Print Friendly

Porträtt av den flygande greven

Av Andreas Braw | 20 september 2013

Heli von Rosen
Dödsorsak Ogaden
Atlantis 2013

dodsorsak_ogadenHemma i Sverige kallades han för ”semesterkrigare”, ”den flygande greven” och ”legosoldat”. Carl-Gustaf von Rosen var under många år en följetong i svensk media. Han gick från att vara en medelmåttig elev på Lundsberg till att bli en av Europas mest berömda piloter. Men när svärdottern Heli von Rosen skildrar hans liv i boken Dödsorsak Ogaden, tonas bilden av rebellen och hjälten von Rosen ner. Fram träder istället en bild av en blyg idealist som inte kunde acceptera världen som den var.

På många sätt är CG von Rosens liv som en Biggles-roman. Mycket handlar om flygplan, om rätt och fel, om att i alla lägen ta den svages parti. Heli von Rosen visar dock på hur våldsam krocken med verkligheten kunde vara. I kampen mellan ideologierna fanns knappast plats för verklig idealism. Under den italienska invasionen av Abessinien flög den oerfarne von Rosen ambulansflyg för Röda Korset. På grund av det politiska spelet vägrade dock Nationernas Förbund att kännas vid italienarnas gasattacker mot abessinierna, och den svenske greven tog illa vid sig. Efter det flög han för Finland under Vinterkriget. Han blev flygvapenchef i det befriade Abessinien (som dock bytt namn till Etiopien). Han tjänstgjorde som pilot åt FN i Kongo. Han stred desperat för den nybildade staten Biafra. Hans sista strid blev den mot svälten i Etiopien, där han med svenska pengar och svenska flygplan matbombade avskurna byar vars invånare utan hjälp var dömda till en långsam död. Själv mördades Carl-Gustaf von Rosen i ett gerillaanfall.

Heli von Rosens bok skildrar tidigare okända delar av Carl-Gustaf von Rosens liv. Den visar upp en politiskt naiv person som delade ut Maos lilla röda bland sina bekanta. Den visar upp hur han motarbetades av myndigheter och politruker, både hemma och i länderna han försökte hjälpa. Den avmystifierar personen Carl-Gustaf von Rosen. Däri ligger också bokens svaghet. Den känns stundtals som ett familjeprojekt för efterlevande. Även språkligt lämnar biografin en del att önska. I synnerhet de rent militära skildringarna kunde behövt en extra genomarbetning. Boken blir dock aldrig tråkig, inte ens när vardagsförhållandena för fru och barn i Etiopien behandlas.

Dödsorsak Ogaden har två stora förtjänster. För det första tjänar den som en redogörelse för personen Carl-Gustaf von Rosen och hans verksamhet, vilket naturligtvis är välkommet. För det andra visar boken genom familjen von Rosens ögon hur människor och folk krossades i kampen mellan andreas_brawsupermakterna. Det kalla kriget var trots allt kokhett på Afrikas horn, där en svensk excentrisk greve offrade sitt liv i kampen mot svälten.

Andreas Braw är kadett och går Svenska nyhetsbyråns skribentskola.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner