Rätt och fel svar på terrorn

Det finns inget självklart samband mellan inskränkningar i friheter och mer säkerhet, skriver Gustaf Almkvist, i en kommentar till de franska reaktionerna efter terrordåden i Paris.

Den 16 november, tre dagar efter terrorattentaten i Paris, talade Frankrikes president Hollande inför det samlade franska parlamentet. Det är en mycket ovanlig händelse att parlamentets båda kammare håller ett gemensamt möte. Presidenten hade den svåra uppgiften att samla nationen efter de fruktansvärda attentaten. Han berättade att Frankrike var i krig. Dessutom, förklarade han, ville han ändra den franska konstitutionen. Han ville ha nya befogenheter till presidenten i krislägen. Några dagar senare beslutade parlamentet om tre månaders undantagstillstånd.

Det är svårt att sätta sig in i den sinnesstämning som råder i ett land som precis blivit utsatt för ett sådant trauma som ett stort terrorangrepp. Det är lätt att utifrån komma med förnumstiga pekpinnar och präktiga visdomsord. Det går inte annat än att känna en djup respekt för instinkten att se om sitt eget hus och att skydda sig mot mörkret. Det hindrar inte att det är viktigt att försöka dra lärdomar från hur olika ledare har hanterat de första dagarna efter terrorattentat.

En av de vanligaste reaktionerna är att måla upp en konflikt mellan frihet och säkerhet. ”Säkerheten måste gå först”, kunde till exempelvis Angela Merkel höras säga dagarna efter Parisattentatet. En fotbollsmatch i Hannover hade blivit inställd efter ett larm.

Det ligger naturligtvis en del i att sådant som större polisiära befogenheter kan bidra till att avslöja fler planer på terrorangrepp. Större möjligheter till signalspaning och avlyssning kan göra sitt. Demonstrationsförbud och inskränkningar i rörelsefriheten, som beslutats i Frankrike, är mer tveksamma bidrag. Många gånger visar analyser efter terrordåd tvärtom att alla pusselbitarna faktiskt funnits tillgängliga för att stoppa det som skedde. Att det snarare var analys och förmågan att få rätt information att nå rätt person som brustit. Ofta brist på personal. Inte tillgången till mer befogenheter.

Det är bara att fundera över var de flesta terrordåden i världen sker för att se att det inte finns något självklart samband mellan inskränkningar i friheter och mer säkerhet. Det är nästan alltid så att slutna och auktoritära samhällen är de mest osäkra, de som göder mest extremism och hat. Inte de öppna, västerländska samhällen som nu utsätts för attack. Det betyder inte att fundamentalism och terrorism kan övervinnas bara genom att vända andra kinden till. Det är en naiv och dumdristig hållning. Hårda medel måste till. Men i rätt ransoner.

Det är där Frankrike ger anledning till oro. Många av USA:s reaktioner efter attentaten den 11 september 2001 visar på farorna med att ta till de starkaste åtgärderna i den traumatiska stämning som råder efter ett terrordåd. Det är fel tid att ändra konstitutionen. Det är fel tid att komma med förslag på inskränkningar i grundläggande friheter. När paniken ligger i luften finns det nästan ingen gräns för vad människor är beredda att göra för att skydda sig. Tyvärr oftast med tveksam effekt för säkerheten. Och desto större för friheten.

Gustaf Almkvist är doktorand i straffrätt vid Uppsala universitet.