Print Friendly

Per Anger; Varför ryssarna tog Raoul Wallenberg

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

PER ANGER:
Varför ryssarna tog
Raoul Wallenberg
Frågan om varför ryssarna
arresterade Raoul Wallenberg
återkommer ständigt. l en nyutkommen bok hävdar historikern
Bernt schiller att misstanken att
Wallenberg var spion för USAs
räkning inte var huvudorsaken.
Per Anger som arbetade med
Raoul Wallenberg i Budapest
under andra världskriget awisar
schillers teorier.
Ambassadör Per Anger är ordförande i Svenska Raoul Wallenberg-Föreningen.
N
är det gäller Raoul Wallenbergs
öde är en ständigt återkommande fråga varför ryssarna arresterade honom, varför de förgrep sig på en
svensk diplomat som under kriget ledde
en svensk humanitär aktion för de ungerska judarna.
En allmänt vedertagen teori är att man
från sovjetisk sida misstänkte Wallenberg
för spioneri, vilket bestyrkts av de förhör
som dåvarande NKVD (sedermera KGB)
anställde med Wallenbergs medarbetare i
Budapest samt sedan med honom själv i
fängelset i Moskva.
Till en början var det nog så att ryssarna aldrig kunde fatta att svenska diplomater med risk för eget liv frivilligt stannade
kvar på krigsskådeplatsen ”bara” för att
rädda judar. Med sin nära nog paranoida
misstänksamhet drog man snabbt slutsatsen att svenskarnas humanitära verksamhet blott och bart var en täckmantel för
spioneri mot Sovjet. Eftersom Wallenberg var primus motor i den svenska
hjälpaktionen koncentrerades misstänksamheten på honom. När han dessutom
vid de första kontakterna med NKVD
förklarade att han avsåg kvarstanna i
Ungern för att reorganisera hjälparbetet
(den s k Nansenplanen) ökade förmodligen den ryska misstänksamheten.
För vems räkning spionerade nu Wallenberg enligt ryssarna? Eftersom han
skickats till Ungern på amerikanskt och
judiskt initiativ och amerikanerna via sin
hjälporganisation ”War Refugee Board”
finansierade Wallenbergs verksamhet var
han naturligtvis i ryska ögon engagerad av
den amerikanska underrättelsetjänsten.
Kanske han också med tanke på den kontakt han i sitt arbete hade med nazisterna
också spionerade för tyskarna.
Enligt ett efter kriget offentliggjort dokument från amerikanska State Department rörande Raoul Wallenberg-aktionen var Raouls kontaktman vid USA:s
ambassad i Stockholm under kriget Iver
Olsen inte endast War Refugee Boards
representant utan också agent för den
amerikanska underrättelseorganisation
OSS – föregångaren till CIA. Raoul och
även jag uppehöll kontakt med denne rö-
rande hjälpen till judarna, men ingen av
Ryssarna kunde nog aldrig fatta att
svenska diplomater med risk för
eget liv frivilligt stannade kvar på
krigsskådeplatsen ”bara” för att
rädda judar.
oss kände då till hans dubbla roll. Detta
förhållande hade däremot ryssarna med
all säkerhet kännedom om. Det faktum
att amerikanerna var att betrakta som allierade fäste man förmodligen ingen större vikt vid, ej heller gjorde man någon
skillnad mellan humanitär verksamhet
och underrättelsetjänst.
I en nyutkommen bok av historikern
Bernt Schiller (Natur och Kultur 1991)
har denne ytterligare utvecklat teorin om
anledningen till fängslandet av Wallenberg. För författaren är anklagelsen för
spioneri inte huvudorsaken. Ryssarna
skulle ha trott att Wallenberg var inblandad i en storpolitisk konspiration mellan
nazisterna och de kapitalistiska och judiska krafterna mot Sovjetunionen för att få
till stånd en ensidig kapitulation i väst.
schiller syftar härvid på bröderna Jacob
och Marcus Wallenbergs kontakter med
västmakterna, Jacobs förbindelse med
den tyska motståndsrörelsens man Gör- 59
deler och de tyska försöken till separat
fred med de västallierade- ett skräckscenario för Sovjet. Ryssarna inbillade sig att
Wallenbergarna inklusive Raoul var aktivt engagerade i dessa försök bakom
ryssarnas rygg. Denna teori är i hög grad
långsökt och inte ny. Den har förts på tal
redan i flera böcker om Raoul Wallenberg
som utkom i början på 80-talet, bl a John
Biermans bok ”En hjälte i vår tid” och
Kati Martons ”Wallenberg”.
Ambassadör Leif Leifland skriver i en
recension av schillers bok (SvD den 25/
11-91) att denne helt uppenbart är inne
på ett villospår. Leifland påpekar det
goda förhållande som existerade mellan
bröderna Wallenberg och Madame Kollontaj, sovjetiskt sändebud i Sverige under kriget. ”När Madame Kollontaj på vå-
ren 1945”, säger Leifland, ”flyttar tillbaka
till Moskva föreslog hon den sovjetiska
regeringen att den skulle låta Stockholm
förstå att någon av bröderna Wallenberg
skulle vara välkommen till Moskva som
svensk minister när det blev aktuellt med
byte på beskickningschefsposten. En så-
dan propå skulle hon självklart inte ha
vågat framföra om det inte var så att de
båda bröderna fortfarande åtnjöt respekt
och förtroende i Moskva”.
Jag håller före att ryssarna inte behöver
göra några djupdykningar i det storpolitiska skeendet under andra världskriget för
att motivera fängslandet av Wallenberg.
För dem var som ovan utvecklats anklagelsen att han var amerikansk spion tillräcklig. Möjligen kan också förekomsten
av falska skyddspass som på svarta börsen kan ha sålts till nazister ha bidragit till
ryssarnas allmänna misstänksamhet mot
Wallenberg.
Schiller kan i avslutningen av boken
60
inte undgå frestelsen att spekulera i vad
som hänt Wallenberg. Han återger rapporten från fängelseläkaren Smoltsov till
säkerhetschefen Abakurnov enligt vilken
Wallenberg skulle ha dött av hjärtinfarkt
den 17 juli 1947. ”Allt talar för”, säger
schiller ”att dokumenten är äkta”.
Varken svenska regeringen eller Wallenbergs familj har någonsin accepterat
denna version. Det är beklämmande och
ofattbart hur svenska historiker, först Villius och nu Schiller, på lösa grunder envist
fortsätter att stödja denna ryssarnas dödförklaring av Wallenberg, när man till och
med från de sistnämndas sida numera
undviker att referera till den. Redan vid
vårt besök i Moskva i oktober 1989 erkände ryssarna att rapporten som dödsattesten inte hade något legalt värde, eller
som de då uttryckte saken under våra diskussioner: ”Då inte något annat bevis är
tillgängligt om Raoul Wallenberg, betraktar vi detta papper, ehuru inte juridiskt
bindande, som bevis”. Under de nu pågå-
ende överläggningarna inom den nyligen
tillsatta officiella svensk-sovjetiska undersökningskommissionen rörande Wallenberg har Smoltsovrapporten överhuvudtaget inte kommit på tal. Kanske man även
på rysk sida insett att den är falsk och inte
längre går att åberopa?
Mot bakgrunden av de lögner som under årens lopp presterats av Sovjet rörande Raoul Wallenbergs öde är det därför
Raoul Wallenbergs kontaktman vid
USA:s ambassad i Stockholm var
också agent för föregångaren till
CIA.
positivt med den nya öppenheten från
rysk sida. Kommissionen arbetar förutsättningslöst, sägs det. En rad dokument
har redan framlags för offentligheten,
men ännu inga bevis om Wallenbergs
död. I avsaknad av sådana bevis är och
förblir arbetsteorin på svensk sida att
Raoul Wallenberg fortfarande kan vara
vid liv i den sovjetiska gulagen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner