Print Friendly

Rolf Englund; I morgon kapitalism

Av Redaktionen | 31 december 1980


1980


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

….._
ROLF ENGLUND:
I morgon kapitalism
Medan våra samhällen av allt att döma alltmer
bygger ut det byråkratiska
socialiseringsmaskineriet är vi kanske åskådare
tillJOdelsen – hos de amerikanska
nationalekonomerna – av morgondagens nya
liberalism, som grundar sig på att ekonomerna
åter har upptäckt en allmän teori for
kapitalismen. Det skriver Henri Lepage i sin bok
”l morgon kapitalism”. Civilekonom Rolf
Englund, cheffor Utredningsbyrånfor
Samhällsfrågor, refererar i denna artikel
huvudpunktema i boken.
– Under de senaste femton åren har det växt
fram en ny rörelse vid de amerikanska universiteten, vars ideer har blivit något av en intellek·
tuell och vetenskaplig revolution. Denna rörelse kan komma att spela en minst lika viktig roll
för de västerländska nationernas ekonomiska
och politiska framtid som den keynesianska revolutionen på 1930-talet har gjort under det
senaste kvartsseklet. Det skriver den franske
nationalekonomen Henri Lepage i sin bok ”I
morgon kapitalism”, som nyligen utkommit på
svenska på Ratios förlag (pris cirka 20:- ).
I dag ägnar sig vad Lepage kallar den ”nyli·
berala” amerikanska rörelsen främst åt att arbeta på en vetenskaplig förnyelse när det gäller
analysen av ekonomiska, politiska och sociala
fakta. Detta arbete sker längs fyra viktiga kanaler:
– Den monetaristiska riktningen
-Teorin om ”det mänskliga kapitalet”
– En skola som kallar sig Public Choice
– Rörelsen för ”äganderätt”
Man använder uttrycket mänskligt kapital
för att beteckna de fallenheter, teoretiska kunskaper, sakkunskaper och den kompetens som
olika människor besitter. Detta mänskliga kapital är till en del nedärvt vid födelsen, medfött,
och till en del förvärvat under livets gång. Teorin om det mänskliga kapitalet är den gren a\’
den ekonomiska analysen som har till uppgift
att förklara dels hur detta mänskliga kapital
uppkommer, utvecklas och ackumuleras, dels
vilka relationer som finns mellan det mänskliga
kapitalets spridning och olika företeelser i det
ekonomiska livet.
Teorin om ”det mänskliga kapitalet” föddes
i början av sextiotalet. Den grundar sig på
förhållandet att man tar hänsyn till att människor inte begränsar sin ekonomiska aktivitet till
att välja mellan de olika märkesvaror, som
marknaden tillhandahåller, utan samtidigt fö-
retar en rad val mellan omedelbar konsumtion
och framtida fördelar, såväl pekunjära som icke
pekunjära. Man kan till exempel idag ta en
anställning, som kan vara dåligt avlönad, men
som erbjuder sådana möjligheter till praktik
och utbildning att den ökar personens framtida
möjligheter att göra karriär och få högre lön än
vad personen skulle ha fått om han omedelbart
hade valt ett arbete med högre lön men sämre
framtidsutsikter. Ur denna synvinkel uppfattas
skolutbildning, utgifter för hälsovård eller yrkesutbildning (på arbetsplatsen eller i speciella
institutioner) som investeringar vilka är analoga med ett företags konkreta investeringar
och som görs av individerna själva eller i deras
namn av kollektivet.
För det första leder det till att nationalekonomen ger sig in på ämnen som tidigare ansågs
ligga utanför den ekonomiska analysen och
som man överlät åt sociologer, psykologer eller
politiska experter.
För det andra är nationalekonomerna hä-
danefter i stånd att härleda vissa tydliga sociala
”orättvisor” ur en rad individuella faktorer och
val, exempelvis alla de arbeten som nyligen har
behandlat inkomstfördelningen. Det är ett område där ekonomerna dittills inte haft särskilt
mycket intressant att säga. Eller också de nya
förklaringar till ”frivillig” arbetslöshet som
återfinns i de ” monetaristiska” teorierna om
sysselsättningen och inflationen.
I centrum för alla de moderna arbeten som
har anknytning till problematiken i ”det
mänskliga kapitalet” finner man för det första
insikten att tiden är en knapp tillgång för män- 429
niskan, varför den följaktligen också har ett
pris; för det andra insikten att varje beslut som
fattas av en individ förutsätter ett föregående
hopsamlande av en viss kvantitet information,
också den en tillgång som är sällsynt och dyrbar.
Tidens pris är begrepp som för direkt till
tanken på ”transaktionskostnader”, som bär
upp hela problematiken i teorin om äganderätten och som enligt Lepage antagligen är ett av
de fruktbaraste begreppen i hela den moderna
nationalekonomin.
Grundvalen f”ör liberalismen
Grundvalen för allt liberalt tänkande är enligt
Lepage den allmänna teorin för varuutbytet
och priserna som säger att det bästa tänkbara
samhällssystemet är det som uppstår i en värld
där alla beslut rörande resursernas fördelning
fattas inom ramen för ett system av frivilliga
och kontraktsenliga utbyten mellan alla berörda ekonomiska krafter. Det är själva definitionen för marknadsekonomin.
Men den fria marknaden kan inte lösa alla
problem. Den fria marknaden är i själva verket
en dyr mekanism. Det är då som ”företaget”
träder fram: företaget är en företeelse som ersätter den fria marknaden för att möjliggöra
vissa transaktioner, som skulle bli alltför kostbara om de skulle grunda sig på ett rent utbyte.
Det är för samhällets vidkommande en utväg
att göra besparingar.
Framträdandet av ett rättsväsende (dvs av
en ”stat”) kan på detta sätt uppfattas som
” produktionen” av en institution, vars roll är
att möjliggöra för medborgarna att bespara sig
de utgifter som de i en anarkisituation (i bety- 430
delsen ett samhälle utan lagar) skulle ha be- något att göra med kapitalet, otillbörligen tillhövt göra. skansar sig en större eller mindre del av firVarför startade tillväxten?
En av de viktigaste konsekvenserna av de nya
ideerna om äganderätten är att de leder till ett
nytt sätt att analysera historien med hjälp av
ekonomisk teori. Hur växte det individuella
ägandet fram i Europa efter feodaltiden? Hur
kan man förklara den moderna nationalstatens
framträdande? Varför införde Storbritannien
en konstitutionell monarki när Frankrike och
Spanien gick allt längre på den absoluta monarkins väg? Vad gav upphov till kapitalismen?
På dessa frågor ger Lepage nya och tankeväckande svar.
Detta nationalekonomiska sätt att behandla
den moderna historien visar främst att den industriella revolutionens ursprung mindre låg i
en teknologisk tillfällighet än i det långsamma
framväxandel under århundraden efter feodaltiden av ett system av institutioner och äganderätter som gjorde det möjligt att på ett allt
effektivare sätt utnyttia de individuella drivkrafterna till att kanalisera kapital och aktiviteter till de verksamhetsfält som var de nyttigaste för samhället.
mans inkomster. Ur en sådan synvinkellyckas
äganderättsteorin visa att det är det individuella företaget som ger de största garantierna fOr
effektivitet, då det är i det som kapitalägarna är
mest motiveiade att undvika allt som kan
minska vinsten. Däremot är det statsägda fOretaget det som har alla utsikter att visa sig minst
effektivt ur samhällssynvinkel därför att (l)
ingen person är individuell ägare till resultatet,
(2) företagsledningen har oändligt mycket
friare händer att tillfredsställa sina egna ekonomiska mål i stället för samhällets.
Denna jämförande organisationsteori tillåter
också en analys av ” teknostrukturens” problem som visar att företagsledningens makt har
ett direkt samband med om det finns en aktiv
och dynamisk fondbörs.
Public Choice-skolan
Den sista underavdelningen inom ”den nya nationalekonomin” är Public choice-skolan. Den
har enligt Lepage lett till en veritabel revolution i sättet att analysera statsfinansiella problem. Studiet av mekanismerna för kollektiva
val (var och hur statens pengar skall förbrukas), och studiet av de beslutsprocesser som i
vårt samhälle avgör fördelningen av statens
Effektivitet pengar.
Det kapitalistiska bolagets verkliga existens- Public Choice ägnar sig åt att utforska vilka
berättigande ligger i dess större samhälleliga samband som finns mellan politiska institutioeffektivitet. Vad som har betydelse för samhäl- ner och optimal ekonomisk effektivitet: i vilken
Jet är inte formen för tillämpningen av de olika utsträckning tiänar eller missgynnar ett visst
äganderätterna inom företaget utan dessa politiskt system den sociala effektiviteten? Hur
äganderättsformers möjligheter att tillåta eller uppträder en typisk ämbetsman? Hur påverkar
hindra att faktorer inom företaget, som inte har detta fördelningsmekanismerna för samhällets
resurser och effektiviteten i deras användning?
Det gäller att komplettera teorin om produktionen och utbytet av marknadens nyttigheter
eller tjänster med en motsvarande och i görligaste mån överensstämmande teori om de
politiska marknadernas funktionssätt. Public
Choice avser att konstruera en modell som tar
hänsyn till att de som drabbas av fOljderna av
de politiska besluten samtidigt är de som väljer
de beslutsfattare, vilka fattar besluten fOr deras
räkning.
Två tankar intar en nyckelställning. Först
och främst tanken att svårigheterna i vår tids
samhällen (inflation, arbetslöshet, ungdomsproblem, känslighet för olikheter och orättvisor, proteströrelser) härleder sig mindre ur
marknadsekonomins misslyckande än ur våra
politiska systems misslyckande. Vidare tanken
att vår tids utmaning inte är av ekonomisk
natur (exempelvis att finna en ny mirakelmetod för att lösa det välbekanta problemet inflation – arbetslöshet utan berör samhällsorganen och politiken: att skapa en ny politisk teknologi, nya demokratiska uttrycksformer som
avlägsnar obalansfaktorerna i de nuvarande
systemen och gör det möjligt att hejda den
administrativa byråkratins ständiga utvidgning.
Vetenskap
Alla som har studerat nationalekonomi vet att
man sedan länge skiljer mellan ” mikroekonomin” (teori om fOretaget, om prisbildningen,
om marknaderna: fullständig och ofullständig
konkurrens, monopol etc) och ” makroekonomin” som bygger på studiet av de stora posterna i samhällsekonomin (sparande, konsum- 431
tion, investeringar, tillväxt m m). Sedan
Keynes ideer vunnit sin stora spridning under ·
åren omedelbart efter kriget blev ” makro”
oinskränkt härskare på det nationalekonomiska
området. Det särpräglade i de nya vetenskapliga strömningar som härleder sig ur det ” nyliberala” sättet att tänka är att de förespråkar en
återgång till studier av ” mikroekonomisk” typ.
De ger det mikroekonomiska området en mycket större omfattning och definierar dess teori
som en allmän teori for mämziskors säll all välja och
uppträda i ett .rystem av ömsesidiga sociala påverkningar.
Det verkligt utmärkande draget hos Chicagoskolan är enligt Lepage att den tagit ledningen för ansträngningarna att visa att det hädanefter är möjligt att använda det vetenskapliga
tillvägagångssättet (analys, teori, empirisk
kontroll av hypoteserna) på en hel serie problem och områden som hittills ansetts vara
omöjliga att behandla med teoretisk kvantifiering. Den dag då dessa resultat blir bättre
kända – och framfOr allt bättre fOrstådda –
kommer man att inse att åren 1960-1970 inte
bara var den period då människan tog sina
fOrsta steg på månen och då enorma framsteg
gjordes på genetikens område utan också visade upp ett nytt stort vetenskapligt genombrott,
skriver Lepage.
Ideologin
På det ideologiska planet har den ekonomiska
teorins vetenskapliga genombrott vänt upp och
ned på utvecklingsperspektiven för det liberala
tänkandet, menar Lepage.
Alla dessa mikroekonomiska arbeten utgör i
själva verket ett slags gigantiskt försök till em- 432
pirisk verifikation av paradigmet ” homo Den liberala ideologin blir i stället slutpunkten
oeconomicus”, denna förenklade modell av en
individ som är ” värderande, uppfinningsrik
och maximerande”.
Vi bör inte, fortsätter han, förlora ur sikte de
intima sambanden mellan liberalismens politiska doktrin, kapitalismen och det vetenskapliga paradigm som ligger till grund för den ekonomiska teorin. Innerst inne är liberalismen
inget annat än en filosofi för organisationen av
samhällssystem som grundar sig på ett visst
sätt att se på människors uppträdande: det
”ekonomiska” synsättet som betraktar människan inte som ett egoistiskt monster utan helt
enkelt som en ” rationell” individ som fattar
konsekventa beslut som bygger på hennes önskemål och på de problem som hon ställs inför
till följd av knappheten på de resurser som är
tillgängliga i vårt universum. Denna ”ekonomiska” modell av människan är förvisso inte
den enda tänkbara. Sociologin ger oss en annan
möjlighet att förstå människan och hennes relationer i samhället, liksom psykologin gör.
Antagandet att människan är en rationell
varelse, håller nu på att framträda som det
viktigaste av alla de redskap som står till de
samhällsvetenskapliga forskarnas förfogande.
Detta grundar sig på ” de nya nationalekonomernas” framgångar i att tillämpa sin modell
för den ekonomiska människan på en mängd
mänskliga och sociala situationer.
Vetenskapens fördjupning ger, menar Lepage, den liberala ideologin en ny dimension.
Försvaret av liberalismen är inte längre, hävdar han, resultatet av en förutfattad politisk
uppfattning eller frukten av ett dogmatiskt tänkande som bollar med begrepp vilkas förnuftsmässiga ursprung man ofta har glömt bort.
för ett vetenskapligt arbete som gör det möjligt
att ersätta de ideologiska argumenten med så-
dana som grundar sig på experiment och som
därför är mycket mera verkningsfulla. Det är
ingen slump att åtskilliga av de nyliberala nationalekonomerna tidigare antingen hade socialistiska synpunkter eller var klara marxister
som omvänts till marknadsekonomin och kapitalismen helt enkelt genom sitt vetenskapliga
arbete.
Den nya ekonomiska tankeriktningen har
knutit an till den gamla nationalekonomiska
traditionen som marxismen har förblivit trogen
genom att vara ett system för vetenskaplig f<irklaring av de mänskliga samhällenas historia.
Den återger därigenom det liberala tänkandet
en dialektisk och historisk grund att stå på som
det tidigare hade förlorat till marxisterna.
Staten anklagas
– Om västerlandet är sjukt, om dess floder
har blivit kloaker och dess städer är obeboeliga,
om fattigdomen och eländet finns kvar där trots
det allmänna höjaodet av levnadsstandarden
och de politiska försöken till en omfördelning
beror inte detta på att vårt samhälle är kapitalistiskt utan tvärtom på att det inte är och
aldrig har varit verkligt kapitalistiskt. Det är
inte kapitalismen eller marknadsekonomin som
bör sättas på de anklagades ~änk utan staten,
skriver Lepage.
– Vi kan fråga oss, fortsätter han, om inte
det ökade inflytandet inom vissa grupper av
den amerikanska intelligentsian från Chicagoskolans ideer håller på att starta en politisk
utveckling som i viss mån liknar den som fOr
två århundraden sedan utlöstes genom utgivandet av Adam Smiths skrifter i England. Det
skulle dröja ett halvt århundrade innan Adam
Smiths ekonomiska liberalism kunde bryta
motståndet från den tidens korporativistiska
nationalstat tills den började ge praktiska resultat och kom att dominera det politiska tänkandet. Medan våra samhällen av allt att döma
alltmer bygger ut det byråkratiska socialiseringsmaskineriet, är vi kanske åskådare till fö-
delsen, hos de amerikanska nationalekonomerna, av morgondagens nya liberalism, som
grundar sig på att ekonomerna åter har upptäckt en allmän teori för kapitalism.
Äganderätten och tillväxten
Det var inte i Storbritannien utan i Nederländerna på 1660-talet som den moderna företeelsen tillväxt började framträda: för första gången i människans kända historia blev ett land i
stånd att erbjuda en stigande levnadsstandard
åt en växande befolkning, ett århundrade innan man kunde se de första konkreta tecknen
till den industriella revolution som skulle göra
England rikt. Varför skedde det i Nederländerna? Därför att de tidigare spanska provinserna var den första europeiska nation som
skaffade sig ett system av institutioner och
äganderättsbestämmelser som möjliggjorde ett
effektivt utnyttjande av individernas motivationer till att orientera kapital och krafter mot
433
Friedman och monetarismen
Att Milton Friedman motsätter sig en viss form
av keynesiansk politik beror inte, hävdar Lepage, på att han är motståndare till Keynes
General Theory utan på att han är kritisk mot
det i hans ögon överdrivna och snedvridna sätt
på vilket en hel generation av västerländska
nationalekonomer efter andra världskriget har
tolkat vad grundaren av vår tids stabiliseringspolitik har tänkt och skrivit. Vad han kämpar
mot är inte Keynes utan det sätt på vilket
efterkrigstidens ” keynesianer” har utnyttjat
den geniale engelsmannens tänkande.
Människor ändrar inte, menar Friedman,
sitt mönster för konsumtion och sparande till
följd av tillfälliga avbrott i inkomstutvecklingen. De handlar snarare i enlighet med ett slags
livsplan. Livsplanerna kan förändras av institutionella faktorer (exempelvis införandet av
obligatoriska pensionssystem), säger monetaristerna. Dessa förändringar sker mycket långsamt.
Konjunkturkänsligheten hos marknadsekonomier, som inte berörs av statliga ingripanden, är, hävdar monetaristerna, mycket mindre
än vad de människor anser som konstruerar
keynesianska modeller. Myndigheternas verkliga uppgift borde därför inte vara att på kort
sikt försöka påverka konjunkturerna utan att i
första hand inrikta sig på en regelbunden och
disciplinerad tillväxt av penningmängden.
de verksamheter som ur samhällets synvinkel Phillips-kurvan
var de nyttigaste. Den industriella revolutionen ”Phillipskurvan” härstammar från 1958. Den
är inte tillväxtens orsak. Den är bara ett av sägs visa att det finns ett statistiskt samband
uttrycken, ett tecken på att någonting nytt har mellan arbetslöshetens omfattning och lönerframkommit: den ekonomiska tillväxten. nas variationsrytm – arbetslösheten steg när
434
det inte förekom några mera betydande löneökningar och sjönk när lönerna steg snabbt.
”Stagflationen” upptäcktes mot 1960-talets
slut. Samma inflationstakt motsvaras av en stigande arbetslöshet. Att hålla sysselsättningen
på samma nivå är bara möjligt till priset av en
stigande inflation.
Det finns, säger monetaristerna, en naturlig
arbetslöshetsnivå, som ekonomin på lång sikt
alltid har en tendens att återgå till. Denna naturliga arbetslöshetsnivå är beroende av strukturella och institutionella faktorer. Den är forenlig med alla inflationstakter, dvs den påverkas inte det minsta av om man ökar eller minskar inflationen. På kort sikt kan man, genom
att öka inflationen, verkligen sänka antalet arbetslösa, men här rör det sig om en tillfällig
effekt: efter en viss tid återgår arbetslösheten
.till sin naturliga nivå. Detta betyder att man
inte i längden kan hålla arbetslösheten på en
lägre nivå än den naturliga utan att riskera en
fortsatt acceleration av prishöjningstakten.
De monetaristiska teorierna for sysselsättningen ger en forklaring till den fortsatta ökning av den genomsnittliga arbetslösheten som
har skett under de senaste tio åren i industriländerna. Denna ökning beror inte, säger de,
på en strukturell oförmåga hos industrin att
skapa arbetstillfällen, utan på en höjning av
den naturliga arbetslöshetsnivån i ett land, en
höjning som enligt Milton Friedman har två
fOrklaringar:
För det forsta: den procentuella ökningen av
antalet kvinnor och ungdomar i arbetslivet
liksom ökningen av efterfrågan på deltidsarbete. Dessa grupper är till sin natur rörligare.
För det andra: det fårbättrade sociala
skydd som de arbetslösa åtnjuter. De bidrag
eller fårsäkringar som utbetalas till dem är
större, och de utgår under längre perioder.
Detta sänker icke-arbetets ”relativa pris” i
fårhållande till arbetets.
Det liberala budskapet
”Vilken långsiktig ekonomisk politik bör en liberal rörelse framlägga i sitt program får nationen?” När Lepage får den frågan svarar han:
INGEN.
-Jag hör i själva verket till dem, skriver
Lepage, som anser att ju mindre ekonomisk
politik vi har, desto bättre mår vi.Jag tror inte
längre på politiska åtgärder får att lösa ekonomiska problem. Den nya nationalekonomiska
teorins utveckling på senare tid, i synnerhet på
det mikroekonomiska området innehåller ett
klart och tydligt budskap, nämligen att de ideer
beträffande den ekonomiska politiken som vi
har ärvt om blandekonomins grunder, dels från
den keynesianska revolutionen, på lång sikt får
följder som är mera skadliga än välgörande fOr
samhället. Deras positiva resultat är främst på
kort sikt, men på lång sikt (där det inte är så
lätt att upptäcka det} leder de till ett totalt
fårnekande av principerna for ett liberalt nä·
ringsliv och samhälle.
Det liberala budskapet, hävdar Lepage, har
inte en chans att bli effektivt om det inte kan
visa att det finns en bred klyfta mellan liberalismen och konservatismen. Detta är möjligt bara
om liberalerna lyckas visa att deras ideer om
organisationen av samhället inte är bundna till
ett givet samhällstillstånd utan överensstämmer med forhoppningarna om en genomgri·
pande forändring av våra värdesystem.
435 l
– Vad liberalen bör säga, fortsätter Lepage,
är inte att morgondagens samhälle bör se ut på
det ena eller det andra sättet utan att det är det
liberala samhället (dvs kapitalismen, ty i mina
ögon är liberalism och kapitalism exakt samma
sak) som är effektivast fcir att samhället skall
kunna utvecklas i den riktning det önskar.
Mycket talar fc:ir att Lepage har rätt i sin
bedömning att den nya generationen nationalekonomers forskning håller på att forändra vår
världsbild. Med sin bok har Lepage gjort en
måhända historisk insats fc:ir att göra detta känt
fc:ir politiker och opinionsbildare.
Ge Svensk Tidskrift som
julklapp!
Presentkort rekvireras genom att
prenumerationsavgiften, kr 70:-, insättes å
Svensk Tidskrifts postgirokonto nummer 7 27 44-6
Angiv på girokupongen namn och adress både på er själv
och mottagaren

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner