Print Friendly

Per Heister; Att veta vad man vill och inte vill

Av Redaktionen | 31 december 2003


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

PER HEISTER OM
att veta vad man vill och inte vill
B
orgerliga partier runt Europa visar upplösningstendenser.
Det är inte så konstigt. De består av individualister som ogärna inordnar
sig i kollektiv.
Partier är kollektiv. De behövs för att kämpa för
gemensamma mål. Inte annars. För socialister är de
kollektiva gemensamma målen enkla. Majoritetens
rätt. Många borgerliga har glömt varför partierna
finns och varför de själva håller på, kanske inte ens
reflekterat över det.
Moderaternas föregångare bildades för att stå
emot socialismen, risken för majoritetsförtryck och till försvar för individens rätt.
Offentlig och facklig makt började
inskränka möjligheterna att sluta individuella avtal, det vill säga inskränka kontraktsrätten som är central i ett liberalt
samhälle. Det offentliga övertog makt från
enskilda genom att dra in alltmer i skatt.
S
OCIALISMENS ideer led 1989 spektakulära
nederlag vid muren i Berlin och vid gränsen mellan Österrike och Ungern. Sedan dess tror
ingen riktigt att någon är så dum att han är socialist. Ja, många är till och med lätt överseende med
riksdagsledamöter som kallar sig kommunister.
Väldigt få tror att Göran Persson förespråkar
socialism. Förutom moderaterna var det ju bara
Göran Persson som sa nej till buffertfondsocialismen.
Övriga trodde inte att LO ville så illa som det lät.
Och vi hör det ofta; alla är egentligen överens om
att skatterna bör sänkas. För socialister är det bara
väldigt lågt prioriterat och antagligen kommer det
aldrig att ske, men de säger att de vill. Och många vill
ju gärna tro dem.
Om alla säger att de vill sänka skatten, om alla
säger att vi skall få välja skola för våra barn och satsar
på vårdskolaomsorg så blir det oklart vad som skiljer
partierna. Politik blir en pragmatisk fråga om management. För väljarna blir politiken obegriplig.
I
SKUGGAN AV SOCIALISMENS NEDERLAG har brittiska
tories i tio år bråkat om huruvida Tony Blair är
skogstokig socialist längst där inne eller egentligen är
en god tory.
IIJ lSvensk Tidskriff l2ooJ, nr 21
Och under tiden blandar man och byter partiledare. Och man ägnar huvuddelen av kraften åt hur
de gör sig i tv. Inte själva affärsiden. Vad vill vi? Vad
vill vi ändra på? Vad är viktigt?
Moderaterna är på väg åt samma håll. Alltför lite
kraft läggs vid att resonera om vad som är viktigt i
politiken. Vad man vill åstadkomma med sitt engagemang. Ber man 50 moderata förtroendevalda att
definiera vad som driver dem i deras politiska engagemang får man minst 25 olika svar. Antagligen fler.
P
OLITIKEN HAR BLIVIT en kamp Om mig själv och
min plats. Också det nya halvhjärtade valsystemet
med personvalsinslag har uppmuntrat sådana tendenser. I Stockholm slogs ingen i valrörelsen för
moderaterna utan alla för sig själva. På Mikael Söderlunds torgmöten delades det ut flygblad för just
honom, på Kristina Alvendals för henne och på Bo
Lundgrens för Kicki Axen-Olin. Den som ville jobba
för moderaterna hade ingen kampanj att delta i. Vilket budskap om moderaterna som nådde väljarna är
oklart.
Och om borgerligheten inte tror att socialdemokraterna vill det de faktiskt åstadkommer – kollektiv
makt över individen, manifesterad i världens högsta
skatter – kommer borgerligheten att vara vilse i sin
politiska gärning. Då blir politiken ett sällskapsspel
där man slåss om att administrera den socialstat som
tar hand om dryga 54 procent av allt vi arbetar ihop.
Och hur kul och viktigt blir det för väljarna?
I brist på konflikt med politiska motståndare ägnar
man sig åt interna strider om det krympande antalet
förtroendeuppdrag.
Om moderaterna inte tar sig tid att reda ut och
bli överens om partiets affärside och konkurrensfördelarna på marknaden hjälper det inte att byta partiledare. Då blir den nya offer för samma olösta konflikter som den nuvarande.
Per Heister (pheister@europarl.eu.int) är redaktör för
Svensk Tidskrift.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner