Print Friendly

Om utvandrarna

Av Redaktionen | 31 december 1971


1971


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

utvandrarna
Det är nu nästan 125 år sedan händelser·
na i Vilhelm Mobergs utvandrarserie äg·
de rum. Ett antal människor, främst jord·
brukare, bröt upp från sin fädernebygd
och anträdde den våghalsiga resan över
Atlanten mot en oviss och farofylld framtid.
Varför utvandrade Karl Oskar och hans
följeslagare?
Därom ger böckerna utmärkta besked.
Skälen var givetvis flera, i en del fall per·
sonliga. Men den tyngst vägande orsaken
var denna: »Hur de än mödade sig och
strävade, kunde de aldrig förkovra sig
här i Korpamoen.» I Amerika däremot
»kunde de förkovra sig med sitt arbete,,
På ett annat ställe framhålles: »Han
(Karl Oskar) för sin del ledsnade på att
sträva, om han inte längre såg någonting
att sträva fram emot. Han kunde inte arbeta med någon lust, om han inte trodde
att han hjälpte sig och de sina till en bättre lott. Och alla människor ville väl ha nå-
got att sträva fram emot, åtminstone så
länge de var unga, som nu hon och han
ännu var. Vad skulle de annars leva för?,
I »Nybyggarna» har Karl Oskar och
hans familj hunnit få det bra. Där konstateras: »Själva arbetet var lika hårt och
tungt i det nya landet som i det gamla.
Men det fanns en stor skillnad emellan
Amerika och Sverige: I Amerika gav mö-
dan utbyte, här fick man lön för att man
knogade och strävade. Det var för denna
skillnads skull som Karl Oskar hade bytt
fosterland.»
Dessa citat uttrycker värderingar som
är lika aktuella idag. Drivfjädern i det
hårda arbetet ligger i att man vill få det
bättre. Får man inte det, trots att man
arbetar och knogar, upplever man sina
strävanden som meningslösa. Kort sagt:
Det måste löna sig att arbeta!
Det är bl a viljan hos den enskilde att
förbättra levnadsvillkoren för sig själv och
sina anhöriga som gjort att betydande delar av mänskligheten idag uppnått ett
större välstånd än tidigare. Därför är den
ambitionen väl värd att ta vara på.
Av allt att döma ökar intresset bland
människor här i landet att söka sig arbeten utomlands. Delvis hänger detta samman med den internationalisering som
präglar olika samhällsområden. Men förmodligen bottnar det också i någonting
annat.
Inte minst bland akademikergrupperna
ökar uppenbarligen lusten att utvandra.
För en tid sedan hade Veckojournalen en
artikelserie, där man intervjuade svenskar
som emigrerat. Skälen uppgavs bl a vara
skattetrycket, som gjorde att man inte
fann det lönsamt att arbeta i Sverige. Det
är också symptomatiskt, att när SACO för
omkring ett halvår sedan utgav en informationsskrift »Arbete utomlands», tog
upplagan, 3 000 exemplar, slut på ett par
veckor.
En av de många skadeverkningar som
avtalsverkets och regeringens uppträdande
303
mot akademikergrupperna i årets avtalsrörelse fört med sig är sannolikt en ytterligare ökad benägenhet bland dessa att
utvandra. De styrandes attityd till detta
problem tycks hittills ha varit att övermaga rycka på axlarna. Den inställningen är
lika misslyckad som prosten Brusanders i
»Utvandrarna», när denne med hjälp av
sin egen och en högre faderlighet sökte
få jordbrukaren Karl Oskar Nilsson att
ta reson och stanna kvar i Ljuders socken.
Naturligtvis blir det aldrig någon utvandrarvåg från Sverige liknande den
under förra seklet. Men det är illa nog
om ett antal välutbildade och energiska
arbetstagare emigrerar därför att de känner sig stå utanför i ett samhälle som
präglas av Olof Palmes konfrontationspolitik, nedtryckta under orimliga marginalskatter och föga tilltalade av Arne Geijers
upplysning om att akademikergrupperna
även i fortsättningen under 1970-talet har
att emotse en kontinuerligt sänkt privat
standard. För dem förvandlas Sverige till
Korpamoen.
Också de mera och längre utbildade
torde, hur ojämlikt det än kan förefalla
somliga, ha behov av att kunna se fram
emot bättre levnadsvillkor. Tas denna morot bort, återstår bara piskan. Den tycks
hr Palme gärna vilja använda; det är
knappast någon särskilt god pedagogik.
Matti Häggström

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner