Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn
Print Friendly

Rekordlågt förtroende för USAs nästa president

Av Örjan Hultåker | 19 augusti 2016

Konventen kom och gick men utgången i höstens presidentval förblir lika svår att utse. Endast ett är säkert, oavsett vem som vinner blir det en kandidat med rekordlånga förtroendesiffror. Örjan Hultåker tar tempen på det amerikanska valet.

Under sommaren har både Republikanerna och Demokraterna hållit konvent och formellt utsett Donad Trump respektive Hillary Clinton till partiets presidentkandidat.

Osäkerheten för Clinton var om Bernie Sanders skulle kunna utmana på allvar som en underdog. Mot alla odds, motarbetad av partiets etablissemang både organisatoriskt och ekonomiskt, med mycket små resurser, men med en delvis populistisk agenda och en entusiastisk publik lyckades han utmana nästan ända fram till demokraternas konvent.

De mer än dussinet republikanska förhoppningsfulla pretendenterna var oense om det mesta både i sakfrågor och i personfrågor men de var överens om en sak. De agerade redan under primärvalskampanjen som om Hillary Clinton skulle bli deras demokratiska motståndare i höstens val. För många av de förhoppningsfulla republikanerna var ett huvudbudskap just att stoppa Hillary. Det gällde både Donald Trump och hans konkurrenter.

För Donald Trump stod det mycket tidigt helt klart att han skulle komma till det republikanska konventet med flest delegater som var bundna att rösta på honom som presidentkandidat. Relativt tidigt stod det också klart att en majoritet skulle stödja honom på konventet. Med de regler som gällde när primärvalskampanjen startade skulle Donald Trump bli Republikanernas presidentkandidat.

Partiets etablissemang försökte under hela primärvalskampanjen att stoppa Donald Trump med argument. Men det misslyckades när ha surfade på en våg av misstro mot det politiska etablissemanget i Washington.

Media och andra spekulerade i om Republikanerna skulle ändra spelreglerna för omröstningen på konventet för att på så sätt stoppa Trump även om han kom dit med en majoritet av bundna delegater. Men ingen vågade på allvar testa detta.

Efter en primärvalskampanj som präglades av ilska mot etablissemanget i Washington hade det varit politiskt självmord för partiet att stoppa Trump med organisatoriska finter. I varje fall hade partiet blivit förlamat under hela hösten.

I dagsläget, med mindre än tre månader kvar till valet, står två kandidater mot varandra: den etablerade politikerna Hillary Clinton som skall försvara det bestående och den oppositionelle utmanaren Donald Trump som lovar att han vill och kan förändra allt till det bättre.

Vad kandidaterna har gemensamt är att väljarna har ett historiskt lågt förtroende för båda. Det görs många undersökningar om hur väljarna uppfattar kandidaternas moral och lämplighet för presidentämbetet.

Lägst förtroende bland den genomsnittlige väljaren har Donald Trump. En majoritet om 62 procent har lågt förtroende för honom och uppfattar honom negativt. Även Hillary Clinton har svårighet med förtroendesiffrorna och det är en majoritet (53 procent) som uppfattar henne negativt.

Det är bara 42 procent som är positiva till Hillary Clinton och 33 procent som är positiva till Donald Trump.

Än mer förödande för kandidaterna är resultatet av en undersökning som Quinnipiac University utförde i början av augusti i tre av de delstater som kan bli avgörande för utgången av presidentvalet.

I presidentvalet utses elektorer som förbinder sig att rösta på den presidentkandidat som får flest röster i respektive delstat. I många av delstaterna är utgången oftast mer eller mindre klar långt före valdagen. I några nyckelstater är utgången dock oviss och det är viktigt att vinna där för att uppnå en majoritet av elektorerna och bli president. De tre största av nyckelstaterna är Florida, Ohio och Pennsylvania.

När de som avsåg att rösta på Hillary Clinton i november fick frågan om varför de skulle göra det så var det i Ohio och Pennsylvania klart fler som skulle göra det för att de ogillade Trump än för att de gillade Clinton. I Florida vägde det jämnt mellan dem som valde Clinton för att de gillade henne och de som valde henne för att de ogillade Trump.

När de som avsåg att rösta på Donald Trump fick motsvarande fråga var det en majoritet som skulle rösta på honom pga att de ogillade Clinton.

Detta är ovanligt låga förtroendesiffror som underbyggs av att både Trump och Clinton ägnar en stor del av sin kampanj år att svartmåla motståndarens karaktär, moral, personlighet och olämplighet för presidentämbetet.

För närvarande leder Hillary Clinton i de flesta opinionsundersökningar både nationellt och i nyckelstaterna. Men det finns flera skäl varför utgången är mycket osäker i höstens presidentval. Ett av skälen är just att kandidaterna inte lyckats skapa en positiv bild av sin egen person och kompetens. Det blir en tävlan om vem som är minst olämplig och minst dålig för USA.

Alternativt blir det en tävlan om hur djupt man kan få motståndaren att sjunka. Det är möjligt att vi får se ett rekord i negativt kampanjande under årets valrörelse.

Media fokuserade under konventen på i vilken utsträckning som Donald Trump och Hillary Clinton skulle lyckas ena sina partier bakom sin kandidatur.

Det fick stor uppmärksamhet att familjen Bush och tidigare republikanska presidentkandidater bojkottade konventet och dessas vägran att stödja Donald Trumps kandidatur. Frågan är dock om det är en styrka eller en svaghet för Trump. Hela hans kampanj har gått ut på att utmana etablissemanget i Washington för att ”Make America Great Again”.

Mycket talar för att Donald Trumps budskap förstärktes av bojkotten. På uppdrag av Los Angeles Times gör USC Dornsife daglig tracking av hur väljarna tänker rösta i presidentvalet. Under och direkt efter det republikanska konventet övertog Trump ledningen från Hillary Clinton.

Trump var dock tvingad att skapa till tillräckligt stor enighet i partiet för att kunna övertyga potentiella finansiärer om att han är en acceptabel presidentkandidat. Det är en balansgång att framstå som utmanaren men ändå inordna sig tillräckligt mycket för att få finansiering. Det finns indikatorer på att Donald Trump har fått in mer kampanjfinansiering efter konventet men det finns ännu ingen officiell bild av hur det lyckats.

Hillary Clinton kommer troligen även i fortsättningen att ha bättre kampanjfinansiering än Donald Trump, men Trump kan bygga på sin förmåga att skapa nyhetsstoff som ger gratis mediatid, på gott och ont.

Samtidigt med presidentvalet väljs hela representanthuset och en tredjedel av senaten. En svårighet för Trump är att det i dagsläget är ett antal republikanska kandidater som tar avstånd från honom. Andra har uttalat sitt stöd för Trump. De republikaner som kandiderar till representanthuset och kongressen tenderar att agera utifrån vad de tror är bäst för sina egna segerchanser men avståndstaganden är ett hot för Trump.

Hillary Clinton lyckades skapa enighet på konventet och hela etablissemanget plus utmanaren Bernie Sanders gav henne sitt stöd. Hon vann stödet genom att framstå som en fortsättning av den politik som bedrivits av sittande presidenten Barack Obama och hennes make tidigare presidenten Bill Clinton; trots eftergifter åt Sanders i valprogrammet.

En svårighet för Hillary Clinton är att många är kritiska till den politik som förts i Washington och till politikerna där. En Gfk-undersökning under våren visade att fyra av fem amerikaner var arga på den federala regeringen, vilket inbegriper många potentiella demokratiska väljare.

En undersökning från Ipsos utförd den 6 till 10 augusti på uppdrag av Reuters visar att USA utvecklas i fel riktning enlig två av tre amerikaner (62 procent). Bara en av fyra (24 procent) anser att landet går i rätt riktning. Bland demokrater väger det jämnt mellan dem som svarar rätt respektive fel riktning. Bara varannan amerikan ger president Obama godkänt betyg.

Inte bara Donald Trump utan även Bernie Sanders attraherade dessa arga och missnöjda väljare under primärvalskampanjen. Hillary Clinton har fått stöd av Bernie Sanders men frågan kvarstår om Sanders kan få med sig sina supportrar så att de röstar på Clinton i november.

Både Sanders och Trump vann sina framgångar under primärvalen genom att populistiskt kanalisera missnöjet med samhällsutvecklingen, globaliseringen och Washington. Med olika politik utmanade de etablissemanget och entusiasmerade stora massor som resulterade i stort valdeltagande.

En faktor som bidrar till osäkerheten inför presidentvalet ärom Sanders supportrar prioriterar ilska och krav på förändring och röstar på Trump eller om de följer med Sanders över till Clinton som har anammat flera av Sanders programpunkter.

En risk är att många av Bernie Sanders supportrar blir soffliggare och avstår från att rösta vilket skulle gynna Donald Trump. Hillary Clinton har inte alls samma förmåga som Sanders att skapa entusiasm.

I en anpassning till Bernie Sanders och hans supportrar (eller till en förändrad verklighet) har Hillary Clinton bytt ståndpunkt i flera politiska frågor. Exempel är motstånd mot frihandelsavtal och minimilöner. Sanders har drivit Demokraterna och Hillary Clinton åt vänster. Bernie Sanders röstade emot Irakkriget som Clinton röstade för; något som hon under valrörelsen har kallat ett misstag.

En osäkerhet inför novembervalet är att Demokraterna har glidit till vänster samtidigt som Republikanerna med Trump har drivit åt höger och lämnat mitten tom, den mitt som Bill Clinton erövrade åt Demokraterna i sitt andra segerval.

Hillary Clintons styrka är hennes erfarenhet av Washington som presidentmaka ”first lady”, som senator och som utrikesminister. Ingen tidigare presidentkandidat har haft den erfarenheten. Mot detta står väljarnas ilska mot etablissemanget och deras önskemål om förändring som Trump representerar. Hur väljarna slutligen prioriterar påverkas av dagsaktuella händelser som är omöjliga att förutsätta.

Hillary Clintons erfarenhet av offentliga uppdrag innebär också ett hot på grund av tidigare misstag. Hon förföljs av frågan om säkerhetshot mot USA efter att hon som utrikesminister ”Secretary of State” använde en privat e-postadress för tjänsteärenden. Hon ifrågasätts också efter terrorattentatet mot det amerikanska konsulatet i Bengazi, då bland andra en amerikansk ambassadör avrättades. Det talas om att anhöriga tänker stämma Hillary Clinton för att hennes e-post kan ha bidragit till attentatet.

Hillary Clintons erfarenhet med brister och fel ställs mot Donald Trumps totala brist på erfarenhet och andra brister som anklagelser för bluffar vid Trump University och många ärenden i domstol där han bland annat domare kritiserat med utländsk bakgrund.

Vilka så kallade ”skandaler” som aktualiseras under valkampanjen är en ytterligare osäkerhetsfaktor.

Till detta skall läggas den avvikande stil, eller brist på stil, som Donald Trump visar upp i sina valtal. De tjusar hans anhängare som kommer till valmötena men riskerar att stöta bort många traditionella väljare. Trump måste gå en svår balansgång. Han har i några fall de senaste veckorna gått för långt i sin retoriska ”stil” vid uttalanden och på Twitter. Donald Trumps uttalanden är en osäkerhetsfaktor inför presidentvalet.

Sammanfattningsvis, för närvarande leder Hillary Clinton både nationellt och i viktiga nyckelstater men det är många faktorer som gör valutgången osäker. Det är några faktorer som kandidaterna själva kan påverka men även händelser i verkligheten som är ligger helt utanför deras kontroll.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP.

Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn

Comments are closed.

ANNONSER:

Till bokus

Till Christofer Fjellners hemsida

Omslaget

Läs mer

webshop_banner

samvetsfrihetsmockup pocket