Print Friendly

Rolf Englund; Till sist

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ROLF ENGLUND:
Till sist
några ord om vad man kan lära på en
semesterresa. Man upphör ju inte att tänka bara får att man har semester och be-·
finner sig i den grekiska arkipelagen.
I den lilla öns lilla hamn fanns det inte
bara fiskebåtar utan också turistbussar
och ett antal serveringar. Vårt eftermiddagsie och vårt kvällskaffe intog vi på
hamnens kafe. Det var en sådan där trottoarservering som vi borde ha i vårt land
den dag som vårt klimat blir mer kontinentalt. Det var ett utmärkt kafe. Kanske
inte riktigt i klass med kafeerna i Rom eller
Paris, men heller inte så värst mycket sämre. Det är inte illa får att ligga på en grekisk ö bortom all ära och redlighet.
Och som dom jobbade. Från morgon till
kväll. På morgonen kunde de som ville där
intaga sin frukost och på kvällen var det
öppet till långt in på natten. Vi frågade
”vår” servitör hur länge han arbetade och
han sade att det brukade bli 18 timmar om
dygnet. Och då arbetade han verkligen.
Han bokstavligen sprang ofta med sin
bricka.
En kväll berättade han får oss att det
var han som ägde stället. Han var 24 år
och hade börjat från ingenting. Nu ägde
han stället. Det är inte mycket, sade han,
men det är något.
Detta möte med verkligheten blev något
av en chock till och med får en som har till
yrke att propagera får fri företagsamhet
och lägre skatter. Helt plötsligt stod det
klart hur orättvist och moraliskt fel det
faktiskt är att ta en stor del av de pengar
den här unge mannen bokstavligen sliter
ihop med sina egna händer och ge pengarna till någon annan. Det framstod med ens
som om alla ord då man fårsöker beskriva
hur viktigt det är med enskilt ägande av
småföretag plötsligt framstod som tomma
vid mötet med den unge ägaren som \’ar
stolt och glad över sitt kafe och som själv
natt ·och dag såg till att kunderna bir\
vänligt bemötta och snabbt expedieradr.
Inte skulle han jobba hälften så myckrt
om kalct ägdes av kommunen. Och inte
skulle han ha ens hälften av den arbets·
glädje som han nu kände när han arbetade
får sig själv och får det företag han själ\
hade skapat.
Vad mötet med en kaleägare också kan
lära en gammal PM-skrivare är hur viktigt
det är att vi som vill sänka skatten argu·
.menterar. får detta utifrån moraliska ut·
gångspunkter. Vi kommer aldrig att \’inna
skattedebatten så länge vi bara talar om
vilka skevheter och problem som de höga
marginalskatterna förorsakar. Vi kommer
att vinna skattedebatten forst den dag då
vi kan säga och själva tro på att det är
moraliskt rätt att den som arbetar ihop
l00 kronor skall få behålla åtminstone
hälften, gärna mer, av detta. Att det är
moraliskt rätt och rättvist.
Kanske vi också skall säga att fri förr·
tagsamhet inte bara är effektivast utan att
det också är den mest mänskliga formen
av arbete. Att det ger människorna en ar·
hetsglädje och en uppgift i sitt liv som de
aldrig skulle få som anställda i statlig bv·
råkrati.
Rättvisa och glädje, det är vad vi kan
erbjuda människorna. Det lärde mig m~
tet med kaleägaren på den grekiska ön.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner