Print Friendly

Övervaka den som övervakas bör

Av Blanche Jarn | 27 november 2015

eye

Vad som behövs är ett kraftfullt fokus på misstänkta, och ett betydligt mindre intresse för vanliga människors datorvanor, skriver Blanche Jarn, med anledning av en ny brittisk lag för massövervakning.

Terrorattentaten i Paris fick hela västvärldens övervakningsdebatt att snurra 180 grader. I London innebär det medvind för inrikesminister Theresa Mays försök att få igenom en ny massövervakningslag, som skulle legalisera flera allvarliga integritetskränkningar. Rädslan för terrorism gör många beredda att acceptera det, men att övervaka varenda medborgare gör det bara lättare för misstänkta att gömma sig i mängden.

Mays lagförslag heter Investigatory Powers Bill, och är i princip en nylackerad version av ett tidigare misslyckat lagförslag med det föga smickrande smeknamnet ”Snoopers’ Charter”. Internet- och telefonbolag ska enligt förslaget tvingas lagra sina användares webbhistorik i ett års tid, och ge polis och underrättelsetjänst tillgång till informationen utan fullmakt. Därutöver ska den polis eller underrättelsetjänsteman som fått fullmakt av en minister få hacka sig in i medborgarnas datorer och läsa deras mail, bland mycket annat.

Integritetsproblemen är givetvis enorma, men nu riskerar lagförslaget ändå att surfa genom den lagstiftande församlingen på en känslovåg efter Parisattackerna. Den personliga integriteten är helt enkelt inte prioriterad just nu. Så låt oss tala om det som både politiker och opinion nu sätter i främsta rummet: säkerheten.

Att staten ska garantera sina medborgares säkerhet är kristallklart. Problemet är bara att Investigatory Powers Bill inte skulle öka dess möjligheter att göra det. De friheter som den nya lagen skulle ge rättssystemets representanter har de redan i praktiken. Den övervakning May vill legalisera genomförs redan.

Ändå är den inte till mycket nytta. Flera terrorattentat tillåts i dag äga rum trots högljudda alarmklockor. Flera av bombmännen i Paris var redan kända av polisen, endera för resor till Syrien eller på grund av annan brottslighet. Hjärnan bakom attackerna, Abdelhamid Abaaoud, figurerade med namn, bild och information om sina planer på terrordåd mot ”korsfararna”, i IS propagandaorgan. En av hans hantlangare stödde öppet attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari och uppmanade på sin Facebooksida till terrorism.

”För att hitta nålen behöver man samla in höstacken”, hävdade den före detta NSA-chefen Keith Alexander bestämt, men vilken nytta hade egentligen den franska underrättelsetjänsten av sin insamlade höstack? Vad de hade behövt är ett kraftfullt fokus på misstänkta, och ett betydligt mindre intresse för vanliga människors datorvanor.

Samma gäller den brittiska underrättelsetjänsten. Massövervakning kräver enorma resurser – bara att implementera Investigatory Powers Bill beräknas kosta 247 miljoner pund (ungefär 3,3 miljarder kronor) de närmaste tio åren. Samtidigt läggs uppenbarligen för lite resurser på att undersöka och följa misstänkta. Det är en klockren felprioritering, som nu riskerar att förstärkas. Precis som vi i Sverige vore britterna betydligt tryggare om resurser och energi gick till att faktiskt bevaka återvändande IS-krigare, i stället för att lagra information om högstadieelevers surfvanor och farmors telefonsamtal. Det bästa sättet att hitta en nål i en höstack är trots allt att avlägsna höstacken.

Blanche Jarn är utrikesredaktör för Svensk Tidskrift.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

SNB:s skribentskola

Beställ Felix Bekännelser

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner