Print Friendly

Pengar är inte allt…

Av Dick Kling | 19 oktober 2012

Den som har en bruttolön på 25 000 kr i månaden betalar 17 200 kr i skatt varje månad, enligt en undersökning från Swedbanks institut för Privatekonomi. Men undersökningen ger ingen vidare förståelse för vad vi egentligen får för pengarna, menar Dick Kling.

”Pengar är inte allt, särskilt inte när skatten är dragen” sade Tage Danielsson en gång i tiden. Han får sannolikt medhåll av den person som har en bruttolön på 25 000 kr i månaden och som betalar 17 200 kr i skatt enligt Swedbanks Institut för Privatekonomi. I en färsk rapport därifrån undersöks skattebelastningen för två typhushåll och vad de får för skatten. Om den som läser detta själv tjänar 25 000 kr i månaden och inte känner igen siffrorna kan jag upplysa om att i skatten ingår de löneskatter arbetsgivaren betalar in och den moms handlaren betalar in till staten. Men de pengarna har ju faktiskt också slitits ihop av Swedbanks typlöntagare. Om det i stället hade varit en typföretagare som fakturerade 25 000 i månaden inklusive moms hade det sett ännu värre ut…

Vad får då vår löntagare för sina 17 200 skattekronor? Det har Swedbank räknat ut i massor av tabeller, ända fram till begravningsavgiften på 60 kronor. 4 300 kr går till ålderspension, 1 167 kr går till äldreomsorg, 967 kr går till grundskola, 683 kr till funktionshindrade, 175 kr till rättsväsendet, 208 kr till försvaret, osv i ett knappt fyrtiotal olika poster. Det är verkligen ingen ointressant läsning, men den lämnar mig inte klokare än när jag började. Jag betalar 200 kr i månaden till trafik och infrastruktur av min 25 000-kronorslön. Kanske jag gärna skulle betala 100 kr mer i månaden till det om jag slapp stå och vänta i timmar på perrongen i snö och kyla. Och 466 kr per månad för att sonen får gå i gymnasiet känns inte dyrt. Och i princip känns nästan allting i tabellerna bra och viktigt och värt någon extra krona. Kan det bero på att det är något fel på tabellerna?

Jag hittar inga rubriker i tabellerna med heliumballonger till Tillväxtverkets fester, ingen underrubrik till pensioner om spritskåpen på AP-fonderna. Inte heller något om kommunernas arenabyggen, dåliga affärer vid privatiseringar, pengar från försäkringskassan till bedragare, egna små nobelfester i statliga fonder och alla övriga missförhållanden som media har rapporterat om. De återfinns nämligen inte i den offentliga sektorns informationsmaterial om vart skatten tar vägen.

Maria Ahrengart som gjort Swedbanks studie säger att den är en väg att öka förståelsen för vad vår välfärd faktiskt kostar. Men nej, den är en guide till under vilka rubriker våra skatter sorteras. Den säger inget om vad vår välfärd kostar. Den 25-åring som tjänar 25 000 kr i månaden och betalar in 4 300 kr till ålderspension har ingen aning om hur pensionen ser ut om 40 år. Och de 350 kr i månaden som går till rubriken Familj och barn – hur påverkar de välfärden? Det är väl bra med familjer och barn, men varför ska det kosta en ung skattebetalare 350 kr i månaden?

Det går inte att bedöma skatters angelägenhet genom att läsa rubriker i offentliga budgetar. För det krävs en helt annan analys där grundfrågan är vad vi måste finansiera gemensamt och vad vi kan hantera själva. Där är det möjligt att ta ställning. Det gör också Maria Ahrengart i en puff på nätet:

”Ett lagstyrt sparande över livet kanske är det bästa för de flesta av oss.” Ja, med den inställningen får man också betala in 17 200 till våra politiker på en 25 000-kronorslön.

Dick Kling är styrelseordförande i Skattebetalarnas Förening.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner