Print Friendly

Rapport från Brexitland: same, same, but different

Av Per Heister | 23 augusti 2019



En ny rapport från Brexitland, med en ny premiärminister, men annars samma kaos. Det sägs att osäkerhet om vad som gäller för framtiden är det värsta för företag och för människor. I så fall lever alla i Storbritannien, medborgare som invandrade, i den sämsta av alla världar, rapporterar Per Heister från Brexitland.

Boris Johnson blev partiledare och premiärminister genom att förespegla tillräckligt många av Tories medlemmar att han visste om och kunde lösa problemen som hänger samman med folkomröstningsbeslutet från juni 2016. När den här rapporten publiceras är det 69 dagar kvar till dagen då Storbritannien lämnar EU, enligt Boris löfte om ”Do or Die”. Men ingen vet om det blir Do eller Die.

Boris har satt upp flera förutsättningar för utträdet; i juni var det ”a million-to-one” mot att UK skulle lämna EU utan ett avtal. Han har lovat att förhandla fram ett nytt avtal på de cirka 80 dagarna mellan hans tillträde till ”Do or Die”. Han har också sagt att förutsättningarna för nya förhandlingar är att EU överger den så kallade backstop om gränsen på Irland, som EU hela tiden hävdat är en nödvändig garanti inför förhandlingarna om de framtida relationerna som skall sätta igång så snart utträdet är klart.

Han skrev i veckan ett fyrasidigt brev till Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, med kopior till övriga 27 regeringschefer, med förslag om hur gränsfrågan skulle lösas. Storbritannien tänker inte sätta upp några gränskontroller och vill ha en utfästelse att inte heller EU inför några kontroller. Brevet tolkades som ett försök att skjuta över ansvaret för framtida gränser på Irland på EU. I övrigt är det bara det han skriver under rubriken Next step, som är anmärkningsvärt. Hans förslag till hur förhandlingarna, när EU övergett ”backstop” är att uppfinna en annan ”backstop”!

I två stycken skriver han, och det får citeras i sin helhet på originalspråket:

I propose that the backstop should be replaced with a commitment to put in place such arrangements as far as possible before the end of the transition period, as part of the future relationship.

I also recognise that there will need to be a degree of confidence about what would happen if these arrangements were not all fully in place at the end of that period. We are ready to look constructively and flexibly at what commitment might help, consistent of course with the principles set out in this letter.

Samtidigt pågår ett omfattande arbete med att förbereda en avtalslös Brexit den siste oktober. Eftersom regeringen tecknat hundratals sekretessavtal med de organisationer man förhandlar med och som förbereder åtgärder för att minska skadorna vid utträdet är det endast genom läckor till media som allmänheten får någon insikt i vad framtiden bär i sitt sköte. Länge har det varit känt att läkemedelsförsörjningen kommer att ställas inför utmaningar när och om det bildas köer vid gränserna mot Europa, i Dover och vid Eurotunneln. En del läkemedel är färskvara och får flygas in. Också livsmedelsimporten förutsätts bli störd och framför allt då brist på grönsaker och andra färskvaror kan bli aktuell. De stora livsmedelskedjorna kommer att prioritera sina vanliga kunder och kommer att vara mer restriktiva att sälja till restauranger och ”nightshops” som inte kommer att ha samma beredskap för bristsituationer.

De senaste läckorna avslöjar oro för bränsleförsörjningen. Ett sätt att hantera kommande brist på bensin och olja är att minska beredskapslagren. Därmed sänker man kostnaderna för bränsle. Och det kan behövas. De brittiska raffinaderierna är oroliga eftersom EU tänker tillämpa WTO – -4,7% på olja – i handeln med UK, medan den brittiska regeringen är orolig för inflationstrycket vid en hård Brexit och därför tänker tillämpa 0-tariff. Och regeringen den sätter tullen till noll för EU, tvingas den enligt WTO-reglerna att sätta den till noll för alla andra också. UK riskerar då enligt oljeraffinaderierna att översvämmas av billiga ryska bränslen. Raffinaderier är säkra på att flera av de sex största i landet kommer att slås ut med starkt beroende av Ryssland som en följd.

Till och med sophanteringen kommer att bli ett stort problem. UK exporterar idag miljontals ton sopor som förbränns i andra länder, bland annat i Sverige, och där ger värme. Själva klarar man inte av att bränna allt utan om det blir stökigt och trängsel i hamnarna tvingas man istället köra soporna norrut genom landet till områden där man kan gräva ned dem, som ”landfill”. Vilket ju kommer att leda till nya hygienproblem framöver

I spåren av de bristsituationer som de mest pessimistiska interna rapporterna förbereder för räknar man, fortfarande i värsta fall, med social oro med demonstrationer, strejker och öppna konflikter i samhället.

Ovanpå dessa osäkerheter har så den nya inrikesministern, Priti Patel, skärpt tonen mot de EU-medborgare som redan bor i Storbritannien. Här har en lång rad av försäkringar och löften om att inget skall hända alltsedan folkomröstningen plötsligt kastats upp i luften igen. 2 miljoner av de 3 miljonerna som bor här har inget giltigt bevis på att de faktiskt bor här, och kan därmed inte vara säkra på att få stanna eller ens komma tillbaka om de reser ut, om man förstår Patel rätt.

Medan regeringens agerande och förberedelser väcker frågor om framtiden, pågår det också i parlamentet förberedelser.

Parlamentet har sommaruppehåll, vilket möjligen gör det ännu svårare än tidigare att förstå vad som kan tänkas komma ut därifrån.

Sent omsider tycks Labouroppositionen ha tagit sig samman till en position kring Brexit. Sort of. Labour har nu bestämt sig för att begära misstroende mot Boris Johnson med syfte att förhandla om eller eventuellt först bara senarelägga Brexit och utlysa nyval. Man lovar också att ha folket skall få ta ställning till utträdesavtalet, där inget utträde skall vara ett alternativ.

Men parallellt pågår diskussioner bland remainers om en metod att förhindra regeringen från att alls genomföra en hård Brexit.

Utgångspunkten är att regeringen på olika sätt kan gå runt parlamentet, där det sedan länge visat sig finnas en tydlig majoritet mot en ”No-deal Brexit”. Eftersom parlamentet i stor utsträckning styrs av regeringen, som enligt paragraf 14 i parlamentets arbetsordning av parlamentet givits makten över dagordningen, kan Boris besluta att det inte skall sammanträda förrän efter den siste oktober och därmed behålla total kontroll över Brexitprocessen. Vid ett misstroende har han 2 veckor på sig att fundera över hur han skall gå vidare, om han alls skall avgå – och i så fall ordna ny förtroendeomröstning – eller utlysa nyval. I så fall skulle han kunna utlysa det till torsdagen den 7 november, så att Brexit inträffat så att säga av sig själv.

Om man får tro medierapporter förbereder nu såväl talmannen som ledamöter som är emot ett hårt utträde att ändra paragrafen 14 så att regeringen inte längre bestämmer över vad parlamentet gör. Till exempel skulle parlamentet då kunna besluta att helt dra tillbaka utträdesansökan enligt EU-fördragets paragraf 50 eller, mer sannolikt, skjuta på ikraftträdande. Och då skulle Boris Johnson vara tvungen att följa parlamentets beslut. Eller dra in drottningen i en konstitutionell kris.

Corbyn har alltså lovat ställa misstroende mot Tory-regeringen. Han har då ambitionen att bilda en övergångsregering, som bland annat skall utlysa nyval. Corbyn sätter då partiet före Brexit/EU. Det skulle vara utomordentligt svårt att få Toryledamöter, hur kritiska de än är mot Boris och Brexit, att gå så långt som att rösta för Corbyn som premiärminister. Mätningar visar också att det finns en tydlig majoritet som hellre stödjer en hård Brexit än Corbyn som premiärminister. Och ingen skulle tro på Corbyns besked om att han ville leda en övergångsregering. Han har ju ambitionen, och det har hela tiden varit hans främsta prioritet, att leda en permanent regering.

Möjligheterna att få med sig tillräckligt många Tories på ett misstroende skulle vara oerhört mycket större om den klart uttalade avsikten vore att göra Kenneth Clark till premiärminister för en övergångsperiod. Han har bred respekt och ingen kan tro att han vid 79 års ålder skulle ha mer långsiktiga ambitioner. Också det andra namnet som cirkulerat, Labours 69-åriga fd vice ordförande Harriet Harman, skulle vara lättare att smälta för de flesta än Corbyn, som inte ens beräknas få alla sina egna parlamentsledamöter med sig.

Clarke har förklarat att om det är det enda sättet att förhindra en hård Brexit så ställer han upp. Harman är mer försiktig och är villig först om hennes partiledare misslyckats.

Oron inför framtiden är spridd och märks på många sätt. Pundet faller – ikapp med den svenska kronan – och tillsammans med osäkerheten om framtiden leder det till att inflyttningen av arbetskraft från EU nu är den lägsta sedan 2013. Brittisk sjukvård, NHS, som är världens fjärde största arbetsgivare – efter USAs och Kinas arméer och USA:s postväsende – har över 100.000 vakanser på närmare 1,4 miljoner tjänster och ser ingen ljusning.

Kanske minskar osäkerheten under första halvan av september när parlamentet samlas igen. Men fan tro’t.

Per Heister var chefredaktör för Svensk Tidskrift 2001-2004 och rapporterar från Brexitland

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism