Print Friendly

Per Unckel; Moderata Samlingspartiet

Av Redaktionen | 31 december 1975


1975


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

PER UNCKEL:
Moderata Samlingspartiet
Förbundsordföranden i Moderata Ungdomsförbundet Per Unekel ger i denna
artikeA sin syn på moderpartiet, M oderata Samlingspartiet. Han efterlyser en
mera offensiv attityd i vissa frågor, t. ex.
när det gäller den offentliga sektorns ökning. Han vill ha fler uttryck för en klar
framtidstro . Hans kritik är positiv, detta
så mycket mer som han kan tänka sig att
moderaterna en dag kommer att vara det
enda parti som står för en entydig ickesocialistisk politik. Detta innebär inte
att han är emot en borgerlig samverkan.
En sådan är angelägen, men inställningen hos de andra partiernas ungdomsförbund gör att det inte är säkert att den
blir möjlig.
Jämviktsriksdagens första år har ställt
Moderata Samlingspartiet – och i synnerhet Gösta Bohman personligen – inför svåra avvägningsproblem. Att döma
av opinionssiffrorna har manövrerandet
hittills lyckats förhållandevis väl. Perspektiven på längre sikt inger emellertid
vissa bekymmer.
Inget parti har som Moderata Samlingspartiet byggt en så stor del av sitt
handlande på tron att endast gemensamt
kan de tre borgerliga partierna åstadkomma en ny politisk inriktning i vårt
land. En överväldigande del av de borgerliga väljarna förefaller också att dela
denna syn. Men borgerlig trepartisamverkan fordrar medverkan från samtliga tre
partier. Om ett eller flera av partierna
väljer att gå en annan väg- som Folkpartiet så påtagligt gjort under det senaste året – blir Moderata Samlingspartiets situation svår.
Att den borgerliga samverkan framstått
och i dagsläget fortfarande framstår som
angelägen, såväl för Moderata Samlingspartiet som för många av de borgerligt
inriktade väljarna, är naturligt. Tillsammans är de tre borgerliga partierna tillräckligt stora för att erbjuda socialdemokraterna en någorlunda jämn kamp. Den
äldre generationen inom Centern och
Folkpartiet torde också ha åtskilligt gemensamt med den grundläggande åskådning som bär upp Moderata Samlingspartiet.
I ett längre perspektiv är det emellertid
långt ifrån säkert att ett nära samarbete
mellan de borgerliga partierna kommer
144
att vara möjligt. Den yngre generationen
centerpartister och folkpartister tycks –
om man nu skall våga sig på en generalisering – ha ett mycket begränsat intresse
för ett samarbete med moderaterna. CUF
och FPU torde för övrigt redan idag utöva en viss påverkan på sina äldre partibröder i en för Moderata Samlingspartiet
mindre gynnsam riktning. För Moderata
Samlingspartiet måste valet mellan egen
profilpolitik och hänsyn till trepartisammarbetet med nödvändighet bli ett bådeoch, men med en klar insikt om att de
tendenser till upplösning av det borgerliga blocket, som så tydligt kunnat förmärkas under det senaste året, med stor
sannolikhet inte är en parentes i en i övrigt klar tendens i riktning mot ett allt
intimare samarbete inom borgerligheten.
Att balansera mellan å ena sidan ambitionen att trots alla turer från Centerns
och Folkpartiets sida nödtorftigt hålla
samman den borgerliga oppositionen
inför 1976 års val och nödvändigheten
att markera en självständig moderat profil – ett verkligt alternativ och inte ett
pseudoalternativ till den socialdemokratiska politiken – är ingen lätt uppgift.
Frågan är emellertid om inte moderatema i de många dagspolitiska frågorna
uppfattar sitt eget politiska manöverutrymme inom ramen för en sammanhållen
borgerlig opposition inför 1976 års val
som mindre än det i själva verket är.
En offensiv attityd
Naturligtvis kan man hävda att ett parti,
som i rådande parlamentariska läge inte
ser någon större anledning att spela med
i den av regeringen Palme egenhändigt
regisserade ”samverkansvalsen” mellan regering och opposition, automatiskt bli
mindre intressant än partier som stämlif
ingår kompromisser med regeringen. 11
en del är säkert den minskade uppmärl
samheten för Moderata Samlingspartiet
massmedia jämfört med hur det var förd!
f
ö
t
Par år sedan ett resultat av att partit
fi
hamnat utanför det politiska kraftfäl12t
n
Men det är troligen inte hela sanningea
f<
En del av förklaringen – hur stor ku d
man naturligtvis alltid diskutera – If lå
ger också i moderata samlingspartiets eg8!
agerande.
Moderatema har naturligtvis inget ·
tresse av att stimulera gräl med de ‘
övriga borgerliga partierna. Sådant bör
största möjliga utsträckning und~
om det redan skamfilade förtroendet f&
ett borgerligt regeringsalternativ öve
vudtaget skall kunna överleva fram
1976 års val. En ökad själständighet
uppnås genom en konsekvent mark ·
av var moderatema står – inte i fö
lande till de båda övriga borgerliga
tierna utan i förhållande till sociald
kratin. Om Centern och Folkpartiet
ner det förenligt med sina intressen
attackera Moderata Sarnlingsp
därför att partiet för en konsekvent o
sitionspolitik gentemot regeringen P
är det deras sak.
Ett exempel på en attityd som
bilda skola snarare än bli undantag
Gösta Bohmans program mot inflati
förra hösten. Sådana initiativ i ange ·
gj
samhällsfrågor väcker respekt hos väljarna.
Moderata Samlingspartiet skulle säkerligen ha åtskilligt att vinna på en mera
offensiv politisk attityd. En offensiv attityd innebär också större möjligheter att
forändra samhället i den riktning man
önskar. Den defensiva attityd, som partiet dessvärre ofta har, kan på sin höjd
forhindra en förändring i en riktning
man inte önskar. I allmänhet ger den defensiva attityden endast det resultatet att
den negativa förändringen sker något
långsammare än den annars skulle ha
gjort.
Somliga skulle måhända gentemot
detta vilja hävda att ett konservativt
parti av ideologiska skäl är mindre offensivt till sin karaktär än till exempel
ett socialistiskt eller ett liberalt. Konservatismen ser inte förändringar som något
självändamål. Tvärtom ligger det ett betydande värde i att analysera och utvärdera vad som tidigare gjorts och inte
rusa åstad och förändra för förändringens
egen skull. Men den eftertanke i reformarbetet, som ligger i den konservativa
ideologin, är någonting helt annat än att
vara defensiv eller ännu värre att slå vakt
cm status quo. Konservatismen eftersträ-
var förändringar, men i en viss riktning
och på ett genomtänkt sätt.
Dm offentliga sektorn
k ideologiskt viktigt exempel på ett
litför defensivt uppträdande från Modelita Samlingspartiets sida är debatten
Clll den offentliga sektorn. Något tillspet- 145
sat – det medges gärna- har den moderata synen på den offentliga sektorn sedan
urminnes tider varit att nu har det gått
för långt. Så sa man på trettiotalet och så
säger man nu. Och förslaget till åtgärd
har alltid varit lika givet, nämligen en
minskad offentlig sektor eller åtminstone
en långsammare ökning. Man har sagt
nej eller lite mindre till socialdemokratiska förslag.
Naturligtvis ligger det åtskillig sanning i att utbyggnaden av den offentliga
sektorn gått för fort och att utbyggnaden i
många stycken skett på bekostnad av den
enskildes valfrihet. Men lösningen är
mera komplicerad än att bara säga nej.
Det allvarligaste problemet med ansvällningen av den offentliga sektorn –
en ansvällning som om socialdemokraterna får som de vill skall accentueras än
mer i framtiden – är att en så stor del
sker skattevägen. De behov, som en allt
större offentlig sektor är tänkt att tillfredsställa finns det med få undantag
knappast någon anledning betvivla. Däremot finns det anledning att allvarligt
diskutera det sätt på vilket dessa behov
skall tillgodoses.
Den viktiga frågan är hur människors
olika serviceönskemål skall kunna tillgodoses på ett sådant sätt att mesta möjliga
valfrihet säkerställs. Sannolikt är lösningen en kombination av en större privat servicesektor – en lösning som LOekonomen Rudolf Meidner inte räknar
med – och en offentlig servicesektor,
som huvudsakligen finansieras genom
marknadsanpassade avgifter. En sådan
146
kombination skulle innebära ett större
inslag av marknadsekonomi inom den offentliga sektorn och utsätta åtminstone
delar av denna sektor för en nyttig och
kostnadspressande konkurrens. De fördelningspolitiska komplikationer en utveckling i denna riktning skulle kunna föra
med sig bör det inte vara speciellt svårt
att klara genom skattesystemet. Det är
bättre att konsekvent sköta fördelningspolitiken över skatterna än att subventionera allehanda offentliga tjänster.
En sådan helhetssyn på problemen
kring den offentliga sektorn skulle vara
offensiv. Den skulle understryka att Moderata Samlingspartiet fuller väl inser
behovet av en ökad tjänsteproduktion
men vill länka denna i banor, som tillgodoser kravet på valfrihet för den enskilde.
Ägardemokrati
”Den nya individualismen” var i slagordsform en sammanfattning av kärnan
i Moderata Samlingspartiets mera ideologiskt präglade budskap. Tyvärr har inte
slagordet tillräckligt konkretiserats i politiska krav på olika samhällsområden. En
sådan konkretisering skulle ge utrymme
för ett nyskapande ifråga om synen på relationen mellan offentlig och privat sektor i samhället.
En ytterligare konkretisering av ”den
nya individualismen” skulle sannolikt
också lyfta fram ägardemokratin till ett
mera bärande inslag i en modern moderat samhällssyn. Trots att kravet på ett
spritt personligt ägande bara blir mer aktuellt med den tilltagande koncentrationen av ägande och därmed inflytande till di
stat och kommun, har man en känsla aY at
att Moderata Samlingpartiet endast talar
om ägardemokratin när man därtill anser m
sig nödd och tvungen. m;
Varför denna nödbeddhet? Ett spritt t
enskilt ägande är fortfarande den bäsla b
garantin för ett samhälle av fria och obe- s
roende medborgare. Ägardemokratin sa
en möjlighet för de många människoma al
att bli delaktiga i den framtida förma.
genhetstillväxten i samhället – inte
kollektiva former utan individuellt.
U nder året kommer LO att present
sitt sedan länge emotsedda förslag CD
löntagar- eller branschfonder. Hur d
än kommer att vara uppbyggda kan
utgå från att de kommer att förete
kollektivistiska drag. Mot en sådan k
lektiv kapitalförvaltning står det in · Et
duella förmögenhetsägandet på äg tis
mokratins grund. I år om inte förr de
te väl ägardemokratin dammas av. ett
varför alltid vänta på socialdemo tie
terna? Varför inte driva frågan på ses
hand? Föreslå egna lösningar. V an
först. ”b
Att ägardemokratin hittills inte
det gehör tanken förtjänar beror till
del på att den drivits med sådan brist
entusiasm. Men det beror säkert också
att partiet inte framstått som helt tro •
digt de gånger man faktiskt talat om
ten av att sprida ägandet. Den av m m
medborgare upplevda kopplingen
lan moderaterna och företagsamheten
varit ett hinder, för övrigt inte bara so
det gäller att ge ägardemokratin tro dr·
dighet utan överhuvudtaget för partiet
att framstå som ett parti för vanligt folk.
Politikerna – också de som i likhet
med moderaterna står för en politik som
inser betydelsen av starka företag för att
trygga välstånd och sysselsättning – bör
både vara och av medborgarna upplevas
som fristående från olika intressegrupper i
samhället. Kritik måste kunna riktas åt
alla håll när det är berättigat. När t ex
Moderata Samlingspartiet med rätta kritiserar socialdemokraterna för de tilltagande inslagen av mygel i svensk ekonomi, vore det för helhetens skull också
på sin plats att mera inträngande behandla den andra parten i myglet, nämligen
storföretagen.
Framtidstro
Ett ”ben” i en offensiv moderat politisk linje skulle kunna sammanfattas i
det en smula slitna uttrycket valfrihet –
ett begrepp som Moderata Samlingspartiet ofta använder men som behöver förses med ett mera konsekvent innehåll. Ett
annat, och idag i hög grad aktuellt
”ben” är framtidstron – inte en blind
framtidstro men ändå en vilja att gå vidare med insikt såväl om framtidens
möjligheter som om dess problem.
I det senaste årets energidebatt tycks
det ha blivit på modet att vara pessimist,
inte bara om den framtida energiförsörjningen utan om samhällsutvecklingen
överhuvudtaget. Det nuvarande samhället
– trots alla dess brister – beskrivs av
somliga som ett samhälle där välfärden
drivits för långt.
147
När riksdagen i vår tar ställning till
den framtida energipolitiken har man
bakom sig ett år som så till den grad
har präglats av framtidsnegativisterna
och konkret kärnkraftsmotståndarna, att
de opm10nsmass1ga svårigheterna är
uppenbara att ta ställning till förmån för
en utvecklingsoptimistisk linje, en
linje som skulle vara den lämpligaste för
att trygga framtida välstånd och nationellt oberoende. Den situationen borde
ha kunnat undvikas om de grupper, Moderata Samlingspartiet och andra, som
har en i grunden positiv inställning till
framtiden i tid hade bemödat sig om att
ta upp debatten. Nu har man på sätt och
vis blivit sin egen inaktivitets fånge. Underlåtenheten att i tid ta debatten har
skapat ett klimat som från taktiska utgångspunkter är sällsynt otrivsamt.
Framtiden är naturligtvis inte problemfri. I den tekniska utvecklingens spår
följer integritetsproblem som måste uppmärksammas. Men dessa problem går att
lösa och utgör ingalunda någon anledning att, som vissa vilseledda romantiker, önska sig tillbaka till en svunnen tid.
Vi kan och måste gå vidare för att lösa
stora återstående problem både här
hemma och ute i världen. Moderata Samlingspartiet har ett stort ansvar för att
framtidsdebatten ånyo hamnar ”rätt”. Att
företräda en balanserad framtidsoptimism, men också att ange lösningar på
de nya problem utvecklingen för med sig.
Att slåss för ett valfrihetens välfärdssamhälle.
148
U-landspolitik och inrikespolitik
Ur ungdomssynpunkt finns det till slut
anledning att peka på några ytterligare
frågor där Moderata Samlingspartiet
borde fundera över att ändra inställning
eller förbättra sin profil. Den första av
dessa är u-landspolitiken. Moderaterna
har under de år som biståndsdebatten
förts på allvar intagit en förhållandevis
avvaktande hållning. Senast manifesterades denna attityd när partiet godtog socialdemokraternas förslag om att uppskjuta uppfyllandet av enprocentmålet
med ett år.
En fastare hållning från Moderata
Samlingspartiet när socialdemokraterna
drog sig ur det löfte riksdagen 1968 avgav till de fattiga folken, hade varit värdefull. Den målsättning riksdagen för sex
år sedan angav kan inte rimligtvis betraktas som så fantastisk att den inte
skulle ha kunnat uppnås. Det är en förhoppning att Moderata Samlingspartiet i
fortsättningen väljer en mera u-landsinriktad linje och inte än en gång slår följe
med socialdemokraterna för en – om
man får tro vad som hittills har sagts –
betydligt lugnare utbyggnadstakt av det
svenska u-landsbiståndet än vad den uppenbara nöden ute i världen kräver.
På det inrikespolitiska planet finns
det anledning för moderaterna att ägna
ett större intresse åt frågor som rör arbetslivets förhållanden. Det går inte längre
att hävda, att arbetslivsfrågorna skall
handläggas av arbetsmarknadens parter
och att politikerna i stort sett inte har
med problemkomplexet att göra. Visserligen vore det säkerligen bäst om löntagare k~
och arbetsgivare kunde göra upp om v~
dessa frågor på egen hand, men när nu m
framförallt socialdemokraterna valt att
dra den ena arbetslivsfrågan efter deu E1
andra inför riksdagen, tvingas ocksi M
andra partier att aktivera sig. di
Moderata Samlingspartiets attityd när so
det gäller arbetsmiljö och medinflytande de
har – något tillspetsat – varit en bland- m
ning av surmulenhet och ”hit-men·int& pa
längre”. Den profilen borde ersättas av !l ti~
uttalad vilja att genomföra reformer m~ ne
syfte att skapa drägligare förhållanden 11 tie
arbetsplatserna och ge de anställda – va
inte att förväxla med de centrala löntag st<
organisationerna eller staten – möj · on
het till ett meningsfullt inflytande i fö na
tagen. m1
Bland övriga inrikespolitiska fråglf,t tig
där ett visst nytänkande är angelägll,i få
skall endast nämnas jämställdhetsfrå sei
na. Även om det inte finns anledn” ba
att rikta några avgörande invändnin up
mot det moderata programmet för r nu
ställdhet mellan könen, är det up
bart att inte minst många ungdo
uppfattar Moderata Samlingspartiet
en smula ”mossigt” när det gäller r
ställdhetsfrågor i vid bemärkelse. Pa ·
officiella uppfattning att det gäller
skapa valfrihet mellan hemarbete och fii
värvsarbete uppfattas t ex av många
en ”valfrihet att vara hemma”. Till ·
trycket av ”mossighet” bidrar s··
också partiets motstånd mot en mera
beral abortlagstiftning. På dessa områ
bör det finnas utrymme för en del ny·
kande utan att man för den skull begår
våld på den konservativa ideuppfattningen.
En positiv kritik
Moderata Ungdomsförbundet har av tradition ansetts vara det ungdomsförbund
som varit mest lojalt gentemot sitt moderparti. Den lojalitet man känt har –
inbillar jag mig – varit av värde för
partiet. Men ett parti behöver också kritik från sina närmaste. Personligen känner jag det så att Moderata Samlingspartiet idag – till skillnad från hur det har
varit åtskilliga gånger tidigare – är så
starkt att partiet tål en offentlig debatt
om den framtida politiken. Mycket sägs
naturligtvis också på de interna linjerna,
men enligt min uppfattning är det nyttigt för ett parti att i en offentlig debatt
få synpunkter från alla som är intresserade av partiets framtid. En sådan debatt kan också ge besked om hur partiet
uppfattas utifrån och därmed ge vägledning för förändringar av prioriteringar
149
och attityder. Många av de frågor jag
berört är ju just attitydfrågor. Endast i
mindre utsträckning upplever jag själv ett
behov av konkreta förändringar av partiets ställningstaganden.
Ett parti måste för sin livskraft föra så
att säga två debatter. Kortsiktigt måste
man ta ställning till alla de problem som
dagspolitiken reser. Långsiktigt måste nya
frågor och nya strategier analyseras. Åtminstone en del av den långsiktiga debatten bör man inte vara rädd för att föra
inför offentligheten.
Det är slutligen min övertygelse att
Moderata Samlingspartiet på lite sikt
kan bli ett avsevärt större parti än det är
idag. Den grundinställning som partiet
förfäktar delas av betydligt fler än 16–17
procent av svenska folket. Om mina farhågor om den kommande generationen
centerpartister och folkpartister besannas,
kommer Moderata Samlingspartiet dessutom att vara det enda parti som i framtiden står för en entydigt icke-socialistisk
politik.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner