Print Friendly

Programförklaring till skydd för den liberala demokratin

Av Zebulon Carlander | 6 juli 2018

Men den liberala demokratin är under anfall. Vad som många trodde skulle vara dess yttersta exportmedel – internet och sociala medier – har kommit att användas emot den. Zebulon Carlander har läst Patrik Oksanens ”Skarpa skärvor : om hur informationskrig hotar att slå sönder det öppna samhället”.

Den liberala demokratin är det mest lyckade statssystemet i världshistorien. Genom dess principer som allas lika rättigheter, om en fungerande rättsstat, och om minoritetsskydd mot majoritetsbeslut har den skapat oöverträffat välstånd och trygghet.

Systemet är inte perfekt, men det är också där som man hittar dess geni. För i dess utformningen finns alla verktyg för att genomföra kursändringar och korrigeringar. Verktygen inkluderar institutioner som fria medier, ett konkurrenskraftigt partisystem, och ett självständigt domstolsväsen – allt som en stel diktatur saknar.

Men den liberala demokratin är under anfall. Vad som många trodde skulle vara dess yttersta exportmedel – internet och sociala medier – har kommit att användas emot den. Än värre är att vi har varit sena till att vakna upp till det här anfallet – när varningsklockorna har ringt har vi tryckt på snoozeknappen.

Patrik Oksanen, journalist vid Mittmedia, har skrivit boken Skarpa skärvor (Bertil Ohlin förlag, 2018) som avhandlar den här utvecklingen. Oksanen är välkänd inom försvars- och säkerhetspolitiska kretsar som en arbetshäst med fler producerade artiklar om utrikesfrågor i veckan än vissa mediehus. Boken är uppdelad i flera korta kapitlen, vilket gör det till en snabb läsning men samtidigt ger det också ibland känslan att man snarare läser en samling artiklar än en bok.

Skarpa skärvor redogör för Rysslands alltmer aggressiva påverkansoperationer gentemot västvärlden, mest ökänt i samband med amerikanska presidentvalet för två år sedan. Och i Sverige är vi inte immuna från det här utvecklingen, tvärtom är vi i vad Oksanen kallar för ett informationskrig med den ryska staten.

Oksanen kartlägger det invecklade nätet som för samman så till synes stora motpoler som kommunister och neofacister med Kreml som spindeln i nätet. Dessa går Kremls ärenden i alltifrån att försöka legitimera annekteringen av Krimhalvön till att ge sig på journalister, opinionsbildare och politiker i Sverige och andra demokratiska länder, inklusive Oksanen själv.

För rysk del handlar det inte lika mycket om att främja sin bild av skeenden, utan man har en mer sofistikerade strategin där man försöker att misskreditera alla. Det är lättare att underminera folks förtroende i traditionella institutioner än att övertyga människor om sin egen världsbild.

Och att man har varit så framgångsrik handlar inte enbart om Kremls skicklighet i desinformationens mörka konster, utan lika mycket handlar det om sårbarheter och strukturella brister i vårt egna system. I flera år har vi sett en trend med ökad misstro mot media, politiker och statliga myndigheter. Den ryska staten har inte skapat de här problemen, men vet hur man förvärrar dem.

En stor fråga inför vår eget val i september är om vi kommer att se liknande försök att påverka valprocessen som i USA för två år sedan. Oksanen tror inte det, bl a för att det är svårare att ha stor effekt i ett proportionellt valsystem. Han tror istället att Kreml kommer fortsätta med sitt långsiktiga arbete att försöka påverka den svenska opinionen i frågor man finner viktiga, t ex i debatten om Natomedlemskap.

Vad kan då göras för att slå tillbaka mot osanningarna och försvara demokratin?

Oksanen har en rad tankar och förslag på den här punkten. Alltifrån något så ”enkelt” som att använda klarspråk när man talar om desinformation som sprids, t ex som när försvarsminister Peter Hultqvist beskrev smutskampanjen mot det så kallade värdlandsavtalet med Nato som ”lögn och förbannad dikt”.

Oksanen understryker också vikten av att sätta press på de stora internetjättarna som Google och Facebook att göra mer för att motverka att osanningar får utrymme på deras plattformer, vilket ju hade förödande effekt i presidentvalet i USA.

Utöver det finns en rad förslag som att ge bättre skydd till dem som utsätts för hot och lögnkampanjer, att ge mer resurser till myndigheter som Säpo för att stärka dem i deras arbete, och att statliga medel som presstöd villkors med en kvalitetssäkring. Det är ett axplock av många idéer om hur vi kan stärka försvaret av vårt demokratiska system.

USA:s tidigare president Ronald Reagan sa en gång att ”freedom is never more than a generation from extinction”. Det vi idag ser är ett massanfall mot våra friheter, institutioner och värderingar. Tyvärr har vi, med vissa undantag, varit alltför långsamma att uppfatta hotet vi står inför. Men vi kan fortfarande vinna.

Skarpa skärvor är både en kombination av bildningsbok för dem som enkelt vill förstå vad det är som sker och programförklaring om hur vi ska försvara den liberala demokratin från dem som försöker att tillintetgöra den. Förhoppningsvis får boken den spridning den förtjänar!

Zebulon Carlander är ledamot i Mufs internationella kommitté och riksdagskandidat för Moderaterna

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner