Print Friendly

Per-Magnus Emilsson; Sture Eskilsson

Av Redaktionen | 31 december 1990


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENSNAMN
PER-MAGNUS EMILSSON:
Sture Eskilsson
”Njaa. Riktigt så är det nog inte.”
”Nu förhåller det sig så här.”
Överord har sällan varit Sture
Eskilssons starkalsvaga sida.
Lugnt och metodiskt – ofta utmanande lågmält har han nu under snart ett
kvarts sekel bakom kulisserna initierat,
stimulerat och regisserat övergången till
Sverige efter socialdemokratin.
Min första kontakt med Sture kom
efter studentrevolten 1968. Tre unga studentpolitiker hårt engagerade i frågor om
demokrati, miljö och U-hjälp traskade
runt i näringslivet för att försöka få företagen att begripa sig på politik.
Efter ett misslyckat besök på Industriförbundet – varför minns jag inte – så
hamnade vi – Anders Wijkman, Carl
Bildt och undertecknad – hos SAF.
Biträdande informationschefen Sture
Eskilsson tog emot och förklarade hur
saker och ting hänger ihop.
”Ni förstår pojkar”, sa Sture.
”Företag måste faktiskt gå med vinst
för att de ska kunna finnas kvar. Och det
går inte att höja lönerna snabbare än produktionen. Gör vi det blir pengarna bara
fler men mindre värda. Och när lönsamheten sjunker så stiger arbetslösheten.”
Så fick vi unga världsförbättrare en första lektion i att grunden för välfård ligger i
näringslivet.
Två år senare blir Sture – efter att
SAFs ledning tvekat ett halvår – chef för
vad som då hette Avdelningen för samhällskontakt
Men målmedvetenheten och intensiteten bakom lågmäldheten sopade snabbt
undan alla tveksamheter.
Varför ska näringslivet informera? var
titeln på Stures första skrift där han presenterade en långsiktig strategi för att
ändra Sverige.
Utåt märktes det i kampanjer som ”Bekämpa inflationen”, ”Sätt fart på Sverige”,
”Satsa på Dig själv” och ”Fri Företagsamhet- Bra för Sverige”- bara för att nämna några exempel.
Rapporter,analyser, tidskrifter, böcker,
Tv, radio och video.
I en kombination med målmedvetenhet i budskap har Sture under åren utnyttjat och kombinerat alla olika informationstekniker. Han är mästare i den svåra
konsten att kommunicera och övertyga.
Långt bortom reklamens värld.
Fondfrågan är bara ett exempel.
Redan i början på 70-talet tog Sture
fram material om kapitalbildning och
ägande. Men SAF var då en organisation
som ställde sig neutral i frågor om ägande
så inget publicerades.
När Meidner så kom med sina första
ideer var det Sture som fokuserade motståndet och redan från början slog fast att
alternativet till löntagarfonder är att inte
ha löntagarfonder. Allt medan folkpartiet
och Waldenströmska utredningen accepterade socialistiska problemformuleringar och kom med det ena fantasifyllda
alternativet efter det andra.
Sture drev outtröttligt kampen mot
fonderna och fick, när Curt Nicolin blev
SAF-ordförande, det kraftfulla stöd som
behövdes.
Segrar har många fäder. Och visst var
det många som bidrog till vändpunkten 4
oktober 1983 när 100 000 tågade mot
socialism och fonder.
Men det var Sture som stod för iden
och som visste att tiden var mogen. Det
jäste i landet.
Tanken på stor demonstration a la
”bondetåg” hade Sture haft länge. Vid ett
448
strategimöte i Tylösand juni 1983 bestämde han sig och ringde Gunnar Randholm, som sedan skrev till SAF som under sommaren samlade alla näringslivsorganisationer bakom 4 oktoberkommitten.
Att gå emot andras förslag är en sak.
Men Sture är också en av pelarna bakom
det positiva alternativet.
SAFs 75-årsjubileum och SAF-kongressen 1977 blev det första steget till att
ta tillbaka problemformuleringsprivilegiet Kongressen 1980 kommer nog i
framtiden att betraktas som en lika viktig
vändpunkt som 4 oktober.
Det var då som de första tankarna på
att montera ner den offentliga sektorns
monopol på vård och utbildning väcktes.
Men tiden var inte riktigt mogen. Attackerna på SAF växte till storm. Utan Curt
Nicolins kraft kunde SAF då ha vandrat
ut i förhandlingarna och korporativismens kvicksand.
SAF låg lågt några år. Det dröjde 4 år
till nästa kongress. Socialdemokraterna
och LO vädrade morgonluft. Iden med
fonderna aktiverades.
De borgerliga förlorade 1982 års val.
Sture började bygga upp Timbro. Satsade på kvalificerad information. På en
näringslivets tankesmedja och eget förlag.
Marknadsekonomiskt alternativ för Sverige (MAS) inrättades. Dit knöt han
Bengt Westerberg några år innan denne
blev partiledare.
I dag verkar funderingarna 1980 inte
speciellt uppseendeväckande. Vad som
1980 var ”reaktionära ideer” är i dag ”socialdemokratisk” politik.
Nu vid fyllda 60 år har Sture förflyttat
basen för Sveriges förändring till Näringslivets Fond. Lika lågmält. Lika intensivt.
Lika framsynt. Och lika osjälviskt. För
Sture är en av de få personer som alltid
satt sak i främsta rummet.
Stures lågmälda övertygelse vinner i
längden. Hans exempel är en nyttig erfarenhet för alla som arbetar med tidshorisonten nästa kvartal eller nästa val.
Sture Eskilsson – bra för Sverige – var
rubriken på den skrift som Sture fick på
sin 50-årsdag 1980.
1990 blev titeln – Sture Eskilsson –
bra för Sverige II.
Vi är några som redan funderat på vad
det ska stå i hyllningsskriften när Sture år
2000 fyller 70 år.
Titeln är dock klar:
Sture Eskilsson – bra för Sverige m.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner