Per Heister; Det blir alltfler taskiga halvproffs i politiken


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Det blir alltfler taskiga
halvproffs i politiken
l av Per Heister
Våra folkvalda blir allt mindre representativa för oss väljare.
De är i växande utsträckning försörjda av politiken i stället för förtroendemän
för det arbetande folket. Tar vi bort politiska sammanträden på dagtid och
ersättning för förlorad arbetsinkomst blir det genast bättre.
A
v region Skänes 149 fullmäktigeledamöter
kan 34 klassas som privatanställda, 39 definieras som heltidspolitiker och de resterande 76 är antingen offentliganställda, pensionärer eller studerande.
Av de 39 heltidspolitikerna-här ingår några partianställda och någon ombudsman på hyresgäströrelsen
-är 13 regionräd medan flertalet är kommunalräd i
hemkommunen.
HINN ER D E MED JOBBET?
Men hur mänga av de 11Ofritidspolitikerna hinner sköta
sitt civila jobb vid sidan av politiken? Fullmäktige sammanträder cirka 10 gånger om året och partigrupperna
samlas för arvoderade förmöten lika mänga gånger om
året. Här försvinner således 20
Det stora flertalet ledamöter har sin bas i den egna
kommunen. Några av dem som presenterar sig som
byggnadsarbetare, tandläkare och läkare- och som jag
räknat som privatanställda ovan- är i själva verket hårt
belagda med uppdrag i kommunfullmäktige och nämnder. Någon är dessutom pensionerad frän riksdagen och
kan ägna sig helt åt politiken utan att behöva arbeta för
brödfödan.
Jag har mer av en slump tagit region Skäne som
exempel. Inte för att det är särskilt illa där utan faktiskt
för att regionens hemsida presenterar ledamöterna med
titlar- de flesta i alla fall- och för att arvodesreglementet
var enkelt att komma åt. (Det är för övrigt anmärkningsvärt hur uselt kommunernas hemsidor presenterar sina styrande församlingar och ingen av de jag letaarbetsdagar- eller fyra arbetsveckor
-för fritidspolitikern.
”… hur många av de 110
de på berättade om arvodena.)
Det skall också sägas att andelen
heltidspolitiker naturligtvis är större i landsting och regioner än i
kommunerna eftersom det ofta
anses viktigt att tunga kommunalgubbar möts i landstinget. ArvodeDessutom måste ju olika nämnder och styrelser fyllas med ledamö-
ter. Regionens olika sjukvärdsdistrikt
och diverse övriga beredningsorgan
kräver att de alla tar på sig uppdrag
fritidspolitikerna hinner
sköta sitt jobb?”
som ordförande, vice ordförande, andra vice ordförande eller som vanlig ledamot. 19 sädana uppdrag är så
omfattande att de har fasta arvoden på mellan 88 000
och 132 000 kronor. Till dessa ersättningar skallläggas
sammanträdesarvoden som uppgår till 738 kr för halvdag och 996 för heldagssammanträde. Det blir snabbt
ytterligare 10-20 000 kronor per är.
Ytterligare fem tar på sig uppdrag som ger 18 450
kr/månad, det vill säga 221400 per är. En arvoderas med
177 000 kr/är. Ordföranden i NV Skänes sjukvärdsdistrikt arvoderas med 265 000 kr/är. För dessa utgår inga
sammanträdesarvoden när de sammanträder inom sitt
ansvarsområde.
na är naturligtvis också högre i
landsting och större kommuner än i små kommuner
som Höör och Norberg.
Det är klart att det behövs heltidsarvoderade politiker i såväl regioner, som landsting och kommuner. Hur
mänga kan man säkert diskutera men i sädana gigantiska förvaltningar som det ofta handlar om behöver de
folkvalda ordentligt med tid för att kunna ha kontroll
och insyn i verksamheten. Det är självklart ett demokratiskt problem att bara några fä representanter för väljarna har en chans att sätta sig in den verksamhet de alla
styr över men det är inte ämnet för den här artikeln.
För att undvika onödiga missförständ kanske det är
lika bra att nu också fästa på papper att jag tror det är
o(O
3
o
:;>::;-
……
Q)
,……
lSvensk Tidskrift l2oo1,nr 1lm
…..ro
lo….
…:::.::
o
E
(J)
o väldigt få som blir fritidspolitiker för att det ger arvoden. Jag tror att nästan alla gör det för att de vill påverka samhällsutvecklingen men kanske också för att ta ett
ansvar. Och för de allra flesta fortsätter det att vara
huvudsaken i det politiska engagemanget.
ALLTFLER BLIR PROFFS
Här skall i stället diskuteras det demokratiska problemet med att allt fler fritidspolitiker faktiskt blir deltidsoch ibland heltidsproffs i politiken utan att det var
meningen. Och att allt färre kan vara fritidspolitiker.
Problemen är två:
De som upphör att vara entusiastiska lekmän och
blir beroende av politiken för sin försörjning.
De som inte kan ta så mycket tid som de övriga eftersom de då inte kan sköta sitt arbete.
lig verksamhet är medarbetarna alltför ofta utbytbara.
Om en lärare är borta tisdagar för politiska uppdrag är
det ju bara att sätta dit en vikarie. Samma sak gäller för
poliser och sjukvårdspersonal.
I privat verksamhet finns naturligtvis också fortfarande löpandebandproduktion men den blir alltmer
ovanlig. Särskilda kompetenser utvecklas och efterfrå-
gas i allt högre tempo. Och den särskilda kompetensen
kan inte ersättas en dag i veckan eller två. Privata företag
kan inte slarva med produktionen eller missköta sina
kunder och hänvisa till att Kalle och Lisa tyvärr var borta
i slutet av förra veckan för att det var budgetting. Då
förlorar företaget sina kunder. Och Lisa och Kalle förlorar jobbet.
SAMMANTRÄDEN PÅ DAGTID
Jag tror att det är två sidor av
samma mynt.
”Sammanträden med folk- Villkoren för fritidspolitiken förändras också på annat sätt än att det
blir arvoderat. Det blir alltmer sammanträden på dagarna. Det brukar
i högstämda sammanhang hävdas
att man inte orkar gå på sammanträden på kvällstid efter en lång dag
på jobbet och att det tar för mycket
De som blir beroende av politiken utgör det största problemet.
Den ordförande i en relativt liten
nämnd i region Skåne – eller i var
och av landets knappt tre hundra
kommuner och tjugotalet landsting
valda på kommunal- och
landstingsnivå bör
förbjudas på dagtid.”
– som får ett månadsarvode om 7380kronor får också
ersättning för förlorad arbetsförtjänst. I region Skåne
kan man få upp till 7,5 basbelopp i ersättning för förlorad arbetsinkomst- det är 276 000 kr/år.
Det betyder att arvodet på 7 380 tillsammans med
sammanträdesarvoden från regionfullmäktige, gruppmöten samt möten i den aktuella nämnden på minst
2 500 kronor i månaden skallläggas ovanpå lönen. Det
kommunala arvodet blir alltså en löneförhöjning på
l O000 kr i månaden i det här fallet.
Det är lätt hänt att det blir några ytterligare uppdrag
och några ytterligare arvoden. Och rätt många fritidspolitiker har högre arvoden än så.
För att göra rätt för 10000 kr/månad i arvoden bör
man ju sätta av så mycket tid att det nog får anses gå en
arbetsdag i veckan förutom kvällar och helger. Kanske
behöver till och med två dagar i veckan avsättas till de
politiska uppdragen om de är så väl arvoderade. I det
närmaste halvproffs i politiken alltså.
Ordförandena i Stockholms 21 stadsdelsnämnder har
13 000 kronor i månadsarvode och det måste räknas som
minst två arbetsdagar- det vore naturligtvis helt orimligt att ersättning med 13 000 kronor motsvara enbart
en arbetsdag i veckan- det skulle ju omsatt i heltid bli
65 000 kronor i månadslön.
Hur går det för den som är borta från jobbet en dag
eller två i veckan? I offentlig sektor brukar det tyvärr
ofta vara enkelt att vara borta. Det är ju bara att sätta in
någon annan på den tiden. För arbetsledningen i offentkraft från familjeliv att behöva vara borta en eller ett par
kvällar i veckan. Och så är det säkert. Kan man få full
lön och arvode därtill är det skönt att slippa ta kvällarna i anspråk. De går nog till en del åt för partimöten
ändå.
Det blir mer demokratiskt om alla har tid att gå på
politiska sammanträden brukar det heta. Och så blir det
dagtid med full ersättning och arvode.
En grupp som säkert driver på för dagsammanträ-
den är alla de heltidsarvoderade. Och de berörda kommunaltjänstemännen. De håller ju på med politik hela
dagarna och tvingas sedan gå på möten med fritidspolitiker på kvällarna. Det lockar att lägga kommunfullmäktiges sammanträden på dagtid, och kommunstyrelsen och dess arbetsutskott. Och alla de andra nämnder
och organ där kommunalrådet och tjänstemännen förväntas vara med.
Så sitter vi då med fritidspolitiker som har hyggliga
extraknäck i sina uppdrag och utför dem på dagarna i
stället för att sköta sina jobb.
Det säger sig självt att de blir allt mindre efterfrågade på sina arbeten, kommer efter i karriären och får det
relativt sämre. De privatanställda märker detta tydligare- där räknas inte lönen upp efter tjänsteår utan efter
prestation- och drar sig i allt större utsträckning ur. Om
de alls kommer in från början.
I region Skånes fullmäktige är redan nu mindre än
25 procent privatanställda och många av dem är sällan på
jobbet.
f.m lSvensk Tidskrift l2001, nr 1 l
Så sitter vi då med fritidspolitiker som har hyggliga extraknäck i sina uppdrag och utför dem på dagarna i
ställetför att sköta sina jobb.
DE SOM INTETRIVSPÅ JOBBET
Kvar kommer vi att sitta med förtroendevalda som flyr
till nämnder och styrelser för att de inte trivs på jobbet
eller inte behövs och för att de är beroende av inkomsterna av politiken som extraknäck. Och studenter och
pensionärer som kan planera sin tid och för vilka uppdragen – utan ersättning för förlorad arbetsförtjänst –
ger ett hyggligt tillskott i kassan.
Och tillskottet i kassan som ersättningen till fritidspolitiker ger är ett ytterligare demokratiskt problem. För
den som har 100 000 kronor i tillskott- och det är alltså inte ovanligt- blir frågan om omval naturligtvis inte
bara en fråga om möjlighet att förbättra samhället. Det
blir ju en ekonomisk katastrof om valet går dåligt eller
gruppledningen inte uppskattar det arbete man utför.
Omval till samma uppdrag eller lika välarvoderade blir
ett överlevnadsvillkor.
Och självfallet behöver det inte vara ett extraknäck
som ger bortåt l O000 i månaden. De allra flesta skulle bli
beroende också av extraknäck på 2-3 000.
Fritidspolitiker med så tung uppdragsportfölj att det
börjar närma sig heltidsuppdrag, utan att han eller hon
valts till det, är särskilt besvärliga. De saknar trygghetssystem och om inte deras partikamrater är helt hjärtlö-
sa får de uppdrag som plockas ihop så att de skall göra
det möjligt att leva på dem. Och innehållet eller deras
förmåga att sköta dem blir andrahandskrav.
Heltidspolitiker har och bör ha fallskärmar som gör
att de kan bytas ut eller kan leva även efter att de förlorat val.
Det brukar inte skrivas om det men alla som varit
aktiva i politiska partier vet att möjligheterna att betala
amorteringarna på huset ofta är ett lika tungt argument
som önskan att göra en insats när nämnduppdrag skall
återbesättas.
I USA är det en samhällelig plikt att engagera sig.
Den som är framgångsrik i sin civila gärning anses skyldig att göra en insats för samhället, i politiken, i välgö-
renhet, i kyrkan eller pro bono i sitt civila arbete. Amerikanska företag uppmanar som regel sina anställda att
engagera sig.
Så är det inte i Sverige men länge ansågs det nog som
en samhällelig skyldighet att engagera sig som förtroendevald. Detta håller nu på att förbytas i sin motsats. Privatanställda flyr från engagemang i politiken eftersom
det kräver så mycket arbetstid att det inte går att förena
med en framgångsrik karriär på jobbet. Och arbetsgivarna undviker att anställa politiskt aktiva…
FRITIDSPOLITIK PÅ FRITIDEN
Vill vi ha det så? Vill vi ha ett negativt urval av förtroendevalda? Vill vi ha företrädare som tvingas bli lojala
med systemet i rädsla för att annars inte bli omvalda?
Alla som håller på med politik, på alla nivåer, vet att
det är så här. En del bryr sig säkert inte om det men
många grubblar mycket över hur det kan bli bättre.
Det finns ingen enkel lösning, men det finns flera
vägar som måste beträdas: Den politiska sektorn måste
minskas så att den kan överblickas och styras. Det krä-
ver decentralisering av beslut till allt lägre nivåer till allt
mindrebyråkratier-kanske kan en del byråkratier därmed avvecklas helt.
Fritidspolitiker måste, vidare, återgå till att vara fritidspolitiker. Sammanträden med folkvalda på kommunoch landstingsnivå bör förbjudas på dagtid.
De poster som kräver heltidspolitiker bör definieras
bättre och kanske skall de väljas genom personval. Men
det måste göras tydlig åtskillnad mellan heltidsuppdrag
och fritidsuppdrag.
Om inget görs kommer våra fritidspolitiker snart att
förtjäna det förakt som ibland träder fram. Vi är inte
där ännu men det är hög tid att vi tar tag i detta grundläggande demokratiska problem.
PS
Jag har haft uppdrag- och arvoden- i Hälso- och sjukvårdsnämnd, som suppleant i landstinget, som nämnd
ordförande, ledamot av kommunstyrelse och kommunfullmäktige.
Per Heister (pheister@europarl.eu.int) är redaktör för Svensk
Tidskrift.
lSvensk Tidskrift l2oo1, nr 1lDJ