Print Friendly

robert L Wolkoff; Likformighet-Göran Persson högsta mål

Av Redaktionen | 31 december 1990


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEBATT
ROBERT L WOLKOFF:
Likformighet –
Göran Perssons högsta mål?
D
e klassiska rabbinerna frågade
vad det var som gjorde den bibliska staden Sodom så barbarisk.
Ett svar kom i form av en legend att nykomlingar, innan de kom in, prövades av
stadens invånare. De var tvungna att ligga
på en pall av bestämt mått. Om nykomlingen var för kort, då sträcktes hans ben.
Om han var för lång, höggs de av.
Sodoms synd var alltså att dess invånare betraktade likformighet som det allra
högsta målet.
Det var just denna berättelse som jag
tänkte på då jag läste skolminister Göran
Perssons uttalanden om valfrihet i utbildningen. Att en skolminister måste vara
praktisk och tänka på effektivitet är solklart. Vad betyder det dock att vara
”praktisk” och ”effektiv” i utbildningsfrågor? 1800-talets störste judiska pedagog, rabbin Chajim från Volozhin sade,
”Den som i en timma studerar med glädje
kommer att lära sig oändligt mer än den
som dagarna i ända studerar med svårmod”.Det är kanske svårt att mäta glädje,
men det är å andra sidan inte alls svårt att
inse att barn som känner sig utestängda
från förverkligandet av sina drömmar inte
alls blir glada. Än mindre då resonemanget som ligger bakom denna utestängning är att deras föräldrar inte får
välja en särskilt bra skola därför att särskilt bra skolor inte borde finnas. Detta är
ett språk som byråkrater förstår, men inte
barnen, och antagligen inte de flesta
vuxna heller.
Vad är det då som vi lär våra barn? Vi
lär dem att deras individuella personligheter saknar betydelse, att de är anonyma
enheter i ett datoriserat system, att de inte
har en unik begåvning, en unik uppgift
som bara de kan fullborda. Vi lär dem att
sociologiska tillfälligheter (var man bor,
hur mycket pengar ens föräldrar har) betyder allt och inre väsentligheter (kärlek
till musik, nyfikenhet kring naturvetenskap, konstnärlig inspiration) inte något.
Vi lär dem att individen inte är annat än
ett lämpligt objekt (eller offer) för samhällsplanering, att någon annans drömmar är viktigare än ens egna, att rättvisa
för alla skall uppnås genom rättvisa för
ingen.
Ändå förväntar vi oss att de, vid slutet
av sin utbildning, kommer att uppskatta
människovärdet, ta sitt ansvar som moraliskt sett självständiga individer, och
aldrig tillåta att andra människor förvandlas till objekt, till föremål för manipulering och förtryck.
Hur detta under skall ske framgår inte
klart från skolministerns uttalande. Det
bör vara uppenbart att något allvarligt har
gått snett, att det finns en konflikt mellan
det som man instinktivt vet är syftet med
utbildning och den utformning av utbildning som vår politiska ledning har etablerat. Göran Persson gav (antagligen omedvetet) uttryck för detta då han sade,
” . . . föräldrar ska aldrig kunna byta skola
för att en annan skola skulle vara bättre.
Då får vi omedelbart en segregation där
starka föräldrar väljer åt sina barn medan
andra låter bli”.
”Segregation”? ”Starka föräldrar”?
”Låter bli” att välja? Dessa är nonsenstermer, eller rättare sagt, termer som vanligtvis har en betydelse, men inte just i
Perssons uttalande. Ordet ”segregation”
kan inte tillämpas i en situation där alla
får välja fritt och vissa gör ett visst val. Det
finns inga ”starka” föräldrar som väljer
och ”andra” som inte gör det. Att inte
välja är också ett val, och, i synnerhet vad
gäller utbildning, ett ödesdigert val. Man
kunde tro att en skolminister med bestämdhet skulle fördöma ”att inte välja”-
beteendet. Ingalunda. ”Att inte välja” betyder att acceptera fantasin att någon
annan kommer att sköta barnens utbildning; att någon expert, yrkesman, byrå-
krat eller politiker genom ”trollkarlartad”
samhällsplanering kan kompensera för
den individuella ansträngning som krävs
från var och en av oss. ”Att inte välja”,
med andra ord, betyder att acceptera
Göran Perssons ideologi, och .överlåta till
honom och hans parti att välja.
297
Det är alldeles uppenbart att allvarliga
problem drabbar det svenska skolsystemet, och naturligtvis också barnen som
har svikits av det. Det är inte svårt att förstå varför. ”När” frågade rabbinerna ”slutai de olärda akta kunskap? Så snart de
lärda visar förakt för den.” Och det är
precis detta som skolministern gör.
Visserligen ser alla fram emot den tid
då, som Göran Persson önskar, ”alla skolor ska vara så bra att man inte behöver”
välja. Den viktiga frågan – barnens fråga
nu, i dag, i detta ögonblick – är emellertid
vad han har för avsikt att göra innan dess.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner