Print Friendly

Politiska program

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

POLITISKA PROGRAM
Fil. kand. Jan-Olof Sundeli
har närmare granskat HUF:s
och FPU:s nya program. Det
finns skillnader men likheterna är långt mera påfallande,
menar förf. En jämförelse
med det nya SSU-programmet
ger klart vid handen, att den
stora vattendelaren i svensk
politik går mellan socialism
och borgerlighet.
De politiska ungdomsförbunden har
under det senaste året ägnat sig åt
att författa program. Nyligen har
såväl HUF som FPU och SSU lagt
fram nya program. De nya programmen utgör på mänga sätt en
intressant läsning. De politiska
ungdomsförbunden har genom sin
friare och mer obundna ställning
bättre möjligheter att presentera
mer helgjutna och konsekventa ide- 339
och sakuppfattningar än vad partiorganisationerna kan göra.
Det är ju en omtvistad fråga hur
viktiga (och bindande) program
egentligen är – och bör vara – för
partiers praktiska handlande. Med
ett skeptiskt betraktelsesätt skulle
man kunna säga att politiska program endast är intressanta för dem
som direkt spelar en roll vid deras
tillkomstprocess. Det stora flertalet medborgare, ja även majoriteten
av det egna partiets medlemmar
känner i praktiken inte till grundsatserna i programmen. Politiska
program läses föga, de är inga
”best-sellers”.
Även om visst fog kan finnas för
en dylik skeptisk uppfattning om
politiska programs möjligheter att
nä stora mängder människor, bör
man dock akta sig för att för den
skull helt avfärda dem och anse
dem vara av föga eller intet värde.
Det är trots allt betydelsefullt att
företrädare för en politisk organisation inför sig själva- och andra
– tvingas att verbalt fixera sina
värderingar, sin samhällssyn och på
grund härav klargöra hur man vill
lösa alla de frågor som måste lösas
på politisk väg.
340
Uppmärksamheten är i dag inriktad på den stora och betydelsefulla
kraftmätning som stundar vid 1968
års val. Vid denna kommer striden
att stå mellan socialdemokraterna
och de icke-socialistiska oppositionspartierna. När man granskar
HUF :s, FPU:s och SSU :s program
kan man kanppast tveka om var
vattendelaren går i svensk politik.
SSU nöjer sig inte med att godta
blandekonomin utan föreslår en
rad socialiseringsaktioner. ”Den
nuvarande blandekonomin . . . är
endast att betrakta som en utvecklingsfas på väg mot en socialistisk
ekonomi”.
Reaktionärt SSU
Både HUF och FPU håller däremot
fast vid principen om en fri marknadsekonomi. SSU har efter att
tidigare under många år fungerat
som en ganska försiktig husbondens röst lagt fram ett ”radikalt”
socialiseringsprogram efter gammalmarxistisk modell. Ett av skä-
len härtill är att det heterogena
socialdemokratiska samlingspartiet
måste attrahera de väljare som befinner sig i marginalen mellan socialdemokrater och kommunister.
Eftersom SSU ju tydligen inte vill
konfiskera de nu fungerande företagen inom berörda branscher utan
avser att betala ut kompensation
efter mönster av LKAB:s förstatligande, skulle vi – om SSU får råda
– få fler investeringar av Lameotyp i utvecklingsländerna. Typiskt
för SSU :s sätt att arbeta är också
att man efter att ha programfäst
kraven på socialisering genom en
utredning skall ta reda på hur en
sådan skall gå till och vilka konsekvenser den kommer att få.
Om man emellertid vänder blicken från SSU :s reaktionära socialiseringslinje till FPU:s och HUF:s
nya program, kan man vid en jämförelse mellan dessa konstatera att
det otvivelaktigt finns många likartade resonemang och ståndpunkter.
Det finns också områden där åsikterna går isär. En jämförelse för~
svåras i viss mån av att FPU täcker
ett större område i sitt program
under det att HUF koncentrerat sig
på vissa områden.
Ofta är det också svårt att av
programtexterna kunna avgöra hur
samstämmig man är inom respektive läger både på värderings- och det
konkreta handlingsplanet. HUF
kan på ett område behandla en viss
aspekt, FPU lägger vikten vid en
annan. Dessa båda aspekter kan i
sig gå att förena, men det går ofta
inte för en läsare att få klart för
sig om HUF också ansluter sig till
FPU :s ståndpunkter och vice versa.
Så kan vara fallet, men det behöver
inte vara det.
Graden av programmatisk enighet respektive oenighet är därför
ofta svår att bedöma. Till saken hör
att FPU och HUF har utarbetat
sina program helt oberoende av
varandra. Ibland är dock oenigheten eller enigheten påfallande. Det
förekommer att man inte blott är
eniga i sak utan också benar upp
,1
frågorna i samma ordalag, såsom i
avsnittet om åldringsvården.
Attitydskillnader
I andra frågor kan man utgå från
likartade grundvärderingar men
komma till skilda slutsatser om vad
som kan och bör göras. Ibland kan
sådana resonemang belysa skillnaden i en konservativ – mer skeptisk – attityd och en liberal – mer
militant, handlingsoptimistisk –
attityd. Ett exempel härpå är hur
Sverige skall förhålla sig till omvärlden och det faktum att så
många stater i dag styres odemokratiskt. Först HUF :s ståndpunkt:
”Den allt övervägande delen av jordens länder är inte demokratier i
västerländsk mening, vilket medför att vår utrikespolitik inte endast kan drivas utifrån moraliska
synpunkter. Viljan att reagera mot
våld och förtryck och strävan att
arbeta för demokratin är en självklar grundläggande värdering, men
detta arbete måste ske på ett realistiskt sätt”. FPU tar upp samma
. problem på följande sätt. ”Den internationella solidariteten kräver
ett aktivt ställningstagande mot
förtryck och ofrihet var och i vilken form det än förekommer. I
kampen mellan demokrati och diktatur finns ingen plats för ideologisk neutralitet. Vårt land bör medverka i opinionsbildningen mot
diktaturer och föra en utrikespoli- 341
tik som stärker demokratins sak.”
I konsekvens av sitt grundläggande resonemang är HUF sålunda
utpräglat skeptiskt mot tanken på
ekonomiska bojkottaktioner mot
enskilda stater under det att FPU
anser att ekonomiska sanktioner
kan vara effektiva och lämpliga
medel mot vissa diktaturer.
lllusionspolitik
Trots de tidigare antydda svangheterna att jämföra FPU:s och
HUF:s program kan man ändå
konstatera att de två förbunden i
många avseenden har samstämmiga uppfattningar. Ändå har
FPU :s ledning visat en mycket
”hård” inställning mot högerpartiet och mot tanken på ett trepartisamarbete. Thomas Hammarberg,
FPU :s ordförande, har exempelvis
nyligen sagt att en avgrund skiljer
FPU från högern. Inte blir man
övertygad om befintligheten av en
avgrund vid jämförelse mellan ungdomsförbundens program, men väl
om nyansskillnader och (ibland)
om en viss olikartad politisk attityd. Men avgrunden i svensk politik, om man överhuvudtaget skall
tala om en sådan, går mellan de
socialistiska och de icke socialistiska partierna, inte mellan mittenpartierna och högerpartiet. Att tro
något annat är, för att låna en sentens från hr Hedlund, ett uttryck
för illusionspolitik.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner