Print Friendly

Oproportionerliga krav från Cameron

Av Gunnar Hökmark | 13 november 2015

Problemet med David Camerons krav på ett reformerat EU är inte att de är orimliga, utan att det finns större värden att kämpa för. Och i den kampen behövs Storbritannien, skriver Gunnar Hökmark.

När man läser den brittiska premiärministern David Camerons brev till Europeiska Rådets ordförande Donald Tusk slås man av det oproportionerliga.

Ett Storbritannien som en gång gick i krig för Polens frihet och Europas rättsordning vill nu lämna det fredliga samarbetet för länders frihet och rätt om inte nog så viktiga frågor som konkurrenskraften sätts i fokus. Viktiga men trots allt små frågor om regelrensning ställs som villkor för att Storbritannien ska vilja vara med och spela den historiska roll i Europa landet har spelat under den moderna tidens framväxt.

Storbritannien är en avgörande viktig medlem av Europeiska unionen. Det gäller för utvecklingen av den inre marknaden, för EU som en kraft för global fri handel, i förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA, i den globala klimatpolitiken och när det gäller den säkerhets- och grannskapspolitik som är så avgörande viktig i en tid då Putin hotar europeiska nationer och medlemmar av EU.

Nu är det mesta i Camerons brev av det slaget att det borde vara lätt och klokt för Europas del att visa att det finns en aktiv och målinriktad agenda för detta arbete.

EU-kommissionen har i dag en vice ordförande för anti-byråkratiarbete. Det har lett till att förslag till lagstiftningar har dragits tillbaka, att nya lagförslag prövas och att regelbördan på företagande ska minska. Om vi uppnår detta mål beror på politisk vilja och där borde Storbritannien vara en kraft och inte en observatör av andras arbete.

När det gäller konkurrenskraften är den digitala inre marknad som Cameron efterlyser i fokus för det politiska arbete som nu ligger framför oss. Det handlar om att se till att vi får mer spektrum för mobila bredband, mer konkurrens i näten, nya tjänster och nya marknader.

Det kräver en politisk agenda för en renässans av småföretagande och nya företag liksom för stora företags möjligheter att bli globala med Europa som bas. Storbritannien är uppenbart inte ensamt om denna vision men den kräver Storbritanniens deltagande för att bli en kraftfull verklighet. Och det kräver att Cameron måste ta den politiska debatten med sin motståndare Corbyn i Storbritannien och vi alla mot regleringsivrande socialister i EU.

De frågor som Cameron tar upp i brevet är mest av det politiska slaget, det vill säga det handlar om vilken politik som förs och som sätter agendan. Både Storbritannien och övriga EU förlorar på om britterna lämnar den kampen.

Men det finns två frågor som skiljer sig från de mer politiska. Den ena handlar om att EU i sin politiska struktur måste garantera att länder med euron som valuta inte får mer inflytande än länder med kronor, zloty eller pund. Där måste dagens EU samla sig till ett besked som klargör att eurozonen inte ger sig själv några demokratiska fördelar.

Samma gäller den fria rörligheten inom EU. Storbritannien tillhör de länder som har vunnit mest på den, även i form av skatteintäkter, men det är inte orimligt att länder som Storbritannien, och Sverige, med välfärdssystem som ger omedelbara fördelar för den som kommer till landet tillåts ha en kvalificeringstid men utan att ifrågasätta den inre rörligheten.

När det gäller Camerons krav på att få slippa vara med en i en ”ever closer union” skulle kompromissen, för Storbritanniens del, kunna vara en ”ever better union” om det nu är så farligt att komma varandra närmare.

Cameron bör kunna få ett seriöst och positivt svar från övriga EU i alla de frågor han tar upp i brevet. Det viktiga är att han och vi andra inser att huvudfrågan handlar om mycket större värden för oss alla än dem han skriver om.

Gunnar Hökmark är delegationsledare moderaterna Europaparlamentet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner