Per Unckel; Grundläggande idéer
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
PERUNCKEL:
Grundläggande ideer
Svensk Tidskrift har vänt sig till
representanter för de tre borgerliga riksdagspartierna. De skriver här om respektive partis väg
och borgerlighetens framtid.
Moderata Samlingspartiets partisekreterare, Per Unckel, var
riksdagsman 1976-1986.
V
alet gick inte bra, vare sig för borgerligheten i allmänhet eller för
Moderata Samlingspartiet. En
undflyende socialdemokrati överlevde
med blotta förskräckelsen. Miljöpartiet
förmådde attrahera väljare som sökte nå-
got nytt.
Att socialdemokratin sitter kvar beror
inte på att det objektivt sett skulle finnas
bättre skäl för det än tidigare.Människors
föreställningar och värderingar är om
möjligt än mera icke-socialistiska idag än
tidigare. De borgerliga vågor som socialdemokratin efter varje vallyckats dödförklara, präglar väljarnas syn på den egna
och hela vårt samhälles utveckling.
Ändå vinner inte borgerligheten regeringsmakten. Här börjar förberedelserna
för 1991 års val.
(s)-politik håller inte
Socialdemokratin försökte inför årets val
att undvika nästan varje klassisk frontställning gentemot den borgerliga oppositonen. Till en del berodde detta säkert på
att man i sak insett att den egna politiken
inte höll. Men framför allt visste man att
socialdemokraterna är förlorade i en rak
debatt om sina grundläggande ideer.
När LO:s Rune Molin för något år sedan om löntagarfonderna förklarade att
man under de närmaste åren fick söka sig
fram på delvis nya vägar i avvaktan på att
klimatet skulle bli mera fördelaktigt för
de ursprungliga ideerna, säger han något
viktigt också om socialdemokraternas
strategi i stort.
1991 års val kommer säkert att uppvisa
en socialdemokrati som alltjämt väntar på
ett annat klimat. Otydligheten i de grundläggande frågorna förstärks. Språket läggs
414
om i en riktning som vädjar till borgerliga
värderingar. Med ändock i det långa loppet marginella förändringar i icke-socialistisk riktning kommer Kjell-Olof Feldt
och 90-talsgruppen inom det socialdemokratiska partiet att försöka ge en ny
socialdemokratisk framtoning trovärdighet.
I grunden förblir emellertid politiken
densamma.
En ordentlig opposition
Borgerlighetens uppgift är att visa detta,
och att göra det på ett sätt som frigör den
breda folkliga opinionen mot allt det som
går på tvärs mot vanligt folks självklara
krav. Sverige behöver en ordentlig opposition. Vår främsta uppgift är inte att spekulera i den ena eller andra positiva detaljförändringen i den socialdemokratiska politiken. Visst skall vi välkomna
också socialdemokratiska syndares omvändelse. Men vi skall framförallt hålla de
politiska strålkastarna riktade mot det
som är riktigt viktigt.
Marginalskattesänkningar – för att
bara ta ett exempel – är självklart betydelsefulla. Framförallt Moderata Samlingspartiet har anledning att känna stolthet för det sätt på vilket man fått genomslag för den mångåriga kritiken mot att
skatten äter upp nästan allt av en inkomstökning.
Ändå är det riktigt viktiga, att den socialdemokratiska staten även i fortsättningen anser sig ha moralisk rätt att lägga
beslag på en större del av löntagarnas inkomster än någon annan stat i den fria
världen.
Det är vår uppgift att se till att debatten
handlar om detta och inte om marginaliteterna.
Samhällskritiken är oppositionens huvuduppgift. På dess grund skall ett alternativ till det socialdemokratiska samhället erbjudas.
När väljarna på frågan om sin syn på
politiken upprepar sitt klassiska omdöme
att politikerna bara träter, och att det man
träter om inte angår mig, finns det skäl inte minst för Moderata Samlingspartiet att
lyssna noga.
Vi vet nämligen att en betydande del av
väljarna i värderingar och i sak ligger nära
det som moderaterna står för. Men trots
detta buntas moderaterna ihop med alla
andra.
Ett exempel från den gångna valrörelsen belyser vad detta handlar om.
Sverige behöveren ordentligopposition.
Ideologiska frågor
Klarare än någon gång tidigare ville moderaterna förändra familjernas allt mera
otrygga barnomsorgsförhållanden. Det
gemensamma borgerliga förslaget om
vårdnadsersättning var för oss bara ett
första – om än betydelsefullt – konkret
steg mot en syn på familjen där pappa och
mamma kan ta och känna sitt viktiga ansvar för sina barn.
Familjepolitiken var valrörelsens mest
ideologiska fråga. Den utmanade hela
den socialdemokratiska synen på välfärden. Pappa och mamma ställdes plötsligt
över staten och kommunen.
Ändå blev valdebatten om detta en frå-
ga om huruvida det går att leva på 41 kronor om dagen!
Av erfarenheten blir man emellertid
rik. Det går inte att vinna människors förtroende om man inte förmår föra debatten om de grundläggande problemen.
Skiljelinjen ifråga om barnomsorgen gäller inte teknikaliteten och kronor utan
fundamenta när det gäller samhälls- och
människosyn.
Det barnfamiljerna där hemma våndas
över formuleras visserligen inte i termer
hämtade ur de klassiska ideologiska skrifterna. Ändå är likväl uppgivenheten och
vanmakten en ideologisk kritik av något
som ligger bra nära den socialdemokratiska politikens kärna. Och det är uppfordran till oss andra att erbjuda något nytt.
Det går inte att vinna människors
förtroende om man inte förmårföra
debatten om de grundläggande problemen.
Som det förehåller sig med barnomsorgen förhåller det sig med nästan alla andra viktiga områden. Den tilltagande svå-
righeten att få vård i tid blottlägger t ex bit
för bit sönderfallet i det socialdemokratiska välfärdssystemets kärna. I det socialdemokratiska samhället är det ingen rättighet att få vård när den behövs – en vård
som man dessutom redan betalat för –
om man hamnat för långt bort i kön till de
offentliga inrättningarna.
Och till någon annan kan den vanlige
sjuke utan egna sparslantar inte vända sig.
Hela det nätverk av andra som skulle kunna hjälpa har det socialdemokratiska
samhället medvetet avvecklat. Det personliga och mångfacetterade har ersatts
av det stora och kollektiva – som nu bryter samman. Kvar står den enskilde övergiven av alla.
415
Visa alternativ
Att visa hur det till allt det som nu fungerar allt sämre finns ett alternativ som inte bara i enskildheter är annorlunda är en
bjudande plikt för borgerligheten. Det har
inte minst alla de människor som det socialdemokratiska samhället lämnar i
sticket rätt att kräva.
Det är ett alternativ som börjar i en helt
annan ände än den socialdemokratiska.
Det handlar om mänsklighet, om den
trygghet långt bortom det omedelbart
materiella, om hur välfärd i djupare mening helt enkelt inte kan administreras
fram. Det handlar om värden, moral och
etik.
Talar man med utländska journalister
brukar det allt som oftast heta att den
svenska debatten förs på socialdemokratiska villkor. Kanske ligger det mera i detta än vad vi inom borgerligheten ens för
oss själva har velat erkänna. Om det är så
är det inte så underligt att ett i grunden
borgerligt folk tycker att politikerna bara
bråkar om sådant som inte angår dem.
Moderata Samlingspartiet är det parti
som har de största förutsättningarna att
bryta sig ur detta schema. Att vara radikalt i ordets positiva bemärkelse. Att tala
om det som är verkligt viktigt. Att se på
vårt samhälle inte från den statliga och
kommunala horisonten utan från den civila. Att anvisa det mänskliga svaret på
människors frågor.
Borgerlighetens viktigaste uppgift
Det här är moderaternas huvuduppgifter.
I grunden borde hela borgerligheten kunna samlas kring detta. Vi står ideologiskt
– alla tre partierna- för en i grunden annorlunda samhällssyn än socialdemokraterna.
416
Inför valet 1991 vore det bra om det
politiska meningsutbytet kunde handla
om detta, mer än om det ena eller andra
kravet som finns eller inte finns i något gemensamt borgerligt manifest.
De senaste årens gemensamma borgerliga arbete har visat att vi kan kompromissa oss samman om det som skiljer oss åt.
Skall borgerligheten överhuvudtaget få
chansen att göra detta i regeringsställning
krävs det emellertid att man lyckas få visa
att man i grunden är bärare av andra och
bättre ideer än socialdemokraterna.
Läggs för mycket arbete före ett val ner på
att åstadkomma de kompromisser vi ändå
vet att vi klarar senare riskerar den politiska debatten att marginaliseras. En sådan
debatt gynnar bara socialdemokraterna –
och möjligen miljöpartiet till vilka desillusionerade väljare i så fall kan komma att
vända sig.
Om borgerligheten skall förmå ta över
1991ligger i betydande utsträckning i vå-
ra egna händer. Kravet på oss att lyckas
kommer att växa för varje år i takt med att
det socialdemokratiska samhällets brister
blir allt tydligare. Vänder sig väljarna till
andra – eller till den i valanalyserna så
berömda soffan – är det faktiskt vårt eget
fel.
Moderata uppgifter
Till slut: För Moderata Samlingspartiet
finns det vid sidan om allt detta två uppgifter som vi med stolthet och entusiasm
bär, nämligen att stå för öppenhet gentemot omvärlden och ett vaktslående om
Sveriges frihet.
Detpersonliga och mångfacetterade
harersattsavdetstora och kollektiva
som nu bryter samman.
1991 års val kommer att handla om
Europa. Vi säger ja till Europa därför att
vi känner den kulturella samhörigheten.
Vi stimuleras av de nya möjligheter europasamarbetet öppnar.
Samtidigt hävdar vi behovet av ett
strikt försvar för att skydda friheten. Det
är vi själva i vårt land som skall avgöra
vart vi vill gå och hur vårt samhälle skall
vara.
Dessa är våra uppgifter.
Grundläggande ideer
Svensk Tidskrift har vänt sig till
representanter för de tre borgerliga riksdagspartierna. De skriver här om respektive partis väg
och borgerlighetens framtid.
Moderata Samlingspartiets partisekreterare, Per Unckel, var
riksdagsman 1976-1986.
V
alet gick inte bra, vare sig för borgerligheten i allmänhet eller för
Moderata Samlingspartiet. En
undflyende socialdemokrati överlevde
med blotta förskräckelsen. Miljöpartiet
förmådde attrahera väljare som sökte nå-
got nytt.
Att socialdemokratin sitter kvar beror
inte på att det objektivt sett skulle finnas
bättre skäl för det än tidigare.Människors
föreställningar och värderingar är om
möjligt än mera icke-socialistiska idag än
tidigare. De borgerliga vågor som socialdemokratin efter varje vallyckats dödförklara, präglar väljarnas syn på den egna
och hela vårt samhälles utveckling.
Ändå vinner inte borgerligheten regeringsmakten. Här börjar förberedelserna
för 1991 års val.
(s)-politik håller inte
Socialdemokratin försökte inför årets val
att undvika nästan varje klassisk frontställning gentemot den borgerliga oppositonen. Till en del berodde detta säkert på
att man i sak insett att den egna politiken
inte höll. Men framför allt visste man att
socialdemokraterna är förlorade i en rak
debatt om sina grundläggande ideer.
När LO:s Rune Molin för något år sedan om löntagarfonderna förklarade att
man under de närmaste åren fick söka sig
fram på delvis nya vägar i avvaktan på att
klimatet skulle bli mera fördelaktigt för
de ursprungliga ideerna, säger han något
viktigt också om socialdemokraternas
strategi i stort.
1991 års val kommer säkert att uppvisa
en socialdemokrati som alltjämt väntar på
ett annat klimat. Otydligheten i de grundläggande frågorna förstärks. Språket läggs
414
om i en riktning som vädjar till borgerliga
värderingar. Med ändock i det långa loppet marginella förändringar i icke-socialistisk riktning kommer Kjell-Olof Feldt
och 90-talsgruppen inom det socialdemokratiska partiet att försöka ge en ny
socialdemokratisk framtoning trovärdighet.
I grunden förblir emellertid politiken
densamma.
En ordentlig opposition
Borgerlighetens uppgift är att visa detta,
och att göra det på ett sätt som frigör den
breda folkliga opinionen mot allt det som
går på tvärs mot vanligt folks självklara
krav. Sverige behöver en ordentlig opposition. Vår främsta uppgift är inte att spekulera i den ena eller andra positiva detaljförändringen i den socialdemokratiska politiken. Visst skall vi välkomna
också socialdemokratiska syndares omvändelse. Men vi skall framförallt hålla de
politiska strålkastarna riktade mot det
som är riktigt viktigt.
Marginalskattesänkningar – för att
bara ta ett exempel – är självklart betydelsefulla. Framförallt Moderata Samlingspartiet har anledning att känna stolthet för det sätt på vilket man fått genomslag för den mångåriga kritiken mot att
skatten äter upp nästan allt av en inkomstökning.
Ändå är det riktigt viktiga, att den socialdemokratiska staten även i fortsättningen anser sig ha moralisk rätt att lägga
beslag på en större del av löntagarnas inkomster än någon annan stat i den fria
världen.
Det är vår uppgift att se till att debatten
handlar om detta och inte om marginaliteterna.
Samhällskritiken är oppositionens huvuduppgift. På dess grund skall ett alternativ till det socialdemokratiska samhället erbjudas.
När väljarna på frågan om sin syn på
politiken upprepar sitt klassiska omdöme
att politikerna bara träter, och att det man
träter om inte angår mig, finns det skäl inte minst för Moderata Samlingspartiet att
lyssna noga.
Vi vet nämligen att en betydande del av
väljarna i värderingar och i sak ligger nära
det som moderaterna står för. Men trots
detta buntas moderaterna ihop med alla
andra.
Ett exempel från den gångna valrörelsen belyser vad detta handlar om.
Sverige behöveren ordentligopposition.
Ideologiska frågor
Klarare än någon gång tidigare ville moderaterna förändra familjernas allt mera
otrygga barnomsorgsförhållanden. Det
gemensamma borgerliga förslaget om
vårdnadsersättning var för oss bara ett
första – om än betydelsefullt – konkret
steg mot en syn på familjen där pappa och
mamma kan ta och känna sitt viktiga ansvar för sina barn.
Familjepolitiken var valrörelsens mest
ideologiska fråga. Den utmanade hela
den socialdemokratiska synen på välfärden. Pappa och mamma ställdes plötsligt
över staten och kommunen.
Ändå blev valdebatten om detta en frå-
ga om huruvida det går att leva på 41 kronor om dagen!
Av erfarenheten blir man emellertid
rik. Det går inte att vinna människors förtroende om man inte förmår föra debatten om de grundläggande problemen.
Skiljelinjen ifråga om barnomsorgen gäller inte teknikaliteten och kronor utan
fundamenta när det gäller samhälls- och
människosyn.
Det barnfamiljerna där hemma våndas
över formuleras visserligen inte i termer
hämtade ur de klassiska ideologiska skrifterna. Ändå är likväl uppgivenheten och
vanmakten en ideologisk kritik av något
som ligger bra nära den socialdemokratiska politikens kärna. Och det är uppfordran till oss andra att erbjuda något nytt.
Det går inte att vinna människors
förtroende om man inte förmårföra
debatten om de grundläggande problemen.
Som det förehåller sig med barnomsorgen förhåller det sig med nästan alla andra viktiga områden. Den tilltagande svå-
righeten att få vård i tid blottlägger t ex bit
för bit sönderfallet i det socialdemokratiska välfärdssystemets kärna. I det socialdemokratiska samhället är det ingen rättighet att få vård när den behövs – en vård
som man dessutom redan betalat för –
om man hamnat för långt bort i kön till de
offentliga inrättningarna.
Och till någon annan kan den vanlige
sjuke utan egna sparslantar inte vända sig.
Hela det nätverk av andra som skulle kunna hjälpa har det socialdemokratiska
samhället medvetet avvecklat. Det personliga och mångfacetterade har ersatts
av det stora och kollektiva – som nu bryter samman. Kvar står den enskilde övergiven av alla.
415
Visa alternativ
Att visa hur det till allt det som nu fungerar allt sämre finns ett alternativ som inte bara i enskildheter är annorlunda är en
bjudande plikt för borgerligheten. Det har
inte minst alla de människor som det socialdemokratiska samhället lämnar i
sticket rätt att kräva.
Det är ett alternativ som börjar i en helt
annan ände än den socialdemokratiska.
Det handlar om mänsklighet, om den
trygghet långt bortom det omedelbart
materiella, om hur välfärd i djupare mening helt enkelt inte kan administreras
fram. Det handlar om värden, moral och
etik.
Talar man med utländska journalister
brukar det allt som oftast heta att den
svenska debatten förs på socialdemokratiska villkor. Kanske ligger det mera i detta än vad vi inom borgerligheten ens för
oss själva har velat erkänna. Om det är så
är det inte så underligt att ett i grunden
borgerligt folk tycker att politikerna bara
bråkar om sådant som inte angår dem.
Moderata Samlingspartiet är det parti
som har de största förutsättningarna att
bryta sig ur detta schema. Att vara radikalt i ordets positiva bemärkelse. Att tala
om det som är verkligt viktigt. Att se på
vårt samhälle inte från den statliga och
kommunala horisonten utan från den civila. Att anvisa det mänskliga svaret på
människors frågor.
Borgerlighetens viktigaste uppgift
Det här är moderaternas huvuduppgifter.
I grunden borde hela borgerligheten kunna samlas kring detta. Vi står ideologiskt
– alla tre partierna- för en i grunden annorlunda samhällssyn än socialdemokraterna.
416
Inför valet 1991 vore det bra om det
politiska meningsutbytet kunde handla
om detta, mer än om det ena eller andra
kravet som finns eller inte finns i något gemensamt borgerligt manifest.
De senaste årens gemensamma borgerliga arbete har visat att vi kan kompromissa oss samman om det som skiljer oss åt.
Skall borgerligheten överhuvudtaget få
chansen att göra detta i regeringsställning
krävs det emellertid att man lyckas få visa
att man i grunden är bärare av andra och
bättre ideer än socialdemokraterna.
Läggs för mycket arbete före ett val ner på
att åstadkomma de kompromisser vi ändå
vet att vi klarar senare riskerar den politiska debatten att marginaliseras. En sådan
debatt gynnar bara socialdemokraterna –
och möjligen miljöpartiet till vilka desillusionerade väljare i så fall kan komma att
vända sig.
Om borgerligheten skall förmå ta över
1991ligger i betydande utsträckning i vå-
ra egna händer. Kravet på oss att lyckas
kommer att växa för varje år i takt med att
det socialdemokratiska samhällets brister
blir allt tydligare. Vänder sig väljarna till
andra – eller till den i valanalyserna så
berömda soffan – är det faktiskt vårt eget
fel.
Moderata uppgifter
Till slut: För Moderata Samlingspartiet
finns det vid sidan om allt detta två uppgifter som vi med stolthet och entusiasm
bär, nämligen att stå för öppenhet gentemot omvärlden och ett vaktslående om
Sveriges frihet.
Detpersonliga och mångfacetterade
harersattsavdetstora och kollektiva
som nu bryter samman.
1991 års val kommer att handla om
Europa. Vi säger ja till Europa därför att
vi känner den kulturella samhörigheten.
Vi stimuleras av de nya möjligheter europasamarbetet öppnar.
Samtidigt hävdar vi behovet av ett
strikt försvar för att skydda friheten. Det
är vi själva i vårt land som skall avgöra
vart vi vill gå och hur vårt samhälle skall
vara.
Dessa är våra uppgifter.