Print Friendly

Rapport från Brexit: Reflecions on the revolution in Brexit

Av Per Heister | 21 april 2017

Ingen vet vad Theresa May egentligen vill åstadkomma med Brexit. Vad hon vill med nyval står tämligen klart: fler år som premiärminister. Med vad hon ska med dem till vet vi inte heller, konstaterar Per Heister i en ny rapport från Brexitland.

Före folkomröstningen var hon för att stanna i EU, men väldigt lågmäld. Hon deltog, till Camerons irritation, knappt alls i kampanjen.

Hon positionerade sig för att vara nästa på tur om och när Cameron avgick. Och det lyckades.

Sedan har hon varit mycket bestämd. I lite olika riktningar. Men hela tiden bestämd och kompromisslös. Hard Brexit, och senare att vi måste kompromissa.

Det är nog helt enkelt så att det hon vill är att vara premiärminister.

Och att vara premiärminister i Storbritannien är som att rida en tiger, och den allra mest aggressiva tigern är Tory Brexiteers. I ett excentriskt land har de allra mest excentriska ledamöterna i Underhuset samlats i den euroskeptiska falangen av Tories. Den tigern försökte Cameron rida genom att först göra en del eftergifter, Tories lämnade därför den stora samlande EPP-gruppen i Europaparlamentet 2009. Löftet om folkomröstning var alldeles tydligt också ett försök att tygla dem. Han utgick från att britterna skulle rösta för att stanna i EU, precis som skottarna bestämt sig för att stanna i UK.

Theresa May gjorde några av de besvärligaste till ministrar med ansvar för utträdesförhandlingarna. Kanske för att de skulle tvingas ta ansvar för vad de ställt till med men säkert också för att det skulle vara lättare för dem att få arbetsro från de högljudda och kompromisslösa; Bill Cash, Andrew Rosindale med flera. Kanske hoppades hon också att få ro från UKIP.

Hon har varit mycket skicklig på att utåt få de som röstade som hon själv, remain, att vara lojala. Egentligen är det bara Lorden Michael Heseltine som varit konsistent i sin kritik. Och han betyder ganska lite, han sitter i Överhuset och kan egentligen inte utmana. Och så är han för gammal.

Men det är uppenbart att de som vann inte vilar på lagrarna och låter sig nöja. Rätt många, som haft euroskepcism som bärande idé ligger nu i för att det verkligen skall bli en hård exit, att alla band skall klippas. Hellre inget avtal alls än kompromisser.

Kanske är det inre kritik att hon går för hårt fram eller mer uttalad kritik att hon förefaller kompromissa och inte är tillräckligt hård i nyporna mot de där på andra sidan kanalen.

Ingen vet. Men man kan ju reflektera ännu lite mer.

Man visste ju inte heller att May ville ha nyval. Tvärtom har hon varit kategorisk att nyval inte ligger i korten. Förrän det nu gör det.

Och det var nog nödvändigt. Och nu var tiden den rätta. Opinionsmätningarna är väldigt förmånliga. Mer än 20% ledning över Labour och Labour är dubbelt så stora som de andra partierna, både LibDem och UKIP harvar kring 10%. Och det ligger ju i korten att Labourledaren Jeremy Corbin inte lyckas hålla någon som helst ordning i sitt parti. Allt blir fel. Så fort han säger något visar han sig gå i otakt med sitt parti. Som när han fördömde USA:s flygattack mot Syrien, och hans egen skuggutrikesminister skickade verbala kryssningsmissiler mot honom.

Nyval ligger också rimligt väl i tiden eftersom det är tydligt att inga allvarliga förhandlingar om viktiga saker kommer att äga rum förrän valet av ny förbundskansler klarats av tidigt i höst. En brittisk valrörelse pågår i 40 dagar från det val utlysts, inget annat land har kortare valrörelser och allt kommer att vara klappat och klart redan den 9-10 juni om inget oväntat inträffar. Oddsen ger 1£ tillbaka på 10 satsade på May som premiärminister.
Själva kampanjen är ännu kortare eftersom man först måste utse kandidaterna och det kan vara en ganska komplicerad process. Valkretsarna skall välja en av flera kandidater som sätts upp på en lista, som skall godkännas av partiet centralt.

Det kan vara så att just kandidatvalet är en av orsakerna till att May utlyste nyval lite överraskande. Det finns betydande krafter som har sagt att de skall organisera sig för att driva bort alla parlamentsledamöter som inte är för utträde. De får nu kortare tid på sig än de tänkt. Antagligen kommer de inte att vara hälften så framgångsrika nu som de skulle varit 2020. Dessutom försvårar hon för Arron Banks. Han var multimiljonären som donerade till UKIP och finansierade uppbyggnaden av den gren av utträdeskampanjen som kallades Leave.EU och han har nu deklarerat att han skall starta en ny rörelse med ambitionen att bli av med alla parlamentsledamöter som vill stanna i EU. Han anser att UKIP inte är tillräckligt utan vill bygga en ny rörelse. Den rörelsen kommer inte att hinna göra något redan i juni, och målet för projektet flyttas två år längre bort, vilket kan vara för långt bort för en hel del entusiaster. Och i politik satsar man ofta på att skjuta det obekväma längre bort för att det intill dess kan hända en massa -andra- saker.

Allt talar för att May förstärker sin majoritet, vilket i sin tur dels ger henne ett mycket viktigt personligt mandat, dels ger henne ett större handlingsutrymme när det gäller förhandlingarna eftersom hon inte behöver ha alla sina egna partivänner med sig -hon kan strunta i några av de mest högljudda på bägge sidor i brexitdebatten.

Hon får dessutom, vilket naturligtvis är mycket viktigt, ytterligare två år på sig att förhandla både utträde och handelsavtal.

Kort sagt. Genom att utlysa nyval ökar hon kraftigt sina möjligheter att regera. Det tycks som om marknaden gillar detta, men marknaden brukar vara dålig på att förstå politiska signaler. Den har andra bevekelsegrunder. I det här fallet tror den inte att May kan vilja något annat än det som är bäst för… marknaden.

En uttalat kortsiktig företrädare för remainsidan som efteråt kommit ut med viss entusiasm för att lämna EU är ägaren till Dyson, som tillverkar bland annat dammsugare och handtorkar, James Dyson. Han har glatt meddelat att Brexit inte alls var så farligt som han trodde, tvärtom går hans företag bättre efter folkomröstningen än före! Utan att förstått att när pundet sjunker med 15% blir alla britter 15% fattigare, men att samtidigt blir alla importerade dammsugare – konkurrenterna – 15% dyrare och att det kan påverka just hans företag positivt. Och javisst ja, Dysondammsugare blir 15% billigare i resten av världen….vilket ju också gynnar honom. Men domen över Brexit är ju att landet i sin helhet blir fattigare.

Så, nyval ökar möjligheterna för May att regera. Men vad hon tänker använda de möjligheterna till har vi ingen aning om.

Per Heister var chefredaktör för Svensk Tidskrift 2001-2004 och rapporterar från Brexitland

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner