Print Friendly

PJ Anders Linder; Reagan var allt som inte Clinton var

Av Redaktionen | 31 december 2002


2002


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

…..
a.J
..::.::.
u
😮
OJ
Rationella argument biter inte
på känslor. Kanske är det med
kärnkraftsmotståndet som med
kommunismen: det är inte förrän
villfarelsen praktiseras fullt ut som
anhängarna kan övertygas om att
de har fel. När Rysslands planerade tio nya kärnkraftverk exporterar el till Sverige är det möjligen
dags att tänka om.
I ett avslutande kapitel möter
Sorman ett mindre antal miljöaktivtster och globaliseringsmotståndare, till exempel amerikanen
John Zerzan , Zac Goldsmith (son
till Jimmy) och den tyske sociologen Ulrich Beck. Doktrinerna varierar kraftigt, från total stenåldersfanatism och våldsromantik (Zerzan, eller ska det stavas Tarzan?)
till radical chic-konservatism och
konspirationsteorier som understöds med pappas pengar (Goldsmith) till Beck som kräver mer
fantasi (?) i samhället, samt att det
offentliga tar över forskningen …
Om träd kunde kramas skulle
deras känsloyttringar sannolikt inte
RONAlD REAGAN
Reagan var allt som
inte Clinton var
Av P JAnders Linder
Förklaringen till Ronald Reagans framgång var hans
beundransvärda karaktär, som väckte människors respekt.
D
ET FINNS många goda
skäl att läsa Peggy
Noonans nya bok om
Ronald Reagan. When
Character Was King har rent lyriska kvaliteter, med en ton på en
gång bitterljuv och full av
framtidstro. Den behandlar tunga
politiska frågor på ett tillgängligt
sätt, och den tecknar en engagerande bild av det dramatiska
1980-talet då Amerika vann det
kalla kriget och världen slog in på
en ljusare utvecklingsväg.
Dessutom finner man här ett
infamt och tankeväckande porträtt
av Bill Clinton, trots att denne
knappast nämns i texten. Noonan
är glasklar mellan raderna: Reagan
var allt som Clinton inte var.
Clinton har fått mycket beröm
för att ha fört demokraterna mittåt
i politiken. Han triangulerade och
stod i, och kastade en hel del unket
1970-talstänkande över bord. Han
presiderade över en makalös högkonjunktur och såg till att den
stora välfärdsreformen blev verklighet där Reagan inte kom längre
än till att beskriva problemet. Men
ingen vettig människa som läser
When Character Was King kan dra
någon annan slutsats än att Clintons eftermäle snart kommer att te
sig bra luggslitet jämfört med Reagans.
Att göra några bra drag är stort.
Att vända spelet är bra mycket
större.
Peggy Noonan beskriver Ronald Reagan som en förträfflig människa: humoristisk, ärlig, äkta, vänfast. Hon har vänt på många stenar för att hitta mindre smickrande historier, men har kommit
tomhänt tillbaka till tangentbor- ~~ lSvensk Tidskrift l2oo2,nr 1 l
gälla dessa herrar. Jag däremot kramar i andanom de träd som gav
papper till Sormans bok; en svensk
översättning skulle vara på sin plats.
Jacob Arfwedson Uarfwedson@
yahoo.com) är frilansskribent, tidigare forskningsansvarig vid World Association of
Newspapers.
BOKFAKTA
Författare: Guy Sorman
Titel: Le progres et ses ennemis
Förlag: Fayard, 2001
det. Solskenshistorierna är desto
fler: glada kommentarer från sjukbädden direkt efter mordförsöket,
generositet mot samhällets små
som vänt sig till presidenten med
sin sak, chosefrihet och respekt för
arbetets värde. Och häri, menar
hon, ligger förklaringen till hans
framgång. Hans karaktär är beundransvärd och den väckte människors respekt. Sådan skall man vara
om man vill utöva ett presidentskap med varaktig lyster.
Vilka mekanismer får då den
sortens människor att bekläda
maktens högsta positioner i en
modern demokrati? Se där en
fråga för statsvetarkåren att sätta
tänderna i.
Men boken om Reagan stimulerar till fler reflektioner, inte minst
kring betydelsen av fantasi. Var
går egentligen gränsen mellan att
vara visionär och verklighetsfrämmande, optimistisk och naiv? För
det känns ändå som om det verkligt stora med Ronald Reagan inte
var hans anekdotförråd och varma
hjärta, utan hans envetna övertygelse om att tillvaron kunde vara
hopskruvad på ett annorlunda sätt.
Att det inte var nödvändigt att
världen skulle vara uppdelad i
öst och väst. Att kommunismen
var ond och onödig. Att det inte
var någon naturlag som sade att
Amerikas inflation skulle vara
tvåsiffrig, arbetslöshet hög och
marginalskatterna rent Feldtskt
perversa.
Sedan 1960-talet hade det varit en självklarhet att staten skulle
växa på civilsamhällets bekostnad i
alla demokratier, och att kommunismen skulle tränga tillbaka demokratin över hela linjen. Allt fler
hade kommit att betrakta Bresjnevdoktrinen och den växande
statsmakten som naturlagar. Men
Reagan sade nej, och inte bara nej.
I motsats till tidigare generationers konservativa ledare hade han en
god aning inte bara om vad han var
emot utan också vad han var för.
Alltför många konservativa är
stora hatare. Ibland underbart drä-
pande i sina giftigheter mot tidens
sjuka men till sist ändå sterila. Reagan däremot var kalifornier, ljus
och solig, full av tro på individens
chanser och det godas möjligheter.
Hans mål låg inte bakåt, utan
framåt. Och på färden mot det
goda ville han ta människor med
sig. Med en säker formulering
skriver Noonan: ”Han var nostalgisk över hur långt han hade kommit, inte över var han hade startat.
Han trodde att de flesta amerikaner var sådana.”
Reagan ställde sin attraktiva
personlighet i tjänst hos den attraktiva iden om kraften i människors frihet och frivilliga samarbete.
Han var övertygad om att kommunismen var antimänsklig och
därmed ond, och att det var en plikt
GLOBALISERING
Reportage från en värld
i förändring
Av Karl Isaksson
Det främsta hotet mot frihandel och globalisering kommer inte från de populister som vädjar till isolationistisk
provinsialism och slåss för protektionism. Farligare är de
politiker som säger sig vara pragmatiska frihandelsvänner
men som arbetar för ”rättvis handel”
N
ÄR TV Å journalister
från the Economist
skriver en bok som
utlovar en hyllning till
fenomenet Globalisering är det
klart att förväntningarna blir hö-
ga. Och visst känner man igen
både språket och ideerna från tidningen. Global är en lättläst bok,
fylld av anekdoter och personliga
upplevelser, kryddad med slagord
som försvarar den pågående utvecklingen. Att analysen ibland är
något ytlig och argumentationen
lite osammanhängande får ses som
olycksfall i arbetet.
Författarna vill slå hål på de
myter som grumlar debatten. Att
globaliseringen har inneburit att
marknaden gjort politiken betydelselös stämmer till exempel inte.
Tyvärr skulle man kunna tillägga.
Offentliga utgifter har aldrig utgjort så stor del av BNP i västerländska länder som nu. Politiker
använder konkurrenspolitik för att
att bekämpa den. Han bad Gorbatjov att riva Muren. De världsvana flinade. Han vägrade att under Reykjavikmötets sista skälvande
minuter ge upp SDI i utbyte mot
nedrustning i Europa. De världsvana förfasade sig. Men sen hände
något nytt och intressant. Sovjetunionen gick i väggen. Muren föll.
Fantasin hade visat sig starkare än
både våldet och cynismen.
P JAnders Linder (pjanders.linder
@svensktnaringsliv.se) är chef för staben
Kommunikation i Svenskt Näringsliv.
BOKFAKTA
Författare: Peggy Noonan
Titel: When Character Was King
Förlag: Viking, 2001
motarbeta framgångsrika företag.
EU: s jordbrukspolitik är själva
motsatsen till globalisering och frihandel.
Inte heller är globaliseringen
ett predestinerat oåterkalleligt
fenomen. Det är inte första gången
vi har globalisering i världen. Förra gången, i början av förra seklet,
hävdades det att krig var omöjligt
eftersom handel och förbindelser
länder emellan var så utvecklade.
Det var fel då och det är antagligen
fel idag.
Författarna använder John
Maynard Keynes ideutveckling för
att beskriva den förra globaliseringseran världen upplevde. I början av 1900-talet var antagligen
globaliseringen mer utvecklad än
idag eftersom det då fanns färre
hinder för fri rörlighet av varor,
tjänster, kapital och framförallt av
människor. Keynes var vid den
tiden en radikal frihandelsförespråkare. I samband med första
världskriget och dess stängda gränser ändrade sig Keynes till att anse
att protektionism nog var svaret på
alla frågor. När andra världskriget
var över hindrades globaliseringen
lSvensk Tidskritt l2002, nr 1 lim

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

Läs mer

webshop_banner