Putin kräver “modernisering” utan reformer

I två artiklar analyserar Pavel Felgenhauer, Rysslandsspecialist vid den amerikanska tankesmedjan Jamestown, läget i Ryssland inför de kommande valen. Är det ett spel för omvärlden vi ser, istället för riktig demokrati?

Foto: www.kremlin.ru

I sin tredje årliga rapport till duman den 20 april, ett tal som inklusive frågor och svar tog fyra timmar, klargjorde premiärminister Putin sin ekonomiska och politiska långtidsagenda med sikte på 2020. Till skillnad från företrädarna medverkar han inte vid dumans sessioner utan samlar utvalda ledamöter och fraktionsledare då och då till möten i sitt Moskvakontor eller residens.

Huvudbudskapet var en beslutsamhet att behålla den hårda kontrollen ytterligare minst tio år och inte tillåta någon liberalisering eller ekonomiska “experiment”. Putin inledde med att hylla sin egen regim för att framgångsrikt ha lett Ryssland genom världens finansiella och ekonomiska kriser och styra landet på en väg som leder till uthållig tillväxt. I talet nämnde han länder i kris som Portugal, Grekland, Polen och de baltiska staterna och drog slutsatsen att ”politisk och ekonomisk svaghet leder till minskad nationell suveränitet”. Sådan ger utomstående utrymme att komma med råd som ”kan låta bra men är brutala diktat och inblandning i interna affärer”. Enligt Putin är alla dumafraktioner eniga om vikten av att bekämpa dessa utländska hot.

Ryssland behöver enligt Putin tio år av obruten lugn utveckling utan ”obehövliga liberala experiment eller social demagogi”. Lugnet kan tryggas om Putin får en obegränsad politisk, finansiell och ekonomisk makt i Ryssland. Då utlovas ”modernisering” i form av teknisk förnyelse av den ryska industrin, primärt den militära och dubbelinriktade, och en uppgradering av nationens basala infrastruktur, dock utan några ändringar av dess institutioner.

Den bästa garantin mot social och samhällelig oordning är om “folket ser att vi arbetar för att försvara deras intressen och ökar deras förmåner – då blir det inga problem.” Oppositionens politiska aktivister däremot är att jämföra med skadliga bakterier som ”finns även i friska organismer, och om vår motståndskraft försvagas kommer vi omedelbart att drabbas av någon slags influensa, men om vi behåller vårt sociopolitiska immunförsvar kommer ingen kvasipolitisk influensa att drabba oss.”

Till planerna hör att höja polisens och militärens löner, liksom stödet till pensionärer, läkare, lärare och andra offentliganställda som ses som de lättaste att kontrollera i befolkningen. De rika
utlovas protektionism i form av tullar och kvoter för att hålla utländska industri- och jordbruksprodukter borta. En ekonomisk union skapas tillsammans med Vitryssland, Kazakstan och andra tidigare sovjetrepubliker. Utländska bolag ges en marknadsandel om de importerar kunnande, investeringar och teknologi för att producera i Ryssland. Många miljarder rubler ska gå till att köpa nya vapen och renovera den ryska vapenindustrin: ”En del teknologi och vapen ska köpas utomlands men utlänningarna vill inte sälja sina modernaste vapen.” Militärbudgeten får inte spenderas utomlands utan ska skapa jobb och utveckla nya teknologier i Ryssland. Och det är de höga energipriserna som ska betala alltsammans.

Putins vision för Rysslands framtid är en blandning av paternalism, demagogi, protektionism, nationalism och militarism, värdig en tredjevärldsdiktator från 1900-talet som Juan Peron i Argentina. Men det har också en typisk rysk anda, i traditionen från Peter den store och Josef Stalin. Tack vare massiv import av västs kunnande och teknik ska Ryssland 2020 vara en av världens största makter men utan västs demokratiska institutioner och värderingar.

Putin talar om behovet av att lansera “en ny våg av industriell och teknologisk utveckling”, i linje med Stalins industrialisering som förvandlade Sovjetunionen till en världsmakt. Och Stalin i sin tur lyfte fram Peter den store som en ”progressiv tsar” som moderniserade och industrialiserade Ryssland på 1700-talet.

Anhängare till president Medvedev från presidentens råd för mänskliga rättigheter har nyligen förespråkat ett program för avstalinisering. Tillfrågad i duman om detta av kommunistledaren Zjuganov avböjde Putin kommentar. Samtidigt använde han ett Stalinskämt som svar på en fråga om censur på Internet: ”Jag kan inte erinra mig att Internet fanns 1937, men det fanns ett skämt på den tiden – att centralkommittén varnade medan KGB skar av halsarna. Men vi ska inte skära av någonting. Enligt min mening är det inte möjligt att begränsa någonting.”

I själva verket anser Putin att Internet kontrolleras av USA och att “säkerhetstjänsterna är bekymrade att nätet kommer att användas mot den ryska statens och samhällets intressen”.
Det är ett gammalt Stalintrick att låtsas vara liberal men att KGB har en oro som måste stillas.
Putin säger sig bara ha uttryckt en privat uppfattning.

Medvedev bloggar och twittrar, Putin ingendera. I linje med den nuvarande linjen i Kreml hävdade Medvedevs ekonomiska rådgivare Dvorkovitj till journalister att rysk modernisering ”innefattar mer än Putins dumatal, inklusive moderniseringen av institutioner och statens uppträdande”. Men under fyra timmars offentligt uppträdande i duman nämnde Putin aldrig Medvedev, den formelle ledaren, inte enda gång. Kanske har denne ingen del i framtiden.

Pavel Felgenhauer är Rysslandsspecialist vid den amerikanska tankesmedjan Jamestown.