Print Friendly

Peeter Luksep; Rapport från ett okänt Europa

Av Redaktionen | 31 december 1993


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

RAPPORT FRÅN ETT OKÄNT
EUROPA
AV PEETER LUKSEP
Vitryssland och Ukraina är två europeiska länder som vill bli kända och respekterade isin egen
rätt, inte enbart genom Moskva-ko”espondenters glasögon. Det skriver Peeter Luksep som
efter en bilresa i området också gör några rtiflektioner om chockterapins betydelse i det
postsovjetiska samhället.
D
et vitryska språket existerar! När Vitryssland
blev självständigt vid
Sovjetunionens upplösning i december 1991 fylldes västliga
media med uppgifter om det vitryska
språkets och det vitryska folkets obefintlighet. Språket skulle talas enbart av en
handfull gamlingar på landsbygden, nå-
gon nationell vitrysk identitet existerar
inte, sades det.
Mot denna bakgrund blev besöket i
Minsk och resan överden vitryskalandsbygden en omturnlande upplevelse.
Varenda skylt, det vill säga varenda gatuskylt och vägskylt och butiksskylt,
utommöjligen någotmycketstenhugget
monument, var på vitryska. Det avslöjas
bland annat av vissa skillnader i det
kyrilliska alfabetet: vitryssar skriver med
PEETER LUKSEP är moderat riksdagsledamot.
latinskt i och inte med kyrilliskt i.
Samtliga, jag understryker samtliga, politiker som vi träffade talade åtminstone
sinsemellan vitryska. skillnaden mot
ryska är föralldel inte så stor, kanske
något som mellan norska och svenska,
men skillnaden är tydlig. Bland annat
harvitryskan påfallande mångafler låneord från tyskan, som möjligen förmedlats via polska språket.
Det är sant att det vitryska språket var
starkt tillbakaträngt för några år sedan. I
Minsk lär endast en femtedel av skolorna ha varit vitryska på senare delen av
1980-talet. Men denna förryskningsatte
in rätt sent och den nådde aldrig in i
hemmen. På i stort sett ett år harvitryskans position återställts. Nu lär det till och
medvara så, att ryssarna i Vitryssland har
”förvitryskats”.
Det vitryska språket har i modern tid
inte varit statsspråk, men på senmedelti- 190 SVENSK TtoSKiliFT
den var det faktiskt statsspråk i
storfurstendömet Litauen. Banden med
Litauen, och i någon mån också Polen, är
fortfarande mycket starka. Det vitryska
statsvapnet är i stort sert identiskt med det
litauiska. DenvitryskahuvudstadenMinsk
ligger blort 18 mil från Vilnius. Det finns
stora vitryska minoriteter såväl i Litauen
som i Polen. Och det finns litauer och
polacker i Vitryssland.
Det kulturella uppvaknandet är nog
så imponerande, men det politiska fårefaller ännu ganska avlägset. Makten ligger i stort sett i gamla händer. Vitrysslands Högsta Sovjet är kompakt dominerat av gamla kommunister, regeringen likaså. Leninstatyerna står kvar
och längs landsvägarna ser man skylt
efter skylt som påannonserar nästa kolchos. Den privata företagsamheten är
begränsad till bodar och torgstånd.
Oppositionen i Vitryssland
organiserar sig
Ändå anarman kommande förändringar.
Det finns en relativt inflytelselös men
mycket aktiv demokratisk opposition,
främst den vitryska folkfronten under
ledning av Zenyon Pazniak. Genom sin
blotta existens tvingade folkfronten de
kommunistiskamakthavarna attgenomfåra den vitryska kulturella återuppväckelsen. Folkfronten lyckades
också organisera ett firande av Vitrysslands självständighetsdag – Vitryssland
utlystes faktiskt som självständig, demokratisk republik i mars 1918 men blev
mycket snart underkuvat av tyska trupper. Såväl språkfrågan som vården av
Vitrysslands nyvunna självständighet har
sådan sprängkraft bland människorna att
folkfronten hela tiden kan tvinga makthavarna vidare i rätt riktning.
Vad däremot gäller demokratisering
och marknadsekonomiska reformer är
motståndetbetydligt hårdare. Enligt den
vitryska fårfattningen kan ett visst antal
medborgare genom namninsamling
kräva folkomröstning. Föratt fl till stånd
ett utbyte av det under sovjettiden valda
Högsta SO\jet organiserade folkfronten
en sådan namninsamling. Trots att man
med råge överträffade kraven på antal
namnunderskrifter harbeslutet omfolkomröstning på olika sätt schackrats bort
av det nuvarande Högsta Sovjet.
Parallellt med Folkfronten växer det
också fram politiska partier. Dessa är
ännu mycket små och vid ett eventuellt
val kommer förmodligen Folkfronten
att fl huvuddelen av det stöd som de
demokratiska krafterna kan räkna med,
men det ärändå enfårberedelsefas får en
normal parlamentarism. På den borgerliga sidan finns ett nationaldemokratiskt
och ett kristdemokratiskt parti liksom
ett liberalt. Vidare finns ett socialdemokratiskt parti, som i Vitryssland liksom i
flera postsovjetiska samhällen står nära
den icke-socialistiska demokratiska opSVENSK TIOSKRIFT 191
positionen och i tydlig opposition till de
forna kommunistiska makthavarna som
också de ofta forsöker skylta om sig som
socialdemokrater. De demokratiska politiska partierna har tillsammans med
några andra organisationer ett samarbetsorgan, närmast en rundabordskonferens, i vilken de koordinerar mycket
av sina aktiviteter. I oppositionens viktigaste ställningstaganden, såsom namninsamlingen for att fl till stånd folkomröstning om nyval, står man helt samlad,
såväl partier som folkfront.
Militärallians med Ryssland eller
neutralitet?
Det gäller också i hög grad frågan om en
eventuell militärallians mellan Vitryssland och Ryssland. När Sovjetunionen
upplöstes forlades oss· huvudstad till
Minsk. Det var säkert ingen slump. Att
forlägga huvudstaden till Moskva skulle
ha medfort reaktioner från många tilltänkta medlemmar i OSS. Att forlägga
den tillMinskvar näst Moskva det mest
pålitliga stället for Ryssland, som i praktiken far sägas ha makten i OSS. När
OSS som militärallians redan de facto
har brutits sönder är den ryska strategin
att bilda en militärallians med ett mindre
antal mer pålitliga OSS-medlemmar –
däribland Vitryssland. Trots att Vitryssland vid självständigheten forklarade sig
neutralt har Vitrysslands Högsta Sovjet
med stor majoritet beslutat att Vitryssland skall ingå militärallians med Ryssland.
Frågan om den vitryska neutraliteten
är nu oppositionens viktigaste. Vid vårt
besök pågick namninsamlingarpåMinsk
gator med krav på folkomröstning om
neutraliteten. Detta krav stöds av Folkfronten liksom av de demokratiska partierna och t o m av de vitryska officerarnas förening. Också Vitrysslands president (egentligen ordforande i Högsta
Sovjets presidium) Sjuskevitj har vänt
sig mot militäralliansen. Sjuskevitj har,
tillskillnadfrån detövrigaledargarnityret,
inte någon bakgrund som ledande
kommunistpartifunktionär. Han var
fysikprofessor och lyftes fram som galjonsfigur vid självständigheten och även
om han i vardagspolitiken följer de reella makthavamas vilja så var det inte
helt oväntat att han i något kritiskt läge
skulle vara beredd att stödja oppositionen. Han har nu forklarat att det måste
bli folkomröstningomneutraliteten.Om
det sedan blir det,ja, det äri den vitryska
verkligheten en annan fråga.
När Vitryssland blev självständigt
övertogman allasovjetiska trupperinom
sina gränser undantaget enheter med
kärnvapen. Det innebär att den vitryska
fOrsvarsmakten uppgår till omkring
300 000 man. I takt med att rekryter
från andra länder åker hem måste truppernaminska.Denvitryskabefolkningen
på omkring 10 miljoner räcker inte till
192 S v EN SK T msKR JFT
får att frambringa så många värnpliktiga.
Ett större problem kan vara att av officerama är till cirka 80 procent ryssar.
Kvar i Vitryssland finns således kanske något tiotusental man ryska trupper
dels från sådana enheter som har kärnvapen och dels en del som är på hemväg
från Centraleuropa och möjligen från
Baltikurn. Hur länge dessa ryska trupper
skall vara kvar i landet är ovisst. Det
fanns ett ryskt löfte om att de skulle dras
tillbaka senast under 1994 men nu sägs
det att man från rysk sida talar om 1997
och om militäralliansen blir verklighet
kanske de inte dras tillbaka alls.
Hårt drabbat land
Oppositionens målmedvetenhet och
relativt goda organisation gav ändå hopp
i ett land som på många sätt drabbats så
hårt. Huvudstaden Minsk blev praktiskt
taget helt forstörd under kriget. Staden
är nu uppbyggd i sina äldre delar med
stalinarkitektur som inte står Moskva
eller Östberlin efter, i dess nyare del med
vad man skulle kunna kalla typisk sovjetisk forortsarkitektur, så som samtliga
sovjetiska städers fororter ser ut som är
byggda på 1960-talet eller senare. Stora
delar av landsbygden drabbades mycket
hårt av Tjemobyl-katastrofen. Landets
språk var på väg att forträngas, och nu är
man en självständig stat, som stora delar
av världen inte vill ta riktigt på allvar.
Om västra delen av Vitryssland är
kullig och skogig, inte helt olik det
mellansvenska landskapet, så är östra
delen en del av det ryska flodlandet;
breda floder, sumpmarker, ändlösa slätter. Dessa sydöstra, vitryska jordbruksbygder har alltid varit fattiga, och de
blev inte rikare efter Tjernobyl som
ligger nästgårds övergränsenin i Ukraina
(och som egentligen heter Tjornobyl).
Detgåringen riktighuvudvägfrån Minsk
till Kiev. Man far köra frånMinskut på
stora vägen mellan St. Petersburg och
Kiev, en väg som ingick i Katarina den
Storas vägplanering och som fortfarande
foljer hennes pennstreck på kattan.
storstad i stort land
Om Minsk var en sönderbombad och
relativt nyligen återuppbyggd mindre
stad så är Kiev en historisk storstad. Högt
ovanfor Dnjepr-flodens ena strand tronar
forgylldakupoler, pampigabyggnaderfrån
såväl Stalins tid som fore och efter, uppblandade med moderna skyskrapor. På
den andra, lägre flodstranden brederåterigen den typiska sovjetiska fororten ut sig.
Kiev är en av Europas tio största städer,
och det märks. Här finns en egen verison
av varuhuset GUM, här finns franska
modehus och västliga flygbolag, här finns
hotell där en enda övernattning kostar
åtskilligt mer än en ukrainsk normal årslön. En ung amerikan med ukrainskt
påbrå, som skickats ut av en amerikansk
stiftelse, klagar över att det kostar hoSv EN sK TJOsK R IFT 193
nom lika mycket att skaffa sig lägenhet i
Kiev som i New York. Och då har
lägenheten i New York en anständig
toalett…
Kiev är en stor stad och Ukraina är ett
stort land. Såväl till yta som folkmängd
kan Ukraina närmast järnforas med
Frankrike. Som sigbörrymmer Ukraina
också många regioner och många skillnader. Västra Ukraina, dvs de områden
som hörde till Polen före andra världskriget och till det österrikisk-ungerska
kejsardömet före det första, är centraleuropeiska såväl till utseende som mentalitet. I den västukrainska staden Lvov
finns det inga Leninstatyer eller Leninalleer kvar. Här har makten gått över till
oppositionen, precis som i Baltikum.
Längst i söder finns halvön Krim med
sin brokiga historia och med sitt nästan
medelhavslika klimat. Krim domineras
idag av inflyttade ryssar, vilkas inställning till den ukrainska staten är vänligt
sagt tveksam. I öster finns Donbassområdet med sina gruvor och sin metallindustri. Även här finns mycket
invandrad rysk arbetskraft och den politiska utvecklingen är långt från Centraleuropa. I Ukraina finns också
Rutenien som bröts loss från Slovakien
efter andra världskriget. Även om
ukrainarna utgör ungefår 4/5 av befolkningen bor det i Ukraina många
folk: polacker, vitryssar, litauer, ungrare, slovaker, rutener, rumäner, greker,
turkar, krimtatarer och ryssar samt forstås den handfull svenskbybor som finns
kvar.
Försiktig öppningfor politiska och
ekonomiska riformer
Också om Ukraina måste sägas, med
reservation dock for mångfalden i detta
stora land, att makten är kvar i gamla
händer. Ukrainas Högsta Sovjet dornineras av foga reformvilliga före detta
kommunister. Detkan man kanske också
säga om regeringen, om än med vissa
reservationer. Efter diverse skandaler
och studentprotester har några tidigare
premiärministrar tvingats åt sidan och
den nuvarande, Ku~ma, visar tecken på
att han inte tänker gå till historien som
en bromskloss. Presidenten Kra~uk har
en solid partibakgrund men har ändå
formått vinna viss sympati hos oppositionen, inte minst genom sitt principfasta hävdande av den ukrainska självständigheten.
Oppositionen består framfor allt av
folkrörelsen Ruhh (betyder: rörelse) under ledning av Vjacheslav Tjomovil, som
var motkandidat i presidentvalet. Det
mesta av den demokratiska oppositionen är på ett eller annat sätt forbundet
med Ruhh eller har sina rötter i rörelsen.
Ett antal – ett alldeles fOr stort antal –
partierharbildats varav de flesta ärmycket
små. Det forblev något oklart om Ruhh
ser sin framtid som ett politiskt parti.
194 SvENsK TJDSKRJFT
Infor kommande val önskar man i varje Ukraina fortfarande arbetar näst intill untåll se sig så. Erfarenheten av liknande derjordiskt.
breda rörelser från Centraleuropa och
Baltikum pekar dock på att de mera sällan
lyckas bestå efter den första
demokratiseringsfasen. Motsättningar
kring denna fråga har också lett till att den
tidigare viceordforanden i Ruhh,
Mykhailo Horyn, harlämnatrörelsen och
nu leder det republikanska partiet, som är
det överlägset största av de demokratiska
partierna i Ukraina. Därutöver finns det
cirka tre kristdemokratiska partier, ett par
konservativapartier, någon utbrytargrupp
ur det republikanska partiet samt ytterligare ett antal partier av mer diffus natur.
Härfinns också enmotsättningi personers bakgrund. Ruhh sträcker sig alltifrån
tidigare underjordiskt oppositionella till
reformsinnade kommunister. Ett sådant
samarbete är inte alltid friktionsfritt. En
tidigare borgmästare i Kiev med Volvo
940 och privatehautfor känns mycket avlägsen for den politiker som fortfarande
forr<~ året släpades ut från Ukrainas Högsta
Sovjet av milismännen, satt arresterad i
sju månader utan rättegång och när han
efter utländska påtryckningar blev frisläppt, hann han inte vara ute mer än ett
par dygn innan han arresterades på nytt,
denna gång dock for ett kortare tag. De
regionala skillnaderna gör sitt till. I västra Ukraina är Ruhh och i någon mån
republikanska partiet mer eller mindre
statsbärande, medan man i andra delar av
De många mindre partierna och en del
andra politiska grupper inser också svagheten i alltfor små organisationer. Därför
samlas man emellanåttill olika fronter och
samarbetsorgan. Tyvärrverkarockså dessa
ha begränsad varaktighet, de bryts upp
och ersätts av nya. Kombinationen av
svårigheterna i övergången från totalitärt
samhälle till demokratiskt, mångfalden i
Ukraina och möjligen ett något sydlänskt
temperament ger för en besökare ett förvirrande intryck, samtidigt som man inte
heller kan låta bli att imponeras av de
framsteg som faktiskt görs.
Militär stormakt
Liksom Vitryssland tog Ukraina över
samtliga sovjetiska trupper på sitt territorium. Däremotharman barakvar en enda
rysk q;Ulitär anläggning på ukrainskt territoirum, nämligen flottbasen Sebastopol
på Krim, som officielltstyrs gemensamtav
Ukraina och Ryssland men där den ryska
makten i realiteten dominerar. Dragkampen om Svartahavsflottan är fortfårande
oavslutad och innehåller kanske den allvarligaste konfliktrisken av alla i det forna
Sovjetunionen.
Ukraina är en militär stormakt och en
kärnvapenmakt, men känner sig nonchalerat och fOraktat i internationella
sammanhang. Från många håll i Ukraina
fick man höra stark irritation över att
SVENSK TIDSKRIFT 195
l
‘ l
l
världen tycks anse kärnvapen säkrare i
ryska än i ukrainska händer och över det
stora intresset att stödjaJeltsini Ryssland
men det obefintliga intressetav att hjälpa
Ukraina. Samtidigt är Ukraina något av
nyckeln till framtiden. Så länge Ukraina
står oberoende från Ryssland är ett återupprättande av Sovjetunionen eller ett
tsarryskt imperium otänkbart. Om
Ukraina skulle underordnas Moskva så
finns det inga andra motvikter. Om
Ukraina ensidigt skulle göra sig av med
sina kärnvapen uppfattar man sig prisgivna åt Moskvas godtycke. Enda möjligheten for Ukraina att göra sig av med
kärnvapen är således västliga säkerhetsgarantier, till exempel genomattUkraina
beviljas inträde i NATO. Dit må vägen
varalång, men Ukraina tänkerinte uppge
den självständighet man så länge saknat.
Krimtatarerna vänder hem
Med all respekt for Ukrainas självständighet så var flygturen med Ukrainian
Air från Kiev till Simferopol på Krim
ändå ett sammanträffande med en gammal bekant: Aeroflot. Intouristguiden
skällde ut oss for att vi inte hade sökt oss
till den särskilda Intourist-väntsalen, där
alla utlänningar forväntas vara, och därigenom gått med henne till planet, utan
hade foljt den vanliga incheckningsrutinen. Förplägnaden på den två timmar långa morgontidiga flygturen bestod i en mugg mineralvatten. Besättningen paraderade ut ur planet innan
passagerama släpptes av.
Krimtatarerna är ingalunda det enda
folk som bott på Krim. Här, mitt ute i
Svarta Havet och i Medelhavets kulturkrets, har många passerat revy. Krimtatarerna är själva vittnesbörd om detta.
Deras språk är turkiska men deras etniska rötter finns på annat håll.
Krimtatarer flydde till Turkiet redan när
Ryssland erövrade Krim på 1700-talet,
därefter igen vid tiden for oktoberrevolutionen. De som blev kvar deporterades av Stalin till sista man år 1937 och
1944. Huvuddelen hari modem tid bott
i Uzbekistan, en del också i Moskva och
på andra håll i sovjetväldet. Den sovjetiska ”kulturen” kom till Krim med
sedvanlig grundlighet. Alla begravningspiater plöjdes upp. Krimtatarernas
universitet från år 1500 forvandlades till
mentalsjukhus. Ett sovjetiskt tankmonument tronar över hälften av det
gamla Khan-palatset i krimtatarernas
huvudstad Bachtisaraj. Nu återvänder
krimtatarerna på eget initiativ. De har
letat upp obrukad och oanvänd mark
där de forst slår upp ett provisoriskt läger
och därefter med egna händer börjar
bygga upp hus och städer. I deras gamla
gårdar bor det idag ryssar. Men trots att
de inte tar tillbaka något av sin gamla
egendom utan väljer att bygga nytt så
möter deras återvandring kraftiga protester från den nuvarande ryska befolk- 196 SVENSK TIDSKR.IFT
ningen.Särskiltladdatblirdetvidsemesterorterna på Krims sydkust. Där bor
många pensionerade officerare, liksom
annan förtjänt nomenklatura, och där
ser man ett möjligt ekonomiskt värde i
framtida turism gå förlorat.
Krimtatarernas kamp har länge varit
präglad av stora uppoffringar. För inte så
många år sedan var det flera krimtatarer
som tog livet av sig i olika former av
protester. Krimtatarerna har ett försiktigt stöd från den ukrainska statsledningen. Av den halvamiljon krimtatarer
som fanns inom Sovjetunionen har nu
ungefår hälften flyttat tillbaka till Krim.
Reformerger resultat
En resa från Tallinn till Krim är som sig
bör kontrastrik och mångskiftande, nå-
got som man kanske inte alltfår lätt
föreställde sig under det ”enhetliga”
sovjetväldets tid. Redan mentaliteten –
med reservation för att sådant alltid blir
väldigt subjektivt – skiljer sig åt. Det
nordiska i Estland och Lettland, det
något mer centraleuropiska i Litauen
och åter igen förvånansvärt nordiskt i
Vitryssland, betydligt mer centraleuropeiskt, rent av sydländskt, i Ukraina. På
gott och ont. ExtrempunkdighetiMinsk
och översvallande vänlighet i Kiev.
Men intrycket av skillnaderna i den
politiska och ekonomiska utvecklingen
var betydligt starkare. Politiskt kände
man en kall vind av det sovjetiska närförflutna när man kommer till gränsen
mellan Litauen och Vitryssland, när
kolchosskyltar, Leninstatyer, revolutionsalleer och hammare och skäror kom
emot en. Faktiskt fanns det en något
större frihet i Baltikum redan på sovjettiden. Ukrainska Ruhh tryckte sina tidningar i Baltikum, flera ukrainska och
vitryska underjordiska grupper ordnade
sina möten där, och krimtatariska aktivister fick sjukhusvård där. Trots detta
väckte det fårvåning när ukrainska och
vitryska demokrater skulle hälsa till sin
tidigare medfange från Sibirien, estniskan
Lagle Parek, och fick reda på att hon nu
ärinrikesminister och tronar i det största
rummet i det före detta KGB-högkvarteret i Tallinn. Förvåning, och kanske
också hopp.
Ekonomiskt går det en gräns redan
mellan Lettland och Litauen. Om Estland och Lettland har fatt någorlunda
ordningpåvalutorochprisersåärLitauen
efter de gamla kommunisternas återkomst vid förra höstens val inne i samma
onda cirkel av hyperinflation, varubrist
och kontrollerade priser som många
andra delar av det forna sovjetväldet.
GenomLitauen, Vitryssland ochUkraina
fylldes fickorna med buntar, ja klossar,
av papperlappar som kallades valutor
och som egentligen inte gick att göra
särskilt mycket med. I hela detta område
dominerade föreställningen om ekonomi som ett fördelningsproblem, ”vårt
SVENSK TIDSKRIFT 197
—–~——==~——–~~
bröd skall ingen annan ta”. Därfor bestod gränskontrollerna nästan enbart av
tullkontroll och det vid utresa. Även om
Litauen onekligen hunnit längre i ekonomiska reformer än Vitryssland och
Ukraina s:\ harLitauen faktiskt :\terinfort
brödransonering i vissa omclden.
Varken Vitryssland eller Ukraina kan
sägas ha hungersnöd, men varoutbudet
var inte särskilt imponerande. Kaleerna
saknade kaffe ochbensinstationernasaknade bensin. Mellan alla de Leninstatyer
man s:\g längs vägarna stod det sm:\ barn
somforsökte sälja cigarettertill forbipasserande, eller farniljeforsörjare som forsökte byta vodka mot bensin, och i
städerna s:\g man människor som inte
drog sig for fornedringen att sträcka
fram handen när någon med utländskt
utseende passerade.
En kväll p:\ hotellJubilenaja i Minsk
gav en särdeles stark Titanic-känsla.
Orkestern spelade, billig mat och billig
sovjetisk champagne flödade, folk dansade och om n:\gra m:\nader eller n:\gra
år har detta gamla system brutit samman, dess fasad forsvunnit och folk måste
forsörja sig av sitt eget arbete. Denna
undergångsstämningkontrasterade starkt
mot intrycket av att p:\ resans sista dag
konunatill Tallinn, där nya neonskyltar
utanfor privata butiker annonserar ut ett
varoutbud och en konkurrens som kändes så fjärran i Minsk, där affårerna tävlar
om att sälja så mycket bröd som möjligt
till mig for att de skallleva och att jag
skall leva.
Såväl iväst som i öst har det ältatsfram
ochtillbaka omchockterapi kontra långsamma former, om marknadsekonomi
kontra n:\gon ”tredje väg”. Den teoretiska debatten blir överflödig. Var och
en som fortfarande känner sig osäker
kan göra en bilresa från Tallinn till Kiev.
Därkan man med egna ögon se drastiska
reformersom gerdrastiska resultat, långsamma reformer som ger Ungsamma
resultat och obefintliga reformer som
ger obefintliga resultat.
198 SVENSK TIDSKRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism