Print Friendly

Per Heister; I Göteborg sa man nej till hela skiten

Av Redaktionen | 31 december 2001


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

praktiska projekt han drev visade sig
också misslyckade- omorganiseringen av NHS, byggandet av de så kallade
tower blocks (betonghus i tätorter) som
han genomförde under sin tid som
bostadsminister under Macmillan, de
miljoner han som industriminister
under Thatcher till ingen nytta lät
regna över företag som British
Leyland och British Steel (trots att han
hade lovat att skära ner utgifterna).
Under sina sista år upprepade han ofta
i intervjuer och samtal att han nog inte
hade varit någon vidare politiker- han
förstod sig aldrig egentligen på politikens sätt att fungera, tyckte han.
Hans insatser låg på ett annat
plan- som idegivare och inspiratör.
Men Joseph underskattade sig själv.
Det finns mycket att lära av honom.
Hans ihärdighet, hans envisa hävdande av det han trodde på, hans
övertygelse att det enda som på sikt
kan dra upp människor ur fattigdom
och elände är marknadsekonomi,
frihet och politisk demokrati – inte
statsunderstöd och bidragssystem –
och inte minst hans vilja att erkänna
sina egna fel och brister och lära av
sina misstag- alltsammans är viktiga lärdomar för många.
statsvetarna Andrew Denham
och Mark Garnett har skrivit en läsvärd, utförlig, välformulerad, väldokumenterad, noggrann och av allt
att döma utomordentligt vederhäftig bok – åtminstone som politisk
biografi betraktad. Inte ett möte har
glömts bort, inte en promemoria har
lämnats oläst. Vartenda steg Keith
Joseph tog under sin politiska karriär
följs och kommenteras.
Vad som saknas är en tydlig bild
av Keith Joseph utanför politiken.
Den enda aspekt av hans liv utanför
regeringskanslier och valkampanjer
som berörs med någon utförlighet
är hans stora cricketintresse – han
var en ivrig och talangfull cricketspelare i ungdomen och behöll sitt
EU-KRITIKEN GRANSKAD
I Göteborg sa man nej
till hela sl<iten
Av Per Heister
V
ANDRINGSSÄGNERNA
från EU-motståndets
dagar har ersatts med
globaliseringsfiendernas myter om allt.
En Pejling från Timbro är kortare
än en traditionell debattbok men
betydligt utförligare än debattartiklar
eller till och med bastanta essäer i
Svensk Tidskrift. I behändigt fickformat finns nu Pejling nr 36 i vilken
journalisten Marika Ehrenkrona rappt
och rykande aktuellt granskar ED-kritiken från tiden för folkomröstningen
och fram till nu, till Göteborg.
Självklart är det i backspegeln och
med facit i hand hon tar itu med nejsidans myter och skräckscenarier från
då. Rädslan för att tyskar skulle köpa
upp alla röda stugor i Småland och
invadera naturen, skövla våra svampoch bärställen var en grundpelare i
kritiken den gången. Det är svårt att
sälja ödetorp i Småland till svenskar
eftersom de oftast vill kunna bada
och fiska i kusttrakterna. Men det är
inte längre tyskar som står först i kön
för våra torp utan allt fler danskar tar
sig hit nu när bron över Öresund förbättrat kommunikationerna.
intresse för spelet hela livet. Men
man får veta mycket lite om hans
familj, hans intressen och annat som
kan fördjupa bilden. Vad Denham
och Garnett däremot är angelägna
om att betona är Josephs mera
excentriska drag. De försummar få
tillfällen att beskriva hans märkliga
beteende och anlägger ofta ett lite
obehagligt moraliserande tonfall.
Det är tråkigt eftersom det tenderar
att förringa Keith Joseps insatser och
hans enorma betydelse. Boken är
trots denna invändning nödvändig
läsning för alla som intresserar sig
för modern brittisk politik.
Cecilia Brinck (cbrinck@bahnhof.se)
är frilansskribent, redigerare och översättare.
BOKFAKTA
Författare: Andrew Denham &
Mark Garnett
Titel: Keith Joseph
Förlag: Acumen, 200 l
Och när det inte är Dannebrogen
som vajar från torpens flaggstänger
är det den svenska flaggan, trots
hotet att den skulle ersättas med
EU:s blåa stjärnduk. Cyklar med fotbroms säljs fortfarande trots skrämselpropagandan om att det skulle
börja säljas barncyklar som liknade
dem på kontinenten, med handbroms men utan vår traditionella
fotbroms. Kunderna vill inte ha
cyklar utan fotbroms och därför säljs
det ungefär samma cyklar som förr.
Trots att vi är med i EU.
Vi har inte heller blivit ett
katolskt land, Kalles kaviar finns
kvar, vi har inte importerat massarbetslöshet, livsmedlen har varken
blivit dyrare – tvärtom billigare –
eller sämre. Svenska djur tvingas inte
äta kadavermjöl och vi har inte blivit
med kärnvapen.
Nej-sidan hade fel i det mesta.
Så gled kritiken över i en ny fas,
motståndet mot euron. Också här är
O:J
o:
(””)
A”
([)
……
lSvensk Tidskrift l2001, nr 41 m
l….
Q)
…::.::
u
😮
cc
det rädsla och den sämsta sortens
konservatism som styr. Ehrenkrona
argumenterar i EMU-frågan med en
parallell till hur man valt att samordna tiden. I vad som är bokens
absolut bästa kapitel, lärt och stimulerande, berättas hur järnvägen
gjorde det nödvändigt att ställa
klockorna på samma sätt inom hela
Sverige, hur livet förenklats genom
att vi samordnat skrivandet i Europa
så att vi använder samma alfabet och
samma siffror, hur vi samordnat
mått och vikter. Visst kunde vi konkurrensutsätta den franska arkivmetern men bättre ändå vore att hålla
oss till den som förvaras i Paris och
ägna våra krafter åt att konkurrera
om att springa hundra meter.
Kravallerna vid ED-toppmötet i
Göteborg var delvis en fortsättning
av ED-kritiken men nu med facit i
hand. Den byggde på sentiment av
rädsla för det stora och främmande
samtidigt som den lämnat de felaktiga enskildheterna för nya och globala myter. Från rätt preciserad rädsla för enskildheter har man nu tagit
steget till att vara emot ”hela skiten”,
konstaterar Ehrenkrona.
När detaljargumenten fallit blev
kritiken mot EU inte bara mer generell utan dessutom mindre demokratisk. Och här lägger inte författaren
fingrarna emellan när hon påpekar att
det inte är ett dugg tjusigt med engagerade ungdomar om de är engagerade för fel sak, och att det inte kan
SPIONSKANDALEN
IB och socialdemol<raterna
Av John Magnus Lindberg
‘ ‘
~~l:ö~:~s:
1
~N[~:~
!B-affären. Ar det
motivet bakom
Enn Kokks bok
VITBOK- militärens hemliga nätverk
i arbetarrörelsen?
IB blev ett starkt negativt inslag i
1998 års socialdemokratiska valrö-
relse. Förra statsrådet Annika Åhnberg har beskrivit statsminister
Göran Perssons reaktion så här: ”!Baffären engagerade honom däremot
inte alls. Den tråkade ut honom.
Och han förstod inte varför den
skulle tränga sig in i hans valrörelse. Den hade ju inte alls med honom
och hans regering att göra.”
Men lika fullt var det hans regering som sagt nej till en sanningskommission för den hemliga säkerhetstjänsten. Efter valet behövde den
socialdemokratiska ledningen inte
någon djuplodande eller tidsödande
valanalys för att handla. Två till tre
veckor efter valet fattade partistyrelsens VU två beslut: en sanningskommission skulle tillsättas och Enn Kokk
skulle få i uppdrag att skriva en vitbok om socialdemokraterna och IB.
Den socialdemokratiska vitboken är en partsinlaga i IB-frågan.
Författaren säger att partiet med sin
vitbok ville ”visa sin goda vilja” och
lägga alla papper på bordet. Alla de
papper som för övrigt ställts till
kommissionens, den statliga säkerhetstjänstkommissionen under ledning av Gunnar Brodin, förfogande.
I Enn Kokks bok förekommer
ingen dokumentation, ingen hänvisning till formella beslut eller överenskommelser. Författaren har genomfört ett drygt femtiotal delvis mycket
utförliga intervjuer med personer
inom parti och fack som haft kontakt
med eller varit anställda inom IB.
På så sätt kan författaren kringgå
mlSvensk Tidskrift l2001, nr 41
accepteras att man bränner andras
egendom bara för att man är aderton
år. Det var inte ok eller förmildrande
när man krossade skyltfönster och
stack affärer i brand i Tyskland på 30-
talet och det är inte mer ok i Göteborg 2001. Och det konstaterandet
riktar sig inte bara till Attac och deras
vänner i rånarluvor utan i minst lika
hög utsträckning till de politiker som
slätar över och ”förstår’:
Per Heister (pheister@europarl.eu.int)
är redaktör för Svensk Tidskrift.
BOKFAKTA
Författare: Marika Ehrenkrona
Titel: Granskning av ED-kritiken
Förlag: Timbro, 200 l
kärnfrågan: Hur startade denna !Baffär, vilka fattade beslut, vilka bar
ansvaret? Praktiskt taget alla som var
med och hade insyn i dessa frågor är
döda och onåbara för intervjuaren.
Han har fått nöja sig med de intervjuades andrahandsuppgifter och
hörsägner.
Ett undantag – och ett exklusivt
sådant- finns dock med, !B-chefen
Birger Elmer. Denne intervjuades
svårt cancersjuk hösten 1999 endast
några veckor före sin död. Enn Kokk
låter Elmers utsaga gälla utan närmare analys eller utvärdering.
I denna tunna tråd hängs den
militära ledningen ut som initiativtagare och ansvarig för IB och dess
åsiktsregistrering.
De många intervjuer som författaren genomfört och som helt dominerar boken ställer stora krav på den
läsare som söker sammanhang och
överblick. Det går emellertid att utifrån den sammanbindande texten
och med referenser till intervjuerna
fastslå en rad för !B-affären avgö-
rande förhållanden.
Först och främst fastslår Enn
Kokkatt bakom !B-affären fanns en
grupp ”mycket ledande socialdemokrater” som inte bara kände till IB

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner