Print Friendly

Per Unckel; Det står en air av arrogans kring Carl Tham

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DET STÅR EN AIR AV ARROGANS
KRING CARL THAM
PER UNCKEL
Kombinationen av personlig arrogans och socialistisk politik har gjort Carl Tham
tU/ universitetsvärldens ovän nummer ett.
D
et står en air av arrogans runt utbildningsminister Carl
Tham. Och av
nonchalans och
självgodhet. Han är en slags prototyp
for makt när den är som sämst.
Carl Tham är minister for andra
gången och for sitt andra parti. Förra
gången det begav sig var han folkpartist. Under folkomröstningen om
kärnkraften 1980 blev han god vän
med Ingvar Carlsson, sägs det. Det
lär ha varit den vänskapen som forde
Tham åter till regeringen och till utbildningsdepartementet.
Vad annars kunde det vara?
Tham har nu inte bara blivit socialdemokrat så där i största allmänhet
utan en socialdemokrat med mycket
tydliga socialistiska övertygelser.
Kombinationen av personlig arroPER UNCKEL är riksdagsman för
moderatema och f d utbildningsminister.
gans och dirigistiska ambitioner har
på fYra år gjort honom till universitetsvärldens ovän nummer ett.
Högre utbildning och forskning
tillhör en regerings mera känsliga
områden. Inom dessa sektorer har en
stor del av det mänskliga skapande
som avgör hela nationers framgång
sin hemvist. Bryts dynamiken sönder
går växtkraften forlorad.
Växt är per definition individuell.
Den är därfor också mångfacetterad.
Den kan inte kommenderas fram,
men väl kuperas. Överhetens respekt
och uppskattning, t o m uppmuntran, också av det till synes irrationella behövs om kraften i kunskapsutvecklingen skall kunna upprätthållas.
Fondstriden
Exemplen är otaliga på hur utbildningsministern direkt har utmanat
själva fundamenten i det skapande
samhället. Striden om löntagarfonderna är kanske det allra tydligaste.
Med alla till buds stående medel skulle det pluralistiskt nyskapande som de
SVEN SK TID S KRI FT
nya forskningsfonderna skulle medverka till bringas åter under statlig
överhöghet.
Till en början framstod Thams forsök att fordärva forskningsstiftelsernas
arbete som i forsta hand en slags
hämndaktion. Efter all kamp om löntagarfonderna skulle minsann inga
oåtkomliga stiftelser till slut ta hand
om pengarna. Pengarna till pensionä-
rerna eller till statsskulden eller till
vad som helst, bara inte till forskningen. Så löd stridsropet.
Efterhand visade det sig emellertid
att än viktigare än att byta ändamål
med pengarna var själva den statliga
kontrollen över alla väsentliga forskningsmedeL Det faktum att någon
annan än regering och riksdag fattade
beslut om forskningens inriktning
blev for Tham till slut outhärdligt.
Politikens primat fick inte ifrågasättas.
I kampen for statskontrollen över
stiftelserna gick också en viktig del av
den svenska grundforskningsfinansieringen forlorad. Balansen mellan det
25
grundläggande å ena sidan och det hjärtigt medgav att det inte var får liga grundforskningsråden hårdbanstrategiska å den andra rycktes sönder.
Trots att forskningsstiftelserna
konstruerades får att vara ett verktyg
i mångfaldens tjänst dras de alltså nu
allt tätare in till staten. På direkt eller
indirekt order från regeringen skall
de finansiera sådant som Tham vill se
genomfört, men som han inte lyckas
vigga pengar från finansdepartementet får. Man tager vad man haver,
oavsett regler och alldeles bortsett
från vems pengar det egentligen är.
Det senaste i raden av exempel utgörs av regeringens direkta uppmaning till de högskolor Tham vill göra
till universitet att ur de ändå alltjämt
formellt fristående stiftelserna söka
stöd får uppbyggnaden av forskningskapacitet, trots att just sådant
stöd står i direkt strid med stiftelsernas statuter.
Ofria universitet
Samrna tendens att öka statskontrollen över högre utbildning och forskning går igen också i andra åtgärder.
Den nya regeringen hade knappt
hunnit in på ämbetsrummen förrän
Tham beordrade politiker tillbaka in
i universiteten och högskolornas styrelser, samtidigt som lärosätena förlorade rätten att själva avgöra vilka antagningskrav de ville ställa på de nyanlända studenterna.
Senare har universiteten och högskoloma också fatt politiskt utsedda
styrelseordföranden i stället får rektorerna. Anna Hedborg vid Uppsala
universitet, som vid tillträdet öppen- 26
hennes kompetens på området som
hon tillsatts, kan tjäna om en illustration till hur Carl Tham och regeringen tänker. Utnämningspolitiken
når ett högstämt crescendo när Tham
till ordfårande i styrelsen får högskolan i Malmö utnämner sin egen statssekreterare.
Att det kvalitetskontrollerande och
fristående kanslersämbetet uppepå
alltsammans avvecklats visar – om
någon nu tvivlat – att ideer om andras inflytande än statsrådets sitter
trångt i Carl Thams föreställningsvärld.
Alla dessa enskildheter fullföljs just
nu med ett statligt utredande i skymundan, vars syfte är att ge staten ett
generellt ökat inflytande över forskamas prioriteringar. l utredningsdirektiven heter det bl a:
”Utfornmingen av styrning och
resurstilldelning bygger på de fårhållanden som var får handen när nuvarande system infördes. Någon metod
får omprövning eller fårändringar
beroende på erfarenheter är inte utvecklad. Det finns anledning att analysera hur systemet svarar mot statsmaktemas önskemål och riktlinjer.”
Jo, jo. Avsikten kan inte döljas.
”Statsmakternas önskemål. ….”.
Staten i forskningshänseende, det är
Carl Tham det.
Grundforskningen
Den som vill styra över forskarna är
naturligtvis heller inte intresserad av
att ge det riktigt fria kvalitetssökandet
det spelrum det behöver. Att de statSVENSK TIDSKRIFT
tats under de fYra senaste åren är därfår knappast förvånande, men väl
djupt oroande.
En del av åderlåtningen av grundforskningen drabbar till råga på allt
det mest avancerade internationella
forskningssamarbetet. Sammantaget
riskerar detta att leda till att Sverige
på några ra år mäler sig ur viktiga delar av det internationella forskningsgemenskapen, samtidigt som vi svälter ut det egna fria kunskapssökandet,
ur vilken all vetenskap hämtar sin nä-
nng.
Mycket dummare än så kan inte ett
statsråd bete sig. Till råga på allt verkar det roa Carl Tham att se hur omgivningen upprörs!
Logiken
Det finns naturligtvis en slags yttersta
logik i det som nu sker inom utbildningen och forskningen. Raden av
disaströsa ställningstaganden är inte
ett utslag av nyckfullhet utan av en
fundamental brist på respekt får kunskapens värden och får rättsstatens
principer. Carl Thams kamp får kontrollen över de fria forskningsstiftelserna respekterade inte ens grundlagen. Helst ville han socialisera alltsanm1ans, men fick nej av lagrådet.
Regeringen fick nöja sig med att socialisera styrelserna, vilket ju inte är
så pjåkigt det heller.
Det är får övrigt en gåta att lagrå-
det kunde vara så godtroget att det
t o m självmant pekade ut denna senare väg får Tham att fa som han ville.
?
z
>
tn
z
o
(l
J:
o
tn
3:
o
?
>
-l
z
Car\ \hanl
-SVENSK TIDSKIUFT
Principiellt är lättsinnet infor rättsstatens krav de Thamska ministerårens allvarligaste facit. På ett annat
plan är emellertid den totala oformå-
gan att forstå kunskapsbildningens
villkor lika allvarlig.
Aterttpprättad socialism
Sverige befinner sig i en hårdnande
kunskapskonkurrens. Kan inte denna
klaras på ett framgångsrikt sätt kan
inte heller välståndet hävdas. Den extra fallhöjd Sverige en gång hade är
forbrukad.
De länder som idag är de mest
framgångsrika hyllar minst av allt nå-
gra socialistiska ideal. Istället visar sig
konkurrens, pluralism och frihet vara
precis så välståndsskapande värden
som socialismens antagonister alltid
hävdat.
Det Carl Tham och regeringen nu
forsöker göra är att återupprätta de
socialistiska och statsdirigistiska principerna i Sveriges forskningspolitik,
principer som en hel värld i övrigt i
sonligheterna söker sig nya hemvister. De stora internationella foretagen
expanderas utomlands istället for i
Sverige.
Att Carl Tham vet vad han gör far
man utgå från. Mera tveksamt är det
om det socialdemokratiska partiet vet
om det. Socialdemokratin har ju under många år torkats ut på sin intellektuella kraft – och som nytillskott
fatt Tham istället. Kanske är det så
enkelt att dennes signalord – mera
”Det står en a1r
av arrogans runt utbildningsminister Carl
Tham. Och av nonchalans och självgodhet.
Han är en slags prototyp för makt när den är
som sämst.
”stat, planering, komvux, snarare än
svårbegriplig forskning – känns igen
snabb takt överger. Det kan inte an- som gamla och goda inom partiet
nat än sluta illa. och att han därfor antas ha rätt också
Tecknen härpå syns redan vid .ho- i sak. Ingen verkar bry sig om att kolrisonten. De mest framgångsrika per- la.
28
SVENSK TIDSKRIFT
Även om brotten mot rättsstatens
principer och växtens drivkrafter är
det principiellt mest intressanta och
alarmerande är det till slut omöjligt
att forbigå de mera personliga ”ledaregenskaper” statsrådet är utrustad
ned.
Dyrt ta sig ton
Det finns ett tydligt drag av ”government by fear” i Carl Thams sätt att
bete sig. Universitetet drar sig for att
hävda sitt genuina och frihetliga intresse därfor att de vet – eller misstänker – att de i så fall kommer att
straffas genom mindre penningtilldelning. I Carl Thams Sverige tar
man sig inte ton om man har en avvikande uppfattning. Det är helt enkelt for dyrt.
Att det forhåller sig så säger fOrfå-
rande mycket om hur den demokratiska maktutövningen kan spåra ur.
Det säger emellertid också åtskilligt
om hur beroende av staten lärosätena
har konmilt att bli.
Att bryta denna dubbla vanmakt är
ett viktigt argument for att i höst ge
Sverige en ny regering.
>
‘T1
‘T1
m
7″
z
>
m
z
o
()
:t
o
m
s:
o
:>:
7″
>
-l
z

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner