Per Dahl; Vild historia
1992
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
TILLSIST
PER DAHL:
Vild historia
B
lir museernas historieprojekt
”Den svenska historien” ett nytt
Svenska folkets underbara öden av
Grirnbergs eftertr & Co, med bibehållna
nyvässade nationella pekpinnar? Kritiker,
som journalisten Anders Bjömsson, har
ställt sig avvaktande till den stora kulturpolitiska satsningen med start Sverige
runt i mars 1993.
Sannolikt ligger det ett slags radikal
och liberal vilsenhet inför historieintresset under kritiken. Innebär inte den starka
och ökande nyfikenheten på svensk historia ett avståndstagande från tanken på det
universella? Varför skall vi fåsta oss vid
det som skiljer oss från människor av
annan nationalitet och med andra
modersmål?
Bar en besökare vid årets bokmässa på
dessa farhågor fick han nog dem bekräftade. Historiska romaner, bildverk och
mer faktatyngda arbeten exponerades i
rnässtånden. Hallen där rnuseiprojektet
skulle diskuteras fylldes till bristningsgränsen av 400 åhörare ur Kultur- och
Mediasverige. Herman Lindquist betonade vikten av att varje tid skrev sin egen
historia. storsvensk kulturell självtillit inför internationaliseringens alla krav?
Men fördornarna korn även på skam.
Diskussionen om projektet gav samtidigt
plats för ett vitalt försvar för historia som
obändigt forskningsfålt av Eva Österberg
och Svante Nordin, den senare idehistoriker. Nordin tog sin utgångspunkt i den
brittiska tolkningsdiskussion, som uppkommit efter historikern Herbert Butterfields The whig interpretation of history
från 1931.
Skall vi bedöma historiska skeenden
med facit i hand, frågade sig Butterfield.
Får händelserna sin betydelse, viktiga
som perifera, genom att relateras till vår
egen samtid? Kan man urskilja en historiens huvudfåra? Butterfield spetsade till
frågan: består aktörerna i Englands historia av framsynta, frihetsälskande och förtänksamma protestanter, i takt med historiens puls, ställda mot kungatrogna, katolskt fårgade bakåtsträvare, ivrigt stretande in på utvecklingens stickspår? Är
Gud whig? Vad vi inte tar hänsyn till, hävdade han, är att det först är vårt samtidsperspektiv som får oss att tilldela vissa utvecklingstendenser rangen av stambana,
medan andra degraderas till stickspår.
Men vilken anledning har vi att tro att vår
samtid är mer ”naturlig” än den som av
någon anledning inte blev av?
Paul Johnsons nyutkomna Det modernas födelse är sannolikt en god exponent
för denna whigtolkning av historien.
Historiens skeende får enligt Johnson ett
centrum i den snabbt industrialiserade
och gradvis allt mer demokratiska anglosaxiska världen. I periferin – Ryssland,
Japan, Latinamerika – återfinns röttema
till dagens konflikthärdar. Där åtföljs inte
modem industriell och administrativ teknik av etablerandet av västerländska
rättsstater. Är centrums utveckling därför
mer ”naturlig” än periferins? Johnson
”skriver väl och övertygande, men det gör
även hans äldre kollega David Hurne.
Dennes History of England angreps från
alla läger. Hurne kallades den ”ateistiske
jakobiten” -hans framställning präglades
av viljan att visa de goda intentionerna
hos såväl parlament som stuarttrogna.
Historiens förlopp är hos Hurne en av alla
oförutsedd biverkan.
Men varför skall vi då intressera oss för
historia om inteför att veta varför det blev
som det blev? Kanske i samma anda som
440
målaren von Dardels valspråk ”Varför
inte tvärt om?” Att vi kunde ha varit människor i ett helt annat samhälle om inte
om hade varit borde åtminstone göra det
lättare att visa tolerans.
Historia är för viktigt för att lämnas enbart åt akademiska historiker, hävdade
Paul Johnson under sitt Sverigebesök.
Säkert har han rätt, utan t ex Herman
Lindquist skulle projektet ”Den svenska
historien” inte ha kommit igång.Men man
bör nog betona ordet enbart. Vilka skulle
annars hindra oss från att bygga vår bild
av historien på våra egna, säkert högst
tidsbundna fördomar?
Ge Svensk Tidskrift som julklapp!
Presentkort rekvireras genom att
prenumerationsavgiften 1993, kr 255:-
insättes på Svensk Tidskrifts postgirokonto
nummer 7 27 44-6.
Ange på girokupongen namn och adress både på er
själv och mottagaren.
–
PER DAHL:
Vild historia
B
lir museernas historieprojekt
”Den svenska historien” ett nytt
Svenska folkets underbara öden av
Grirnbergs eftertr & Co, med bibehållna
nyvässade nationella pekpinnar? Kritiker,
som journalisten Anders Bjömsson, har
ställt sig avvaktande till den stora kulturpolitiska satsningen med start Sverige
runt i mars 1993.
Sannolikt ligger det ett slags radikal
och liberal vilsenhet inför historieintresset under kritiken. Innebär inte den starka
och ökande nyfikenheten på svensk historia ett avståndstagande från tanken på det
universella? Varför skall vi fåsta oss vid
det som skiljer oss från människor av
annan nationalitet och med andra
modersmål?
Bar en besökare vid årets bokmässa på
dessa farhågor fick han nog dem bekräftade. Historiska romaner, bildverk och
mer faktatyngda arbeten exponerades i
rnässtånden. Hallen där rnuseiprojektet
skulle diskuteras fylldes till bristningsgränsen av 400 åhörare ur Kultur- och
Mediasverige. Herman Lindquist betonade vikten av att varje tid skrev sin egen
historia. storsvensk kulturell självtillit inför internationaliseringens alla krav?
Men fördornarna korn även på skam.
Diskussionen om projektet gav samtidigt
plats för ett vitalt försvar för historia som
obändigt forskningsfålt av Eva Österberg
och Svante Nordin, den senare idehistoriker. Nordin tog sin utgångspunkt i den
brittiska tolkningsdiskussion, som uppkommit efter historikern Herbert Butterfields The whig interpretation of history
från 1931.
Skall vi bedöma historiska skeenden
med facit i hand, frågade sig Butterfield.
Får händelserna sin betydelse, viktiga
som perifera, genom att relateras till vår
egen samtid? Kan man urskilja en historiens huvudfåra? Butterfield spetsade till
frågan: består aktörerna i Englands historia av framsynta, frihetsälskande och förtänksamma protestanter, i takt med historiens puls, ställda mot kungatrogna, katolskt fårgade bakåtsträvare, ivrigt stretande in på utvecklingens stickspår? Är
Gud whig? Vad vi inte tar hänsyn till, hävdade han, är att det först är vårt samtidsperspektiv som får oss att tilldela vissa utvecklingstendenser rangen av stambana,
medan andra degraderas till stickspår.
Men vilken anledning har vi att tro att vår
samtid är mer ”naturlig” än den som av
någon anledning inte blev av?
Paul Johnsons nyutkomna Det modernas födelse är sannolikt en god exponent
för denna whigtolkning av historien.
Historiens skeende får enligt Johnson ett
centrum i den snabbt industrialiserade
och gradvis allt mer demokratiska anglosaxiska världen. I periferin – Ryssland,
Japan, Latinamerika – återfinns röttema
till dagens konflikthärdar. Där åtföljs inte
modem industriell och administrativ teknik av etablerandet av västerländska
rättsstater. Är centrums utveckling därför
mer ”naturlig” än periferins? Johnson
”skriver väl och övertygande, men det gör
även hans äldre kollega David Hurne.
Dennes History of England angreps från
alla läger. Hurne kallades den ”ateistiske
jakobiten” -hans framställning präglades
av viljan att visa de goda intentionerna
hos såväl parlament som stuarttrogna.
Historiens förlopp är hos Hurne en av alla
oförutsedd biverkan.
Men varför skall vi då intressera oss för
historia om inteför att veta varför det blev
som det blev? Kanske i samma anda som
440
målaren von Dardels valspråk ”Varför
inte tvärt om?” Att vi kunde ha varit människor i ett helt annat samhälle om inte
om hade varit borde åtminstone göra det
lättare att visa tolerans.
Historia är för viktigt för att lämnas enbart åt akademiska historiker, hävdade
Paul Johnson under sitt Sverigebesök.
Säkert har han rätt, utan t ex Herman
Lindquist skulle projektet ”Den svenska
historien” inte ha kommit igång.Men man
bör nog betona ordet enbart. Vilka skulle
annars hindra oss från att bygga vår bild
av historien på våra egna, säkert högst
tidsbundna fördomar?
Ge Svensk Tidskrift som julklapp!
Presentkort rekvireras genom att
prenumerationsavgiften 1993, kr 255:-
insättes på Svensk Tidskrifts postgirokonto
nummer 7 27 44-6.
Ange på girokupongen namn och adress både på er
själv och mottagaren.
–