Print Friendly

Oroande utveckling i Vitryssland

Av Christofer Fjellner | 24 mars 2017

I skuggan av 60-årsjubileet av Romfördraget den 25 mars firar den vitryska befolkningen i morgon frihetsdagen – då utropades den självständiga republiken 1918. Någon frihet att tala om finns det dock inte i Europas sista diktatur, konstaterar Christofer Fjellner.

Det har återigen blivit smärtsamt tydligt i samband med den senaste månadens stora demonstrationer i landet, till följd av den så kallade parasitskatten: en straffskatt på 2500 kronor per år för den arbetar färre än hälften av årets månader. Detta i ett land som har drabbats av tre lågkonjunkturer efter 2008 och där genomsnittslönen är mindre än 4000 kronor i månaden. Samtidigt som demonstrationerna pågår blir landet allt mer pressat av Ryssland.

Demonstrationerna som startade i huvudstaden Minsk har spridit sig till andra städer över hela landet. För ovanlighetens skull var det inte den urbana intelligentian som brukar opponera sig mot regimen, utan vanliga vitryssar, som startade protesterna i solidaritet med den halvmiljonen medborgare som har drabbats av skatten.

Protesterna har fått regimen att dra tillbaka skatten, men demonstrationerna fortsätter. Enligt människorättsorganisationer har över hundra politiska och civila aktivister arresterats hittills och flera av dem har dömts till fängelsestraff. Partiledarna från två oppositionella partier, Anatoly Lebedzka och Vital Rymansjeuski, har gripits. Liksom den tidigare ungdomsledaren och politiske fången Zmitser Dasjkevitj.

Parallellt med demonstrationerna har landets relationer till Ryssland försämrats avsevärt. Ryssland brukade stötta den vitryska regimen genom subventioner av olja och gas motsvarande 15 – 20 procent av BNP. Som en konsekvens av Rysslands egna ekonomiska bekymmer och höga kostnader för krigföringen i Ukraina och Syrien blir subventionerna allt mer begränsade. Därtill befinner sig länderna i ett handelskrig som nyligen trappades upp ytterligare när Ryssland införde passkontroller vid gränsen, trots att länderna är medlemmar av samma ekonomiska union.

Alexander Lukasjenko har genom att förhindra fria och rättvisa val och förtrycka oliktänkande enväldig styrt Vitryssland i mer än 20 år. Han kommer inte att lämna ifrån sig makten frivilligt. Snarare finns en uppenbar risk att han och regimen svarar med mer förtryck i det här pressade läget. Med Ukraina i färskt minne finns det en rädsla för en folklig resning, men också att alltför repressiva åtgärder i samband med en sådan ska ge Ryssland ett svepskäl att intervenera i landet.

Medan världens blickar ofta riktas utanför Europa, får vi inte sluta bry oss om vad som händer i vårt absoluta närområde. EU har ett särskilt ansvar att hjälpa sina grannar som inte får leva i frihet. Det är därför av yttersta vikt att EU och Sverige noga följer utvecklingen, och att vi förbereder oss för olika möjliga framtida scenarier. Tyvärr saknar EU långsiktiga mål för sina relationer med Vitryssland, vilket såklart påverkar våra möjligheter att påverka i ett sådant här läge. Vårt långsiktiga mål måste vara att vrida Vitryssland mot väst och få landet att ställa sig bakom EU:s kärnvärden. Så länge inte EU har en tydlig strategi och stöttar det frihetstörstande vitryska folket kommer Ryssland att göra allt för att fylla det tomrum som EU lämnar.

Det är viktigt att vi i det här läget inte vänder ryggen till eller isolerar det vitryska folket. EU ska förhindra regimen att resa hit, men det behöver bli både enklare och billigare för det vitryska folket att få visum till och resa i väst. Det behövs också ett ökat utbyte mellan länderna, inte minst med det civila samhällets föreningar och frivilligorganisationer, så att idéer och demokratiska värden kan spridas. I det här sammanhanget spelar universiteten en viktig roll. Dels genom att sprida idéer och dels genom att universiteten i EU accepterar vitryska studenter och inleder utbytesprogram inom ramen för Erasmusprogrammet. Även handel har en viktig roll att spela. Förbättrade handelsrelationer med Vitryssland kan bidra till den ekonomiska utvecklingen och fler jobb. Isolering kommer bara att gynna regimen, men det är viktigt att handeln inte sker med företag som är kopplade till den.

Vi kan aldrig acceptera bakslag för mänskliga fri- och rättigheter hos vårt grannfolk. EU måste målmedvetet arbeta för att den vitryska befolkningen ska få bestämma sitt eget öde, utan inblandning från vare sig inhemska eller utländska despoter, och till slut få fira frihetsdagen i riktig frihet.

Christofer Fjellner är europaparlamentariker och medlem av Europapalamentets delegation till Vitryssland

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner