokratiska överheten i vänstern och Demokraterna.

Mot bakgrund av det inflytande Karl Rove har haft på amerikansk politik är det relevant att söka i boken efter principiella ståndpunkter. Vad vill Rove? Det man kan utläsa är att han säger sig tro mycket på frihet, begränsad statsmakt och kapitalism – och han framstår som moderat i sociala frågor. Samtidigt är detta inte något han ägnar många rader, kanske för att han vill låta det vara uppenbart att andra skötte politiken. Men han nämner alla de rätta personerna som förebilder, från Adam Smith till Milton Friedman.

Rove har ofta anklagats för att ha bidragit till Bushs ”big government conservatism” av väljarstrategiska skäl; att köpa röster med skattemedel. Mot denna anklagelse försvarar han sig energiskt. Rove påstår således att de offentliga utgifterna som andel av BNP hölls konstanta under Bush, trots utgiftsökningarna i spåren av kriget mot terrorismen. Han menar också att budgetunderskottet hölls på en för efterkrigstiden genomsnittlig nivå trots de mycket stora skattesänkningarna.

Detta står i tydlig kontrast till uppgifter ibland annat The Economist. Men det passar också Roves beskrivningar av att media ofta har beskrivit Bushs politik och dess effekter helt felaktigt. Han ägnar kraft åt att försvara den politik som fördes, och gör så ofta med statistiska uppgifter. Kriget i Irak försvaras med särskild hetta. Han listar och citerar alla de ledande demokrater som förordade krig i Irak – Clinton, Kerry, Gore, Kennedy, med flera – men som sedan blev motståndare till kriget när opinionen blev mer tveksam.

Där erkänner Rove sitt största misstag. Bush-administrationen svarade aldrig på anklagelserna om att ha ”mislead” landet in i ett onödigt krig. Det försvagade Bush i opinionen och lät väljarna tro att demokraterna hade varit emot. Rove menar att de skulle ha gått till brett och starkt motangrepp direkt, och att det var hans ansvar. Trots detta misstag lyckades som bekant Bush bli återvald 2004, med fler röster än någon annan presidentkandidat historiskt, vilket Rove noterar med stolthet.

I många delar av boken försvarar Rove sig också mot de anklagelser som ofta har riktats mot honom för fulspel. Det gäller såväl attackerna mot McCain under primärvalen 2000 och avslöjandet av en CIA-agents namn. Sammanfattningsvis kan man väl säga att han i samtliga fall säger sig vara helt oskyldig och framhåller att det aldrig har funnits något bevis för anklagelserna. Han anser att det tillhör mytbildningen om honom, trivs inte med det, och betonar ofta hur han tror på ärlighet och värdighet.

Boken är en spännande skildring av historiska skeenden och en hyllning till George W Bush, som bokens titel syftar på. Han är övertygad om att Bush kommer att få en välvillig behandling av historien. Kritiken mot Bush i media har varit så överväldigande, hätsk och raljant att det kan vara befriande att ta del av motsatt budskap. Varje skildring av amerikansk politik påminner också läsaren om hur komplext systemet med maktbalans mellan institutioner är. Presidenten är långt ifrån allsmäktig.

Rove är övertygande, fattas bara annat. Frågan om federalt skydd för att äktenskapet ska vara mellan man och kvinna, som Bush föreslog, var tidigare svartvit i mina ögon. Ett solklart dåligt förslag. Å andra sidan var det som hände att en domstol i Massachusetts bestämde sig för att ändra innebörden av äktenskap, fast en solid majoritet av medborgarna var emot. Ska domstolar verkligen ändra en sådan sak? Det ska väl medborgare i val göra. På den punkten hade Rove trots allt en poäng i sitt försvar av Bush även i denna fråga.

På flera punkter en bok med ett starkt försvar av Bush – men framför allt intressant läsning av dramatiska skeenden och med många kampanjtips till den som ägnar sig åt dylikt.

Johnny Munkhammar är företagare, författare och riksdagskandidat (m).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner