Print Friendly

Politikens nya villkor

Av Nima Sanandaji | 3 april 2009

Hur påverkar globalisering, EU och ny teknik – för att nämna några faktorer – politikens villkor? För att svara på detta har Arvid Lindmans 60-årsfond låtit nio yngre skribenter peka på problem och möjligheter i varsin essä. Utdrag ur dessa publiceras av Svensk Tidskrift under våren. I veckans text skriver Nima Sanandaji om betydelsen av institutionell konkurrens, alltsedan de grekiska stadsstaterna och framåt.


Institutionell konkurrens i fokus
av Nima Sanandaji

Under senare tid har Sveriges ekonomi blivit friare tack vare avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar. En av de främsta drivkrafterna bakom denna förändring har varit viljan att hädva sig i den globala konkurrensen; insikten att den tidigare socialistiska politik som förts gjort att Sverige hamnat på efterkälken jämfört med resten av världen.

Det finns flera anledningar till varför inte bara borgerliga, utan även socialistiska politiker, sedan 80-talet ändrat inriktning på svensk politik. Det har funnits tydliga tecken på att den expansion av staten som förts under framförallt 60- och 70-talet urholkat grunden för svenskt välstånd. Kommunismens fall visade på socialismens underliggande svaghet och liberala idéströmningar har svept runt världen.

En annan förklaring är att andra västländer, påverkade i stort av samma ovan beskrivna faktorer, börjat liberalisera sina ekonomier. Marknadsekonomins spridning till nya delar av världen har samtidigt lett till att Sverige fått fler globala konkurrenter. Reformvänliga politiker har kunnat ge sina argument ökad tyngd genom att peka på behovet att inte hamna efter de globala konkurrenterna.

Institutionell konkurrens, tävlan mellan olika samhällssystem, har alltså varit ett nyckelelement bakom de förbättringar som skett. Det är i miljöer präglade av institutionell konkurrens som framgångsrika samhällen tenderar att utvecklas.

Denna essä fokuserar initialt på den roll som institutionell konkurrens har spelat för västvärldens historiska framgångar och för marknadsekonomins uppkomst. Senare skiftas fokus till den roll som institutionell konkurrens spelar idag såväl i Sverige som globalt. Avslutningsvis diskuteras hur kunskapen om den roll som institutionell konkurrens spelar kan översättas till policyslutsatser i svensk och europeisk politik.

Konstens, vetenskapens och den tidiga marknadsekonomins uppkomst

De grekiska stadsstaterna har kommit att sätta viktiga historiska avtryck och har utgjort en viktig pelare för den västerländska civilisationens utveckling. Detta är heller ingen slump, utan nära kopplat till en rad samhällsfenomen som berör just institutionell konkurrens.

De grekiska städerna växte sig rika genom handel. Det var svårt för härskare att monopolisera och styra handeln över haven, då det fanns många konkurrerande hamnstäder som handelsmän kunde söka sig till. Därmed utvecklades i många grekiska städer en öppenhet mot handel som översattes till en tidig form av marknadsekonomi.

Det var också vanligt att medborgarna från olika grekiska städer begav sig iväg för att grunda kolonier. På samma sätt som den nordamerikanska koloniseringen många århundraden senare var detta en decentraliserad process som ledde till välståndsutveckling för vanliga medborgare.

Kolonierna präglades av ekonomisk frihet och erbjöd möjligheter till social mobilitet. Det var exempelvis vanligt för fattiga medborgare som inte ägde land att delta i grundandet av nya kolonier för att på så sätt kunna tillskansa sig egen mark.

Kolonisationen kom att utifrån två aspekter leda till institutionell konkurrens:

– Medborgarna hade valet att lämna städer som de var missnöjda med och pröva att grunda egna kolonier med annorlunda samhällssystem. Därmed skapades ett tryck på de styrande att utforma rimliga samhällsystem som medborgarna var nöjda med.

– De nygrundade städerna konkurrerade med andra städer om handel och utveckling.

Det gällde alltså för de styrande i exempelvis Aten, Corinth och Thebes att skapa en miljö som attraherade handelsmän, hantverkare och filosofer. En naturlig experimentverkstad uppstod, där olika samhällsmodeller ställdes mot varandra och där de styrande tog intryck av vad som fungerade bra och vad som fungerade mindre väl.

I det sammanhanget utvecklades i många grekiska städer en öppenhet mot såväl handelsmän som fria tänkare. Ekonomiskt välstånd, filosofi, vetenskap och den tidiga demokratin frodades.

En tydlig historisk parallell går att finna i de norditalienska och sydfranska statsstäderna, vars uppkomst markerade slutet på den mörka medeltiden och starten på renässansen. Utvecklingen här var på många sätt lik den i de grekiska stadsstaterna. Handeln stod i centrum och nya kolonier tävlade med sina moderstäder.

Den politiska utvecklingen i renässansstäder som Florens, Venedig och Genua präglades just av viljan att skapa miljöer som på bästa sätt attraherade handelsmän och hantverkare. Städerna konkurrerade i att säkerställa äganderätten, erbjuda säkerhet och hålla skatter och avgifter nere.

De första banksystemen växte fram i dessa städer, liksom tidiga fabriker. Teknologiska framsteg gjordes i tillverkningsprocesser för lyxvaror som färgade tyger och grogrunden lades för modeindustrin, som än idag är stark i Italien och Frankrike. De segel med vilka senare generationer av européer skulle utforska och kolonisera världen såg mycket av sin utveckling i denna konkurrensintensiva miljö.

Renässansstädernas roll begränsade sig inte till att återuppväcka antikens filosofi, konst och vetenskap. Många av historiens mest kända konstnärer och vetenskapsmän, som Leonardo da Vinci, som kombinerade båda roller, verkade i dessa städer. Med den tidiga kapitalismen följde nämligen ett välstånd som möjliggjorde dittills aldrig skådade satsningar på konst och kultur.

Det var återigen den institutionella konkurrensen som säkerställde att vetenskapsmän och konstnärer åtnjöt stor suveränitet – de kunde ju alltid välja att lämna de renässansstäder som hämmade deras verk och söka sig till de städer som erbjöd större frihet.

Läs fortsättningen av Nima Sanandajis essä på Arvid Lindmans 60-årsfonds hemsida. Där utvecklar Nima betydelsen av institutionell konkurrens idag, på såväl EU- som kommunal nivå.

Nima Sanandaji är VD för tankesmedjan Captus och har i dagarna publicerat boken Mellanförskap om integration. Läs också hans text ”Kvotering – nej tack!” om detta.

Läs tidigare publicerade artiklar i serien här och här.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

Läs mer

webshop_banner